Utställningsersättningens struktur .1 Ersättningens syften

De grundläggande syftena med utställningsersättningen är att bidra till att bild- och formkonstnärer får rimliga ersättningar vid utställningar och öka deras möjligheter att ställa ut. Kulturrådets bidrag till utställ-ningsersättning syftar också till att öka arrangörernas möjligheter att betala utställningsersättning och att därmed stimulera och bredda den kvalificerade utställningsverksamheten i landet och bredda intresset för samtida konst.

Bedömning

Utställningsersättningen bidrar till att förbättra konstnärernas villkor vid utställningar även om ersättningarna inte är tillräckliga för att garantera dem rimliga inkomster då de ställer ut. Totalt sett utbetalades år 2005 ca 8,4 mkr ut till konstnärskollektivet i utställningsersättning. Det ekono-miska utfallet för den enskilda utställaren är inte helt obetydligt om man beaktar att ersättningen inte är en lön eller ett arvode utan helt enkelt en hyra som arrangören betalar för verken under den tid utställningen pågår.

Ersättningen exklusive moms för en separatutställning med 30 original-verk som pågår två veckor på det statliga området är 11 050 kr och inom det konstbildande 5 200 kr. På det statliga området kan ersättning en bli avsevärt högre om utställningen pågår en längre tid – d.v.s. i första hand för vandringsutställningar – eftersom den statliga ersättningen ökar vid varje påbörjad ny fyraveckorsperiod.

Tillkomsten av avtalet om utställningsersättning på det offentliga om-rådet har en bakgrund i bildkonstnärernas utsatta ekonomiska situation.

På grund av konstnärernas svåra förhandlingsläge har de små möjlig-heter att få till stånd rimliga överenskommelser med uppdragsgivare, utställare och andra. Deras ekonomi försvåras än mer av att utställningar ofta medför ekonomiska förluster snarare än vinster för deras del. I den mån avtalet om utställningsersättning följs så förbättrar det till viss del utställningsvillkoren och ekonomin för de konstnärer som får del av den,

68

även om nivån på ersättningen givetvis kan sättas i fråga.

Den förra regeringen fann i samband med en förstärkning av Kultur-rådets stöd till utställningsersättning att ersättningen, förutom att ha bidragit till förbättrade försörjningsmöjligheter för många bild- och form-konstnärer, också har bidragit till en höjd kvalitet i utställningsverksam-heten på lokal nivå.²⁴

I linje med regeringens bedömning har Kulturrådet framhållit att det bidrag till utställningsersättning som rådet fördelar har stor betydelse inte bara för bild- och formkonstnärerna utan också för utställnings-arrangörerna. För många konstföreningar är utställningsersättningen ett viktigt instrument vid valet av konstnärer till sina utställningar genom att konstnärerna måste ha vissa kvalifikationer för att vara berättigade till ersättningen. Framför allt har utställningsersättningen inneburit en större frihet för arrangörerna att visa konst utan kommersiella hän-syn. Utifrån resultat från egna undersökningar har Kulturrådet dragit slutsats en att utställningsersättning bidrar till att arrangörer har kunnat höja kvaliteten och bredden i sina konstutställningar. KRO/KIF anför i sitt år 2006 framlagda konstnärpolitiska program att rådets bidrag till utställningsersättning är av stor vikt för konstnärernas möjlighet att få någon form av ersättning när de ställer ut konst i regi av konstföreningar och vid annan ideell utställningsverksamhet.

Även om utställningsersättningen i sina nuvarande former i vissa avse-enden väl fyller sina syften har den många brister. En brist gäller vad man kan kalla dess räckvidd, d.v.s. att den inte inkluderar alla utställningar med verk av kvalificerade konstnärer. En annan brist gäller tillämpningen av de upprättade regelverken om skriftliga avtal med konstnärerna och betalning av utställningsersättning. Därtill kommer det faktum att de centrala avtalen om utställningsersättning inte gör anspråk på att täcka in det arbete som en konstnär lägger ned i omedelbart samband med en ut-ställning, exempelvis hängning eller uppsättning av installationer. Utifrån ett konstnärspolitiskt perspektiv synes detta vara en avgörande brist.

5.1.2 Typer av konst som ger ersättning

I princip betalas utställningsersättning till alla kategorier av bild- och formkonstnärer och för alla former av bild- och formkonst. Samtidigt är 24 Budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1, utg.omr. 17, s. 79

den bättre anpassad till traditionella utställningar än till samtida konst-uttryck. Att utställningsersättningen beräknas utifrån en kvantitativ beräkningsnyckel, d.v.s. antal verk, utställningslokalens storlek och utställningens längd, leder till att plats- och tidsspecifika verk, video, multimedier, och konceptkonst får en lägre ersättning i förhållande till exempelvis teckningar, måleri och konsthantverk om inte den enskilda konstnären är framgångsrik i förhandlingen av ett särskilt avtal för den aktuella utställningen.

