Fler exempel på toxiska effekter på fiskar i förorenade områden Det finns ett stort antal exempel på lokala och regionala undersökningar där toxiska

effekter och patologiska förändringar hos fisk har kunnat påvisas. Det kan gälla resultat från lokala recipientkontrollprogram för miljöstörande verksamheter (ex. industrier, reningsverk, och avfallsdeponier) eller från olika vattenvårdsförbunds regionala kartläggningar av tillståndet i vattenmiljön. Det är omöjligt att i denna kunskapssammanställning täcka upp och redovisa alla sådana lokala och regionala undersökningar. I detta avsnitt har valts ut fyra exempel som genomförts i relativt starkt förorenade områden och som omfattat undersökningar där ett batteri av bio- markörer använts för att fånga upp ett bredare spektrum av toxiska effekter och patologiska förändringar.

SUBLETALA EFFEKTER PÅ FISK FÖRE OCH EFTER SANERING AV PCB- KONTAMINERADE SEDIMENT I JÄRNSJÖN

Under 1993 och 1994 genomfördes en omfattande sanering av Järnsjön i Emåns vattensystem. Järnsjön innehöll cirka 400 kg PCB som långsamt läckte ut från sedimenten till Emån (Gullbring et al., 1998). Den primära källan för PCB var ett tidigare pappersbruk som använt återvunnet pappersavfall som innehållit PCB i självkopierande papper. Före och efter saneringen genomfördes analyser av PCB i vatten, sediment och fisk (Bremle & Larsson, 1998; Bremle et al., 1998). Dessa analyser visade att saneringen hade varit framgångsrik och medfört kraftigt mins- kade PCB-halter i sediment och vatten, samt att PCB-koncentrationen i fisk hade halverats två år efter slutförda åtgärder.

Med hjälp av fysiologiska och histopatologiska biomarkörer studerades effekter av PCB-exponering på fisk två år före saneringen (1991), under saneringen (1993 och 1994) och två år efter saneringen (1996). Vid undersökningarna hölls regnbå- gar under 4 veckor i nätburar i den PCB-kontaminerade Järnsjön, samt uppströms och nedströms. Före sanering hade fiskarna efter 4 veckors exponering för PCB i Järnsjön fått 2 – 3 ggr högre EROD-aktivitet i lever, makroskopiska skador, såsom hudsår och fenerosion, samt en hög förekomst av degenerade och nekrotiska lever- celler. Under saneringen 1993 och 1994 förstärktes dessa effekter. Utöver högre EROD-aktivitet (3 – 5 ggr), observerades en förminskad lever, histologiska föränd- ringar i lever och gallgång, samt ökad aktivitet av enzymet aspartataminotransferas (ASAT) i blodet. Effekter kunde också spåras hos regnbåge i nätburar nedströms Järnsjön, vilket indikerar att muddringen i sjön medfört att en del kontaminerat material transporterats ut i Emån. Två år efter avslutad sanering var EROD- aktiviteten fortfarande svagt förhöjd hos fiskar både i Järnsjön och vid stationer nedströms i Emån, men inga histopatologiska förändringar kunde påvisas (Blom et al., 1998).

Hälsotillståndet studerades också före och efter saneringen hos abborre som fånga- des i Järnsjön, samt uppströms och nedströms (Förlin & Norrgren, 1998). Vid un- dersökningen 1991 påvisades histologiska förändringar i gälar och lever hos abbor- rar i Järnsjön. Anmärkningsvärt var att EROD-aktiviteten inte var förhöjd hos de kroniskt PCB-exponerade abborrarna. Kompletterande studier visade att leverns EROD-CYP1A system hos abborren från Emån inte var inducerbart med kända inducerare (Förlin & Celander, 1995). En laboratoriestudie kunde också visa att förlängd exponering av fisk för PCB försämrade inducerbarheten markant hos CYP1A-systemet (Celander & Förlin, 1995). Två år efter saneringen bedömdes abborrarna som normala och vid god hälsa i Järnsjön. En observerad hög frekvens av onormala gonaderna hos några honabborrar i de nedre delarna i Emån indikera- de att andra faktorer än PCB-saneringen, t.ex. exponering för kadmium och andra metaller, sannolikt påverkat dessa fiskar.

Båda typerna av fiskundersökningar som genomfördes i samband med sane- ringen av Järnsjön visade att PCB-exponeringen i vattensystemet före åtgärderna orsakade påtagliga biokemiska störningar och vävnadsförändringar och att dessa hade reducerats eller försvunnit helt ett par år efter genomförda åtgärder.

