Ersättningskomponenter

Konstnärernas ekonomiska ersättning vid utställningar kan schematiskt sett bestå av följande komponenter:

•en hyresintäkt för att verken ställs till förfogande för visning •ersättning för utfört arbete i samband med utställningen

•upphovsrättslig ersättning för eventuell återgivning i kataloger, på

vykort, presentationsmaterial o.d.

•ersättning för sina kostnader i samband med utställningen Att sådan ersättning ges kan säkras på olika sätt, exempelvis genom centrala avtal eller genom skäliga överenskommelser i det särskilda fallet.

Det förefaller ur många synvinklar önskvärt med centrala överenskom-melser, men det kan vara svårt att utforma generella regler. Möjligen kan en överenskommelse för varje komponent vara en framkomlig väg. Det ankommer på parterna att finna former för att garantera konstnärerna ersättning.

Tvingande regler om att bidrag inte ska ges till arrangörer som inte be-talar utställningsersättning är i teorin en framkomlig väg, men knappast i praktiken. Möjligen kan Kulturrådets mindre bidrag som t.ex. till ”vissa utställare” villkoras med att de ska betala utställningsersätt ning. Detta skulle vara en principiell markering, men inte ge så mycket pengar åt konstnärerna.

Hyra

Det är rimligt att arrangören betalar hyra för de verk som konstnären ställer till förfogande för en utställning på samma sätt som de betalar hyra för annat de lånar in, exempelvis teknisk apparatur. Det är denna ersättningskomponent som den nuvarande utställningsersättningen avses täcka. Att den nuvarande utställningshyran är klart avgränsad till att vara just en hyra ger tydlighet åt vad ersättningen avser. Som hyra be-traktad fungerar utställningsersättningen tämligen väl även om justering-ar kan behöva göras i den tekniska utformningen för att vissa uttrycksfor-mer som installationer ska generera en rimlig ersättning.

I bland kan det av praktiska skäl vara lämpligt att ett samlat arvode utgår i stället för utställningsersättning (hyra). Det kan vara fråga om verk för vilka hyra inte är en lämplig ersättningsform, exempelvis instal-lationer och andra verk som inte lever vidare efter utställningen och/eller inte kan eller avses säljas.

Den nuvarande utställningshyran ger en grund att stå på för att säkra och förbättra ersättning även för arbete i direkt samband med utställning en. Det bör finnas en hyrestaxameter i både avtalet och bidragsbestämmelserna även i framtiden.

88

Arbetsinsats

Konstnärens insats vid kringarrangemang i samband med utställningen och övrigt rent praktiskt arbete ska självklart arvoderas eller på annat sätt ersättas. För detta behövs inga särskilda, riktade bidrag eller stöd utan de ska ses som en utgift bland alla andra i arrangörens verksamhet (till vilken för övrigt i många fall stat och/eller kommun ger ett allmänt verksamhetsbidrag).

Det borde också framstå som självklart att bild- och formkonstnärer i form av lön eller arvode ska ersättas då de utför arbete i direkt anslutning till en viss utställning, exempelvis vid hängning eller installation. Det finns emellertid inga förbindelser från statens eller någon annans sida att konstnärer ska ersättas för sådant arbete. I praktiken anlitar offentliga och andra utställningsarrangörer ofta konstnärers tjänster utan rimliga avtal och konstnärer tvingas ofta acceptera villkor som lämnar deras arbete utan ersättning. Detta återspeglar en föråldrad syn på konstnärs-rollen inom bild- och formområdet, vilket är anmärkningsvärt också med tanke på att andra yrkesgrupper som arbetar för en utställnings förverkli-gande självklart får betalt - exempelvis arrangörernas egna curatorer eller projektanställda frilansande curatorer.

Huruvida konstnärens ersättning ska regleras i varje särskilt fall genom överenskommelse mellan arrangör och utställare eller om den ska fastställas i centrala avtal är parternas sak att ta ställning till. Både för konstnärerna och arrangörerna är den sammanlagda effekten det intres-santa. Man kan tycka att det är självklart att arbetet skall arvoderas och att ett sådant krav därför inte behöver regleras i det centrala avtalet.

Rapporten visar emellertid att detta i praktiken inte alls är självklart.

