till de mest betydelsefulla begreppen i den tidigmoderna lärda skolan hörde exercitia stili.42 Under denna rubrik, som på svenska kan översättas
som ’stilövningar’ eller ’skrivövningar’, rymdes merparten av de skriftliga övningarna i trivialskolorna och gymnasierna – för retoriken, och för un- dervisningen i allmänhet.
Begreppet stil – från latinets stylus (’griffel’ eller ’penna’, fritt översatt) – är också på svenska mångtydigt och kan förstås på en rad nivåer: från handens sätt att skriva bokstäverna till övergripande uttrycksmönster. me- tonymiskt och metaforiskt kan betydelsen föras från det ena området till det andra: från skrivverktyget till de tecken som formas, till de ord som ska- pas av tecknen, till sammansättningen av orden i meningar, till innehållet i meningarna, till innebörden av innehållet. i förlängningen, och i dagens vardagsspråk, hamnar ”stil” tämligen långt bort från forna tiders stylus. att i dag tala om en persons stil innebär förmodligen utsagor om vederbörandes uppenbarelse som rör sig på helt andra nivåer än de (skrift)språkliga. Dessa begreppsliga glidningar och transformationer gör sig också på- minda i ett så centralt och i 1700-talsskolan så flitigt brukat begrepp som
exercitia stili. för att förstå företeelsen exercitia stili bör man sålunda ta i
beaktande hur betydelsen kan vara skiftande och mångfacetterad. Begrep- pet bör ses som ett övergripande, överlappande och inkluderande namn på skilda skrivövningar, snarare än som en snävt avgränsade term som fixerar övningar inriktade på en specifik stilistisk dimension.
Exercitia stili är ett område där såväl den tidigare forskningen som käll- materialet stundtals synes bristfälligt.43 för att finna svar på hur exercitia
stili såg ut och vilken roll de spelade i svenska skolor och gymnasier under
1700-talet blir det därför nödvändigt att börja i skolorna och de dokument som styrde, dokumenterade och utvärderade verksamheten.
1724 års skolordning föreskriver för tredje klass att exercitia stili ”ex- hiberas ock emenderas” mellan kl. 13 och 14 varje dag, utom lördagar då man ”effter middagen kl. 1. öfwas uti skrifwande”.44 Vidare specificeras
övningarna:
42. en alternativ stavning, dock mindre vanlig i det undersökta källmaterialet, är exercitia styli. 43. Joseph S. freedman framhåller till exempel hur samlingar med exercitia stili samt teoretiska verk på detta område tycks ha varit i omlopp i mycket mindre utsträckning än vad fallet var med annan retoriklit- teratur. Som jämförelse anger han den rikliga publiceringen av brevställare under 1500- och 1600-talen. Se freedman, ”Cicero in Sixteenth- and Seventeenth-Century Rhetoric instruction”, 1986–08, s. 228. 44. ”1724 års skolordning”, 1922, s. 41 f.
SKRiVÖVninGaRna exerceras the i Stilo therigenom, att the flitigt vertera på Swenska ett stycke af then auctore Latino the läsa, och gifwa thet igen på Latin, sedan böckerne äro them ifråntagne; Som och att de skrifwa små imitationer hwilka sålunda böra upsättas, att meningen altijd är klar ock otwungen: Skolandes præceptoren jemte thet att Disciplarne lära phrases af auctoribus som läsas, wara therom sorgfällige att the, genom the exercitier som them föreskrifwas, få tilfälle fliteligen practicera regulas syntacticas. imitationerne utarbetas hemma af Schole-piltarne ock emenderas i Scholan: men öfwersättningen på Swenska ock sedan tilbaka på Latin skier i Scholan.45
Här framgår alltså att exercitia stili redan på denna nivå inrymmer flera öv- ningar eller moment. för det första handlade det om läsning av de klassiska latinska författarna. för det andra skulle texten översättas eller uttolkas till svenska. för det tredje skulle sedan texten åter översättas till latin. för- modligen inbjöd denna översättning från svenska tillbaka till latin, vilken skulle företas utan hjälpmedel (”sedan böckerne äro them ifråntagne”) i viss mån till memorerande och återupprepande av de ursprungliga latinska text- styckena, ett förfarande som möjligen skulle erbjuda genvägar jämfört med att genomföra översättningen baserad på inlärda grammatiska regler och förvärvat ordförråd. inlärningen av ord och fraser samt den grammatiska övningen utgjorde annars viktiga aspekter av exercitia stili.
