Naturen som lekplats

Barn behöver en plats för ett aktivt och lekfullt liv. Den byggda miljön kan ge dessa möjligheter, men naturen erbjuder större plats och barn som är mycket utom- hus rör sig också mer. Förskolor som har en naturlik utomhusmiljö med träd, buskar, kullar och växtlighet som binder ihop lekytorna leder också till att barnen blir mer fysiskt aktiva (Mårtensson 2004). I dessa förskolor tar barnen fler steg per minut än sina jämnåriga som finns på förskolor som har ensartade utomhusmiljöer (Boldemann et al. 2006). Det är miljön som stimulerar barns lek och rörelse och inte bara det att de är utomhus.

Om man rör sig mycket som barn rör man sig också mer i ungdomsåren med mindre övervikt som följd (Moore et al. 2003). I någon studie har man funnit lägre kolesterolhalter hos vuxna som rör sig mycket som barn och unga (Saakslathi et al. 2004). I en annan undersökning var sambandet dock inte livslångt (Kvaavik et al. 2009). I den norska studien av Kaavik et al. fann forskarna att ju mer man varit fysiskt aktiv som 13-åring, desto mindre ofta registrerades högt blodtryck, övervikt vid 15, 25 och 33 års ålder, men när de var 40 år hade skillnaderna suddats ut. Vilken typ av fysisk aktivitet som ungdomarna använde sig av framgick inte. Frågan som jag vill problematisera är hur barns och ungas rörelse (och därmed deras fysiska aktivitet) kan stimuleras på ett naturligt sätt i vardagen. Stadsmiljön är de flesta barns fysiska vardagsmiljö. Barn tillbringar mer tid i den och i bostaden än ute i naturen (Cummings & Jackson, 2001). Men erfarenheter från europeiska studier visar att barn i Norden är mycket mer utomhus än barn från andra delar av Europa och USA. I en översikt, som kanske mer speglar amerikanska barns fysiska vardag, men som ändå tangerar svenska barns tillvaro, har den fysiska vardagen konsekvenser för barns hälsa. Det handlar om hur husen, hemmet, skolan och hur omgivningen ser ut och vilka hälsovådliga levnadsvillkor barn kan ha i den fysiska miljön som har konsekvenser för barns möjligheter att röra sig utomhus.

Allt färre barn går/cyklar till skolan, eftersom gång- och cykelvänliga vägar har försvunnit eller aldrig byggts. Det finns alltid en rädsla för kriminalitet. Barnen åker buss eller bil till sin förskola/skola och till aktiviteten efter skolan. I en engelsk studie har antalet barn som går själva till skolan minskat från 80 % 1971 till 9 % 1990 (Roberts 1996), så utan att ändra den byggda miljön blir det svårt för barn att röra sig fritt i urbana miljöer, men kanske också att ta sig till natur-

områden.

Det finns mycket att säga om lekplatser, men jag håller mig till de medicinska vinklarna. Säkerhetstänkandet omkring lekplatser har varit framgångsrikt och färre olyckor sker idag än tidigare. Men det har sitt pris. Många lekplatser står tomma. Trots nya typer av lekplatser attraherar de bara en smal åldersgrupp av barn. Föräldrar och personal kan övervaka de små barnen, så att inga olyckor inträffar (Staempfli 2009). Men så fort barnen blir större försvinner ungdomen till andra lokaler, och då ofta inomhuslokaler. Om barn inte exponeras för utomhuslekens potentiella risker i en naturlik miljö lär de sig inte heller vad som kan skada dem i denna miljö. Effekten på barn av en mager miljö och ett kommersialiserat landskap vet vi inte. Sådana miljöer är däremot välbesökta av barnfamiljer.

Barn har i alla tider lekt och utvecklats i naturlika miljöer och när de leker invol- verar de hela kroppen som får bättre balans och musklerna blir starkare. Förskole- personal i Sverige brukar rekommendera föräldrar som har barn med dålig balans och motorik att gå ut med dem i naturen, där marken är ojämn. Genom att gå i ojämn terräng tränas balansen hos människor i alla åldrar. Att röra sig fysiskt (fysisk aktivitet) är en viktig friskfaktor. Att vara fysiskt aktiv varje dag

rekommenderas både till barn och vuxna. I skolan har idrott återinförts som skol- ämne. Och barnens skelett blev hårdare när idrottstimmarna blev fler (Sundberg et al. 2002).

Nu ökar inte antalet barn med övervikt längre efter kampanjer om mindre socker och mer motion (Bråbäck et al. 2009), men att röra sig måste vara lustfyllt och inte kravfullt. Vi vet att ju äldre barnen blir, desto mindre rör de sig. Framför allt rör sig skolbarn mycket mindre på helger och vid ledighet jämfört med barn i yngre åldrar (Nyberg 2006). Det har man sett i flera länder som gjort longitudinella studier på ungdomar. När den fysiska aktiviteten korrelerades till grönområden i ung- domarnas närhet ökade inte vikten lika mycket på barn som bodde nära grön- områden jämfört med vikten hos barn som bodde långt ifrån (Wareham et al. 2008).

Omgivningarna måste vara säkra. Barn som växer upp i områden med hög krimina- litet i närområdet stannar hemma (Franzini et al. 2009) och med det följer mer TV- tittande, fysisk inaktivitet och övervikt, framför allt för flickor (MacLeod et al. 2008). Barn som är utsatta för toxisk stress under sin barndom har mycket svårare att få denna naturkontakt tidigt, även om ungdomar uttrycker en önskan att föräld- rar ska bry sig mer om dem och ta dem med ut i naturen och till exempel fiska eller campa (Clark et al. 1996). Den egna trädgården kan vara säkrare än lekplatsen i parken. Den säkra naturplatsen nära bostaden är något som både barn och föräldrar vill ha.

