Kompletterande information om arrangörer

Statliga utställningsarrangörer med åter rapporteringskrav Moderna Museet

Det tydligast definierade uppdraget att visa samtidskonst har Moderna Museet. Museet ordnade vart och ett av de angivna åren ett drygt tiotal tillfälliga separatutställningar i Sverige med samtidskonst, merparten i sin utställningsserie med svensk och utländsk samtidskonst benämnd Den 1:a på Moderna.

Moderna Museet betalar i regel ut utställningsersättning, men tilläm-par en fri tolkning av avtalets beräkningsgrunder¹⁵. Avtalets nuvarande beräkningsnyckel tycks ofta vara svår att applicera. Resultatet kan bli att konstnärer som Ann-Sofi Sidén, som arbetat med stora verk, t.ex. video-installationer, skulle få för lite betalt i förhållande till konstnärer som ställer ut många enskilda verk, som Ann Böttcher när hon visade ett stort antal teckningar. Beräkningsgrunderna har därför ifrågasatts av museet och det har ansetts att avtalet i sin nuvarande form är både för tekniskt och i vissa fall orättvist. Från Moderna Museets sida efterlyses en förenk-ling av de nuvarande reglerna och önskas en större frihet för museet att bedöma utställningsersättningens storlek. Vid en kontakt med Ann-Sofi Noring, chef för museets avdelning Konst & För medling, menade hon att en höjning av minimiersättningen kan vara en bra utgångspunkt.

Enligt uppgifter från Ann-Sofi Noring betalar Moderna Museet dagtrakta-mente, resor och logi för konstnärer som kommer från annan ort. Däremot betalas inte produktionskostnader med få undantag som t.ex. till Jakob Dahlgren som fick ett avtal för en nyproduktion till Sao Paolo-biennalen.

Arvoden betalas även ut i samband med seminarier. Avtal är enligt Ann-Sofi Noring ändå relativt frekventa och hon uppskattar att hälften av konstnärerna får ett avtal. Det upprättades t.ex. avtal med alla konstnä-rer i Modernautställningen, men med konstnäkonstnä-rerna i serien Den 1:a på Moderna har endast gjorts muntliga överenskommelser. Vid exempelvis Jens Assurs utställning inramades fotografier för 54 000 kr och inbjöds till en middag vilket han var införstådd med. Ann-Sofi Noring säger sig vara 15 Samtal och korrespondens och med Ann-Sofi Noring, chef för enheten konst &

förmedling, Moderna Museet, oktober 2006 och januari 2007

medveten om att man har haft en alltför lättvindig inställning vad gäller avtalsskrivandet och att administrationen kring utställningsersättningen bör stramas upp. Samtidigt påpekar hon att utställningsersättningen är av ringa betydelse i förhållande till de insatser som i övrigt görs för konst-närerna av Moderna Museet. Enligt Ann-Sofi Noring betalas utställnings-ersättningen ut som hyra till upphovsmän med A-skatt och både museet och konstnärerna är tillfreds med den lösningen.

I den redovisade utställningsersättningen ingår även arvoden till utländska konstnärer och seminariedeltagare. Det förefaller inte som om man tar hänsyn till om verken ägs av upphovsmannen och därmed också ger upphov till hyra, dvs. utställningsersättning. Ett exempel på detta är Elis Erikssons bilder i Modernautställningen som ägdes av galleristen Lars Bohman. Elis Eriksson fick – liksom de andra konstnärerna – 3 000 kr i utställningsersättning, en ersättning som kan tyckas skälig, men som inte behövde betalas ut enligt avtalet. En annan kategori konstnärer som ingår i den redovisade utställningsersättningen, men som inte omfattas av avtalet, är svenska och nordiska konstnärer som medverkar vid utställ-ningar utomlands, t.ex. Venedigbiennalen. Man får intrycket att Moderna Museet inte ser utställningsersättningen som en hyra av konstverk, utan snarare som ett arvode för medverkan vid utställningsprojekt.

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde

Nationalmuseums utställningar av nutidskonst avser i första hand konst-hantverk, formgivning och design medan utställningarna på Prins Eugens Waldemarsudde i första hand gäller måleri, skulptur och grafik. National-museum har även haft utställningar som presenterar äldre och samtida verk, t.ex. en utställning med 1700-tals konstnären Carl Gustav Pilo som visades tillsammans med Jan Håfström m.fl.