VISKAN - EN STARKT FÖRORENAD RECIPIENT SOM PÅVERKAR FISKENS HÄLSA OCH FORTPLANTNING

Ett flertal miljöutredningar har visat att ån Viskan och fyra utvidgningar (sjöar) av denna söder om Borås har starkt förorenade sediment (Länsstyrelsen i Västra Göta- land, 2003). De föroreningar som uppmätts i förhöjda halter är främst tungmetaller (ex. krom och bly), olja, PAHer, dioxiner, klorerade pesticider (ex. dieldrin och DDT-metaboliterna DDE och DDD), och bromerade flamskyddsmedel (både lågb- romerade och högbromerade). Dessa ämnen härrör från olika industriella verksam- heter i Boråsområdet och främst från tidigare textilindustrier.

I ett par studier har olika biomarkörer mätts på fisk i Viskan för att ta reda på om de förorenade sedimenten eller pågående utsläpp ger upphov till toxiska effek- ter. Under hösten 2002 jämfördes hälsotillståndet hos abborre som fångats i Djupa- sjön strax nedströms Borås med abborrar från en referenssjö, Öresjö (Förlin et al., 2003). Undersökningsmaterialet var begränsat, men gav ändå tydliga signaler om toxiska effekter. Abborrarna i Djupasjön hade en mycket kraftig EROD-induktion i levern (ca 13 ggr förhöjning) som tyder på att de exponerats för ämnen som tillhör gruppen PAHer och/eller plana klorerade ämnen. Referensabborrarna hade helt normala, höga halter av vitellogenin (guleprotein) i blodet och väl tillväxande könskörtlar (gonader) vid höstprovtagningen, medan de exponerade abborrarna i Djupasjön hade mycket låga halter av vitellogenin och små outvecklade könskört- lar (ca 1/5 av normal storlek). Detta indikerar att gonadutvecklingen är hämmad och att fortplantningsförmågan kan vara allvarligt nedsatt.

I en annan hälsoundersökning på fisk 2002 sattes regnbågar ut i burar i refe- renssjön Öresjö och vid fyra olika lokaler i Viskan nedströms Borås. Fiskarna ex- ponerades under 9 dagar. Fiskar på de fyra lokalerna nedströms Borås hade 16 – 28 ggr förhöjd EROD-aktivitet i levern, vilket tyder på en kraftig exponering för indu- cerande ämnen i Viskan. Mätningar av PAH-metaboliter i gallan visade att fiskarna

nedströms hade mycket höga halter. Detta tyder på att PAHer eller PAH-liknande ämnen kan vara en bidragande orsak till den förhöjda EROD-aktiviteten (Förlin et al., 2003). En intressant observation var att regnbågar som exponerats i burar när- mast Borås hade mycket höga vitellogeninhalter i blodet, vilket tyder på att de kan ha påverkats av ämnen med en östrogenliknande effekt. En tänkbar källa till sådana ämnen (ex. östrogener från kvinnor, syntetiska östrogener från p-piller, nonylfenol och mjukgöraren bisfenol A) kan vara det kommunala reningsverket i Borås.

Den påvisade EROD-responsen överensstämmer väl med resultat från en annan studie på regnbåge som exponerats i burar i Viskan uppströms och nedströms Borås (Jönsson et al., 2002). I detta fall användes en metod där EROD-aktiviteten mäts i gälfilament, som en känslig biomarkör för vattenburna inducerande ämnen. EROD-aktiviteten i gälfilament var kraftig inducerad hos de burutsatta fiskarna nedströms Borås. Laboratorieförsök med regnbågar som exponerades för vatten från Viskan visade att EROD i gälarna blev snabbt inducerad av potenta ämnen i åvattnet (Jönsson et al., 2002).

Sammantaget visar de här redovisade studierna att föroreningar i Viskan, både gamla synder som fortfarande finns kvar i sedimenten och pågående utsläpp från olika verksamheter, påverkar fiskarna i vattensystemet. Resultaten indikerar att de exponeras för potenta miljögifter och att de är kraftigt påverkade av hormonstöran- de ämnen som kan störa fortplantningen.

HUR PÅVERKAD ÄR FISKEN I SUNDSVALLSBUKTEN?

Sundsvallsbukten är ett av de mest industriexploaterade områdena i Sverige. Skogsindustrier (massafabrik, pappersbruk och träbearbetande industri), kemisk industri och aluminiumsmältverk är tunga industriverksamheter som under många decennier orsakat stora utsläpp av miljöfarliga ämnen i Sundsvallsbukten. Kraftful- la utsläppsbegränsande åtgärder har dock under senaste 15 – 20 åren minskat be- lastningen från punktkällor och diffusa källor. En samlad beskrivning och utvärde- ring av miljötillståndet i området har genomförts på uppdrag av Sundsvallsbuktens Vattenvårdsförening (Grahn et al., 2005).

