Jag som genomfört studien har en förförståelse till det valda forskningsämnet då jag själv lever med personlig assistans. Då jag även arbetar som sakkunnig inom en kommunal vård- och omsorgsförvaltning som ansvarar för kommunen stöd och service till personer med normbrytande funktionalitet bidrar det sammantaget till en förförståelse gällande forskningsområdet och dess kontext. Förförståelsen har varit en viktig motivation vid val
av forskningsfält och jag har eftersträvat ett aktivt och medvetet förhållande till denna förförståelse, varav vikten av att redogöra den egna rollen i förhållande till studien. Min roll i denna studie är forskarens. Det innebär att studien genomförts utifrån vedertagna akademiska regler för vetenskapligt arbete. Studien har utförts på ett objektivt sätt utan att egna värderingar medvetet framgår av studien. Under hela uppsatsprocessen har jag
strävat efter att lägga egna värderingar med mera åt sidan. Detta är något som varit centralt i hela uppsatsprocessen, att försöka tänka bortom mina egna uppfattningar och min förförståelse, för att på så sätt endast förhålla mig till och utgå från det empiriska materialet. Genomgående i studien har ett reflexivt förhållningssätt medfört en reflektion över den subjektivitet som min förförståelse medför. Exempelvis bidrar förförståelsen till en närhet till forskningsfältet och det empiriska materialet. Via tillämpningen av teori och tidigare forskning i analysen skapas en distans mellan min egen förförståelse, som medför en ökad grad av objektivitet.
Metoddiskussion
Forskningsfältet som studien avser är välfärdsstatens förändring belyst utifrån den pågående politiska debatten om personlig assistans. Nämnda debatt är inte den enda aktuella debatten på den sociopolitiska dagordningen som kunnat vara ett intressant forskningsområde. Det finns andra aktuella politiska debatter om exempelvis
sjukförsäkringen, vinster i välfärden eller om integrationspolitiken som kunnat studeras närmare.
Vid genomförandet av diskursanalyser behöver den eller de diskurser som avses tydligt definieras, varav även det empiriska materialet måste motiveras väl och likaså är
forskningsfrågan essentiell vid valet av metod (Bergström & Boréus 2012, s. 411). Analysen har genomförts genom att debatterna i textform inhämtades från Riksdagens webbplats. Därefter skedde en närläsning av texterna. Utifrån studiens abduktiva ansats kom sedan teoriavsnittet att utvecklas. Därefter kategoriserades och tematiserades materialet och via dessa utvecklades tre legitimeringsstrategier som analysavsnittet bygger på. Under
analysen har studien utvecklats med ytterligare teori utifrån vad som framkommit av analysen.
Diskursanalys har i denna studie ansetts vara mest lämplig utifrån syfte och
frågeställningar med dess fokus på analys av utsagor i den aktuella politiska debatten om personlig assistans. Genom att tillämpa diskursanalys på det empiriska materialet kan språkets konstituerande och performativa perspektiv på den sociala verkligheten ge en större förståelse för hur specifika utsagor blir till fixerade sanningar i den aktuella debatten. Vidare kan diskursordning synliggöras då språket studeras i en viss politisk kontext och även belysa rådande diskursiva kamper. Kritisk diskursanalys som
analysmodell ger dels ett konkret verktyg för analysen men har även valts utifrån möjligheten att studera utsagorna i den aktuella politiska debatten utifrån de tre dimensionerna som framgår av figur 1. Via denna analys kan den diskursiva praktiken studeras, det vill säga produktion och konsumtion av text samt den sociala praktiken. Faircloughs analysmodell gör det möjligt att studera relationen mellan hur grupper agerar och deras attityder (Winther Jørgensen & Phillips 2000, ss. 139, 142), som i denna studie handlar om politiska yttranden som i sig kan relateras till en mer omfattande
utvecklingstendens om välfärdsstatens förändring.
Utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys och den tredimensionella modellen har den politiska debatten gradvis tolkats i tre steg. De empiriska utsagorna har utifrån modellen fått representera själva texten. Den diskursiva praktiken tolkar jag utifrån nämnda modell utgörs av de tre legitimeringsstrategier som framträtt ur analysen, det vill säga hur texten använts för att politiskt motivera och genomföra socialpolitiska åtstramningar inom välfärdsområdet. Den sociala praktiken utifrån genomförd analys är att
legitimeringsstrategier som identifierats sätts i relation till ett mer omfattande socialt sammanhang och där politiska effekter av diskursen synliggörs. Likaså att diskurser relateras till varandra i den diskursordning som framträder.
Studien har präglats av ett granskande synsätt exempelvis genom att handledare och studiekamrater följt den vetenskapliga processen under uppsatsens framtagande. Förhoppningen är att det av studien framkommer en tillräckligt tät beskrivning av det sammanhang inom vilken den genomförts. Det för att andra ska kunna avgöra om
resultaten kan översättas till en annan kontext. Studien har genomförts på ett objektivt sätt samtidigt som författarens egen förförståelse och egen erfarenhet beskrivits. Vidare är det svårt att av studiens resultat dra några generella slutsatser. Det utifrån studiens kvalitativa ansats där analys och resultatet baserats på två politiska debatter. Det är även utifrån studiens abduktiva ansats inte heller relevant att sträva efter universell kunskap utan skapa en förståelse det specifikt fall, som därefter kan tillämpas på andra (Alvesson & Sköldberg 2008, ss. 19-20).
Analys
Analysen är uppbyggd kring tre legitimeringsstrategier som framträder i debatterna och som regeringen använder sig för att politiskt motivera pågående åtstramningspolitik av sociala rättigheter för assistansberättigade och kostnadsbesparingar av den offentliga välfärden. De tre identifierade legitimeringsstrategierna är: Ansvar – Fusk & kostnader – Redefiniering av den socialdemokratiska välfärdsregimen. Utsagorna i debatten utgör det empiriska materialet och de återkommer delvis i de två debatterna och upprepas vid flera tillfällen. Nämnda legitimeringsstrategier utgör varsitt avsnitt i analysen. Respektive avsnitt inleds med kortare redogörelse av de empiriska utsagorna i debatten, det vill säga det empiriska materialet som diskursivt kan relateras till den aktuella legitimerings- strategin. Utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys och den tredimensionella analys- modellen utgör utsagorna själva texten. I denna del av analysen återfinns ett antal citat från debatterna, vilka inte utgår från debatternas kronologiska ordning utan har valts för att de visar på något essentiellt för respektive strategi. Varje analysavsnitt avslutas med en sammanfattning där utsagorna relateras till teori och tidigare forskning. Utifrån
Faircloughs kritiska diskursanalys och den tredimensionella analysmodellen innefattar denna del av analysen den diskursiva praktiken, det vill säga hur texter används, samt den sociala praktiken som innebär att diskursen sätts i relation till ett mer omfattande socialt sammanhang och till andra diskurser varav en diskursordning synliggörs.
Debatterna den 28 oktober 2016 och den 21 november 2017 begärdes av Kristdemokraterna. Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister från
Socialdemokraterna (S) var ansvarigt statsråd som deltog i debatterna. Likaså deltog Emma Henriksson från Kristdemokraterna (KD), Maj Karlsson från Vänsterpartiet (V) och Jan Björklund från Liberalerna (L) samt Carina Herrstedt från Sverigedemokraterna (SD). Från Moderaterna (M) deltog 2016 Cecilia Widegren och 2017 Camilla Waltersson
Grönwall. Miljöpartiet (MP) var 2016 representerade av Marco Venegas och 2017 av Jan Lindholm. Centerpartiet (C) företräddes 2016 av Per Lodenius och 2017 Anders W Jonsson (Sveriges riksdag 2016; Sveriges riksdag 2017). I analysen som följer kommer termer som regering (Socialdemokraterna och Miljöpartiet), opposition (övriga partier förutom
regeringsbärande partier) och eller partiets namn samt vilket anförande som avses anges i löpande text.