Hur frisk är kustfisken i ”opåverkade” referensområden? Inom den marina kustfiskövervakningen har känsliga biomarkörer använts sedan

1988 för att följa hälsotillståndet hos fisk i opåverkade referensområden. Hälsoun- dersökningarna syftar till att påvisa och följa negativa och/eller positiva föränd- ringar av miljötillståndet i våra kustområden (Sandström et al., 2005; Hansson et al., 2006a; Larsson et al., 2007a). Årliga provtagningar görs på abborre vid Holm- öarna i Bottniska viken, på abborre och tånglake vid Kvädöfjärden i Egentliga Östersjön, på abborre vid Gåsefjärden/Torhamn i Blekinges skärgård och på tång- lake i skärgården utanför Fjällbacka.

För såväl abborre som tånglake uppvisar de flesta biomarkörer relativt små va- riationer mellan åren och inga signifikanta trender kan urskiljas. Detta indikerar en god hälsostatus hos de båda fiskarterna i de undersökta kustreferensområdena jäm-

fört med de störningar av hälsotillståndet som kan påvisas hos fiskar i förorenade områden. Mätdata för några biomarkörer talar dock emot denna positiva bedöm- ning av fiskens hälsotillstånd och signalerar istället att fisken är påverkad av en ökad exponering för något eller några miljögift(er).

I Kvädöfjärden har EROD-aktiviteten i levern hos abborre ökat successivt med ca 7 % per år fram till år 2000 och sedan planat ut på en tre gånger högre nivå än i slutet av 1980-talet (Fig. 6). Även vid Holmöarna har en tendens till ökning obser- verats under senare år. Resultaten tyder på att fisken exponeras för ökande halter av miljögifter som inducerar EROD, t.ex. vissa PAHer, dioxiner eller andra halogene- rade ämnen. Eftersom halterna av de flesta organiska miljögifter minskar i Öster- sjön, så kan den ökade EROD-aktiviteten vara ett tecken på att fiskarna exponeras för något eller några miljögift(er) som idag inte analyseras inom miljögiftsöver- vakningen (Hansson et al., 2006a; Larsson et al., 2007a).

EROD, Kvädöfjärden 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 EROD, Holmöarna 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07

Figur 6. Förhöjd EROD-aktivitet i lever hos abborre från Kvädöfjärden och Holmöarna. (Källa: Larsson et al., 2007b)

Storleken på abborrhonornas könskörtlar/gonader har minskat successivt och de är nu drygt 30 % mindre än i början av 1990-talet både vid Kvädöfjärden och Holm- öarna (Fig. 7). Mindre könskörtlar kan vara en indikation på en försenad årlig könsmognad eller hämmad gonadutveckling, och en allvarlig varningssignal om att fortplantningsförmågan kan vara försämrad. Även abborre från Gåsefjärden, som hittills bara övervakats i 5 år, har lika små gonader som abborre från de två andra kustområdena. Att samma effekt förekommer i olika referensområden kan tyda på

en storskalig förändring i havsmiljön. Det är fortfarande oklart om den observerade minskningen beror på miljögiftsexponering eller om det finns andra förklaringar (Larsson et al., 2007a).

GSI, Kvädöfjärden 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 GSI, Holmöarna 0 1 2 3 4 5 6 7 8 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07

Figur 7. Gonadstorleken (GSI) hos abborre från Kvädöfjärden och Holmöarna har minskat påtagligt under mätperioden. (Källa: Larsson et al., 2007b)

Uppföljande studier pågår för att spåra om det är exponering för något nytt miljö- gift som ligger bakom den förhöjda EROD-aktiviteten och om denna miljögifts- exponering i så fall även kan förklara effekten på abborrarnas gonader. Undersök- ningar görs också för att utröna vilka konsekvenser den minskade gonadstorleken kan ha på fortplantningen.

Ytterligare en biomarkör, kloridkoncentrationen i blodet, uppvisar en signifi- kant ökande trend från 1988 till 2006 hos abborre i Kvädöfjärden. Förändringen kan inte förklaras av förändrad salthalt i vattnet under perioden. Mer sannolikt är att fisken exponerats för något ämne som påverkar jonregleringen. En möjlig för- klaring kan vara den markanta ökningen av kadmiumhalterna hos abborre som observerades under hela 90-talet (Bignert et al., 2007b; Larsson et al., 2007a). Långtidsexponering för kadmium kan påverka kloridjonregleringen hos fiskar (Larsson et al., 1976).

Hos tånglake både i Västerhavet och i Östersjön har under senare år observerats en ökad andel vita blodceller (Larsson et al., 2007a). Orsaken till denna ökning är inte klarlagd, men en möjlig hypotes är att vita blodcellsbilden påverkas av över- gödning och algblomning längs våra kuster. Eftersom kadmiumhalten i tånglake

ökat under senare år både på västkusten och i Östersjön (Bignert et al., 2007a) kan det inte heller uteslutas att kadmium utövar en påverkan på fiskens immunförsvar. Såväl tidigare laboratoriestudier (Larsson et al., 1985) som fältundersökningar i Emån (Sjöbeck et al., 1984) visade att en av de mest påtagliga effekterna av kad- miumexponering av fisk var en ökning av antalet lymfocyter i blodet.

En annan noterad förändring är att tånglakarnas kroppsstorlek minskar succes- sivt. Denna storleksförändring kan vara ett resultat av den ökande vattentemperatu- ren och minskande populationsstorlekar (Larsson et al., 2007a). Tånglaken är en kallvattenart som missgynnas av stigande vattentemperatur.

Tydliga tidstrender har även observerats för ett par biologiska variabler hos de fiskindivider som analyseras för klororganiska föreningar inom miljögiftsövervak- ningen (Bignert et al., 2007a). Fiskens kondition, mätt som konditionsfaktor base- rad på relationen mellan fiskens vikt och längd, uppvisar en signifikant nedåtgåen- de trend hos abborre och tånglake vid Holmöarna i Bottniska viken och hos strömming från de flesta fångstlokalerna i Östersjön. Även fettinnehållet i muskel hos strömming visar anmärkningsvärda minskningar från cirka 4 – 5 % till 2 – 3 % i de flesta tidsserier (åren 1978 – 2005). I Egentliga Östersjön tycks dock minsk- ningen i fettinnehållet ha avstannat under senaste decenniet. Även abborrar i Bott- niska viken och i Egentliga Östersjön, samt tånglakar i Bottniska viken och på västkusten visar signifikant minskat fettinnehåll i muskel. Vad som är den direkta orsaken till den sjunkande konditionsfaktorn och det kraftigt minskade fettinnehål- let hos fisk i Östersjön är inte klarlagt. Det är inte sannolikt att det skulle vara en effekt av miljögiftsexponering utan mer talar för att förändringarna är kopplade till de storskaliga förändringar som ägt rum i Östersjöns ekosystem och som påverkat balansen mellan olika fiskarter och deras födoorganismer.

6.2 Fåglar