5.2.1 Principen om unionsrättens fulla verkan
Av rättsfallsredogörelsen framgår att EU-domstolen endast en gång väljer att använda sig av principen om unionsrättens fulla verkan för att lösa konflikten mellan en nationell rättskraftsregel och EU-rättens krav på genomslag. I det fallet rörde det sig om ett
kompetensöverskridande från den nationella domstolens sida. Här tas sikte på fall där nationell underrätt visserligen felbedömt ett fall med EU-rättslig anknytning, men samtidigt hållit sig inom ramen för sin kompetens. I det följande kommer därför utgås ifrån att EU-domstolen skulle hantera den typen av mål enligt principen om processuell autonomi och dess begränsningar.
5.2.2 Effektivitetsprincipen
HD:s slutsats i NJA 2016 s. 320 är att nya domar från EU-domstolen kan ge upphov till resning om intresset av att den unionsrättsliga regeln kan genomdrivas väger tyngre än intresset principen om domars rättskraft. I så fall sker resning utan direkt stöd i RB 58:2. HD:s slutsats motsvarar således de krav som EU-domstolen ställer i enlighet med effektivitetsprincipen. Det är därför svårt att rikta någon kritik mot resonemanget. Återstår att bedöma hur HD:s slutsats förhåller sig till övriga principer.
5.2.3 Principen om lojalitet, likvärdighet och unionskonform tolkning
Eftersom lojalitetsprincipen är bred är det svårt att förutse hur EU-domstolen skulle bedöma rättsläget utifrån den principen. Av rättsfallsredogörelsen följer dock att en prövning av lojalitetsprincipen i sammanhanget tenderar att utmynna i en bedömning enligt effektivitets- och likvärdighetsprincipen. Av den senare principen följer som bekant att en medlemsstat är skyldig att pröva en talan som grundar sig på EU-rätt enligt samma nationella regler som vid en jämförbar talan som grundar sig på nationell rätt. Av redogörelsen för svensk rätt framgår att RB 58:2 p. 4 och 5 före NJA 2016 s. 320 tillämpades både i förhållande till en talan som grundade sig på en ny dom från HD och en talan som grundade sig på en ny dom från EU-domstolen. I båda fallen var resning i princip inte möjligt. Enligt NJA 2016 s. 320 kan en ny dom från EU-domstolen användas som resningsgrund utan att förutsättningarna i RB 58:2 p. 4 och 5 är uppfyllda, om intresset av den materiella unionsrättsliga bestämmelsen väger tyngre än principen om rättskraft. Efter NJA 2016 s. 320 behandlas således en talan som grundar sig på EU-rätt snarare mer förmånligt än en talan som grundar sig på nationell rätt. Någon kritik kan därför inte riktas mot HD:s resonemang utifrån hur RB 58:2 förhåller sig till nya domar som meddelats enligt svensk rätt.299
Frågan är dock om invändning kan riktas mot HD:s resonemang mot bakgrund av hur RB 58:2 förhåller sig till nya domar från EDMR. Enligt Kornezov innebär likvärdighetsprincipen en skyldighet för nationella domstolar att bevilja resning mot bakgrund av en ny dom från EU-domstolen om en motsvarande skyldighet finns i ljuset av en ny dom från Europadomstolen.300 Kornezov talar visserligen om fall där denna skyldighet stadgas enligt lag. I svensk rätt ges domstolar istället denna möjlighet genom NJA 2013 s. 746, under förutsättning att de kriterier som anges i fallet är uppfyllda. Med tanke på att det av rättsfallsredogörelsen framgår att likvärdighetsprincipen upprätthålls strikt är min bedömning att EU-domstolen skulle kunna utsträcka principen till att omfatta inte bara nationell lags lydelse, utan också hur den faktiskt tillämpas i rättspraxis.
Enligt Wallerman är det möjligt att EU-domstolen skulle anse att resning borde ha beviljats i NJA 2016 s. 320 mot bakgrund av NJA 2013 s. 746. Detta eftersom HD utifrån omständigheterna i det enskilda fallet kunde ha kommit fram till samma slutsats i NJA 2016 s. 320 som i NJA 2013 s. 746.301 Wallerman stödjer sitt resonemang på EU- domstolens prejudikat enligt Impresa Pizzarotti – om det enligt nationella processregler är möjligt att under vissa villkor ändra ett lagakraftvunnet avgörande, så ska denna möjlighet ges företräde även i förhållande till EU-rätten, förutsatt att dessa villkor är uppfyllda.302 Fallet gällde visserligen förvaltningsrätt, men är likt ett straffrättsligt mål på så vis att behovet av att ta hänsyn till tredje man inte är lika stort som i tvistemål.303
För en sådan slutsats talar även principen om unionskonform tolkning.
Det medför i så fall att K.L. borde ha beviljats resning i NJA 2016 s. 320. Det innebär även att resning borde beviljas i de fall där de materiella omständigheterna stämmer
300 Kornezov a.a. s. 836. Situationerna är enligt Kornezov jämförbara eftersom syftet med en omprövning
till följd av en senare dom från respektive rättsordning är detsamma. Vid resning till följd av en ny dom från EDMR är ändamålet att ge upprättelse för en konventionskränkning. Vid resning i ljuset av en senare dom från EU-domstolen är avsikten på motsvarande sätt att kompensera för att nationell rätt kränkt EU- rättsliga rättigheter, värden eller principer. I båda fallen är det dessutom fråga om resning för att nationell rätt ska överensstämma med en extern rättsordning som står över nationell lag. Vidare är rättighetsinskränkningen etablerad av en domstol som är överordnad nationella domstolar, och vars domar är bindande för medlemsstaterna, se s. 835 f.