Vad gäller fjärde klass angav skolordningen att rektor vid sina lektioner bland annat skulle förestå ”2:ne nyttiga themata, antingen af Historien eller Sedoläran; thes likest ock små epistlar, them Disciplarne skrifwa, endels effter Dispositionen, endels effter egit förstånd ock drifft, hwilka excercitia han Corrigerar publicè hela Classen til effterrättelse”.46 för konrektors
del handlade det om att ge eleverna ”2:ne gånger om weckan versioner ock imitationer af the auctoribus som them föreläsas.”47 för både rektor och
konrektor skulle ”[t]hesse exercitia [...] utarbetas hemma, men warda sedan publicè i Scholan öfwersedde ock förbättrade [...]”.48 Sven Hofs berättelse
illustrerar detta förfarande, och pekar därtill på principerna för rättning av ”exercitia rhetorica”:
Hwad exercitia Stili widkommer, har brukeligt warit, att skrifwa, som man säger, ex ore, hwilket är af liten eller ingen nytta. Böckerna måste 45. ibid., s. 41.
46. ibid., s. 42. 47. ibid., s. 43. 48. ibid., s. 43 f.
man låta bära hem till sig, corrigera dem noga, läsa sedan publice upp dem, och utmärka de begågne errata grammaticalia, och wid exercitia rhetorica, som äro de nödigaste, hwad som kan wara felat emot tiänligheten i orden och ordformerna, en ren och förnufftig tanka, samt ett godt och redigt sammanhang.49
ett exempel från Hudiksvalls trivialskola visar hur exercitia stili vid slutet av århundradet tycks ha genomförts på ett sätt som ligger väl i linje med den då drygt 75 år gamla skolordningens föreskrifter. i en redogörelse beskri- ver här rektor Lars Qvist användningen av exercitia stili vid hans undervis- ning i fjärde klass: ”Svenska thema” författades hemma av eleverna för att därefter – i skolan, på en ”lof-timme” – översättas till latin.50 Vid denna
översättning till latin läste man upp den svenska texten: satsdelar identi- fierades, viktiga ord och fraser gicks igenom och så vidare. Därefter kunde en av eleverna få ”extempore upsäga Latinet, för at gifva dem någon smak på latinska numern”. Slutligen rättades skrivövningarna vid den ordinarie lektionstimmen ”til hela Classens efterrättelse”.51
Begreppen themata och exercitia stili förefaller delvis överlappa varan-
dra och det är därför svårt att dra en skarp gräns mellan övningarna, såväl generellt sett som när det gäller enskilda lärares praktiker och begrepps- användning. av examensprotokoll från falu trivialskola kan man utläsa att man till exempel 1756 omtalar skrivövningar i andra klass som exercitia
stili. man har ”skrifwit 2 exercitia Stili hwarje we[c]ka, dageligen skrifwit
efter föreskrift”.52 Även för tredje klass, liksom för konrektors lektioner
i fjärde klass, uppges att man detta år skrivit exercitia stili, även om dessa omnämnanden görs på latin (”exercitia Stili latini duo qvavis hebdom[a]de exhibita emendata & repetita sunt” respektive ”exercitium Stili Latini qva- vis hebdomade exhibitum & emendatum”) och inte, som i fallet med andra klass, på svenska. för första klass anges däremot att man varje dag övat sig i ”skrifwande”; därtill har man under terminen ”componerat 18 themata”.
