Förbud mot rasistiska organisationer i svensk rätt

I svensk rätt finns inget uttryckligt förbud mot rasistiska organisationer. Det kan därför heller inte vara straffbart i sig att vara medlem i en sådan organisation. Den svenska lagstiftningen tar istället sikte på att kriminalisera de handlingar som medlemmarna i sådana grupper begår när de uttrycker missaktning för en grupp eller medverkar till detta.²⁷³ Den svenska hållningen är att den existerande lagstiftningen gör det i praktiken omöjligt för rasistiska grupper att verka utan att dess medlemmar begår brott, och på så sätt passiviseras dessa grupper.²⁷⁴

När CERD skulle ratificeras av Sverige ifrågasattes i förarbeten om förhållandena i Sverige var sådana att det motiverade ett kriminaliserande av bildandet av eller deltagande i

266 Berggren m.fl., 2017, kommentaren till 16 kap. 8 §.

267 Berggren m.fl., 2017, kommentaren till 16 kap. 8 § och Roos, 2017, Brottsbalk (1962:700) 16 kap. 8 §.

268 Se NJA 1982 s. 128 och NJA 1996 s. 557.

269 Berggren m.fl., 2017, kommentaren till 16 kap. 8 §.

270 Se avsnitt 5.1

271 Prop. 2001/02:59 sid. 25.

272 Prop. 1970:87, sid. 4.

273 Berggren m.fl., 2017, kommentaren till 16 kap. 8 §.

274 Se avsnitt 7.6 för Sveriges hållning i rapporterna till CERD-kommittén.

organisationer som främjar och uppmanar till rasdiskriminering.²⁷⁵ Det ansågs inte vid denna tid, med anledning av CERD, finnas skäl att ändra i den svenska lagstiftningen avseende föreningar. Den ändring som enligt förarbeten krävdes av CERD artikel 4 är den utvidgning av straffansvaret som gjordes när det kommer till hets mot folkgrupp.²⁷⁶ Den effekt som var tänkt att uppnås med ett uttryckligt förbud ansåg kunna uppnås med de andra kriminaliseringar som föreslogs, det vill säga utvidgningen av hets mot folkgrupp och införandet av brottet olaga diskriminering.²⁷⁷

När frågan om ett förbud mot rasistiska organisationer för första gången aktualiserades, i och med att konventionen skulle ratificeras hänvisande också till brottet uppvigling, 16 kap. 5 § RF. Bestämmelsen innebär bland annat att det kan vara straffbart att förleda till brottslig gärning. I förarbeten lyftes fram att främjande eller uppmaning till straffbar rasdiskriminering kunde utgöra uppvigling enligt 16 kap. 5 § RF, vilket skulle träffa såväl medlemmar av rasistiska organisationer som andra personer.²⁷⁸ I förarbetena framfördes dock även att denna typ av reglering inte skulle verka heltäckande, det kan förekomma att medlemmar av sådana organisationer uppmanar till handlingar som är rasdiskriminerande utan att vara straffbara.²⁷⁹

Det har även senare förts en diskussion i Sverige om rasistiska organisationer ska förbjudas eller inte. I en utredning år 2000 beskrevs diskussionens gång. I argument som lyfts fram för en kriminalisering nämndes bland annat vikten av att samhället tar avstånd från rasism samt vikten av att försvåra för rasistiska organisationer att få genomslag för sina idéer i samhället.

De som förespråkade ett förbud har även lyft fram att CERD är utformad på ett sådant sätt att det föreligger en skyldighet för Sverige att kriminalisera rasistiska organisationer. Som argument mot ett förbud mot rasistiska organisationer har i den svenska debatten nämnts att det skulle utgöra ett alltför stort ingrepp i föreningsfriheten. Det har även framhållits att rasistiska organisationer ofta utgör lösa sammanslutningar vilket gör preciseringen av vad som ska förbjudas problematisk. Även för det fall organisationen utgör en förening i juridisk bemärkelse finns en risk att dessa ombildas, vilket skulle göra ett förbud verkningslöst.²⁸⁰

275 Prop. 1970:87, sid. 30.

276 Prop. 1970:87, sid. 30.

277 Prop. 1970: 87, sid 64.

278 Prop. 1970:87, sid. 64.

279 Prop. 1970:87, sid 64.

280 SOU 2000:88, sid. 117.

Det har dock under nittiotalet lagts ett förslag som kriminaliserar vissa rasistiska aktiviteter.