I avtalet på det statliga området sägs bl.a. att arrangörer och utställ-are kan komma överens om att beräkna utställningsersättningen enligt särskilda regler om utställningen upptar mycket stora verk eller installa-tioner. Hänsyn till att utställningsersättningens grundregler bäst passar traditionella konstformer har också i viss mån tagits i Kulturrådets bidrags villkor. Fr.o.m. år 2006 ges ersättning för enskilt framträdande då utställaren framför sitt verk.

Bedömning

Att utställningsersättningen är bättre anpassad till traditionella konst-former än nyare är problematiskt inte bara därför att de missgynnar konst närer som arbetar med nyare uttryck. Det kan också vara proble-matiskt med tanke på att utställningsersättning ska bidra till att bredda utbudet av den konst som visas offentligt. I propositionen Konstnärernas villkor (1997/98:87, s. 24) betonades att det är viktigt att ”utställnings-ersättning i större utsträckning än hittills fördelas till konstnärer som arbetar med en sådan kvalificerad bild- eller formkonst som i dag är ovanlig i utställningssammanhang, t.ex. för att konstformen innebär en högre grad av ekonomiskt risktagande för konstnären.” Det sägs där kunna gälla såväl ”nyskapande konstnärliga uttrycksformer” som illustrationer och fotografier. Statens kulturråd har enligt propositionen att se till att denna mångfald beaktas vid fördelning av medlen. Någon statistik som belyser hur ersättningen utfallit på olika konstyttringar finns emellertid inte.

5.1.3 Konstnärer som är kvalificerade för ersättning

Det är rimligt att staten försäkrar sig om att den utställningsersättning staten svarar för eller bidrar till, riktas till utställningar med verk av

70

god konstnärlig kvalitet. Det sker på det statliga området genom den professionella bedömning av den konstnärliga kvalitén i de verk som ställs ut som görs av intendenter och curatorer.

På det konstbildande området sker kvalitetssäkringen genom de

bidrags villkor som Kulturrådet ställer upp. Någon systematisk uppföljning av den konstnärliga kvaliteten i de utställningar som fått bidrag görs inte.

För att garantera kvaliteten i utställda verk och att mottagarna be-driver en kvalificerad konstnärlig yrkesverksamhet måste mottagarna av ersättningen fylla vissa definierade krav. De ska ha fullföljt en högre konstnärlig utbildning eller exempelvis fått stipendier och uppdrag inom sitt konstnärliga område (se avsnitt 4.1.5). Några av de kriterier för utställarens kvalifikationer som gällde i det avtal som löpte ut år 2005 var svårhanterliga. De statsbidragsvillkor som gäller fr.o.m. år 2006 har förenklats betydligt. Kravet på att den direktkvalificerande högskoleut-bildningen ska ha avslutats för högst fem år sedan har tagits bort och tre ytterligare utbildningar har gjorts direktkvalificerande för ersätt-ning (utbildersätt-ning vid Beckmans Designhögskola, Textilhögskolan i Borås och Stenebyskolan i Dals Långed). Antalet kriterier som de som inte är direktkvalificerade för ersättning genom utbildning måste uppfylla, har minskats och några kriterier har förtydligats. Det kan noteras att bild- och formkonstnärer som inte bor eller verkar i Sverige inte omfattas av de centrala regelverken om utställnings ersättning.²⁵

Bedömning

Nuvarande ordning vad gäller kvalifikationsgrunderna har goda förut-sättningar att fungera bra. På det konstbildande området är tillgängliga medel otillräckliga för att ge samtliga kvalificerade konst närer ersättning.

5.1.4 Skillnader mellan det statliga avtalet och Kulturrådets bidragsvillkor

Gemensamt för de två regelverken är att utställningsersättning betraktas som en hyra för de verk som utställaren tillhandahåller arrangören. De omfattar som framgått vidare i stort sett samma konstnärskategorier och 25 Enligt de centrala avtalen ska utställningsersättning utgå till varje i Sverige verksam upphovsman som tillhandahåller konstverk för utställning

typer av konstnärliga verk.

En skillnad regelverken emellan är att den statliga utställnings-ersättningen betalas direkt till konstnären av arrangören medan det statliga bidraget till ersättningen på det konstbildande området går till arran gören eller dess huvudorganisation för vidare befordran till ut-ställande konstnärer.

Modellen för att beräkna ersättningens storlek skiljer sig åt mellan avtalet på det statliga området och Kulturrådets ersättningssystem.

