Fördelar med ett straffansvar för juridiska personer

Det finns flera fördelar med att kunna placera ett ansvar direkt hos företag. För det första öppnar det upp för att låta företaget ansvara för brott även om gärningspersonen är okänd, så kallad anonym culpa. För det andra kan ett sådant ansvar även omfatta så kallade kumulerade fel, det vill säga när flera personer tillsammans medverkat i ett brottsligt handlande, men där varje enskild individs eget fel inte är tillräckligt för att vara straffbart.

Sådana situationer torde inte vara helt ovanliga inom juridiska personer. Som precis nämnts är det troligtvis ofta så att en enskild individ inte har insikt i en hel beslutskedja i dagens komplexa företag. Det är därför av stort värde att kunna lägga ansvaret på företaget i sig i dessa fall, när någon enskild individ inte kan anses ha gjort tillräckligt för att åläggas ett straffansvar, men där flera individers gärningar tillsammans bör anses vara av sådan art att det uppfyller kraven för brott. Det är alltså uppenbart att det finns ett behov av att kunna rikta ett ansvar direkt mot företag. Det är således inte fråga om själva företaget ska kunna hållas ansvarigt eller inte, utan frågan gäller istället hur ett sådant ansvar ska se ut, och om det ska vara ett straffansvar eller inte.

Enligt min mening finns det flera faktorer som talar för att ett renodlat straffansvar för juridiska personer är att föredra framför andra former av ansvar. Ett straffansvar som endast drabbar individer är inte lika avskräckande för företaget i sig som ett straffansvar som drabbar företaget direkt. Företaget riskerar inte särskilt mycket om en individ drabbas av ett straffansvar eftersom det i princip bara kan göra sig av med individen och självt gå fri från ansvar. Företaget kan i ett sådant fall skylla brottet på den enskilda individen inom företaget och på så sätt rentvå sitt namn för att undvika dåligt renommé.

Om straffansvaret istället drabbar företaget i sig måste företaget rentvå själva företaget och dess varumärke vilket bör vara väsentligt svårare. Det leder i sin tur till att företagens incitament att följa lagar och regler ökar, vilket bör leda till en ökad regelefterlevnad. Ett renodlat straffansvar medför därtill ett stigma som sanktioner som inte betecknas som straff inte gör på samma sätt, vilket kan vara värdefullt när det gäller att förmå företag att företa brottsförebyggande åtgärder inom verksamheten.¹⁷³ Ett införande av ett straffansvar

173 Drewert, Utvidgat företagsansvar för att förebygga korruption? s. 182.

för juridiska personer skulle dessutom innebära en markering från lagstiftarens håll att ansvaret för juridiska personer ska jämställas med ett ansvar för fysiska personer.¹⁷⁴ Särskilt eftersom straff markerar moraliskt klander på ett tydligare sätt jämfört med andra sanktioner som till exempel sanktioner som betecknas som särskild rättsverkan av brott.

Därtill talar även den internationella trenden starkt för att ett straffansvar för juridiska personer bör införas även i svensk rätt. De flesta europeiska länder har numera ett straffansvar, inklusive våra nordiska grannländer. Även de internationella dokument Sverige skrivit under tycks betona att ett straffansvar är att föredra framför andra former av ansvar. För svensk del har dagens system med företagsboten kritiserats eftersom det medför stora svårigheter att hålla någon ansvarig vid uppsåtliga brott, när det inte går att identifiera en enskild individ. Som nämnts är det just detta identifikationsproblem som också är det största problemet när det gäller näringsrelaterad brottslighet överlag.

Företagsboten är därmed enligt min mening inte tillräckligt effektiv, vilket även OECD håller med om, vilken pekat på att detta innebär att vissa korruptionsbrott inte blir tillräckligt effektivt bekämpade, vilket naturligtvis inte alls är önskvärt.¹⁷⁵ Enligt min mening finns det därför ett praktiskt behov av att införa ett straffansvar för juridiska personer i svensk rätt.

