Med förflyttning mellan sjukhus avses att patienter i enlighet med graderingen av vården förflyttas inom den offentliga hälso- och sjukvården från en vårdenhet till en annan vårdenhet i Finland.
Förflyttningar mellan sjukhus i Finland
När en person har på EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal baserad rätt till vård i Finland och har med sig ett giltigt intyg över rätt till vård kan han eller hon avgiftsfritt förflyttas från ett
40
sjukhus till ett annat i Finland. Den offentliga hälso- och sjukvården är berättigad till statlig ersättning för kostnaderna för förflyttningen mellan sjukhusen. En förutsättning är att personen är inskriven som patient på sjukhuset.
Personer som har rätt till vård i Finland med stöd av EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal men som inte är inskrivna vid en offentlig hälso- och sjukvårdsenhet ska först själva betala kostnaderna för förflyttning mellan sjukhus i Finland. De kan i efterhand hos FPA ansöka om ersättning enligt sjukförsäkringslagen. Om en person har med sig ett europeiskt sjukvårdskort och om den som tillhandahåller transporttjänsten har ingått avtal med FPA blir personen förflyttad mellan sjukhus till självriskpris.
Förflyttningar till sjukhus i andra länder
När en patient förflyttas från ett sjukhus i Finland till en annan stat för vård står vårdgivaren eller patienten själv för kostnaderna.
Den offentliga hälso- och sjukvården är berättigad till statlig ersättning för kostnaderna för förflyttning till ett sjukhus i utlandet endast med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet när det rör sig om att en patient som är inskriven på ett sjukhus förflyttas till sitt bosättningsland i Norden för att få sjukhusvård där. Om förflyttningen av patienten måste ordnas som ambulansflyg ska den offentliga hälso- och sjukvården lämna Kymmenedalens enhet för internationella redovisningar28 en utredning över ändamålsenligheten med och kostnaderna för ambulansflyget innan transporten ordnas. I utredningen ska det tas ställning till medicinska och ekonomiska faktorer och faktorer som är beroende av patientens vilja. Den offentliga hälso- och sjukvården ska i efterhand ansöka om statlig ersättning hos FPA (se särskilda anvisningar om statlig ersättning).
Förflyttning av långvårdspatienter mellan de nordiska länderna
Finland och de nordiska länderna har ingått en konvention om socialt bistånd och sociala tjänster
29. I Finland ansvarar kommunerna för verkställigheten av konventionen. I konventionen finns bestämmelser om flyttning till ett annat nordiskt land för personer som behöver långvarig behandling eller vård. Syftet med systemet är att göra det möjligt för personer som behöver fortgående behandling och vård att flytta till ett land till vilket de har en särskild anknytning.
Konventionen gäller i första hand långvårdspatienter som vill flytta till ett annat nordiskt land för att få vård.
I överenskommelsen om flyttning avtalas det om när ansvaret för ordnandet av vården och kostnaderna för den överförs från den sändande parten till mottagaren. Kostnadsansvaret kan överföras den dag flyttningen genomförs. Man kan också komma överens om att kostnadsansvaret överförs till exempel efter en övergångsperiod på sex månader. I överenskommelsen avtalar man vanligen också om vem som ska betala patientens resa och hur patienten ska bistås under resan.
Allmän praxis är att patienten betalar resan och att den sändande parten bekostar medföljande personal under resan.
28 Kontaktuppgifter för FPA Kymmenedalens enhet för internationella redovisningar finns i kapitel 11, Ytterligare information.
29 Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster (FördrS 68/1996).
41 6.4 Återresa till ett annat nordiskt land
Med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet 30 har en person som är bosatt i ett annat nordiskt land och som får sjukvård under sin tillfälliga vistelse i Finland rätt att från FPA få ersättning för merutgifterna för återresan.
Med merutgifter för återresan avses kostnaderna till följd av att personen på grund av sin sjukdom är tvungen att för sin återresa anlita ett dyrare färdsätt än han eller hon annars skulle ha anlitat.
Ersättningen gäller både transport till bosättningsstaten och vidaretransport till den plats där han eller hon är bosatt.
En förutsättning för att ersättning ska beviljas är att personen har fått ett skriftligt läkarutlåtande som avfattats i Finland före hemresan. Av utlåtandet ska det framgå att personen bevisligen på grund av sin sjukdom behöver anlita det dyrare färdsättet. Om personen på grund av sin sjukdom behöver en följeslagare betalas ersättning även för följeslagarens resekostnader.
Från den ersättning som betalas ut avdras de kostnader som personen skulle ha varit tvungen att betala om återresan hade skett på det sätt och med det färdmedel som ursprungligen hade planerats. FPA betalar personen ersättning för merutgifterna för återresan i efterskott i första hand mot kvitto. Beslutet om ersättning fattas vanligen före hemresan, men ersättning kan också beviljas i efterhand även om personen inte kontaktat FPA före hemresan.
I avsnitt 6.3 i det föregående redogörs det för avtalsenlig förflyttning av en patient till ett annat nordiskt land för sjukhusvård när patienten är inskriven som patient på ett sjukhus i Finland.
6.5 Resor till vårdställen utomlands
Den finländska sjukförsäkringen ersätter vanligen inte kostnader till följd av resor i eller till utlandet.
Exempel 21. En person som bor på Åland transporteras till Stockholm för sjukvård.
Ersättning för resan kan inte beviljas med stöd av sjukförsäkringslagen.
Rätt till ersättning enligt sjukförsäkringslagen gäller emellertid undantagsvis i följande fall:
Resor i närheten av landgränsen med Norge eller Sverige
Enligt lag31 har en patient som befinner sig i gränsregionen i Sverige eller Norge och som behöver nödvändig vård och vården inte annars kan ordnas utan betydande olägenhet rätt att komma in på ett sjukhus i gränstrakten i Finland. Patienten får vård på samma sätt som kommuninvånarna. Med gränstrakt avses i de kommuner i Norra Finland som har gemensam landgräns med Sverige eller Norge.
En person som är sjukförsäkrad i Finland kan få ersättning enligt det färdsätt som anses vara nödvändigt om han eller hon har blivit i behov av vård i närheten av landgränsen med Norge eller Sverige och får sjukvård enligt lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt i någon av dessa grannstater.
30 I avsnitt 10.3 redogörs det för den nordiska konventionen om social trygghet.
31 Lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt (307/1961).
42 Uppsökande av vård med förhandstillstånd
När en person som är sjukförsäkrad i Finland har uppsökt vård i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz med ett förhandstillstånd som är förenligt med EU-lagstiftningen har han eller hon och hans eller hennes följeslagare rätt att få ersättning för sådana resekostnader och kostnader för vistelsen som oskiljaktigt hänför sig till uppsökandet av vård (se avsnitt 8.2.1 om uppsökande av vård med förhandstillstånd).
43 7 ÖVRIGA SITUATIONER
Vården av patienter från andra länder är också förenad med andra situationer som de som arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården bör känna till. I de följande avsnitten redogörs det för tolkningstjänster för patienter, privata resenärsförsäkringar, trafikskador, arbetsolycksfall och yrkessjukdomar, organtransplantationer samt lokala avtal mellan sjukvårdsdistrikt och utländska aktörer.
7.1 Tolkningstjänster
Kommunen och samkommunen ska i den mån det är möjligt se till att nordiska medborgare får behövlig tolknings- och översättningshjälp.32 Dessutom föreskrivs det33 att patientens modersmål ska beaktas i mån av möjlighet i vården och bemötandet. En patient har rätt att få upplysningar om bland annat sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar.
En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska ge upplysningarna på ett sådant sätt att patienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden av dem. Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten annars inte kan göra sig förstådd ska tolk anlitas i mån av möjlighet. Vårdgivaren ska bedöma behovet av att anlita en tolk. Även distanstolkning får användas.
Kostnaderna för anlitande av tolk eller för tolkning kan beaktas som vårdkostnader när den offentliga hälso- och sjukvården ansöker om statlig ersättning för vårdkostnaderna för en person från en EU- eller EES-stat, från Schweiz eller från en avtalsstat. Det förutsätts då att den offentliga hälso- och sjukvården i enlighet med det som sägs ovan har ansett att det är motiverat att anlita en tolk i samband med vården av patienten. Statlig ersättning betalas inte för kostnaderna för översättning av handlingar. Det kan hända att patienten själv tar med sig en tolk. För att statlig ersättning ska fås förutsätts även då att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer att tolken behövs.
7.2 Resenärsförsäkringar
När en person har på EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal baserad rätt till vård i Finland bestäms ansvaret för vårdkostnaderna i första hand med stöd av bestämmelserna i EU-lagstiftningen eller det internationella avtalet. En privat resenärsförsäkring kan innebära att personen får ersättning för vissa andra eventuella vårdkostnader som han eller hon annars borde betala själv.
I en situation där en person inte har rätt till vård med stöd av någon av de bestämmelser som avses ovan gäller att personer från andra länder i första hand själva ansvarar för sina sjukvårdskostnader i Finland (se avsnitt 2.3 om personers rätt till vård i ett avtalslöst läge och avsnitt 4.3 om klientavgifter i ett avtalslöst läge). Om en person har en privat resenärsförsäkring kan försäkringsbolaget träda in med ansvar för vårdkostnaderna i stället för honom eller henne.
7.3 Trafikskador
Det finns inga bestämmelser om ersättning för trafikskador i EU-lagstiftningen och därför tillämpar Finland sina egna bestämmelser i samband med trafikskador. Trafikförsäkring är en lagstadgad skadeförsäkring i Finland och genom den ersätts skador som orsakats personer eller egendom av
32 6 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010).
33 3 och 5 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992).
44
att ett motorfordon har använts i trafik. Trafikförsäkringscentralen (TFC)34 är samarbetsorgan för alla försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkringsverksamhet i Finland.
För personskador betalas ersättning utgående från så kallat strikt ansvar oberoende av om skadan förorsakats genom vållande. För att sjukvård ska omfattas av ersättning förutsätts det att trafikförsäkringslagen (279/1959) i Finland kan tillämpas på trafikskadan. Ersättningsgiltigheten är helt oberoende av var den skadelidande är bosatt och vilken nationalitetstillhörighet han eller hon har.
Trafikskador omfattas av försäkringsbolagens fulla kostnadsersättning (ersättning till fullt belopp). I enlighet med principen om fullt kostnadsansvar betalar försäkringsbolagen den offentliga hälso- och sjukvården de faktiska kostnaderna för tillhandahållandet av sjukvård. Även resekostnaderna till läkare eller sjukhus är ersättningsgilla kostnader. Sjukvård som getts inom den privata sektorn ersätts på basis av betalningsförbindelse.
Den offentliga hälso- och sjukvården ska i första hand söka ersättning hos det försäkringsbolag som ansvarar för trafikskadan eller utreda ärendet via TFC. Om inte försäkringsbolaget eller TFC ersätter kostnaderna kan den offentliga hälso- och sjukvården ansöka om statlig ersättning för dem hos FPA. Som bilaga behövs då TFC:s eller försäkringsbolagets beslut om att TFC eller försäkringsbolaget inte kan handlägga ersättningsansökan eller att det inte rör sig om en trafikskada som ersätts enligt trafikförsäkringslagen.
7.4 Arbetsolycksfall och yrkessjukdomar
Den finländska lagstiftningen om arbetsolycksfall och yrkessjukdomar tillämpas på arbete som utförs i Finland oberoende av om arbetstagaren är sjukförsäkrad i Finland och oberoende av om han eller hon har hemkommun här. Inom den lagstadgade olycksfallsförsäkringen omfattas ersättning för sjukvård av fullt kostnadsansvar.
I Finland bedriver 13 försäkringsbolag olycksfallsförsäkring. Dessutom handläggs arbetsolycksfall och yrkessjukdomar vid Statskontoret, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA) och Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund (OFF35).
Statskontoret betalar ersättning för arbetsolycksfall och yrkessjukdomar som drabbat dem som är i arbete hos staten. LPA betalar ersättning för lantbruksföretagares och stipendiaters arbetsolycksfall och yrkessjukdomar.
OFF betalar ersättning för arbetsolycksfall och yrkessjukdomar för dem som arbetar hos så kallade småarbetsgivare.36 OFF betalar också ersättning för arbetsolycksfall och yrkessjukdomar för arbetstagare vilkas arbetsgivare har försummat sin försäkringsskyldighet. Dessutom är OFF institution på bosättningsorten och på vistelseorten samt kontaktinstitution i Finland när arbetstagare som kommer från en EU- eller EES-stat, från Schweiz, från Québec i Kanada eller från Israel37 har fått vård i Finland med anledning av arbetsolycksfall eller yrkessjukdomar.