Nationalmuseet betalar utställningsersättning och har utvecklat en be-talningsmall för att beräkningsgrunden ska bli korrekt¹⁶. Däremot skrivs inga enskilda avtal. Konstnärer ersätts inte heller för arbete i samband med utställningar. I samband med Waldemarsuddes utställning Tre systrar med Lena Cronqvist förelåg t.ex. en muntlig överenskommelse som verkar motsvara avtalets beräkningsgrunder.

16 Samtal med Annika Gedin Wellton, utställningsintendent, Nationalmuseum, december 2006

54

Riksutställningar

Riksutställningar visade åren 2004 och 2005 nio respektive åtta

vandrings utställningar med svensk konst. År 2004 var två utställningar och år 2005 var tre utställningar nyproducerade.

Riksutställningar skriver avtal med alla konstnärer om utställningser-sättning¹⁷. Det föreligger ett standardavtal som följs. Dessutom har man separata överenskommelser med konstnärerna vid medverkan vid häng-ning och pedagogisk verksamhet som seminarier samt betalar resa till ut-ställningsplatsen. Vissa konstnärer medverkar på samtliga förekommande utställningsplatser. Ewa Grimlund, biträdande utställningschef, tycker inte att det är svårt att tillämpa avtalets innehåll på verksamheten.

Kostnaderna för utställningsersättningen täcks genom den hyra som man får in för vandringsutställningar från berörda arrangörer. Riksut-ställningar administrerar utbetalningarna av utställnings ersättningen när utställningar turnerar. Utställningsersättningen betalas som hyra till konstnärer med A-skatt. Arvoden i samband med seminarier betalas som vanlig A-skatt. Utställningsersättning betalas två gånger per år enligt avtalets föreskrifter. Riksutställningar menar att det är en stor adminis-trativ kostnad att beräkna alla utställningsersättningar. Ewa Grimlund skulle föredra att beloppen betalas ut en gång per år, vilket dock skulle betyda att konstnärernas ersättning ytterligare fördröjs.

Naturhistoriska riksmuseet

Naturhistoriska riksmuseet anger i sina årsredovisningar för åren 2004 och 2005 att sju respektive fem tillfälliga utställningar med konstverk eller fotografier arrangerats.

Museet har i överenskommelser med berörda upphovsmän inte betalat någon utställningsersättning¹⁸. Konst ingår i en del av museets utställ-ningar och har nära anknytning till museets önskan att ge vidgade perspektiv och stimulera till debatt inom det naturvetenskapliga områ-det. Det är alltså möjligt att inte uppfatta dem som konstutställningar

17 Samtal och korrespondens med Ewa Grimlund, planeringschef och sft enhetschef för enheten innehåll och form, 1 december 2006 och februari 2007

18 Brev av Staffan Thorman, avdelningschef på den Publika avdelningen, Naturhistoriska Riksmuseet, november 2006

i den mening som i första hand avsetts i avtalet om statlig utställnings-ersättning. Kvar står dock att fotografier och i några fall måleri eller skulptur varit bärande delar i utställningarna. Bland utställningarna år 2005 gäller detta exempelvis Årets naturfotograf (Lars Bygdemark, som utsetts av Naturvårdsverket och tilldelats ett penningpris av verket) och Arktiskt ljus med fotografier av Åke Mokvist. Museet framhåller i sin årsredovisning för år 2005 (s. 11) att dess utställningsverksamhet ska präglas av öppenhet och att museet därför samarbetar med bl.a.

konstnärer och fotografer som verkar utifrån andra synvinklar än det natur vetenskapliga. Motsvarande kan gälla också andra statliga museer utanför bild- och formkonstområdet.

Enligt Staffan Thorman, avdelningschef på Publika enheten, ser museet

”inga problem med utställningsersättningen i sig, men museet eftersträ-var att göra totallösningar med respektive utställare”. Man skriver en-skilda standardavtal med utställaren. Enligt dessa ”upplåter” arrangören utställningslokalen till utställaren. Arrangören ”tillhanda håller befintliga skärmar för exponering av konstverken” samt ”hjälp och råd från Natur-historiska riksmuseet om behov finns”. Vidare innehåller standardavtalet att man ”inte tillämpar KRO:s rekommenderade pro centuella visnings-avgift för konst i offentliga lokaler”. Slutligen kan nämnas att man inte

”förmedlar och försäljer konstverk”.