Det kan därtill tilläggas att ett straffansvar för juridiska personer även skulle medföra en mer rättssäker brottmålsprocess för juridiska personer eftersom det skulle tydliggöra vilka rättigheter företag har i en sådan process. Fysiska individer har till exempel en lagstadgad rätt till att biträdas av en försvarare, 21 kap. 3 § rättegångsbalken (RB), till att bli underrättad vid skälig misstanke, 21 kap. 18 § RB och rätt till insyn i utredningen, 23 kap. 18 § andra stycket. I och med att företag inte anses kunna begå brott finns inga sådana lagstadgade rättigheter för företag. I en debattartikel i DN skriver advokaterna Johan Eriksson och Mia Falk att företagsboten väcker oro vad gäller rättssäkerheten och vilka rättigheter juridiska personer har vid en talan om företagsbot. Även om företagens rättigheter framgår av praxis och Åklagarmyndighetens interna riktlinjer, så är rättigheterna inte lagstadgade. Det finns således inga garantier till dessa rättigheter, även om många åklagare agerar i enlighet med de riktlinjer som finns. Istället är det upp till varje enskild åklagare att avgöra vilka rättigheter företaget har, vilket naturligtvis inte är särskilt rättssäkert.¹⁷⁶ Om ett straffansvar istället skulle kunna appliceras på juridiska

174 Jfr SOU 1997:127 s. 238.

175 The OECD Phase 3 report on Sweden para 43-44.

176 Eriksson & Falk, Rättssäkerheten hotas av de nya reglerna om företagsbot, Dagens Nyheter 9/11 2019.

personer skulle det innebära att företaget får status som tilltalad, vilket också skulle medföra en lagstadgad rätt till de rättigheter som fysiska individer tilldelats.¹⁷⁷ Ett straffansvar för juridiska personer skulle således bringa klarhet i vilken ställning en juridisk person har i brottmålsprocessen och därmed innebära en mer rättssäker process för juridiska personer.

Det finns naturligtvis flera motargument mot ett straffansvar för juridiska personer.

Det främsta är som tidigare nämnts det faktum att skuldbegreppet från början är reserverat för fysiska individer. Detta argument är dock helt och hållet teoretiskt och tar enligt min mening inte den praktiska verkligheten i beaktande. Rent språkmässigt talar vi om företag som ett subjekt som kan utföra olika handlingar. De senaste veckorna har det i media skrivits rubriker som ”USA-företag tar ställning mot polisbrutalitet”¹⁷⁸ och ”Facebook köper svenska kartbolaget mapillarty”.¹⁷⁹ I det allmänna språkbruket talar vi således om företag som självständiga subjekt med handlingsförmåga. Att därefter säga att företag inte kan begå ett brott i straffrättslig bemärkelse på grund av dessa rent teoretiska resonemang framstår enligt min mening som verklighetsfrånvänt. Särskilt när det individualistiska synsättet som vållar problem har sitt ursprung långt tillbaka, då juridiska personer knappt existerade. Att avvisa ett straffansvar för juridiska personer endast på grund av att det inte är förenligt med det traditionella brottsbegreppet framstår därmed enligt min mening som otillräckligt. Istället talar det praktiska behovet starkt för att ett straffansvar riktat direkt mot företag behövs.

Sammanfattningsvis finns det flera faktorer som talar för att det idag finns ett behov av att införa ett straffansvar för juridiska personer i svensk rätt. Det skulle för det första ge företag ökade incitament att företa brottförebyggande åtgärder, varför ett straffansvar troligtvis skulle ge en ökad allmänpreventiv effekt. Det skulle dessutom öka rättssäkerheten för företag i brottmålsprocessen genom att tydliggöra vilka rättigheter företag faktiskt har. De grundläggande syftena med straff, vedergällning och avskräckning, vållar dessutom inga problem när det gäller straffansvar för juridiska personer. Mot bakgrund av alla de praktiska fördelar som finns med ett straffansvar för juridiska personer anser jag därför att det faktum att det traditionella brottsbegreppet inte

177 Se även advokatsamfundets yttrande över SOU 2016:82 där det påpekas att företag bör tilldelas samma rättigheter som fysiska individer vid en brottmålsprocess, Advokatsamfundet 2017-03-30 (yttrande över betänkandet En översyn av lagstiftningen om företagsbot SOU 2016:82).

178 Petersson, USA-företag tar ställning mot polisbrutalitet, Dagens Nyheter 2/6 2020.

179 Pettersson, Facebook köper svenska kartbolaget Mapillary: ”bara början”, Breakit 22/6 2020.

tillåter ett sådant ansvar inte är tillräckligt. Istället är det enligt min mening fullt möjligt att införa ett sådant ansvar i svensk rätt, till förmån för det praktiska behovet av det.