Förändrad ägarstruktur i privatskogsbruket

Privatskogsbruket och dess förändrade ägarstruktur

De privata skogsägarna (exkl. skogsbolagen) är den största ägarkategorin.

De äger drygt hälften av Sveriges skogsmarksareal och ca 60 procent av virkesförrådet. De drygt 350 000 skogsägarna är verksamma inom knappt 240 000 skogsföretag. Av dessa företag har ca 40 procent fler än en ägare.

Knappt 40 procent av skogsägarna är kvinnor.

Ungefär en tredjedel av skogsbruksföretagen ägs av utbor.³⁸ Flerägda fastig-heter ägs i högre utsträckning av utbor. Flertalet av de enskilda skogsägarna försörjer sig huvudsakligen på andra inkomster än de från skogsbruket

38 Utbo är skogsägare som bor i en annan kommun än den där brukningsenheten är belägen.

tidigt som antalet företag som kombinerar jord- och skogsbruk minskar.³⁹ Skogsägarföreningarna har ca 90 000 medlemmar, som tillsammans äger drygt hälften av familjeskogsbrukets totala areal. Arealen skogsmark som är ansluten till föreningarna har ökat betydligt under de senaste tio åren.

Till bilden av förändringarna hör att andelen brukningsenheter med flera delägare och andelen utbor ökar. Under 1900-talets två sista decennier för-dubblades andelen skogsägare boende utanför fastighetslänet. Andelen ut-boägda brukningsenheter ökade från 22 procent år 1992 till 34 procent år 2000 och flera nya markägare ingår bland utborna. Förändringarna innebär att Sveriges skogsägare har blivit 100 000 fler på tjugofem år.

Minskad självverksamhet i skogsbruket

SUS 2001 analyserade de strukturella förändringarna i småskogsbruket mel-lan 1992 och 2000. Där tecknades bilden av att den private skogsägarens koppling till själva skogsbrukandet (s.k. självverksamhet) minskar.⁴⁰ Skogs-ägarna ägnar sig vanligen åt annan verksamhet än att bruka skogen. Den nedåtgående trenden i självverksamheten har skattats av Skogsstyrelsen till en halvering av antalet egna arbetstimmar i verksamheten sedan början av 1990-talet.

I en annan studie⁴¹ av privata skogsägare framkom att två tredjedelar av skogsägarna arbetade själva aktivt med skogsbruket i någon utsträckning 1997/98. Andelarna kvinnor och flerägare var lägre i alla verksamheter där skogsägarna var aktivt involverade i skogsbruket. Den totalt sett höga an-delen självverksamma, trots den påvisade minskningen av arbetsmängd och leveransvirke, förklarar forskaren med förändringar i sättet att utföra själv-verksamheten. Hans slutsats är att skogsägarna är självverksamma i samma antal som tidigare, men att de i genomsnitt arbetar mindre tid per person.

Lindroos menar att urbaniseringen, med en ökande andel av befolkningen boende i städer och tätorter, på lång sikt kan förväntas få effekter på själv-verksamheten. Skogen som inkomstkälla har idag underordnad betydelse för de flesta skogsägarna. Drivkrafterna bakom självverksamheten måste därför även sökas i andra värden som kontroll av fastigheten, arbetstillfredsställel-se och traditioner.

39 Skogsbarometern 2006. En ökande andel av skogsägarna uppger att mindre än 10 procent av inkomsten kommer från skogen. I undersökningen 2006 uppgav 86 procent av tillfråga-de skogsägare att skogsinkomsten utgjortillfråga-de maximalt 20 procent av tillfråga-deras sammanlagda inkomst.

40 Se även SOU 2006:81, del 3.

41 Se bl.a. Lindroos, Ola ”Självverksamt skogsarbete – småskaligheten lever” (Fakta Skog, SLU nr 7, 2005). Se även Lindroos, Ola ”Efficiency and Safety in Self-employment Family Forestry (Akademisk avhandling, SLU Umeå, 2006).

Professionalisering och ökat behov av rådgivning m.m.

Enligt samma studie kommer dessa utvecklingstendenser att öka kraven på den skogliga rådgivningen. De praktiska färdigheterna kan generellt förvän-tas försämras med ökade svårigheter för dessa skogsägare att upprätthålla en god skogsskötsel.

