2.4.1 Principen om unionsrättens fulla verkan
Av rättsfallsredogörelsen framgår att EU-domstolen enbart i ett fall, Lucchini, väljer att hantera konflikten mellan nationella rättskraftsregler och EU-rättens krav på genomslag med hjälp av principen om unionsrättens fulla verkan. I en artikel från 2007 argumenterar Groussot och Minssen för att Lucchini bör särskiljas från de fall som då hade meddelats på området – Kühne & Heitz, Kapferer och Eco Swiss – eftersom det i de senare målen rörde sig om en misstolkning och feltillämplig av EU-rätten, och inte
153 Beslutet p. 21 resp. p. 42. 154 Beslutet p. 43.
155 Beslutet p. 44. 156 Beslutet p. 45.
utövande av EU-rättsliga befogenheter som sådana.157 Artikeln skrevs dock innan EU- domstolens avgörande i Klausner Holz, där EU-domstolen prövade en liknande fråga enligt principen om processuell autonomi. Det påkallar enligt min bedömning viss försiktighet i förhållande till författarnas slutsats. Klart verkar dock att EU-domstolen som huvudregel utgår från principen om processuell autonomi när den bedömer nationella rättskraftsreglers förenlighet med EU-rättens krav på genomslag.158
2.4.2 Principen om processuell autonomi
Principen om processuell autonomi begränsas som bekant i teorin av principen om effektivt rättsskydd, effektivitet- och likvärdighetsprincipen samt principen om lojalitet och unionskonform tolkning. Principen om effektivt rättskydd nämns dock inte i något av ovanstående fall. Mitt antagande är att det antingen beror på att EU-domstolen inte uppfattar principen som skild från effektivitets- och likvärdighetsprincipen, eller att den inte anser att principen täcker extraordinära rättsmedel.159
Av redogörelsen framgår att likvärdighetsprincipen förefaller upprätthållas strikt. I de fall där domstolen finner att en nationell regel ger rätt till omprövning kräver den att samma möjlighet ges även i förhållande till fall med EU-rättslig anknytning (Kühne &
Heitz och Impresa Pizzarotti). När domstolen prövar om effektivitetsprincipen är
uppfylld gör den en avvägning mellan intresset av EU-rättens genomslag och principen om rättssäkerhet, vari rättskraftsprincipen ingår.160 EU-domstolen förefaller härvid ta intryck av om ett upprätthållande av den nationella rättskraftsregeln skulle leda till upprepade kränkningar av EU-rätten (Fallimento Olimpiclub, Byankov och Klausner
Holz), vilken ställning den bestämmelse som kränks har inom unionsrätten (Byankov
och Klausner Holz), vilka konsekvenser ett upprätthållande skulle få för den enskilde (Byankov) samt om den nationella domstolen dömt utöver sin befogenhet (Klausner
Holz).
I de fall lojalitetsprincipen används förefaller bedömningen ha utmynnat i en prövning av likvärdighets- och effektivitetsprincipen (Kühne & Heitz, Kapferer och Byankov),
157 Groussot & Minssen a.a. s. 572.
158 Se även Groussot & Minssen a.a. s. 552 och Wallerman, Om fakultativa regler, s. 100 f.
159 Jrf. Unibet, där EU-domstolen prövar om principen om effektivt rättsskydd är uppfylld genom att
ställa de nationella bestämmelserna mot effektivitets- och likvärdighetsprincipen.
vilket egentligen inte är helt främmande eftersom de senare principerna kommer ur den första. Principen om unionskonform tolkning nämns i Lucchini och Klausner Holz. Den tillämpas inte i något av fallen ensam, utan används tillsammans med principen om unionsrättens fulla verkan respektive effektivitetsprincipen.
2.4.3 Avvägning mellan EU-rättens genomslag och rättskraft i brottmål
Rättsfallsredogörelsen innehåller egentligen för få fall för att dra några säkra slutsatser om hur EU-domstolen generellt kan förväntas tillämpa ovanstående principer i förhållande till nationella rättskraftregler. Än mer osäkra blir slutsatserna om i vilken utsträckning prejudikaten är överförbara på brottmål. Redogörelsen kan dock ge en fingervisning.
