4.3.1 Grundläggande förutsättningar
Efter att ha konstaterat att resning inte kunde ske med stöd av den senare domen från EU-domstolen visade på felaktig lagtolkning, övergick HD till att bedöma den sökandes tredje yrkande – att resning skulle ske med stöd av HD:s underlåtenhet att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Domstolen konstaterade inledningsvis att det var angeläget att de unionsrättsliga reglerna om förhandsavgöranden följdes. Samtidigt menade domstolen att det måste kunna göras skillnad från fall till fall.285
4.3.2 Förhandsavgörandeinstitutets syfte
HD menade för det första att förhandsavgörandeinstitutets huvudsakliga syfte var att säkerställa att unionsrätten gavs en enhetlig tolkning över medlemsstatsgränserna. Med hänsyn till det menade HD att det måste anses mindre allvarligt att en begäran om
283 van Schijndel p. 19 och Peterbroeck p. 14. 284 Wallerman JT 2016/17 s. 185.
förhandsavgörande avslogs i ett mål där prövningstillstånd inte meddelats (som i detta fall), än att det gjorde det i ett mål där prövningstillstånd meddelats.286 Här kan inflikas
att EU-domstolen i Köbler säger att förhandsavgörandets syfte även är att förhindra att enskildas rättigheter inskränks.287 HD nämner dock inte detta.
4.3.3 Den materiella unionsrätten i förhållande till principen om rättskraft
För det andra ansåg domstolen att det måste beaktas vilken tyngd den bakomliggande materiella unionsrätten hade och att det, liksom när det gällde en ny dom från EU- domstolen, måste kunna tas till principen om rättskraft. Enligt resningsreglerna var en rättslig bedömning tvungen att framstå som ”klart och oemotsägligt” oriktig för att målet skulle kunna resas. I annat fall var det inte fråga om en uppenbart oriktig rättstillämpning. HD konstaterade vidare att det var en bedömningsfråga när rättsutvecklingen vid EU-domstolen nått så långt att innehållet i unionsrätten skulle ses som klarlagt.288 Enligt min mening förefaller HD här, på liknande sätt som ovan, mena att den bakomliggande materiella unionsrätten måste vägas mot principen om rättskraft. Även om domstolen inte skriver ut bestämmelsen verkar principen om rättskraft representeras av RB 58:2 p. 5.289 Vid avvägningen ska beaktas att domstolen har viss
marginal i sin bedömning av när ett fall anses omfattas av undantaget acte éclairé enligt
CILFIT-domen.
4.3.4 Den materiella unionsrätten i förhållande till kränkning av enskild
HD menade för det tredje att bedömningen av den bakomliggande materiella unionsrätten också måste kunna ta intryck av den betydelse som regeln hade i ett särskilt fall, sett ur en enskild parts perspektiv. Skulle det vara fråga om en allvarlig
kränkning av en enskilds rättigheter måste det därför, enligt HD, kunna övervägas om
målet skulle tas upp på nytt. Domstolen hänvisar här till artikel 47 i rättighetsstadgan om rätt till effektivt rättsmedel samt till sin tidigare rättspraxis i NJA 2013 s. 746. I sådana fall, fortsatte HD, skulle prövningen dock koncentreras mer på rättigheten som sådan än frågan om ett förhandsavgörande borde ha inhämtats.290 Min bedömning är att 286 Beslutet p. 22. 287 Köbler p. 35, se Wallerman JT 2016/17 s. 186. 288 Beslutet p. 23. 289 Wallerman JT 2016/17 s. 186 f. 290 Beslutet p. 24.
domstolen härvid menar att resning kan medges – trots att den bakomliggande materiella regeln inte väger tyngre än principen om rättskraft – om kränkningen av enskilds rättigheter varit allvarlig.
4.3.5 Något mindre strikt tillämpning
Domstolen avslutar sitt domskäl med att ifrågasätta om resultatet av dess resonemang är godtagbart. Argumentationen riskerade, enligt domstolen, att medföra att en enskild försattes i en situation där denne dels nekades resning av hovrättens dom för att EU- rätten inte var klarlagd, och hovrättens rättstillämpning därför inte varit uppenbart lagstridig, dels inte heller kunde medges resning baserat på HD:s underlåtenhet att begära förhandsavgörande eftersom det inte varit tillräckligt tydligt att EU-rätten inte var klarlagd, och HD därför inte varit skyldig att inhämta ett förhandsavgörande. För att enskilda inte skulle försättas i ett orimligt läge kom domstolen fram till att tillämpningen av resningsreglerna kunde behöva anpassas efter den särskilda situationen och vara något mindre strikt än annars.291 Wallman menar att HD, även om domstolen inte säger det uttryckligen, i denna del verkar ha tagit intryck av effektivitetsprincipens krav på att det inte ska vara orimligt svårt för enskilda att utöva de rättigheter som följer av EU-rätten.292 Värt att särskilt notera är att K.L. var tilltalad i ett brottmål, vilket
borde innebära att eventuella tveksamheter i målet räknades till hans fördel. Här räknas istället osäkerheten kring om rättsläget var klarlagt eller inte till domstolarnas och, i förlängningen, åklagarens fördel.293
4.3.6 Utgång i det enskilda fallet
K.L. beviljades inte resning. HD menade att beslutet att avslå prövningstillstånd, och därmed underlåta att inhämta förhandsavgörande, framstod som befogat i ljuset av den då rådande rättsuppfattningen, och därför inte uppenbart stred mot lag.294 Det framgår inte om domstolen gjort denna bedömning ”något mindre strikt”. Vidare anförde HD att K.L. inte angivit tillräckligt tunga skäl hänförliga till den bakomliggande materiella rätten – den fria rörligheten för tjänster.295 Även om det inte skrivs ut i domskälen 291 Beslutet p. 25. 292 Wallerman JT 2016/17 s. 187. 293 Wallerman JT 2016/17 s. 188. 294 Beslutet p. 26. 295 Beslutet p. 26.
förefaller domstolen här ha gjort en avvägning mellan principen om rättskraft och den fria rörligheten av tjänster och, likt i sin tidigare bedömning, kommit fram till att principen om rättskraft väger tyngre.
Av domskälen framgår inte om HD har övervägt om detta är ett sådant fall där en allvarlig kränkning av enskildas rättigheter, i enlighet med artikel 47 i stadgan och NJA 2013 s. 746, kan ge upphov till resning trots att tyngden av den bakomliggande materiella unionsrättsliga bestämmelsen inte räcker till. Det skulle kunna förklaras av att K.L. enbart fick dagsböter och, olikt J.S. i NJA 2013 s. 746, inte frihetsberövades.