Konventionsstaternas tolkning av CERD artikel 4

En internationell konventions framgång kan mätas på flera sätt. Bland annat genom dess universalitet, det vill säga om den är accepterad av ett stort antal stater och har nått acceptans i den allmänna opinionen. En konventions framgång kan dock även mätas genom staternas beredskap att implementera konventionen och när det krävs inkorporera den i det nationella rättssystemet. Ur båda dessa hänseenden får CERD anses vara förhållandevis framgångsrik.¹⁸⁸ Det finns dock också vissa problem i hur konventionen efterlevs av konventionsstaterna.

CERD artikel 4 anses av många stater som en kontroversiell del av konventionen. Förutom att kritisera artikeln har även ett flertal stater reserverat sig mot artikel 4.¹⁸⁹ Bland de konventionsstater som reserverat sig mot artikeln har flera hänvisat till UDHR artikel 19 och

183 Meron, 1985, sid 297.

184 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Report of the Committee on the Elimination of Racial Discrimination, General Assembly Official Records: 33^rd session, supplement No. 18, UN Doc. A/33/18, 1978, sid. 109.

185 Meron, 1985, sid. 297.

186 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Report of the Committee on the Elimination of Racial Discrimination, General Assembly Official Records: 33^rd session, supplement No. 18, UN Doc. A/33/18, 1978, sid. 112.

187 Öberg, 1990, sid. 26.

188 Lerner, 2015, sid. 165.

189 Lerner, 1992, sid. 4.

20, CERD artikel 5 och ICCPR artikel 19 och 21.¹⁹⁰ Gemensamt för reservationerna är att de uttrycker att CERD artikel 4 bara kommer att implementeras till den del det, enligt statens tolkning, är förenligt med yttrandefriheten och föreningsfriheten.¹⁹¹

Flera stater har på olika sätt, genom reservationer, deklarationer eller uttalanden givit sin syn på vilka åtgärder som kommer att vidtas enligt artikel 4. Antigua, Barbuda och Thailand har angett att de kommer att vidta åtgärder eller lagstiftning i enlighet med artikel 4 endast om det anses finnas ett sådant behov.¹⁹² Australien har när landet anslöt sig till konventionen angett att det inte under de omständigheter som rådde vid denna tidpunkt fanns möjlighet göra de handlingar som föreskrivs i artikel 4 straffbara, vilket får ställas mot att artikel 4 ålägger konventionsstaterna att vidta omedelbara och konkreta åtgärder.¹⁹³ CERD-kommittén har uttalat i en generell rekommendation att de stater som gjort reservationer mot delar av konventionen bör dra tillbaka dessa reservationer. Kommittén önskar särskilt om reservationerna rör förbud mot rasistiska ”hate speech” att konventionsstaterna motiverar varför de anser en sådan reservation vara nödvändig, reservationens omfattning och följder i nationell rätt samt eventuella planer på att återkalla en sådan reservation.¹⁹⁴

Japan är ett av de länder som reserverat sig mot såväl artikel 4(a) och artikel 4(b). I rapporten till CERD-kommittén uppger den japanska staten att det inte finns någon avsikt att dra tillbaka reservationen. I rapporten hänvisas till att spridning av rasistiska idéer eller uppmaning till rasdiskriminering inte förekommer i Japan i en sådan omfattning att reservationen ska dras tillbaka.¹⁹⁵ Japan hänvisar även till sin tidigare rapport där det uppgavs att artikel 4 täcker ett stort antal handlingar och att ett kriminaliserade av dessa skulle riskera att vara i konflikt med de rättigheter som garanteras i konstitutionen. För att inskränka yttrandefriheten skulle enligt den japanska konstitutionen krävas nödvändighet och logisk grund.¹⁹⁶

190 Thornberry, 2016, sid. 279.

191 Thornberry, 2016, sid. 279.

192 Thornberry, 2016, sid. 279.

193 Thornberry, 2016, sid. 279.

194 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, General recommendation No. 35: Combating racist hate speech, CERD/C/GC/35, 2013, p. 23.

195 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Reports submitted by States parties under article 9 of the Convention, Japan: Seventh to ninth periodic reports of States parties due in 2013, CERD/C/JPN/7-9, 2013, p. 83-85.

196 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Reports submitted by States parties under article 9 of the Convention, Japan: Third to sixth periodic reports due in 2007, CERD/C/JPN/3-6, 2009, p. 38.

Flera stater, speciellt vissa västländer, har framfört att inskränkningar av yttrandefriheten och ett förbud mot vissa organisationer enligt artikel 4 är oförenliga med rättssäkerhet och demokrati.¹⁹⁷ I detta sammanhang bör det dock uppmärksammas att flertalet fredsavtal som ingåtts mellan västländer efter andra världskriget har innehållit villkor som inkluderar förbud mot vissa organisationer.¹⁹⁸ Som exempel kan nämnas de allierades fredsavtal 1947 där det skrevs in att Ungern skulle inte skulle tillåta fascistiska organisationer och viss propaganda.¹⁹⁹