Det finns många värden som kan gå förlorade för barn i en urbaniserad värld, där markpriser blir så höga att grönområden nedprioriteras för mer lönsamma bostäder och affärscentra (Cummings & Jackson 2001). Många omtyckta naturliga lek- platser har försvunnit genom exploatering. Som jämförelsegrupp har vi barnen som bor på landet och som alltså har naturen inpå knutarna. I vissa kulturer leker barnen mycket i sin närnatur och deras rörelseaktivitet gör dem viga, muskelstarka, snabba och normalviktiga i högre grad än de som inte är i naturen (Grahn et al. 1997, Kyttä 2002).

I många länder, även i Sverige, rör sig barnen som bor på landet mindre än de som bor i staden och fler barn på landet är också överviktiga (Liu et al. 2008). En av orsakerna är att barnen på landsbygden skjutsas både till skola och till aktiviteter, medan barnen i staden kan gå eller cykla till sina aktiviteter. Och långa pendel- avstånd ger ingen tid över för utomhuslek efter skolan, framför allt inte under den kalla årstiden.

Idén om att skriva ut friluftsliv på recept ses med positiva ögon av många och är en möjlighet för människor att komma ut i naturen. Men jag tvekar, eftersom det kan finnas biverkningar. Precis som det finns biverkningar av de mediciner jag skriver ut på recept finns det biverkningar av att skriva ut fysisk aktivitet på recept. En hälsoekonomisk utvärdering av att skriva ut fysisk aktivitet visade just detta. Det

blev dyrare för patienterna som fick ett recept på fysisk aktivitet och de var oftare sjukskrivna jämfört med gruppen patienter som bara uppmanades av läkare att röra sig mer. Och ändå var båda grupperna lika fysiskt aktiva vid den uppföljande undersökningen (Romé et al. 2009).

Naturen, solljus och den biologiska rytmen är en annan hälsofaktor att räkna med. Kroppens dygn är 23-25 timmar långt och inte alltid lika långt som tidräkningens dygn. Varje människa har sin egen dygnsrytm. En del är morgonmänniskor, vaknar tidigt och mår bra av det. Andra människor är uttalade nattmänniskor, det vill säga de kan arbeta sent på kvällarna och mår bra av det. Spädbarn är utpräglade morgonmänniskor. Med stigande ålder på barnet blir barnet mer en kvälls- människa.

Den biologiska dygnsrytmen måste hela tiden återställas till 24 timmar på något sätt och det kan den göra med hjälp av mat (Mendoza 2007), sömn (Harada et al. 2002) och ljus (Duffy & Wright 2005). Dagsljuset - framför allt solljuset - är en effektiv reglerare av dygnsrytmen. Ljuset går in genom ögat och påverkar tallkotts- körteln, som producerar melatonin. Ju mer solljus som träffar tallkottskörteln, desto lägre blir melatoninhalten i blodet under dagen. När mörkret faller strömmar melatonin ut i kroppen. Melatonin är kroppens eget sömnmedel, som också finns som läkemedel i dag.

Friluftsliv med utevistelse under flera timmar påverkar alltså den kroppsegna melatoninnivån till natten och ger bra sömn. Barn behöver kanske sova mer än de gör idag. För lite sömn kan också ge ökad vikt hos barn och vuxna. Under de senaste tio åren har det skett en utveckling där barn sover allt mindre per dygn (Iglowstein et al. 2009). Många vittnar också om att barn är trötta när de återkom- mer till förskolan eller skolan efter helger. En del lärare upplever att barnen har jetlag efter helger, fastän de inte har varit på resa. Nattsömntiden har minskat med nästan 1 timme för förskolebarn under denna 10-årsperiod.

En förklaring till den ökade tröttheten bland barn som ibland framförs, är att båda föräldrarna arbetar och vill hinna umgås med barnen efter arbetet. Det blir mer TV, dator och många kvällsaktiviteter redan i förskoleåldern, samtidigt som försko- lan/skolan startar vid samma tid varje morgon. Att barn är trötta efter helgen kan också bero på att familjerna (barnen) inte varit utomhus under helgen (Mårtensson et al. 2009). Barn som var ute hela dagarna i sin förskola hade längre nattsömn än barn som var mer inomhus i förskolan (Söderström, prel. data KIDSCAPE- projektet, 2010).

Att vara utomhus har flera salutogena effekter, framför allt eftersom reglering av den biologiska klockan och utevistelse ger bättre nattsömn. Dessutom har solljuset effekt på D-vitaminproduktionen i huden, en effekt som solen kan ge från mars till oktober på våra breddgrader (Webb & Engelsen, 2006). D-vitamin, tidigare mest ihågkommet som betydelsefullt för att få starkt skelett, interagerar med flera andra

system i kroppen, som exempelvis immunsystemet, vilket försvarar kroppen mot infektionssjukdomar (Bergman et al. 2008). Men solljuset har också en baksida. Alltför mycket ultraviolett solljus på barns hud kan i framtiden ge dem hudcancer. Förskolebarn som leker på gårdar med gröna träd som skydd får på sig lagom med ultravioletta strålar under sin lek utomhus (Boldemann et al. 2006; Boldermann et al., prel.data KIDSCAPE-projektet, 2010). Enkla regler att skydda sig på våra breddgrader är att under sommaren inte solbada mitt på dagen, utan att i stället ta siesta i skuggan och ha hatt och kläder på (Strålsäkerhetsmyndigheten &

Länsstyrelserna, 2010).