301 Wallerman JT 2016/17 s. 190. 302 Impresa Pizzarotti p. 62.
överens med de kriterier som anges i NJA 2013 s. 746. En sådan bedömning får då göras från fall till fall.
5.3 HD:s underlåtenhet att begära förhandsavgörande
5.3.1 Principen om unionsrättens fulla verkan
Ginter och Schasmin argumenterar för att konflikter mellan nationell rätt och EU-rätt som uppstår på grund av att högsta instans underlåtit att inhämta förhandsavgörande kan lösas med hjälp av principen om unionsrättens fulla verkan. Som bekant tillämpades principen i Lucchini, med hänvisning till att den nationella domstolen överträtt sin kompetens. Ginter och Schasmin menar att underlåtenhet att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF skulle kunna ses som liknande behörighetsöverskridande, eftersom artikeln innebär en skyldighet för högsta instans att så göra när inte undantagen enligt CILFIT-målet är uppfyllda.304 Mot bakgrund av att EU-domstolen inte tillämpar
principen om unionsrättens fulla verkan i Klausner Holz samt att EU-domstolen (ännu) inte valt att göra en sådan tolkning, kommer dock fortsättningsvis utgås ifrån att domstolen skulle bedöma fallet enligt principen om processuell autonomi.
5.3.2 Effektivitetsprincipen
I förhållande till den avvägning som görs enligt effektivitetsprincipen – intresset av rättskraftsprincipen mot intresset av EU-rättens genomslag – ska följande sägas. Förhandsavgörandeinstitutet är av stor betydelse inom EU-rätten eftersom det motverkar att unionsrätten tillämpas olika av olika medlemsstater.305 Det borde därför gå att argumentera för att intresset av att nödvändiga förhandsavgöranden inhämtas skulle kunna tillmätas ungefär samma tyngd som principen om rättskraft. I fråga om huruvida resning ska beviljas mot bakgrund av att högsta instans underlåtit att inhämta ett förhandsavgörande är det dock inte förhandsavgörandeinstitutets vikt som vägs mot principen om rättskraft. Enligt Wallerman är det istället den enskildes intresse av resning som ska vägas mot intresset av rättskraftsprincipen. Enligt HD:s tolkning är det intresset av att den bakomliggande unionsrättsliga materiella regeln – det vill säga den regel som feltolkats på grund av att förhandsavgörande inte inhämtats – får genomslag
304 Groussot & Minssen a.a. s. 152 f.f.
som ska vägas mot principen om rättskraft. Oavsett hur avvägningen görs innebär det att förhandsavgörandeinstitutets vikt inte kan användas för att ge större tyngd för resningsalternativet.
De kriterier som HD ställer upp i NJA 2016 s. 320 – att resning kan medges utan stöd i RB om den bakomliggande materiella unionsrättsliga bestämmelsen väger tyngre än principen om rättskraft, om det rör sig om en allvarlig kränkning av enskilds rättigheter samt att RB 58:2 ska tillämpas ”något mindre strikt” – borde således, på samma sätt som för vid domar som visar på felaktig lagtolkning från underrätt, formellt sett leva upp till effektivitetsprincipen.
5.3.3 Lojalitets- och likvärdighetsprincipen
En ny dom från EU-domstolen som visar att HD felaktigt underlåtit att inhämta ett förhandsavgörande skiljer sig inte i principiellt hänseende från en ny dom från EU- domstolen som visar att underrätt gjort en felaktig lagtolkning. De slutsatser som rör relationen mellan nya domar från EU-domstolen och senare avgöranden från EDMR gör sig således gällande även här (se ovan avsnitt 5.2.3.).
5.3.4 Principen om unionskonform tolkning
Vidare argumenterar Wallerman, med stöd i principen om unionskonform tolkning, för att HD borde ha kommit fram till en annan utgång i det enskilda fallet. Detta i förhållande till RB 58:2 p. 5.306 Vid den tidpunkt HD beslutade att inte inhämta förhandsavgörande var det dels känt att lotteriutredningen ifrågasatt straffbestämmelsens förenlighet med EU-rätten, dels att lagrådet frågat sig samma sak redan i förarbetet.307 Mot bakgrund av principen om unionskonform kan således argumenteras för att HD borde ha valt en tolkning av RB 58:2 som medgav resning framför andra tolkningar. Även prejudikatet från Impresa Pizzarotti talar för en sådan tolkning.
Om argumentationen godtas innebär det dock, på samma sätt som vid underrätts felaktiga lagtolkning, inte att resning borde medges för samtliga fall där HD har
306 Wallerman JT 2016/17 s. 198 not 41.
underlåtit att inhämta förhandsavgörande. Istället måste en bedömning göras från fall utifrån hur rättsläget såg ut vid domstolens beslut att inte begära förhandsavgörande.