Utställaren förpliktigas att tillhandahålla ”ett antal konstverk i relation till utställningssalens storlek”, ”ombesörja att alla deltagande konstverk är professionellt ramade och lämpade för hängning i offentlig lokal” och att utföra ”själva hängningen i samråd med Natur historiska riksmuseet”.

Konstverken ”ljussätts efter de förutsättningar som Natur historiska riks-museet erbjuder”. Slutligen bör även nämnas den ansvars klausul som säger att ”konstnären är ansvarig för uppkomna kostnader om utställ-ningens öppnande fördröjs” eller ”konstverken ej levereras i tid”.

Denna mall för utställningskontrakt måste anses strida mot inne hållet och andan i avtalet mellan staten och konstnärsorganisationerna.

Statens konstråd

Statens konstråds verksamhet är av stor och direkt betydelse för bild- k onstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter. I Konstrådets verk-samhet spelar emellertid egna utställningar en underordnad roll och är nära relaterad till rådets huvuduppgifter. Utställningarna i Konstrådets

56

galleri i Stockholm visar modeller, skisser och annat material från Konst-rådets offentliga uppdrag och samarbetsprojekt. I kontrakt med varje konstnär, som tecknas i samband med projektstart, regleras Konstrådets rätt att ställa ut för allmänhet relevant skisspresentation utan särskild ersättning. Enligt rådets årsredovisningar betalas utställningsersättning i övriga förekommande fall där temporära utställningsprojekt förekommer.

Enligt konstrådets direktör Mikael Adsenius har utställningsersätt ningen för de arbeten som visats under åren 2004 och 2005 reglerats i en skilda avtal med konstnärerna¹⁹. Utställningarna är fokuserade på pågående eller avslutade projekt i Statens konstråds verksamhet. Oftast har det varit skissarbeten som presenterats och det överenskomna skiss arvodet inklude-rar visningsrätt av skiss. Man har inte lånat in andra verk av konstnären utöver projektet som görs i samarbete med Statens konstråd.

Enligt uppgift från rådet ges ett arvode till konstnären då verk lånas in. Arvodet uppgår till 3 000 - 5 000 kr per utställning, ”beroende på övrig arbetsinsats och inlån av konstverk”. Här synes alltså utställnings-ersättning informellt vara inkluderad i ett arvode.

Arkitekturmuseet

Anmärkningsvärt är kanske att Arkitekturmuseet inte haft någon utställ-ning som genererat utställutställ-ningsersättutställ-ning åren 2004 och 2005.

Arkitekturmuseets utställningsverksamhet var dessa år starkt inter-nationellt inriktad och utställningarna visar i stor utsträckning tävlings-bidrag, modeller och arbetsmaterial som inte omfattas av avtalet om utställningsersättning. År 2004 verkar inga utställningar ha aktualiserat frågan om utställningsersättning. År 2005 producerades 2-3 utställning-ar och 2-3 vandringsutställningutställning-ar med nu levande svenska konstnärer.

Museet har inte besvarat en skriftlig förfrågan om vilken policy man har kring utställningsersättning.

Forum för levande historia

I kontakter med Forum för levande historia har framkommit att myndig-heten inte lånat in verk av konstnärer till utställningar. Vid två tillfäl-len har nyproducerade verk beställts och produktionskostnader betalats, 19 Brev av Mikael Adsenius, direktör Statens konstråd, november 2006

vilket medför att man för dessa inte varit skyldig att betala utställnings-ersättning.

Statliga utställningsarrangörer utan återrapporteringskrav Två statliga museer inom bild- och formkonstområdet omfattas inte av regeringens krav på återrapportering om utställningsersättning. Det är Bildmuseet i Umeå och Skissernas museum – Arkiv för dekorativ konst i Lund. De är enheter inom de statliga myndigheterna Umeå universitet respektive Lunds universitet.