Ersättningen på det statliga området grundas på två komponenter – dels en indexreglerad grundersättning som är relaterad till utställningsyta och dels en komponent som är relaterad till antalet utställda verk och utställ-ningstidens längd. Ersättningen enligt Kulturrådets bidragsvillkor är inte indexreglerad. Den är vidare oberoende av antalet utställda verk och hur länge utställningen pågår (utöver det minimiantal om tre verk och den minimitid om två veckor som i dessa stadgas för att utställnings ersättning alls ska betalas). På det statliga området gäller till skillnad mot det konst-bildande också särskilda regler för vandringsutställningar. Avtalet skiljer också mellan unika verk och mångfaldigade verk, vilket Kulturrådets bidragsvillkor inte gör.

Avtalet på det statliga området stadgar att förluster vid stöld eller annan skada ska täckas av arrangören medan det enligt rådets bidrags-villkor ankommer på arrangören och KRO/KIF att träffa överenskommel-se om försäkringar. (I Sveriges Konstföreningars förslag till kontrakt är det arrangören som svarar för försäkringarna. Sveriges Konst föreningar erbjuder tillsammans med ett försäkringsbolag sina medlemmar för-säkringar bl.a. för konst under utställning och/eller transport till och från utställningslokal.)

En ytterligare skillnad är att avtalet på det statliga området i an-slutning till upphovsrätten och i motsats till Kulturrådets bidragsvillkor skiljer mellan ”fotografiskt verk” och ”fotografisk bild” och ger högre ersätt ning för de förstnämnda. Efter vad som kunnat utrönas inom ramen för denna översikt har detta inte någon praktisk betydelse.

Det statliga avtalet ger vidare till skillnad mot vad som gäller på konstbildningsområdet i vissa fall upphovsmans dödsbo och efterlevande utställningsersättning. Här kan noteras att ägaren - oavsett om denne är upphovsman eller inte - alltid har förfoganderätt över verken och alltid kan begära ersättning vid utlån av dessa och vägra att ställa verken till förfogande om ersättning inte ges.

72

Bedömning

De skillnader mellan avtalet på det statliga området och Kulturrådets statsbidragsbestämmelser som angetts ovan är snarast att betrakta som tekniska och kan till stor del härledas till att ersättningen på det statliga området är mer differentierad än på det konstbildande området.

Att det finns skillnader mellan de centrala regelverken är inte i sig något anmärkningsvärt. Det är inget självändamål att utställnings-ersättningen ska betalas ut på exakt samma grunder på de båda om-rådena. Tvärtom är det önskvärt att ersättningen är anpassad till de speciella förhållanden som gäller inom respektive sektor. I den mån denna anpassning inte är tillräcklig faller det på avtalsparterna och Kulturrådet att beakta detta i kommande förhandlingar respektive nya statsbidragsbe-stämmelser. Det kan exempelvis gälla försäkringsfrågor.

5.1.5 Administrationen av bidraget till utställningsersättning Merparten av utställningsersättningen på det konstbildande området grundas på ansökningar från arrangörernas huvudorganisationer och dessa svarar också för huvudparten av utbetalningarna till konstnärerna under förutsättning att de uppfyller uppsatta kriterier på yrkesverksam-het. Någon kontroll av att utställande konstnärer fyller bidragsvillkorens krav görs inte från Kulturrådets sida. För administration får berörda organisationer bidrag ur den pott som Kulturrådet avsatt för utställnings-ersättning (se avsnitt 4.3.5). Bidraget grundas på uppskattad arbetstid för administrationen.

När man övergick till att se utställningsersättningen som hyra i stället för arvode minskades det administrativa arbetet radikalt.

De nuvarande rutinerna för administrationen synes rationella och de administrationsbidrag som beviljas är inte anmärkningsvärt höga. Kultur-rådet bedömer att det administrativa samordningsförfarandet fungerar bra.

5.1.6 Bättre underlag för bedömning av hur utställnings - ersättningen fungerar

Som ofta påpekas har kulturstatistiken stora luckor vad gäller uppgifter om konstnärernas ekonomiska och andra villkor, vilket i högsta grad gäl-ler bild- och formkonstnärernas villkor. Statistiken bör systematiseras,

kompletteras och samlas. Den bör innehålla data om utställnings-ersättningen. Det gör det lättare att kontinuerligt bedöma ersättningens betydelse.

Samtliga statliga myndigheter för vilka avtalet gäller bör rapportera om utställningsersättning till Kulturrådet i stället för som nu i årsredo-visningarna. Rådet samlar redan in uppgifter om användningen av sitt bidrag till utställningsersättning. Utöver uppgifter om hur många konst-närer som fått ersättning och hur de fördelar sig på kvinnor och män är det - för att få underlag för bedömningar i vilken mån ersättningen bidrar till mångfalden i utställningsutbudet - önskvärt att statistiken belyser hur ersättningen fördelar sig på konstnärer som arbetar inom olika uttrycks-former. Tillämpliga delar skulle kunna ingå i Konstnärsnämndens plane-rade återkommande statistik om konstnärernas inkomster.

5.2 Särskilda överväganden