I nära samtliga rättsfall som bedöms enligt principen om processuell autonomi betonar EU-domstolen att rättskraft är av stor vikt både inom EU och i nationella rättsordningar, eftersom det för att säkerställa en stabil rättsordning och god rättsskipning är viktigt att avgöranden som vunnit laga kraft inte kan angripas när tillgängliga rättsmedel har uttömts.161 Att rättskraft har en stark ställning inom EU-rätten är tydligt i Eko Swiss och
Kapferer. Av Eko Swiss framgår att nationella domstolar enligt effektivitetsprincipen
inte är skyldiga att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att avgöranden får laga kraft, även om ett sådant agerande skulle leda till att en överträdelse av unionsrätten kunde rättas till.162 Fallet är citerat i flertalet av de domar som efteråt meddelats på området, och förefaller därför ha fått stort genomslag i senare rättstillämpning.163 Frågan gällde visserligen nationella regler som leder till att avgöranden vinner rättskraft, och inte att denna upphävs, men principen borde vara densamma. Avgörandet meddelades dock i förhållande till tvistemål, vilket innebär att principen om rättskraft väger särskilt tungt eftersom en enskild i regel inrättat sig efter den lagakraftvunna domen.164 Det skälet gör sig inte på samma sätt gällande i
161 Se exempelvis mål C-234/04 Rosmarie Kapferer mot Schlank & Schick GmbH, ECLI:EU:C:2006:178,
p. 20, C-224/01 Gerhard Köbler mot Republik Österreich, ECLI:EU:C:2003:513, p. 38, Fallimento
Olimpiclub p. 22, Asturcom Telecomunicaciones SL p. 36 och Klausner Holz p. 38.
162 Se Klausner Holz p. 38-39, Kapferer p. 21, Fallimento Olimpiclub p. 16, Asturcom
Telecomunicaciones p. 37, Impresa Pizzarotti p. 59 och mål C-507/08 Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien, ECLI:EU:C:2010:802, p. 59-60.
163 Se Klausner Holz p. 38-39, Kapferer p. 21, Fallimento Olimpiclub p. 16, Asturcom
Telecomunicaciones p. 37, Impresa Pizzarotti p. 59 och Kommissionen mot Slovakien p. 59-60.
brottmål.165 Min bedömning är därför att fallet ska betraktas med viss reservation i förhållande till nationella rättskraftsregler i brottmål.
Av Kapferer framgår att lojalitetsprincipen inte innebär en skyldighet för nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler i syfte att upphäva ett lagakraftvunnet avgörande, även om det framgår att avgörandet strider mot EU- rätten.166 Om den slutsatsen är helt överförbar på brottmål skulle det således innebära att
EU-rätten inte kräver att resning beviljas till följd av en senare dom från EU-domstolen. Även i Kapferer rörde det sig dock i det nationella fallet om ett tvistemål. Vidare behandlade målet nationell domstols skyldigheter i förhållande till en process om överklagande, och inte om resning.167 EU-domstolen avgjorde dessutom frågan enbart med hänsyn till att det, olikt i Kühne & Heitz, inte kunde konstateras att likvärdighetsprincipen hade kränkts. Eftersom frågan om effektivitetsprincipen hade åsidosatts inte hade väckts i det nationella målet gick domstolen inte vidare till att pröva regelns förenlighet med den principen.168 Av den anledningen är det enligt min mening oklart i vilken mån utgången i Kapferer kan användas för att dra slutsatser om EU- rättens krav på genomslag. Prejudikatet bör således betraktas med försiktighet i förhållande till nationella domstolars skyldigheter vid resning i brottmål.
Principen om rättskraft får ge vika i Kühne & Heitz, Byankov, Impresa Pizzarotti,
Fallimento Olimpiclub, Lucchini samt i Klausner Holz. I Kühne & Heitz beviljas
omprövning till följd av ett senare avgörande från EU-domstolen med stöd av lojalitetsprincipen. Fallet gällde dock ett förvaltningsbeslut. Det är därför inte klart i vilken utsträckning domstolens slutsatser kan överföras på lagakraftvunna domstolsavgöranden.169 Även om prejudikatet hade varit helt överförbart krävs att likvärdighetsprincipen är uppfylld, vilket innebär att det måste finnas en möjlighet till resning i ljuset av en senare dom enligt nationell rätt för att en sådan skyldighet ska uppstå i förhållande till fall med EU-rättslig anknytning. Dessutom är de tre övriga