Det föreslogs att en bestämmelse skulle införas i 16 kap. 7 § BrB som innehöll brotten organiserad rasism samt stöd åt organiserad rasism.²⁸¹

”Förslag till 16 kap. 7 § BrB

Om någon deltar i sammanslutning, som genom att medverka i eller uppmana till brottslighet som innebär våld, hot eller tvång måste anses förfölja folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, döms för organiserad rasism till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla den som bildar sammanslutning som är avsedd att idka sådan förföljelse.

Den som upplåter lokal eller lämnar ekonomiskt eller annat stöd till sammanslutning som avses i första stycket döms för stöd åt organiserad rasism till samma straff.” ²⁸²

Anledningen till att en utredning om organiserad rasism tillsattes var den kritik som Sverige fått av CERD-kommittén.²⁸³ Det bör dock uppmärksammas att utredningen kom fram till att Sverige redan genom existerande lagstiftning uppfyllde konventionens krav angående rasistiska organisationer.²⁸⁴ Trots detta föreslogs två nya brott, dessa innebär dock inte att rasistiska organisationer i sig blir förbjudna utan att den enskildes befattning med särskilt farliga rasistiska anslutningar kriminaliseras.²⁸⁵ Syftet med den nya bestämmelsen angavs i utredningen vara att den verksamhet och spridning av de idéer som beskrivs i bestämmelsen är en särskilt stor fara för demokratin och den enskildes trygghet och välfärd.²⁸⁶ Bestämmelsen angavs också vara ett visst tillmötesgående av kritiken mot Sverige, med anledningen av avsaknaden av ett förbud mot rasistiska organisationer.²⁸⁷ Bestämmelsen om organiserad rasism och stöd till organiserad rasism kom dock inte att införas i brottsbalken.²⁸⁸ I propositionen kommenterades bestämmelsen inte i förhållande till Sveriges skyldigheter enligt CERD eftersom dessa ansågs redan uppfyllda.²⁸⁹ Bestämmelsen kommenterades istället

281 SOU 1991:75, sid. 29.

282 SOU 1991:75, sid 29.

283 SOU 1991:75, sid. 33. Se avsnitt 7.6 för kritiken.

284 SOU 1991:75, sid. 108.

285 SOU 1991:75, sid. 115.

286 SOU 1991:75, sid. 118.

287 SOU 1991:75, sid. 118.

288 Prop. 1993/94:101, sid. 23f.

289 Prop. 1993/94:101, sid. 18 och 23f.

utifrån straffrättsliga utgångspunkter där det bland annat lyftes fram att bestämmelsen till stor del tar sikte på sådant som redan är straffbart, även effekten av bestämmelsen ifrågasattes. ²⁹⁰

Som ovan nämnts anses brottet hets mot folkgrupp vara en stor del i kriminaliserandet av de handlingar som begås av rasistiska organisationer, vilket även kommer att reflekteras i redogörelsen för Sveriges rapportering till CERD kommittén. Hets mot folkgrupp har kommenterats ingående ovan, borttagandet av bestämmelsens offentlighetskrav bör dock kommenteras i samband med organisationsförbud. Det krävdes enligt den tidigare lydelsen av brottet hets mot folkgrupp att meddelandet hade spritts offentligt. Bestämmelsen skärptes emellertid och kravet på offentlig spridning togs bort. Att kravet på offentlig spridning togs bort innebar att det inte längre för straffbarhet krävdes att meddelandet spreds offentligt eller fick spridning bland allmänheten, vilket bland annat innebar att det skulle vara tillräckligt att ett yttrande spreds inom en organisation. Syftet med detta var att förhindra verksamhet av rasistiska organisationer. I samband med detta uttalande i förarbeten nämns också att inget förbud mot rasistiska organisationer som sådana bör införas.²⁹¹