Gruppernas samtal om det nya läraruppdraget inspirerades av LUK 1999:63 kapitel 3, som behandlar den nya lärarfunktion författar- na tycker sig se i framtiden, samt kapitel 9, om kompetens att möta alla elever. Den viktigaste skillnaden såg grupperna i förändringen av skolans roll från kunskapsförmedling till en social funktion.
15. Ja, min första tanke när man läste det här det är ju den stora skillnaden mellan den gamla läraren och den nya läraren. Det är ju som kunskaps- förmedlare.. det är ju inte det det handlar om i dag egentligen. Utan vara en resursperson och kunna som det står här lära dem att (läser innantill) hantera information, söka kunskap och lösa problem.
16. (Tystnad) 17. ……och sen så .. 18. Lösa konflikter….
19. Lösa ko…… ja precis Och den nya biten som har blivit mer och mer det är ju den här just konflikthanteringen att vara extramamma att vara soci- al person och så vidare.
20. Men det som slår o sådär.. bara en spontan tanke runt det det är ju att det var hemskt vad vi är proffsiga om vi uppfyller bara hälften av dom kompetenserna som står där då måste det va bland de mest dugliga indi- viderna i det här samhället … för det… det är ju en förfärlig massa kom- petenser man så att säga ska besitta o bör besitta om man ska jobba som lärare i dag …på tjugohundratalet
21. Alltså jag tycker just att se det nedskrivet så att man läser det så koncent- rerat att man.. jaaa…. Det är ett stort ansvar ….i den rollen vi har
Språkliga innebörder
Reaktionen på texten som en första tanke eller något som slår en,
en spontan tanke blir ett sätt att förhålla sig försiktigt till den offi-
ciella texten om den nya läraren. Samtidigt blir ironin, när proff- sigheten och dugligheten blir föremål för raljerande, ett retoriskt grepp för att vädja till känslor där den nya lärarrollen konstrueras som näst intill en omöjlighet. Senare omförhandlas det omöjliga, när det stora ansvaret i den nya rollen hävdas, och genom att på- peka den pondus det får i skrift, och så koncentrerat. Inledningsor- det, alltså, implicerar en sammanfattning av makten, som ligger i
den officiella texten, men yttrandet skapar också motargument som betonar en ny legitimitet i yrket. De signifikativa innebörderna som framkommer i retorik och argumentation, accentueras i inter- jektionen jaaa och sammanfattas i uttrycket ett stort ansvar som efter en kort paus knyts till något vi har, något som berör alla pe- dagoger på skolan.
Till den gamla läraren knyts kunskapsförmedling, vilket det en- ligt pedagogen ju inte handlar om i dag egentligen. Ju förklarar en underförstådd gemensam kunskap, medan egentligen vänder ting- ens ordning och antyder, att också i dag är pedagoger huvudsakli- gen kunskapsförmedlare i stället för att arbeta enligt den nya rol- len. När den nya lärarrollen formas i samtalet, konstrueras den ut- ifrån en analogikedja med den officiella textens begrepp som un- derlag: resursperson, hantera information, söka kunskap, lösa pro-
blem. Det förment goda i den nya rollen gentemot den gamla, gör
att begreppen gestaltas som ett direktiv när de läses upp ur texten. Tecknet problem, i den officiella textens mening, tillhör en peda- gogisk diskurs där problemlösning framställs som ett viktigt inslag i lärandeprocessen. Den tolkning som görs i gruppen, placerar pro-
blem i en social eller psykologisk diskurs. Genom att problem as-
socieras till tecknet konflikt, får samtalet en ny och förändrad ka- raktär. I det brott som uppstår genom den andra innebörden får essensen i språkandet en ny mening. Problem utvecklas i förhållan- de till konflikthantering, vilket i sin tur linkas samman med be- grepp som social person och metaforen extramamma. På så sätt förskjuts betydelsen i den nya lärarrollen under konstruktionen i samtalet genom att ett tecken får en ny betydelse och innesluts i en omhändertagande diskurs.
Dissensusperspektiv
Den gamla läraren ställs mot den nya läraren och får representera två olika diskurser om skola och undervisning. I antagonismen framställs det nya som så omfattande att även om pedagogen bara skulle klara av hälften skulle denna person ha varit något av en övermänniska. De förstärkande begreppen som hemskt och förfär-
lig tillsammans med den ironiska vändningen ger en bild av frustra-
nya förväntade rollen i det nya tidevarvet som är tjugohundratalet. Pauserna ger eftertryck där det sagda understryks och förstärks av de påståenden som följer. Den inneboende konflikten formas ut- ifrån den officiella texten och den nya lärarrollen konstrueras i samtalet som betydligt mer komplex än den gamla vars huvudsak- liga uppgift var kunskapsförmedling. I antagonismen framstår den gamla läraren i förhållande till en pedagogisk diskurs medan den nya lärarrollen tillförs meningar från en vardaglig tolkning av en socialpsykologisk diskurs. Vändningen kommer när begreppet lösa
problem tillförs ny mening, varvid samtalet kantrar över från det
pedagogiska perspektivet till en syn på läraren som en extramam-
ma.