Enligt Skogsutredningen⁴² bidrar det till att skogstjänstemän uppfattar det som svårt att nå ut till skogsägare som bor på annan ort. Det ställer ökade krav på de skogliga rådgivningsorganisationerna. Skogsutredningen betonar också betydelsen av att skogsägarna engagerar sig i skogsproduktion och naturvård. Det kräver tillgång till nödvändig information.

Konsekvenserna av ökad professionalisering illustreras också i en forsk-ningsstudie,⁴³ som bl.a. analyserade processen för att ta fram skogsbruks-planer inom småskogsbruket. Av rapporten framgår att kontakten mellan den professionella skogstjänstemannen och skogsägaren är en svag punkt under arbetet med planen. Studien visar bl.a. att ekonomiska förhållanden inte utgör den huvudsakliga hänsynen för planläggarna i valet av områden som avsattes för naturvård i skogsbruksplanen. Studien pekar på andra fak-torer som kan tänkas styra urvalet av områden, såsom planläggarens kom-petens och tillgänglig tid för inventering.

Entreprenörernas roll i privatskogsbruket ökar

Skogsutredningen 2004 framhöll att även om många skogsägare är själv-verksamma till någon del, anlitar de flesta entreprenörer för delar av sitt skogsbruk. SUS 2001 gjorde en liknande iakttagelse av att det ökande an-talet utboägare leder till att entreprenörer anlitas i ökad utsträckning inom småskogsbruket. Deras insatser bedömdes därför bli allt viktigare för de skogspolitiska ambitionerna.

Skogsägarens funktion är idag mindre av ”skogsarbetare” och mer av för-valtare och planerare för åtgärder som lejs bort.⁴⁴ De enskilda privata skogs-ägarna lämnar över den praktiska skötseln av skogen till olika skogsentre-prenörer, sågverk och andra professionella aktörer inom det skogliga om-rådet.⁴⁵ Det finns dessutom ett intresse hos virkesköparna att hårdare knyta upp relationen till skogsägarna för att trygga virkesleveranserna. Lokala köpsågverk bygger upp skogsbruksorganisationer i samarbete med små fristående entreprenörer och erbjuder full service av skogliga tjänster.

42 SOU 2004:81, del 3.

43 Ingemarson, Fredrik: ”Small-scale forestry in Sweden – owner´s objectives, silvicultural practices and management plans”. Akademisk avhandling, SLU 2004.

44 Lidestav, Gun & Nordfjell, Tomas: ”Svenska skogsägare i nytt ljus”. Fakta Skog nr 11, 2002 från SLU.

45 Skog & Såg, nr 2 juni 2004.

Den växande marknaden för skogsvårdstjänster belyses av den snabba ut-vecklingen av nyetablerade skogsvårdsföretag. Mellan 1999 och 2003 ökade antalet skogsvårdsföretag i landet från ca 600 till 900 företag.⁴⁶ I början av 1990-talet fanns knappt ett par hundra företag. De flesta finns i södra Sverige och har privata mindre skogsägare som kunder. Skogsvårdsföre-tagen svarar för en allt större andel av kundföreSkogsvårdsföre-tagens skogsvård (90 %).⁴⁷ Förändrade attityder bland privatskogsbrukarna⁴⁸

Attityden till skogens roll har förändrats inom skogsbruket, från en ensidig inriktning på virkesproduktion till hänsyn även till skogens andra värden.

SUS 2001 beskriver denna utveckling mot ökad naturhänsyn och minskad misstro mellan skogsbrukets och naturvårdens företrädare. Man fann också en positiv vilja bland skogsägarna att återinvestera avkastningen från skogs-bruket i skogsvårdsåtgärder och att det fanns en mer positiv syn på natur-vården på den egna skogsfastigheten. Samtidigt framhölls att attityderna inte alltid omsätts i praktisk handling och att andra faktorer styr skogsägarens miljöhänsyn.

Skogsutredningen har svårt att finna entydiga trender för hur skogsägare agerar och fattar beslut. Andra studier av trender och attityder m.m. bland skogsägare visar att det inte finns några entydiga uppfattningar om motiven för ägandet av småskogsbruk. Mål och motiv för skogsägandet täcker ett brett fält från naturvård till skatteplanering, men det finns en rörelse i rikt-ning åt ett ökat intresse för naturvård och bevarande.⁴⁹

Trenden är att ekonomiska orsaker spelar allt mindre roll för skogsägan-det.⁵⁰ Det stöds av en annan studie som visar att flertalet skogsägare vär-derar nyttan av friluftsliv/rekreation högre än nyttan av skogsinkomster.⁵¹ Det gäller särskilt för små skogsägare. Men det finns en stor variation i inställningen till att avstå från att bruka en del av sin skog av naturvårds-hänsyn.