Bildmuseet i Umeå

Bildmuseet – som åren 2000 – 2002 var nationellt ansvarsmuseum för samtidskonst - har en omfattande utställningsverksamhet. Vartdera året 2004 och 2005 visades 15 utställningar vid museet, av vilka flera produce-rats av andra svenska eller utländska institutioner eller i sam arbete med sådana. Därtill kom två vandringsutställningar år 2004 och åtta år 2005, av vilka några inte ingått i utställningsprogrammet vid museet. Bildmuse-ets utställningsverksamhet är i hög grad internationellt orienterad och en-dast en mindre andel av utställningarna dessa år visade konst som skulle kunna tänkas falla inom ramen för det statliga avtalet om utställnings-ersättning: år 2004 var det ca sex och år 2005 ca fyra. Antalet konstnärer som skulle kunna vara ersättningsberättigade var uppskattningsvis åtta respektive 20. (År 2005 visades en stor samlingsutställning med svenska fotografier.) Enligt intendenten Katarina Pierre betalar Bildmuseet ut-ställningsersättning i enlighet med det statliga avtalet²⁰.

Skissernas museum i Lund

År 2004 var Skissernas museum stängt. Under år 2005 ordnades fyra till-fälliga utställningar vid museet. Det statliga avtalet om utställningsersätt-ning borde ha varit tillämpligt vid åtminstone tre av utställutställningsersätt-ningarna men museet har inte betalat utställningsersättning. Elisabet Haglund, chef för Skissernas museum, uppger att museet betalat konstnärerna bättre än vad 20 Telefonsamtal med Katarina Pierre, utställningsintendent Bildmuseet Umeå, 20 november 2006

58

avtalet kräver, men att museet inte betalat ersättning enligt avtalet om utställningsersättning. Enligt Elisabet Haglund kommer museet fortsätt-ningsvis att betala utställningsersättning till konstnärer enligt avtalet²¹.

Iaspis

Inte heller det i Konstnärsnämnden ingående internationella programmet för bild- och formkonstnärer, Iaspis, rapporterar till regeringen om utbe-talning av utställningsersättning.

Iaspis anordnade utställningar i Sverige, huvudsakligen med verk av svenska och utländska konst närer som fått ett längre ateljéstipendium vid Iaspis. Beslut om ateljé stipendium fattas av Iaspis-delegationen inom Bildkonstnärsfonden och medlen tas av bild- och formkonstnärernas visningsersättning. Någon utställningsersättning betalades inte med hänvisning till att möjlighet till en utställning i Iaspis regi kan ingå i programmet för stipendievistelsen vid Iaspis och att produktionen betalats av stipendiemedel. Konstnärer som medverkat i utställningar under åren 2004 - 2006 och som inte har ett haft ett ateljéstipendium under utställ-ningsperioden har däremot erhållit acceptabla arvoden.

Historiska museet

Det kan noteras att bl.a. Historiska museet under senare år visat svensk samtidskonst. År 2004 ingick exempelvis den uppmärksammade instal-lationen Snövit och sanningen av Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler i en större samlingsutställning i museets utställnings program och år 2005 vi-sades Skulpturparken med tio svenska konstnärer i Tumba Bruksmuseum.

Historiska museet har inte haft någon generell policy kring utställnings-ersättning²². Utställningsansvaret varierar och museet samarbetar både med en rad externa curatorer och interna utställningskommissarier. Det har i praktiken varit deras ansvar att se till att konstnärer får betalt enligt gällande avtal. En av de interna utställningsansvariga har fortlöpande be-talat konstnärer ersättning och upprättat skriftliga avtal. Majoriteten av

21 Telefonsamtal och korrespondens med Elisabet Haglund, museichef Skissernas Museum, november 2006 och 7 februari 2007

22 Korrespondens med Maria Perstedt, utställningschef, och möte med Rita Hemå, projektledare, 6 mars 2007

de utställda konstnärerna har dock inte fått någon utställningsersättning.

Däremot har man gett bidrag till produktionskostnader. De avtal som har skrivits med konstnärer är inte direkt baserade på det statliga avtalet om utställningsersättning, men ger enligt museet konstnärerna ersättningar som är jämförbara eller något fördelaktigare än om gällande avtal följts.

Från museets sida påpekas att det ibland kan vara svårt att avgöra vilka verk som ska ge upphov till utställningsersättning och museet efterlyser en tydligare definition av vad som ska klassificeras som konstverk och vem som är berättigad till utställningsersättning. Som exempel på sådan svårighet angav museet frågan om ifall utställningsersättning ska ges till illustratörer som har gjort rekonstruktionsteckningar av båtgravar i peda-gogiskt syfte. Museet emotser tydligare riktlinjer och ett nytt avtal.

4.3 Utställningsersättningen på det konstbildande området