5.4.1 Principens betydelse i sammanhanget
Av rättsfallsredogörelsen har framgått att EU-domstolen inte har tillämpat principen om effektivt rättsskydd vid sina bedömningar av om nationella rättsregler är förenliga med EU-rättens krav på genomslag. Inget av dessa fall gällde dock brottmål. Som framgått ovan har EDMR ansett att artikel 6 i EMKR om rättvis rättegång, en av de principer som artikel 47 i rättighetsstadgan härstammar från och som har betydelse för dess tillämpning genom artikel 52.3, under vissa förutsättningar kan ge upphov till resning i brottmål. Det är därför enligt min mening inte uteslutet att EU-domstolen i framtiden skulle kunna tillämpa principen. Även Kornezov menar att ett sådant scenario skulle kunna uppstå. 308 Därför ska prövas om rättsläget sammantaget lever upp till principen om effektivt rättsskydd. I redogörelsen utgås från att de förutsättningar för resning som HD ställer upp i NJA 2016 s. 320 kommer att följas i framtida domar.
Principen om effektivt rättsskydd kräver som bekant att enskild vars EU-rättsliga rättigheter har kränkts ska kunna göra dessa gällande vid nationell domstol. I de fall som är aktuella inom ramen för uppsatsens syfte kan argumenteras för att artikel 49 i EU:s rättighetsstadga kränkts. Av artikeln framgår att ”[i]ngen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde en
lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt.” Om enskild döms till ansvar
baserat på en felaktig tolkning av EU-rätten bör det kunna tolkas som att han eller hon dömts utan egentligt stöd i lag.309 Det är möjligt att kränkningen ses som än allvarligare i de fall domen vunnit kraft till följd av att HD beslutat att inte inhämta förhandsavgörande.
308 Se Kornezov a.a. s. 837.
5.4.2 Ny dom från EU-domstolen som visar på underrätts felaktiga lagtolkning Enligt HD:s domskäl i NJA 2016 s. 320 kan enskilda beviljas resning till följd av en ny dom från EU-domstolen som visar på underrätts felaktiga lagtolkning om intresset av EU-rättens genomslag väger tyngre än intresset av principen om rättskraft. I de fall intresset av rättskraft väger över nekas resning. Enskilda som inte överklagat tingsrättens dom eller accepterat hovrättens har då ingen möjlighet att göra sina rättigheter enligt artikel 47 och artikel 49 i stadgan gällande. Frågan är om en sådan ordning är godtagbar enligt principen om effektivt rättsskydd.
Enligt Wallerman görs prövningen av om en nationell reglering lever upp till principen om effektivt rättsskydd från fall till fall i form av en intresseavvägning, där den enskildes rättighet enligt artikel 47 i stadgan kan begränsas till förmån för berättigade motstående intressen. Detta under villkor att ingreppet är proportionerligt och ändamålsenligt.310 Eftersom bedömningen enligt principen görs in casu är det svårt att på ett generellt plan förutspå hur EU-domstolen skulle resonera. Klart är att om domstolen skulle sätta tröskeln lågt, och anse att EU-rätten krävde att enskilda medgavs talerätt samtliga fall där tings- och hovrätten gjort en felaktig tolkning av EU-rätten, så skulle det medföra en kraftig urholkning av principen om rättskraft (se avsnitt 3.4.4.1 ovan). Detta gäller även, om än i mindre utsträckning, om ribban skulle sättas relativt högt, exempelvis att resning endast medgavs om den enskilde fortfarande var frihetsberövad. Det talar mot att EU-domstolen skulle anse att principen om effektivt rättsskydd krävde att enskilda gavs möjlighet att väcka talan i förhållande till underrätts domar.
Förutom att principen om rättskraft skulle urholkas är det även möjligt att EU- domstolen skulle beakta det faktum att en överklagad tingsrättsdom skulle kunna ha fått en annan utgång i hovrätten, på samma sätt som en överklagad hovrättsdom skulle kunna ha lett till att HD beviljade prövningstillstånd och begärt förhandsavgörande. Enskilda som inte överklagat har haft rätt till ett effektivt rättsmedel i form av en domstolsprövning i flera instanser, men inte utnyttjat denna. Mot att domstolen skulle resonera på det sättet talar dess avgörande i Byankov, där den ställde krav på omprövning trots att enskild inte hade utnyttjat sin möjlighet att överklaga. Fallet
avgjordes visserligen enligt effektivitetsprincipen, men som framgått ovan är den tätt knuten till principen om effektivt rättsskydd. Byankov gällde dock ett förvaltningsbeslut, där det ansetts av mindre vikt att principen om rättskraft upprätthålls. Vidare vägde EU-rättens krav på genomslag särskilt tungt i det fallet dels eftersom unionslagstiftaren tagit ställning till en liknande situation, dels eftersom det gällde centrala värden inom EU-rätten. I fall där nationella rättsmedel inte uttömts ter det sig således troligt att EU-domstolen skulle anse det både ändamålsenligt och proportionerligt att begränsa enskildas rätt att göra sina rättigheter gällande vid nationell domstol.