46 Eriksson, Birger: ”Morgondagens skogsvårdsföretag”. Arbetsrapport från SkogForsk, nr 580, 2004. Se även B Eriksson: ”Allt mer av skogsvården utförs av entreprenörer”.

SkogForsk Resultat, nr 1, 2000.

47 Eriksson, Birger: ”Kraftig expansion – entreprenörer gör nu 90 procent av skogsvården”.

SkogForsk Resultat, nr 17, 2004.

48 SOU 2006:81, del 3 s. 121.

49 Hugosson, Mårten and Ingemarson, Fredrik: ”Objectives and Motivations of Small-scale Forest Owners; Theoretical Modelling and Qualitative Assessment. Silva Fennica 38 (2):

217–231, (2004).

50 Ingemarson, Fredrik: ”Small-scale forestry in Sweden – owner´s objectives, silvicultural practices and management plans”. Akademisk avhandling, SLU 2004.

51 Lidestav, Gun & Nordfjell, Tomas: ”Svenska skogsägare i nytt ljus”. Fakta Skog nr 11, 2002 från SLU.

Bilden av inställningen till att skydda skog för biologisk mångfald är emel-lertid något svårtolkad. En nordisk undersökning⁵² av skogsägare som del-tagit i olika skyddsprocesser visar att de svenska skogsägarna har en positiv syn på naturskydd generellt. Samtidigt visar undersökningen att de nordiska skogsägarna har fokus på skogen som leverantör av virke framför andra

”produkter” som bl.a. rekreation och miljö för biologisk mångfald. Många skogsägare anser att aktivt skogsbruk kan kombineras med att värna den biologiska mångfalden.

Våra bedömningar och slutsatser

Vi bedömer att dessa trender har betydelse för skogsägarnas benägenhet att medverka till att avsätta och bevara skog för naturvårdsändamål. Samtidigt är gruppen privata skogsägare i flera avseenden en fortsatt heterogen grupp, vilket understryker osäkerheten i generella bedömningar.

Några bedömningar och slutsatser.

• Ett minskat beroende av skogsinkomsten och en mera positiv attityd till naturhänsyn kan öka betydelsen av att förstärka andra än ekonomiska incitament för skogsägarens vilja att göra avsättningar för naturvårds-ändamål. Ökad rådgivning, information och utbildning är exempel på insatser som kan förstärka incitamenten till naturvårdshänsyn.

• Minskat eget arbete i skogsbruket bland skogsägarna kan leda till minskat intresse hos skogsägarna för egen medverkan i skötseln av skyddade områden. Det kan också försvaga skogsägarens motiv till att skydda skog och till att upprätthålla kvaliteten i de avsättningar som gjorts, om inte skogsägaren själv medverkar i skötseln av skogen.

• Den ökade professionaliseringen med ökad medverkan av andra aktörer och intressenter i privatskogsbruket påverkar i praktiken skogsägarens beslut och åtgärder när det gäller frivilliga avsättningar och andra insat-ser för naturvård. Exempelvis har planläggarna som upprättar skogsägar-nas skogsbruksplaner ett inflytande över de frivilliga avsättningarna och deras framtida skötsel. För att kunna utforma incitament som är effek-tiva måste hänsyn tas till hur skogsägarens beslut växer fram.

• Av professionaliseringen och det ökade inflytandet från olika marknads-aktörer följer också att olika marknadsdrivna system för miljöhänsyn implementeras och styr skogsägarna. Certifieringssystemen påverkar marknadstillträdet och samspelar med övrig professionalisering av

52 Bergseng, E. m.fl: ”Holdinger til vern av skog blant nordiske skogeiere”. Rapport från Nordiska Ministerrådet (2005) ”Virkemidler for forvaltning av biologisk mangfold”, del-rapport 3.

skogsbruket. S.k. gröna skogsbruksplaner med avsättningar av skog för naturvårdsändamål ingår som ett krav för certifiering.

Naturligtvis är inte förändringarna i ägarstrukturen de enda omvärldsfakto-rer som förklarar hur skogsägarna reagerar på olika incitament att avsätta skog. Ett sannolikt scenario för framtiden är att konkurrensen om skogsrå-varan ökar och att det också ökar trycket på att låta skogen gå till produk-tion.