Flera stater har stött på konstitutionella problem när en implementering av artikel 4 övervägts.²⁰⁰ Vid upprättandet av artikel 4 tolkade den amerikanska representanten införandet av vederbörligt beaktande i artikel 4 som att artikeln inte ålägger staterna några skyldigheter att vidta åtgärder som inte till fullo är förenliga med deras konstitutionella fri- och rättigheter, inkluderat yttrandefriheten och föreningsfriheten.²⁰¹ Den amerikanska yttrandefriheten är stark och ett kriminaliserade av uttalanden eller organisationer som har rasistiska motiv skulle strida mot konventionen.²⁰² I sammanhanget bör nämnas att USA fått kritik av kommittén för det bristfälliga förbudet mot rasistiska ”hate speech”²⁰³ USA har även tagit avstånd från den liknande artikeln ICCPR artikel 20.²⁰⁴ I fråga om konstitutionellt rättighetsskydd bör det också uppmärksammas att artikel 4 inte kan anses implementerad i och med antidiskrimineringsstadganden i konstitutionen eftersom artikeln kräver straffbarhet av vissa handlingar och således bör implementeras i den nationella straffrätten.²⁰⁵

Det bör uppmärksammas att artikelns utformning, att vederbörligt beaktande ska tas till bland annat yttrandefrihet och föreningsfrihet, inte innebär att en konventionsstat med hänvisning till dessa rättigheter kan befrias från kravet att implementera artikel 4.²⁰⁶ Detta innebär också

197 Schwelb, 1966, sid. 1022.

198 Schwelb, 1966, sid. 1022.

199 The Union of Soviet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, the United States of America, Australia, the Byelorussian Soviet Socialist Republic, Canada, Czechoslovakia, India, New Zealand, the Ukrainian Soviet Socialist Republic, the Union of South Africa, and the People's Federal Republic of Yugoslavia (the Allied and Associated Powers) and Hungary, Treaty of Peace whit Hungary, 10 februari 1947, art. 4.

200 Lerner, 1992, sid. 7.

201 Statement of the US representative in the General Assembly, UN doc A/PV 1406, 1965, sid. 53.

202 Meron, 1985, sid. 298.

203 The Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Concluding observations on the combined seventh to ninth periodic reports of the United States of America, CERD/C/USA/CO/7-9, 2014, p. 9.

204von Vegesack, T, Yttrandefriheten, Gunner, G & Namli, E (red), Allas värde och lika rätt: Perspektiv på mänskliga rättigheter, Lund: Studentlitteratur, 2005, sid. 170.

205 Lerner, 1992, sid. 7.

206 Lerner, 1992, sid. 9.

att staterna inte med en sådan hänvisning kan befrias från skyldigheten att de föreskrivna handlingarna ska kriminaliseras.²⁰⁷

Det finns dock flera exempel på konventionsstater som implementerat delar eller hela artikel 4. När det kommer till artikel 4(a) finns i flera länder ett brott som liknar det svenska brottet hets mot folkgrupp.²⁰⁸ När det kommer till förbudet mot rasistiska organisationer finns en sådan möjlighet att förbjuda en organisation i exempelvis Tyskland. Den tyska staten uppger i sin rapport till kommittén att totalt 20 högerextrema organisationer har förbjudits från mars 2005 till september 2012.²⁰⁹ Bland de organisationer som förbjudits återfinns exempelvis nynazistiska organisationer. ²¹⁰ I Tyskland har försök gjorts att förbjuda det nationaldemokratiska partiet NDP, något som dock inte lyckats. I rapport till kommittén lyfter den tyska staten fram att partier endast kan förbjudas i Tyskland om deras mål eller handlingarna av dess anhängare, syftar till att undergräva eller avskaffa den fria demokratin eller äventyra Förbundsrepubliken Tysklands existens. Kraven för att förbjuda ett politiskt parti i Tyskland är mycket höga på grund av denna möjlighet missbrukades under diktaturen i Nazityskland.²¹¹

Även i Finland är det möjligt att upplösa organisationer. När det kommer till rasistiska organisationer finns i finsk rätt inget stadgande som speciellt riktar sig mot sådana organisationer. De kan dock regleras av den finska föreningslagen (26.5.1989/503).²¹² I föreningslagens 1 § anges att syftet med en förening inte får strida mot lag eller god sed.

Enligt föreningslagens 43 § kan en förening upplösas på talan av åklagare, polisstyrelsen eller föreningsmedlem om den utövar verksamhet som väsentligt strider mot lag eller god sed.

Lagen innehåller även i 62 § ett straffstadgande som stadgar att den som fortsätter verksamheten i en förening som förklarats upplöst kan dömas för bedrivande av illegal

207 Lerner, 1992, sid. 14.

208 Exempelvis Danmarks straffelove § 266 b kallad racismeparagraffen, Tysklands Strafgesetzbuch § 130 och Storbritanniens Section 17 the Public Order Act 1986.

209 Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Reports submitted by States parties under article 9 of the Convention, Germany: Nineteenth to twenty-second periodic reports of States parties due in 2012,

CERD/C/DEU/19-22, 2013, p. 88

210 Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Reports submitted by States parties under article 9 of the Convention, Germany: Nineteenth to twenty-second periodic reports of States parties due in 2012,

CERD/C/DEU/19-22, 2013, p. 89.

211 Committee on the Elimination of Racial Discrimination, Reports submitted by States parties under article 9 of the Convention, Germany: Nineteenth to twenty-second periodic reports of States parties due in 2012,

CERD/C/DEU/19-22, 2013, p. 93.

212 Nordiska ministerrådet, Rapport om de nordiska ländernas straffrättsliga reglering av rasism och främlingsfientlighet, 2000, sid. 11.

föreningsverksamhet. I november 2017 upplöstes det nazistiska partiet Nordiska motståndsrörelsen av en finsk tingsrätt. Den finska polisstyrelsen hade väckt talan utifrån att det ansågs att organisationens verksamhet stred mot lag och god sed.²¹³Även tidigare har det förekommit att en nynazistisk organisation upplösts enligt föreningslagen.²¹⁴