Exercitia stili utgjorde uppenbarligen en självklar del av undervisningen.
en genomgång av hela den i protokollen förtecknade perioden visar att man i falu trivialskolas fjärde klass genomfört exercitia stili varje termin från år 1724 till 1785. efter detta år saknas protokoll, men exercitia stili 49. Hof, Sven Hofs självbiografi och testamente till biskopen och domkapitlet i Skara, 1949, s. 137.
50. Hall, Acta till Hudiksvalls läroverks historia, 1937, s. 136. 51. ibid.
SKRiVÖVninGaRna bör varit lika utbredda även fortsättningsvis. Dessa övningar utgjorde oftast efterbildning av samma författare som man läst: av en typisk notering från höstterminen 1781 framgår det till exempel att man ägnat sig åt ”exercitia Stili, ad imitationem auctoris Superius nominati”.53
inte blott i falun, utan också i andra skolor och under andra år förekom- mer exercitia stili i skolornas tidigare klasser. i sin redogörelse för Hudiks- valls trivialskola år 1799 beskriver exempelvis rektor Lars Qvist att eleverna i andra klass – trots att de ännu inte hunnit förvärva något större ”förråd af ord och uttryck” – arbetar med ”små exercitia Stili”: översättningar av meningar från latin till svenska eller vice versa.54 Qvists redogörelse före-
faller stämma överens med hur skrivövningarna tidigare under 1700-talet genomförts vid Hudiksvalls trivialskola. av protokollet från årsexamen 1734 framgår att av eleverna i första klassen hade några ”begynt skrifwa; men större delen intet”.55 Det faktum att protokollet noterar att läraren i
första klass, komminister eric Valbeck, har att hantera de 30 eleverna ”på sin tiltagande ålder” kan tyda på att framstegen i skrivning var mindre än man borde kunna förvänta sig. i andra klass fick eleverna ”[s]krifwa en jäm- nan styl, dels effter rader, dels effter föreskrifter”, en stilövning i ordets mest basala mening.56 imitationerna av de klassiska författarna påbörjades
i tredje klass, där eleverna fick ”dels afsätta latiniska meningar på Swänsko, dels Swänska på latin, ad imitationem auctoris”, något som tyder på betyd- ligt större förtrogenhet med skrivandet än i föregående klasser.57 i fjärde
klass förestod konrektor petrus flodrin ”Imitationer och flera små exercitia
Styli”; därtill ”woro och exercita Styli öfwad med flit och noga achtsamhet”
i rektor olaus Hannings lektioner.58 på ett liknande sätt ser det ut i början
av 1740-talet. enligt ett examensprotokoll från 1741 fick eleverna i första klass öva sig i att skriva jämnt och läsligt, i andra klass översätta ord och kortare meningar från svenska till latin och i tredje klass ”[f]öreställa korta
composita lat: et imitationes”.59 i fjärde klass ägnade sig rektor åt exercitia
stili ”alt efter Scholæ-ordningen”, medan konrektor Carl eliezer Schunks
53. examensprotokoll ht 1781, protokoll 1750–1785, Högre allmänna läroverket i falun, a.i:2, ULa. 54. Qvist, ”Berättelse om trivial-Scholan i Hudiksvall”, 1799–09-24, Rektorers skrivelser m.m. 1778– 1835, Handlingar angående Gävle högre allmänna läroverk, Uppsala domkapitels arkiv, G:ii:2.a.3, ULa. 55. Hall, Acta till Hudiksvalls läroverks historia, 1937, s. 84.
