mande disputationer, orationer och predikningar.76 ansvaret för dessa
talövningar fördelades mellan de olika lektorerna. Samma indelning och samma övningar figurerade ännu vid den studerade tidsperiodens slut. från gymnasiet i Västerås upplystes till exempel i en redogörelse från år 1799 om att eleverna ofta övades ”uti exercitia Stili, genom Disputationer, samt i orationers och predikningars författande och declamerande”.77
Exercitia disputatoria
enligt skolordningen skulle förste lektorn i teologi förestå en disputation varje år, medan andre teologie lektorn och lektorerna i logik och moral (förmodligen avser det senare omnämnandet lektorn i historia och praktisk filosofi) varje år skulle förestå två disputationer vardera.78
76. ”1724 års skolordning”, 1922, s. 55. Jfr Burman, Vältalaren Johan Henric Kellgren, 1988, s. 33. 77. Skrivelse från Västerås konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799–08-10, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra; Skrivelse från Västerås konsis- torium angående undervisningen i stiftet, 1803–08-26, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol. 9d, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra.
Rudolf Röding beskriver exercitia disputatoria vid Göteborgs gymnasium som att lektorerna årligen skulle dela ut ”disputationer” – små teser eller avhandlingar – med anknytning till sina respektive ämnen.79 Disputatio-
nerna publicerades i tryckt eller handskriven form och ventilerades offent- ligen med gymnasister i rollerna som respondenter och opponenter.80 för-
farandet vid Göteborgs gymnasium ligger i linje med vad superintendent ingemund Bröms i Karlstad hade förespråkat i förarbetet med 1724 års skolordning: att alla lektorer skulle dela ut teser som hörde till deras ämnen och som hade hämtats från deras ordinarie lektioner.81 Dessa teser skulle
ses över – det vill säga godkännas – av biskopen/superintendenten och där- efter tryckas.82 i disputationsövningarna skulle två eller tre respondenter
ställas mot två till tre opponenter från varje klass. Bröms inskärpte härvid också vikten av att allt skulle ske ”med beskedlighet” och att preses (den lektor som förestod aktuell disputationsövning) såg till att samtliga inblan- dade höll sig till de logikens regler som hörde till ”methodus disputandi”.83
Betoningen av logisk korrekthet är en påminnelse om disputationsaktens skolastiska arv.
i sin helhet utgör denna typ av övning egentligen ett efterbildande av motsvarande aktivitet på universitetsnivå, där disputationsväsendet med sina rötter i såväl medeltida skolastik som antik retorik utgjorde ett av de mest prestigefulla inslagen. mycken prestige kunde förmodligen också vara inblandad i de disputationsövningar som bedrevs vid gymnasierna och där respondenter och opponenter – samt de lärare som handledde dem – ställ- des mot varandra. Superintendent Bröms varnade därför för att
[s]åsom detta exercitium sätter en honestam et utilem æmulationem emellan både docentes och discentes, så kan under tiden något qvickt och kitsligt ingenium taga sig tillfälle att extravagera. fördenskull bör biskopen eller superintendenten icke allenast med försigtighet hafva uppseende, att inga disputationer eller theses framgifvas, som äro ungdomen till förargelse, men lända till Guds ära, studiernas 79. Röding, Bidrag till Göteborgs latinläroverks historia. [1], 1898, s. 21.
80. ibid.
81. Hernlund, ”Öfversigt af Universitetens och Domkapitlens utlåtanden med anledning af kansli- kollegii cirkulär den 21 juli 1719 och den 12 november 1720”, 1892, s. 9.
82. Bröms menar att medel till tryckandet (papper och lön till tryckaren) skulle tas ur gymnasiets kassa, och därtill kanske även medel från ”en socknegång, den gymnasisterna gerna släpte till för den nytta, de deraf hafva”. (Citat ur ibid.) Huruvida gymnasisterna verkligen ”gerna släpte till” sockenpeng- arna är svårt att avgöra.
oRationeR oCH taLÖVninGaR förkofring och de studerandes uppbyggelse utan och [vara] själf tillstädes och med sin lärdom [moderera] verket, att allt skickeligen och väl tillgår.84
av Bröms’ citat framgår att exercitia disputatoria inte fick utgöras av några särskilt vidlyftiga vältalighetsövningar; tvärtom var det av yttersta vikt var att såväl form som innehåll skulle vara korrekt och moraliskt uppbyggeligt. Disputationernas betydelse återspeglades också i själva skolhusen. i Linköpings gymnasium skall ett av klassrummen – det största – ha varit inrett efter disputationernas behov. följaktligen fanns här två katedrar, en större och en mindre avsedda för respondent respektive opponent.85 De
disputationer som ägde rum där tycks emellertid med tiden ha ersatts med dels gymnasisternas opponentuppdrag vid prästers pastoralexamina, dels särskilda disputationsövningar för de äldre eleverna.86
Däremot finns från flera andra håll uppgifter om att skolor regelbundet anordnat disputationsövningar för eleverna, också mot slutet av den stude- rade tidsperioden. i Kuopio trivialskola skall till exempel 1799 de i latinet mest försigkomna eleverna fått delta i ”då och då anstäldta disputations acter”.87 till detta kommer bland annat gymnasiet i Västerås där eleverna,
som nämnts ovan, ofta genomgick flera typer av talövningar, inklusive dis- putationer.88
84. ibid., s. 10.
85. angående huset, vilket från inflyttningen 1804 först användes av skolan och gymnasiet och där- efter, från 1830 till fram till rivningen 1865, av gymnasiet och domkapitlet, se Ragnar ekholm, Serta
Lincopensis. Strödda anteckningar till Linköpings läroverks äldre historia, Linköpings läroverkspojkars skrift-
serie 3 ([Linköping]: [H. Carlsons bokh. (distr.)], 1963), s. 96 ff.
86. Linköpings gymnasiums historia 1627–1927. Festskrift med anledning av gymnasiets 300-årsjubileum (Linköping: Linköpings högre allmänna läroverks kollegium, 1927), s. 127 f. Jfr även ekholm, Serta
Lincopensis, 1963, s. 99 f. ekholm, som i sin berättelse stödjer sig på material som kan kallas såväl biogra-
fiskt som anekdotiskt, menar vidare att dessa pastoralexamina kunde ge upphov till åtskillig munterhet hos gymnasisterna, vilka i och med pastoralexamensakterna bereddes möjlighet att mäta sin latinkun- skap mot vad som inte utan viss möda åstadkoms av de ofta avsevärt ringrostigare prästerna. intresset för exercitia oratoria och exercitia concionatoria förefaller emellertid ha varit på avtagande i Linköping mot slutet av den studerade tidsperioden. Linköpings Gymnasiums Historia 1627–1927, 1927, s. 128. 87. Skrivelse från Borgå konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799–08-07, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol. 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra.
88. Skrivelse från Västerås konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799–08-10, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra. Skrivelse från Västerås konsis- torium angående undervisningen i stiftet, 1803–08-26, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol. 9d, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra.