Avslutningsvis beskrivs här ett antal förslag till vidare forskning. I inledningen nämndes att det finns behov av att studera personlig assistans som en välfärdsfråga. Det då
Socialstyrelsen menar att forskningen behöver utvecklas från olika vetetenskapsteoretiska perspektiv. Detta bekräftades även i denna studie då tidigare forskning avseende personlig assistans främst studerat hur assistansberättigade och anhöriga upplever att insatsen fungerar i praktiken. Att studera personlig assistans som en välfärdsfråga har i denna studie skett utifrån att en problematisering gjorts i relation till välfärdsstatens förändring. Resultatet i studien har visat på att sociala rättigheter befinner sig i ett spänningsfält mellan globala utvecklingstendenser som påverkar välfärden på nationell och lokal nivå. För framtida forskning kan det vara av intresse att genomföra komparativa studier mellan olika områden inom det socialpolitiska fältet. Det för att jämföra om det finns skillnader eller likheter av hur socialpolitiska åtstramningar legitimeras beroende på vilket stöd, insats och eller målgrupp som avses. En komparativ studie skulle även kunna göras mellan nationell och lokal nivå för att studera hur nämnda åtstramningar legitimeras. Därigenom skulle eventuella kontextuella skillnader och likheter kunna undersökas. Jag tänker mig att när olika perspektiv relateras till varandra eller ställs mot varandra kan det bidra till en ökad förståelse om välfärdsstatens förändring på olika kontextuella nivåer. Vidare kunde en longitudinell studie göras om hur den politiska diskursen om personlig assistans förändrats över tid och vilken påverkan det haft för det stödet till människor med normbrytande funktionalitet samt hur sociala rättigheter realiseras eller inte inom en välfärdskontext. En annan longitudinell ansats skulle vara att forska om socialpolitiska åtstramningar över tid, hur de legitimeras, vilket motstånd som finns och vilken påverkan det får för sociala rättigheter och välfärdsstatens relation till medborgaren.
Besparingskraven som politiskt initierats på assistansområdet tvingades regeringen dra tillbaka. En anledning var funktionshindersrörelsens och andra aktörers agerande. Baserat på detta kunde det vara av intresse att studera hur sociala rörelser agerar för att förhindra och begränsa sociopolitiska åtstramningar i en nationell kontext. Exempelvis vilka
strategier som tillämpas och vilka nätverk av sociala rörelser som samverkar.
Då personlig assistans ingår i en rättighetslagstiftning som inte är vanlig inom svensk sociallagstiftning eller som socialförsäkring skulle en studie med organisationsteoretiskt perspektiv kunna genomföras. Ansatsen skulle vara att studera om och hur en
kontantstödsinstas via en rättighetslagstiftning är kompatibel med principen om det kommunala självstyret där kommunen bestämmer över vilket stöd individen kan erhålla. Det skulle vara relevant för vidare forskning då det politisk uttrycks att den statliga assistansersättningen bör decentraliseras, vilket skulle innebära en kommunalisering av insatsen.
Sammanfattning
Den svenska välfärdsstaten har gått igenom genomgripande förändringar och välfärden i Sverige förändras konstant. Denna studie studerar välfärdsstatens förändring utifrån en aktuell och pågående välfärdsdebatt om personlig assistans. Syftet med studien är att fördjupa och problematisera debatten om personlig assistans utifrån teorier om
välfärdsstatens förändring. Personlig assistans som välfärdsfråga är av vikt att studera då insatsen är relativ ny som socialpolitiskt fenomen och empiriskt fält inom
samhällsvetenskaperna.
Tidigare studier har visat att fokus gällande insatsen skiftat från en rättighetsfråga till en politisk retorik om fusk, överutnyttjande och ökade kostnader som i sig legitimerar sociopolitiska åtstramningar. Den rättsliga normeringen har medfört negativa konsekvenser för enskilda i behov av stöd. Teoretiskt utgår studien från teorier om välfärdsregimer, medborgaskap, sociala rättigheter och förändring av den traditionella välfärdensstaten till en schumpeteriansk postnationell workfare regim. En förändring som bland annat påverkats av neoliberalism och Sveriges medlemskap i EU.
Genomförandet av studien har skett genom att tillämpa kritisk diskursanalys på två
riksdagsdebatter om personlig assistans från 2016 och 2017. Metodologiskt har studien en abduktiv och kvalitativ ansats. Utifrån att en diskursanalys genomförts grundar sig
studiens vetenskapsteoretiska ansats i socialkonstruktivismen samt poststrukturalismen. Ontologiskt innebär det att verkligheten är socialt skapad, ingen objektiv sanning existerar och verkligheten uppfattas endast utifrån dess kategorisering. Språkets roll är centralt för uppfattningen av hur den sociala världen är konstruerad. Via kritisk diskursanalys har dolda ordningar om den pågående åtstramningspolitiken exponerats samt hur
bakomliggande diskurser avseende välfärdens förändring konstrueras. Det medför i praktiken en förändring av hur samhällets stöd till personer med normbrytande funktionalitet organiseras och institutionaliseras.
Via analysen av utsagorna i debatterna framträder tre legitimeringsstrategier som politiskt används för att försvara, förklara och minimera politiska skador av sociopolitiska
åtstramningar inom välfärden. Legitimeringsstrategierna avser att frånsäga sig politiskt ansvar, föra en diskurs om fusk, överutnyttjande och en kostnadsutveckling som är utom kontroll samt att redefiniera den socialdemokratiska välfärdsregimen. Jag hävdar genom uppsatsen att den pågående redefineringen medför en omförhandling av sociala rättigheter och ett skifte från en generell till selektiv välfärd utifrån målgruppskonstruktioner av vilka välfärden är till för. Pågående sociopolitiska åtstramningar av personlig assistans är ett exempel på den avveckling som sker av den traditionella välfärdsstaten. En förändring där välfärden i allt större omfattning åligger individen själv att ansvara för. Det är en del av den neoliberala praktiken där staten inte längre kompenserar för marknadens ekonomiska misslyckanden.