Vid misstanke om att det rör sig om vård som getts på grund av arbetsolycksfall eller en yrkessjukdom ska den offentliga hälso- och sjukvården först reda ut vid vilken försäkringsanstalt arbetsgivaren har försäkrat sin arbetstagare för arbetsolycksfall och yrkessjukdomar. Om försäkringen finns vid en finländsk försäkringsanstalt ska den offentliga hälso- och sjukvården
34 TFC:s kontaktuppgifter finns i kapitel 11, Ytterligare information.
35 OFF:s kontaktuppgifter finns i kapitel 11, Ytterligare information.
36 Småarbetsgivare är arbetsgivare som låter utföra sammanlagt högst tolv personarbetsdagar under ett kalenderår.
37 Överenskommelsen med Israel om social trygghet har betydelse i situationer där arbetsolycksfall har inträffat för utsända arbetstagare.
45
sända handlingarna till den försäkringsanstalten oavsett den skadades eller arbetsgivarens nationalitetstillhörighet.
Om arbetsgivaren inte har försäkring i Finland ska den offentliga hälso- och sjukvården sända handlingarna till OFF. Då utreder OFF om det rör sig om småarbetsgivares arbetstagare, en oförsäkrad arbetstagare eller en arbetstagare som är försäkrad i något av de länder som nämns ovan (EU- eller EES-stat, Schweiz, Québec i Kanada eller Israel). För att OFF ska kunna klarlägga detta ska den offentliga hälso- och sjukvården sända OFF den skadades namn- och adressuppgifter, arbetsgivarens namn och kontaktuppgifter samt patientjournaler eller någon annan medicinsk utredning över arbetsolycksfallet och den vård eller behandling som getts. Om den offentliga hälso- och sjukvården har blankett A1 (eller E 101) över den skadade av vilken det framgår i vilket land hans eller hennes sociala trygghet har ordnats ska också en kopia av blanketten fogas till handlingarna. Motsvarande uppgifter ska sändas också vid misstanke om yrkessjukdom.
Om det är fråga om misstanke om yrkessjukdom i en situation där den sista exponeringen för sjukdomsalstraren sannolikt har ägt rum i en EU- eller EES-stat, i Schweiz eller i en avtalsstat kan ett E-läkarutlåtande sändas till OFF, som översänder ärendet till det behöriga landet, det vill säga i regel till den skadades hemland. OFF kan betala ut ersättningar först efter att ha fått betalningstillstånd från den skadades hemland.
Sjukvårdskostnader kan ersättas genom den lagstadgade olycksfallsförsäkringen först efter att det har avgjorts om det rör sig om ett ersättningsgillt arbetsolycksfall eller en ersättningsgill yrkessjukdom. För ett avgörande behövs det utredningar av arbetsgivaren och arbetstagaren. Om inte tillräckliga utredningar fås och om inte heller arbetstagaren medverkar till att saken utreds meddelar försäkringsanstalten ett beslut om avbrytande. Om det inte är fråga om ett ersättningsgillt arbetsolycksfall eller en ersättningsgill yrkessjukdom eller om ersättningsgiltigheten inte har kunnat avgöras (beslut om avbrytande) kan inte heller sjukvårdskostnaderna ersättas.
Försäkringsanstalten informerar den offentliga hälso- och sjukvården om dessa situationer.
När en arbetstagare är försäkrad i en annan EU- eller EES-stat, i Schweiz eller i en avtalsstat ska OFF begära betalningstillstånd av den behöriga institutionen i landet i fråga innan OFF kan betala ut ersättningar. Ibland löper samarbetet med de europeiska institutionerna långsamt och det tar tid att få betalningstillstånd. Den offentliga hälso- och sjukvården bör beakta detta i förfallodagarna för räkningarna. Om betalningstillstånd inte fås betalas inte ersättning från olycksfallsförsäkringen för de kostnader som uppkommit i Finland. OFF informerar den offentliga hälso- och sjukvården om saken.