En fördel med att föra in ersättning för arbete under samma avtals-paraply som utställningsersättningens hyreskomponent vore att de då kan vägas mot varandra i samma sammanhang. En ”låg” hyra skulle exem-pelvis kunna kompenseras med en bra ersättning för arbetet. Att föra in också ersättning för arbete skulle kunna fungera i det statliga avtalet, men knappast i bidragsbestämmelserna på det konstbildande området.

Att via statsbidragsbestämmelser tvinga dessa arrangörer att betala er-sättning för utfört arbete ter sig svårt. Inom det konstbildande området är det dessutom normalt väsentligt mindre arbete att ersätta: kanske häng-ningen av konstverken och något föredrag i samband med utställhäng-ningen.

Kostnadsersättning

En tredje ersättningskomponent är kompensation för de kostnader som uppkommer för konstnären i samband med utställningen. Här är det inte fråga om ersättning i egentlig mening utan om att arrangören ersätter konstnären för kostnader för exempelvis DVD-kopior, konstnärens resor och transport av verken.

Indirekt finns kostnadsersättning med i nuvarande system. I både avtalet och bidragsreglerna stadgas att utställningsersättningen inte får omvandlas till att ”täcka normala omkostnader för utställaren i sam-band med utställningen”. Vidare sägs att sådana omkostnader i första hand avser försäkringar, transporter och kostnader i samband med installation av verk. Det förutsätts således i avtalet att detta är kost-nader som arrangören normalt ansvarar för. Denna kartläggning har visat att så inte alltid är fallet. I de fall där kostnaden för exempelvis transport, ram ning och hängning faller på konstnären finns ingenting som garderar mot att utställnings ersättningen i praktiken äts upp av just

”normala om kostnader” i samband med utställningen. Förbudet mot att ersättning en omvandlas till att täcka dessa kostnader gäller endast de fall då arrangören ansvarar för kostnaden även om syftet med bestämmelsen torde innefatta båda fallen.

Upphovsrättslig ersättning

Upphovsrättsrättsliga ersättningar hålls som nu utanför systemen för utställningsersättning. De bildar ett särskilt system för sig. Man kan dock notera att konstnärer sällan får ersättning för upphovsrättsligt nyttjande i form av återgivning av konstverk i kataloger, på vykort, PR-material för utställaren m.m.

Verk beställda av arrangören

Vanligen tillkommer konstverken utan avsikt att de ska visas i ett visst sammanhang eller vid en viss utställning, d.v.s. konstnären har haft de utställda verken ”på lager” och har kanske redan ställt ut dem i annat sammanhang. Det förekommer dock att verk framställs med direkt sikte på en specifik utställning, på uppdrag eller beställning av arrangören.

Enligt avtalet om utställningsersättning på det statliga området ska

90

utställningsersättning, d.v.s. hyra, inte ges när arrangören bekostar pro-duktion av verk och betalar arvode till upphovsmannen för framställning av verk. I Kulturrådets statsbidragsvillkor finns inte någon motsvarande klausul, men på det konstbildande området torde en sådan omvandling sällan vara aktuell bortsett från när något regionmuseum och eller någon fristående arrangörer svarar för utställningen. Kulturrådet har uppmärk-sammat frågan och kommer att ta upp en diskussion med de regionala museerna om arvodering av de utställande konstnärer som ett villkor för att få del av utställningsersättningen år 2007.

En fråga som uppstår i sammanhanget är i vilken utsträckning ersätt-ning också ska ges för konstnärernas arbete med att framställa de utställ-da verken. De arvoden som arrangörerna ibland ger konstnärer för att de skall framställa ett beställt verk, eller en kollektion av verk, täcker oftast bara en liten del av produktionskostnaderna. Ofta är verken anpassade till utställningsmiljön eller tidpunkten för utställningen. I dessa fall är det naturligt att konstnären ersätts för sitt arbete enligt villkor som bestäms i beställningsavtal e.d. Här kan hänsyn tas exempelvis till verkens art och i vilken mån verken senare kan användas i andra sammanhang. Denna ersättning bör dock även i fortsättningen hållas isär från övriga kompo-nenter i ersättningen för utställningen.