Vid studier av fiskars hälsotillstånd i Sundsvallsbukten i mitten av 1990-talet fann man en kraftig förhöjning av DNA-addukter i lever hos abborre och gädda närmast en industri som släpper ut PAHer. Förekomsten av DNA-addukter avtog längs en gradient från PAH-källan 25 km ut mot de yttre delarna av Sundsvallsbuk- ten. Resultaten tyder på en PAH-inducerad genotoxisk effekt hos fiskar i området. I de inre delarna av gradienten observerades också en påtaglig degeneration av lever- celler hos abborre. Dessutom noterades en långsammare tillväxt hos fisken vid de tre innersta fångststationerna. Sammantaget indikerar resultaten att fiskar i den undersökta PAH-gradienten uppvisar tilltagande toxisk påverkan in mot PAH- källan och Sundsvalls centrala delar (Ericson et al., 1998).

Vid två senare fiskundersökningar i Sundsvallsbukten (Ottosson & Härdig, 1999; Härdig & Ottosson, 2004) observerades små histopatologiska skillnader och svaga effekter på röda blodcellsbilden. Dessutom var vitellogeninhalten i blodet förhöjd hos hanfiskar i de inre delarna av Sundvallsbukten. Sistnämnda resultat antyder att fisken är exponerad för hormonstörande ämnen.

Sammanfattningsvis visar genomförda undersökningar att i stora delar av Sunds- vallsbukten är fiskar inte påverkade av toxiska ämnen, men lokalt i närheten av utsläppskällor så observeras allvarliga effekter som tyder på att fiskarna är expone- rade för både toxiska och hormonstörande ämnen.

HUR REAGERAR FISK PÅ MUDDRING I GÖTEBORGS HAMN?

Göteborg har Skandinaviens största hamn. Hamnområdet är också mynningsområ- de för Sveriges vattenrikaste älv, Göta älv, vars avrinningsområde utgör ca 10 % av landets yta.

Sedimenten i mynningsområdet och hamnen är mycket kraftigt kontaminerade med höga koncentrationer av flera antropogena ämnen, såsom PAHer, PCBer, dioxiner, TBT och många metaller (Brack & Stevens, 2001; Magnusson et al., 1996; Brack, 2002). Tester har visat att sedimenten har en mycket hög toxicitet på grund av föroreningsbelastningen.

Undersökningar på tånglakar från Göta älvs mynningsområde visade att de var kraftigt exponerade för miljöstörande ämnen och uppvisade tydliga toxiska effekter (Förlin et al., 2000). En förhöjd EROD-aktivitet, ökad DNA-addukthalt samt före- komst av celldöd och makrofagscentra i levern tyder på en påverkan av potenta ämnen såsom PAHer, och/eller plana dioxinliknande ämnen. Kemiska analyser som gjordes på gallvätska visade på höga halter av vissa PAH-substanser och hyd- roxylerade metaboliter av PAHer. I gallproverna påvisades också ämnen med känd östrogen verkan (nonylfenol och bisfenol A) samt det bakteriedödande ämnet trik- losan.

Under 2003 utfördes en mycket omfattande muddring i Göteborgs hamn. Ett batteri av biomarkörer användes för att studera hälsotillståndet hos tånglake före och under muddringen (Sturve et al., 2005). Undersökningarna som gjordes innan arbetena startade visade att fiskar på tre lokaler i Göteborgs hamnområde och dess närhet är kroniskt påverkade av både organiska ämnen och metaller. Under mudd- ringsaktiviteterna förstärktes biomarkörresponsen påtagligt. Förhöjd EROD- aktivitet och nivå av cytokrom P4501A i levern indikerade en ökad exponering för PAHer. Ökad exponering för metaller återspeglades i förhöjt genuttryck för metal- lotionein. En minskad lysosomal membranstabilitet hos tånglakarna under mudd- ringen indikerade en ökad celltoxicitet.

Resultaten visar att muddringsverksamheten medfört att miljöstörande ämnen i sedimenten fått en omfattande spridning i området och framkallat förstärkta toxiska effekter hos fisk. Anmärkningsvärt är att även tånglakar i nationella referens- området i Fjällbacka, 15 mil norr om Göteborg, under tiden för muddringen uppvi- sade ett antal liknande men svagare biomarkörresponser (såsom ökad EROD- aktivitet, minskad lysosomal membranstabilitet, förekomst av DNA-addukter, och förändrade vitellogeninhalter i blodet) jämfört med de effekter som observerades hos fiskar nära muddringsområdet. Dessa resultat antyder att aktiviteter i ett starkt förorenat område som Göteborgs hamn kan påverka fiskar inte bara i närområdet utan också längs stora delar av västkusten norr om Göteborg.