165 Se Wallerman JT 2016/17 s. 190 not 46. 166 Beslutet p. 21.
167 Kornezov a.a. s. 833. 168 Kornezov a.a. s. 833.
villkor som domstolen ställer upp relativt snäva. Avgörandet är därför av begränsad betydelse i förhållande till de fall som är aktuella inom ramen för uppsatsens syfte.170
Även Byankov gällde ett slutgiltigt förvaltningsbeslut. Avgörandet är likt brottmål på så sätt att det ifrågasatta beslutet medförde långtgående konsekvenser för enskild. Avgörande för EU-domstolens beslut förefaller ha varit att utreseförbudet skulle ha upprätthållits under obegränsad tid, att unionslagstiftaren hade tagit ställning till att omprövning var nödvändigt i en mindre ingripande situation samt att det rörde sig om centrala värden inom EU-rätten. Verkningarna av en fällande brottmålsdom kan, till följd av dess sociala konsekvenser, inte sägas upphöra i och med att straffet är avtjänat.171 De kan dock, enligt min mening, inte heller sägas gälla på obegränsad tid på samma sätt som förvaltningsbeslutet i Byankov. Vidare har unionslagstiftaren inte tagit ställning till frågan om resning i brottmål.172 I den mån prejudikatet från Byankov gäller i förhållande till lagakraftvunna domstolsavgöranden torde det således vara svårt att argumentera för att det, analogivis, kan ge stöd för rätt till resning i brottmål.
Av Impresa Pizzarotti följer att om det enligt nationella processregler är möjligt att under vissa villkor ändra ett lagakraftvunnet avgörande, så ska denna möjlighet – i enlighet med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen – ges företräde även i förhållande till EU-rätten, förutsatt att dessa villkor är uppfyllda.173 Avgörandet meddelades i ett förvaltningsmål. Likt vid tvistemål är det inte klart i vilken mån prejudikatet gäller i förhållande till brottmål. För en sådan analogi talar dock att enskild inte i något av fallen drabbas av att rättskraften bryts.174 Slutsatsen från Impresa
Pizzarotti skulle således kunna vara relevant i förhållande till resning i brottmål.
I Fallimento Olimpiclub underkänns den nationella rättskraftsregeln med stöd av effektivitetsprincipen. Centralt för domstolens beslut förefaller vara att en annan utgång skulle ha lett till att en felaktig tillämpning av EU-rätten återupprepades varje nytt beskattningsår, utan möjlighet att rätta till den. Även om fallet rörde ett förvaltningsmål förefaller det främst vara vägledande i fall där upprätthållandet av en rättskraftsregel
170 Se Kornezov s. 835 och Wallerman JT 2016/17 s. 185 not 24. 171 NJA 2013 s. 746 p. 25.
172 Se Fallimento Olimpiclub p. 24.
173 Se mål C-69/14 Dragoș Constantin Târșia mot Statul roman och Serviciul Public Comunitar Regim
Permise de Conducere si Inmatriculare a Autovehiculelor, ECLI:EU:C:2015:662, p. 30.
upprepade gånger leder till en felaktig tillämpning av EU-rätten. Brottmål har traditionellt sett inte en sådan prejudicerade verkan.175 Min bedömning är därför att
fallet är av begränsad betydelse för uppsatsens syfte.
Av Lucchini framgår att principen om unionsrättens fulla verkan utgör hinder för att tillämpa en nationell rättskraftsbestämmelse när en nationell domstol dömt utanför sin jurisdiktion på ett EU-rättsligt kärnområde, det om statligt stöd. Domstolen når samma slutsats i Klausner Holz, där dock med stöd av effektivitetsprincipen och med hänvisning till att åsidosättandet dessutom riskerade att upprepas regelbundet. Eftersom bestämmelserna om statligt stöd inte tillhör straffrättens område torde prejudikaten ge begränsad vägledning i förhållande till resning i brottmål.
Sammanfattningsvis kan konstateras att principen om rättskraft har en stark ställning inom EU-rätten. Gemensamt för de fall där nationella rättskraftsregler har fått ge vika är att det har rört sig om relativt specifika omständigheter i det enskilda fallet, där flera anledningar talat för att bryta igenom rättskraftsprincipen. Det talar för huvudregeln är att nationella rättskraftsregler upprätthålls. I förhållande till uppsatsens syfte kan konstateras att prejudikaten i flertalet fall tillkommit under omständigheter som inte är direkt överförbara på resning i brottmål. Mest relevant för arbetet förefaller vara prejudikatet från Impresa Pizzarotti.