56. ibid. 57. ibid. 58. ibid., s. 83 f. 59. ibid., s. 90.
elever sysselsattes med ”Stili exercitia, partim imitationes partim variatio- nes”. Den senare anteckningen skänker en värdefull upplysning: exercitia
stili bestod här dels av imitationer, dels av variationer – också detta i enlig-
het med skolordningens föreskrifter:
Såsom exercitia stili räknades alltså både de översättnings- och gramma- tikorienterade övningarna som förestods av rektor (och som innehöll såväl skriftliga som muntliga moment) och de imitationer och variationer som förestods av konrektor. mot bakgrund av skolordningens föreskrifter samt redogörelser för skolornas arbete blir det sålunda tydligt vari kärnan av ex-
ercitia stili består: i versioner, variationer och imitationer. Skrivövningarna,
så som de kommer till bruk i 1700-talets trivialskolor, blir därmed framför allt en fråga om att översätta, variera och efterbilda.
att även övningar som imitationer och versioner inrymdes under rub- riken exercitia stili visar på begreppets bredd. Exercitia stili framträder när- mast som ett pedagogiskt program eller komplex som motsvarade hur långt eleverna hunnit i den övriga undervisningen och därtill fungerade som tillämpning eller träning av de kunskaper som där förvärvats. precis som fallet var med de klassiska texterna, vilka lånade sig till användning inom en rad ämnen var skrivövningar som exercitia stili en tillgång för flertalet discipliner. en och samma skrivuppgift kunde sålunda syfta till att träna såväl handstil, som ordförråd, grammatik och retorik, beroende på vilket stadium som eleverna befann sig på. Det är alltså rimligt att anta att exercitia
stili följde elevernas övriga kunskapsutveckling.
i takt med att retorikens teori från och med trivialskolans fjärde klass blev allt mer framträdande kunde också de explicit retoriska dimensionerna av exercitia stili ges ökad tyngd. Denna pedagogiska princip kan spåras i åtskilliga redogörelser för undervisningen, till exempel i för gymnasiet i Visingsö där det 1799 uppges att man skriver ”latinska Stil[a]r, Chrior och andra progymnasmata, ej allenast med Grammaticalisk säkerhet, utan ock efter Syntaxis ornata med Rhetorisk prydnad.”60
Gränsdragningen mellan exercitia stili och progymnasmata blir för övrigt aningen problematisk. Som ytterligare ett exempel kan nämnas hur gymna- sieadjunkten vid Gävle gymnasium, då han år 1800 fått ombesörja exercitia
stili för tredje klass, uppgav att ”så väl Svenska som Latinska öfningsämnen
uti Öfversättning, imitation, paraphrase, Chria och flera progymnasmata” 60. Skrivelse från Växjö konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799, Skrivelser från konsis- torierna ang. läroverken vol. 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra.
SKRiVÖVninGaRna hade utgivits, utarbetats, granskats och rättats.61 Liksom i fallet med de
progymnasmata näraliggande themata är det svårt att uttala sig om i hur stor
utsträckning det handlade om ett friare skrivande från elevernas sida och i hur stor utsträckning det rörde sig om ett av läraren givet material som skulle översättas eller på annat sätt bearbetas. i vilket fall som helst är det tydligt att i allra högsta grad retoriska progymnasmata också kunde rymmas under rubriken exercitia stili.62
De retoriska dimensionerna av exercitia stili kan även urskiljas i 1760 års skolordningsförslag. förslaget, som aldrig kom att förverkligas, rekom- menderade att eleverna i trivialskolorna först skulle lära sig grammatikens grunder utantill ”af en tienlig Grammatica på Swänska”; skolordningsför- slaget ville orientera sig bort från den latinska dominans som präglade lär- domsskolan.63 Därefter skulle läsningen och explicerandet av latinska tex-