5.4.3 HD:s underlåtenhet att begära förhandsavgörande
I fall där HD varit inblandad i den dömande verksamheten hamnar saken delvis i ett annat ljus, eftersom alla nationella rättsmedel har uttömts. Den felaktiga domen beror då ytterst på att HD i strid med artikel 267 FEUF valt att inte begära ett förhandsavgörande. Av EU-domstolens dom i Köbler följer att enskilda i sådana fall kan ha möjlighet att väcka skadeståndstalan mot staten. Enligt domen är medlemsstater nämligen skyldiga att ersätta skada som har vållats enskilda genom överträdelser av EU-rätten som beror på ett avgörande av en domstol som dömer i sista instans, under förutsättning att den EU-rättsliga regel som överträddes hade till syfte att ge enskilda
rättigheter, att överträdelsen var tillräckligt klar samt att det fanns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och den drabbades skada.311 Av Traghetti del
Mediterraneo framgår att principen även gäller i de fall högsta instans har gjort en
felaktig rättstolkning, samt att domstolen inte behöver ha agerat uppsåtligt eller grovt vårdslöst för att staten ska kunna hållas ansvarig.312
I de fall HD varit inblandad i den dömande processen ska således enligt EU-rätten finnas möjlighet att väcka skadeståndstalan mot staten (även om kriterierna för talerätt är förhållandevis snäva). Frågan är om EU-domstolen skulle anse att ett sådant krav var tillräckligt mot bakgrund av principen om effektivt rättsskydd. Argument som talar mot att en skadeståndstalan skulle vara nog är att det har ansetts att enskilds intresse bäst tas
311 Köbler p. 59.
312 Mål C-173/03 Traghetti del Mediterraneo SpA, i likvidation, mot Repubblica italiana,
tillvara genom att en felaktig brottmålsdom upphävs.313
Frågan påminner till viss del om den som behandlades i Unibet. Klagande i målet var spelbolaget Unibet, som köpt annonsutrymme i svensk media. Med stöd av lotterilagen hade svenska staten vidtagit åtgärder mot mediebolagen, vilket föranledde Unibet att väcka en fastställelsetalan vid svensk tingsrätt om att lotterilagen stred mot EU- rätten.314 Talan avvisades dock med hänvisning till att det saknades lagstöd för svenska domstolar att göra en abstrakt normprövning.315 I fallet önskade HD få svar på om en sådan ordning var förenlig med principen om effektivt domstolsskydd. Av fallet framgick att det enligt svensk rätt fanns andra processuella möjligheter att få sakfrågan prövad, bland annat genom att väcka en skadeståndstalan mot staten.316 EU-domstolen menade att möjligheten att väcka en sådan talan var tillräcklig för att tillförsäkra ett effektivt skydd av enskildas rättigheter.317
Till skillnad från de fall som är aktuella inom ramen för uppsatsens syfte var det i
Unibet fråga om huruvida principen om effektivt rättighetsskydd förpliktade en
medlemsstat att ge enskild möjlighet att väcka talan inom ramen för ordinära
rättsmedel. Med hänvisning till att samma fråga kunde prövas i ett skadeståndsmål mot
staten ansåg EU-domstolen att en sådan skyldighet inte fanns. Det talar enligt min mening emot att domstolen skulle anse att principen om effektivt rättsskydd förpliktigade en medlemsstat att ge enskild möjlighet till ett extraordinärt rättsmedel i fall där det finns möjlighet att väcka skadeståndstalan mot staten.
Samtidigt uttalar domstolen i Unibet att om det i en nationell rättsordning “inte finns någon form av rättsligt förfarande som ens prejudiciellt ger möjlighet att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt [EU-rätten]”, så är det en överträdelse av principen om effektivt rättsmedel.318 Kornezov menar att domstolens uttalande, tillsammans med artikel 19 FEU, kan användas för att argumentera för att principen om effektivt rättsskydd utgör hinder för nationell lagstiftning som på ett principiellt plan
313 Jfr. Kornezov a.a. s. 840 med not 145, där han menar att individer i fall där en skadeståndstalan är
omöjlig, otillräcklig eller irrelevant borde kunna väcka både en skadeståndstalan och ansöka om resning.
314 Beslutet p. 17. 315 Beslutet p. 18. 316 Beslutet p. 55. 317 Beslutet p. 58.
utesluter alla möjligheter att få resning till följd av en ny dom från EU-domstolen.319 Som bekant är detta inte fallet enligt svensk rätt, varken före eller efter NJA 2016 s. 320. I relation till högsta instans underlåtenhet att begära förhandsavgörande fanns en sådan möjlighet redan innan fallet (även om så inte hade gjorts). Efter NJA 2016 s. 320 kan resning beviljas om den bakomliggande materiella unionsrättsliga bestämmelsen väger tyngre än principen om rättskraft, eller om det rör sig om en allvarlig kränkning av enskildas rättigheter. Vidare ska resningsreglerna i RB 58:2 p. 5 tillämpas ”något mindre strikt” i förhållande till HD:s underlåtenhet att begära förhandsavgörande.
Med tanke på att principen om rättskraft har getts stark ställning i EU-rättens rättspraxis framstår det, på samma sätt som ovan, som en proportionerlig och ändamålsenlig inskränkning av artikel 47 att enskilda i de fall som inte uppfyller ovanstående kriterier endast har möjlighet att väcka skadeståndstalan mot staten. Detta trots att en sådan talan inte framstår som den mest ändamålsenliga kompensationen.