Diskursiv interaktion
När den officiella texten läses upp, såsom den står skriven, befin- ner den sig i en pedagogisk diskurs. Pedagogens nya uppgift att lära eleverna hantera information, söka kunskap och lösa problem ställs mot den gamla uppgiften som kunskapsförmedlare. Så långt i samtalet tillskrivs den nya pedagogiska diskursen en handledande roll medan den gamla rollen får en innebörd av att överföra kun- skaper. Men när pedagogerna tillför mening utvecklas inte det pe- dagogiska utan uppdraget får sin betydelse av det brott som diffe- rensen i tecknet problem förorsakar. Problem reartikuleras som ett dislokerat element i en ny diskurs där pedagogens förmåga att ge social omsorg och vara en extramamma betonas framför kun- skapsskapande. I förskjutningen ändrar talet karaktär och blir va- gare med inslag av det vardagliga. Därefter återförs samtalet till den officiella texten som tillförs en normativ komponent med prä- gel av det förment goda, uttryckt i en orimlig proffsighet. Till sist resumeras samtalet, varvid makten i de nedtecknade orden i den officiella texten internaliseras i pedagogernas nya roll och skrivs in i en ansvarsdiskurs.
De många kraven i den förändrade yrkesrollen är ett centralt tema i gruppernas tal vilket belyses också i denna sekvens.
22. Jag tycker det kändes lite ouppnåeligt …när jag läste…. Jag tyckte det var så mycket man skulle va …. Så att de … usch (drar en djup suck) ja (litet skratt)
24. Läraruppdraget har alltså….. det var den tanke jag fick.. verkli … verkli- gen ändrats. Nu fick vi ord på det också. Från att bara ha varit kunskaps- förmedlare så har det blivit väldigt, väldigt mycket annat. Därmed inte sagt att … jag tycker nog att det känns.. stimulerande och roligt. Det blir en utmaning. Det är precis som du säger det känns lite ouppnåeligt men det är verkligen en utmaning också.
25. Mmm
26. Jag fick den tanken att jag tror inte så många egentligen är medvetna över hur komplext det är …ähh och det kände jag rätt så tydligt när jag kom till skolan för 4 år sedan att .. att det är mycket som man skulle behöva få tid för att läsa efterhand och det får man egentligen inte tid till att göra riktigt. Att man.. jag tror nog på det här att ta väck lite studiedagar och få den tiden till att fortsätta ta till sig nya saker.
Språkliga innebörder
Också här inleds med en osäkerhet inför kraven i de officiella tex- terna. Pausen efter de har en dold innebörd som, av den efterföl- jande djupa sucken och småskrattet, understryker en maktlöshet inför textens anonyma källa, den som ställer kraven på allt peda- gogen skulle vara. Skulle va, formen i futurum preteriti, indikerar att den officiella textens tänkta förväntningar på framtiden inte stämmer med hur det är. Känslorna av uppgivenhet inför förvänt- ningarna förstärks i interjektionerna usch följt av en suck och se- dan ja följt av ett skratt. Att kraven är än högre på specialpedago- gerna slås fast genom det inledande framför allt följt av en paus och en betoning av dom.
Det förändrade läraruppdraget slås fast som en övergång från
kunskapsförmedling mot något väldigt, väldigt mycket annat. Det
komplexa framstår som skilt från det enkla, från bara kunskaps- förmedling. Innehållet i det komplexa uttrycks som om det består av nya saker, sådant som lärarutbildningen tidigare inte behandlat och som skolan traditionellt inte har med i studiedagarna.
Tankekedjan, som byggs utifrån texten om den nya lärarrollen, kan ses som ouppnåeligt, väldigt mycket annat, stimulerande, ro-
ligt, utmanande, komplext, ta till sig, läsa. Underförstått blir diffe-
rensen i detta sammanhang läraren som kunskapsförmedlare, det som står för det möjliga att uppnå, det vanliga, det tråkiga utan
Dissensusperspektiv
Det finns en konflikt mellan konstruktionen av det förväntade, konstruerat som ouppnåeligt och konstruktionen av det förväntade som en utmaning. Den nya lärarrollen framstår som det utopiskt goda, det som pedagoger förväntas arbeta för, medan den gamla rollen får betydelse av ett passerat stadium. Gruppen har svårt att finna någon substans i de ord i texten som formar det nya och ändå fastställs dess betydelse i det normativa, i något pedagogerna förväntas sträva efter. En annan antagonism framträder i oförståel- sen från utomstående om komplexiteten i pedagogernas arbete. Den kan ses som riktad mot såväl allmänhet som politiker och lä- rarutbildare.
Diskursiv interaktion
I samtalet konstrueras betydelse i den nya lärarrollen utifrån de ouppnåeliga kraven på pedagogerna, men framförallt på specialpe- dagogerna. Själva uppdraget kommer inte i fokus utan snarare bil- das en kravdiskurs av uppdragets förväntningar på pedagogen som subjekt, i så mycket man skulle va, krav som gör anspråk på vissa egenskaper snarare än på mål som skolan ska genomföra. Den me- ning budskapet får, betraktar pedagogen som en person som ska fungera i många olika roller med olika funktioner. I detta tillförs en utopi till diskursen och ställer den ouppnåeliga komplexiteten och det vaga mot det enklare, såsom det är nu. I kontrasten blir bilden av den nya rollen samtidigt en utmaning att anta och något stimulerande. Makten, som ligger i det normativa, tas över av och införlivas i pedagogen som omformulerar en omöjlig uppgift till en utmaning. Pedagogerna tar på sig själva att lära sig hantera kom- plexiteten, trots att de vare sig fått tillräcklig utbildning för det el- ler någon förståelse från samhället.