ter, inklusive de klassiska författarna, vidta. till hjälp skulle eleverna bland annat ha ”hwarjehanda exercitia stili, lämpade efter theras tiltagande begrep och framsteg”. målet här skulle framför allt vara att lära sig ”genius lingvæ samt copia verborum et phrasium”. först efter det att detta mål uppnåtts och eleverna inte blott förstod grammatiken utan också ”någorlunda kunna tolcka en prosaisk skrift” skulle man gå vidare till undervisningen i prosodi och retorik. medan man i prosodin skulle utgå från ”en Latinsk poët” så var det de klassiska auktorerna som skulle ligga till grund för undervisningen i ”then delen av Rhetorican, som elocutionen och synnerligen tropos och Schemata innefattar”. att retoriken hörde till de mer kvalificerade delarna av undervisningen framgår också av vad skolordningsförslaget av år 1760 föreslog för gymnasiet:
[...] at tydeligen och med lämpelige ordasätt så i tal som på papper, så på moders målet, som för hwilka thet, efter theras fattade ändamål, nödigt pröfwas, på Latinske språket sina tankar utföra. Wid thetta sednare böra the swårare Grammaticaliske reglorne så ock præcepta Retorices & eloquentiæ, igenom tillämpning wid auctorernes explicerande och exercitia stili intryckas. Uti poësien måge the underwisas, som finnas thertil naturlig böjelse och lust äga.64
61. Skrivelse från Uppsala konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799–1800, Skrivelser från konsistorierna ang. läroverken vol. 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra. Jfr Hall, Till Gefle läroverks
historia 1557–1850, 1944, s. 390.
62. Jfr för övrigt även eriksson, Retoriska övningar, 2002, s. 35.
63. Project til en förbättrad och förnyad förordning för trivial scholar och gymnasier i riket (Stockholm: Kongl. tryckeriet, 1760), s. kap 6.
Den retoriska dimensionen av detta mål är tydlig – här handlade det om att framföra sina tankar tydligt och på ett i situationen adekvat sätt – och
exercitia stili var ett av verktygen, också på denna sofistikerade nivå.
Utöver att erbjuda tillfälle att träna troper och figurer samt finslipa sina stilistiska talanger i det att de klassiska författarnas elocutio skulle efterbildas fylldes exercitia stili, precis som fallet var med themata, ofta av ett mycket rikhaltigt moraliskt innehåll. från trivialskolan i Jönköping berättas det till exempel år 1799 följande:
til öfning uti stil skrifning utgifves tven[n]e gånger i veckan et stycke Svenska af historiskt eller moraliskt innehåll, hvilket af discentes öfversättes på Latin i Scholan. Sedan öfverses och rättas scriptum äfven i Scholan så långt medhinnes på den för skrifningen anslagne tiden. Det öfriga rätt[a]s hema och vises sedan för discentes hvad som behöft rättelse.65
De svenska texter som skulle översättas till latin valdes alltså ut på grund- val av sitt innehåll, vilket kunde vara av ”historiskt” eller ”moraliskt” slag; förmodligen kunde texter av den förra typen också bära drag av den senare. Skolordningen talade om att rektor i fjärde klass två gånger i veckan skulle ge ut två stycken ”nyttige themata, antingen af Historien eller Sedoläran.”66 Detta historiska och moraliska innehåll var avsett att
tillägnas av eleven, vilket ur ett retoriskt perspektiv innebar en ökad re- pertoar av historiska exempla och loci, något som i ett framtida skrivande skulle kunna komma till användning för att utvärdera såväl personer som handlingar.67
Åbo konsistorium anser år 1731 i ett yttrande över 1724 års skolordning att de exercitia stili som i tredje och fjärde klass utarbetas hemma inte är lika nyttiga som de som skrives i skolan under lärarnas överinseende.68 anled-
ningen är möjligheten till fusk, då ”någre alltid finnas, som söka betjena sig af andra och vilja intet sjelfve lägga handen vid”. av denna anledning ”synes för den skull nyttigast, att sådant hemma arbetande restringeres [begränsas] till exercitia stili maturiora in qvarta classe, som skrifves af Rectoris eller ConRectoris disciplarne”, menar konsistoriet. texten förefaller bygga på 65. Skrivelse från Växjö konsistorium angående undervisningen i stiftet, 1799, Skrivelser från konsis- torierna ang. läroverken vol. 8, Kanslersgillets arkiv, D2, Ra.
66. ”1724 års skolordning”, 1922, s. 42. 67. Jfr Hansson, Salongsretorik, 1993, s. 127–136.
SKRiVÖVninGaRna ett memorial om skolorna i Österbotten från föregående år. i memorialet uppges rörande skolorna i Uleåborg och Vasa att
[...] imitationer och exercitia stili, som Collega primarius samt Rector och Conrector exhiberar, skola hemma utarbetas, lärer ej vara så nyttigt som uppe på scholan under praeceptorernas ögon, emedan de tröge ohugade jemväl der vilja smyga sig till andras kalf; synes för den skull tjenligast, att sådan hemma utarbetande restringeras till exercitia stili sublimiora in quarta classe.69
Risken att eleverna skulle fuska vid skrivövningarna tycks ha varit en fråga som engagerat lärare under hela skolordningens livslängd. Kring år 1800 menade rektorn vid Hudiksvalls trivialskola, Lars Qvist, att den del av
exercitia stili som innebar översättning till latin vanligtvis skedde i hans
närvaro i skolan ”på det jag måtte erfara om hvar och en arbetar sjelf samt at kunna underhjelpa deras arbete om det behöfves.”70 att låta andra
göra arbetet var uppenbarligen uteslutet – att be läraren om hjälp däremot inte.71
Skrivövningar som exercitia stili var en omfattande verksamhet som involverade flertalet lärare. för gymnasiet stadgade skolordningen att de fyra lektorerna i elokvens, historia, logik och matematik, tillsammans med gymnasieadjunkten, skulle sörja för att elevernas skrivövningar offentli- gen rättades i skolan.72 att verksamheten var en tidsödande syssla för den
enskilde läraren framgår bland annat av hur lektorn i elokvens vid Gävle gymnasium, Carl Bergsten, vände sig till konsistoriet med en förfrågan om att få byta till lektoratet i historia och moral:
[...] ifrån eloquentiæ Lectoratet, såsom af alla det arbetsammaste, i anseende till progymnasmata stili, hwilkas flitiga skötande för ungdomen är så oumgängeligen nödigt. efter fem och tjugo års tjenstgörning märker jag, at krafterna, driften och munterheten, som detta slags arbetet i synnerhet fordrar, efter hand minskas och aftaga [...]73
69. ibid., s. 223.
70. Hall, Acta till Hudiksvalls läroverks historia, 1937, s. 136.
71. inte heller att betala honom för hjälpen; som tidigare nämnts var det fortfarande vanligt att skol- lärare också ägnade sig åt privatundervisning.
72. ”1724 års skolordning”, 1922, s. 51.
73. Carl Bergsten, Skrivelse till Uppsala konsistorium, 1780–1790-tal, Uppsala domkapitels arkiv, Handlingar i allmänhet ang. Gävle h. allm. läroverk 1669–1800, G:ii:2.a.1, ULa. Skrivelsen är odate- rad, men härrör sig förmodligen sig till 1700-talets senare årtionden.
Bergstens begäran är knappast enbart utslag av en åldrande skolmans bris- tande ork och lust; det bör också ses som ett bevis på hur pass mycket av utbildningen i den lärda skolan som vigdes åt latinstudiet och åt det trivium där retoriken utgjorde en av grenarna. av den stora mängd texter som varje vecka producerades av eleverna i skolorna och gymnasierna i det svenska riket utgjordes en mycket stor del av exercitia stili och liknande övningar. Därmed bör också den samlade retorisk textproduktionen ha varit bety- dande.
Exercitia stili förefaller ha varit beroende av tillgången på tryckta böcker. Skolordningen hade talat om att eleverna i tredje klass skulle översätta de latinska författarna till svenska, och därefter ”sedan böckerne äro them ifråntagne” översätta tillbaka till latin – ett förfarande som givetvis förutsatte