I första hand ska den offentliga hälso- och sjukvården alltså söka ersättning hos försäkringsbolaget eller utreda saken via OFF. Om inte försäkringsbolaget eller OFF ersätter kostnaderna kan den offentliga hälso- och sjukvården ansöka om statlig ersättning för dem hos FPA. Som bilaga till ansökan behövs då OFF:s eller försäkringsbolagets skriftliga beslut eller meddelande om att det inte kan handlägga ansökan om ersättning.
7.5 Organtransplantationer
Personer som har rätt till sjukvård med stöd av EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal och som under sin vistelse i Finland behöver få en organtransplantation ska få vård på samma sätt som personer med hemkommun får motsvarande vård. För att personerna ska få vård mot klientavgiften för personer med hemkommun krävs det att de har ett giltigt intyg över rätt till vård.
En person har alltid rätt till organtransplantation i brådskande fall med stöd av den nationella lagstiftningen även om inte EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal tillämpas på honom eller
46
henne. Den offentliga hälso- och sjukvården får då ta ut de faktiska kostnaderna för transplantationen hos patienten.
Personer från en annan EU- eller EES-stat eller från Schweiz har inte rätt att på eget initiativ söka sig till Finland för organtransplantation. Finland är med i de nordiska ländernas organutbytesorganisation Scandiatransplant. Enligt reglerna ska ett donerat organ sändas till ett annat nordiskt land om det inte finns någon lämplig mottagare i Finland. Om det inte finns någon mottagare i de nordiska länderna sänds organet till Europa via organisationen Eurotransplant.
7.6 Rätt till hjälpmedel
En försäkrad som har tillerkänts rätt till en protes, ett betydande hjälpmedel eller andra omfattande vårdförmåner av institutionen i en stat som tillämpar EU-lagstiftningen, innan denne blev försäkrad i Finland, ska enligt EU-lagstiftningen38 ha rätt till dessa förmåner på det förstnämnda landets bekostnad, även om förmånerna tillhandahålls efter det att personen blivit försäkrad i Finland.
Bestämmelsen tillämpas under den period som omedelbart följer efter den tidpunkt från och med vilken man på personen tillämpar en annan lagstiftning än tidigare.
Omfattande sjukvårdsförmåner är enligt beslut nr S8 av den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen förmåner som
• är anpassade till särskilda personliga behov,
• utges eller har beviljats men ännu inte utgetts,
• definieras och/eller behandlas som sådana av den medlemsstat av vars lagstiftningen den försäkrade personen omfattades innan denne kom att omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning.
Som bilaga till beslut nr S8 finns en icke-uttömmande förteckning över förmåner som betraktas som betydande/omfattande förutsatt att de uppfyller ovan nämnda krav.
Läs i punkt 2.2.1.2 i handboken om en persons rätt till hjälpmedel under en tillfällig vistelse i Finland.
7.7 Sjukvårdsdistriktens lokala avtal
Avtal om sjukvård som ingåtts mellan sjukvårdsdistrikten och utländska aktörer gäller direkt som bestämmelser och som kompletterande bestämmelser, men genom dem kan man inte begränsa den rätt till sjukvård som personer har med stöd av EU-lagstiftningen eller ett internationellt avtal.
EU-lagstiftningen och det internationella avtalet ska alltid tillämpas i första hand. I det följande granskas som exempel avtal som ingåtts av Lapplands sjukvårdsdistrikt och av Ålands sjukvårdsdistrikt.
Avtalet mellan Lapplands sjukvårdsdistrikt och Helse Finnmark HF
Lapplands sjukvårdsdistrikt har ingått ett samarbetsavtal med Helse Finnmark HF om specialiserad sjukvård i gränsregionerna i Finland och Norge. Avtalet gör det möjligt att för i första hand behoven hos den samiskspråkiga befolkningen i Finland tillhandahålla Helse Finnmarks tjänster inom den specialiserade sjukvården samt att för i första hand behoven hos den finskspråkiga befolkningen i Finnmark tillhandahålla Lapplands sjukvårdsdistrikts tjänster inom den specialiserade sjukvården.
Lapplands sjukvårdsdistrikt har ingått ett samarbetsavtal med Helse Finnmark HF om specialiserad sjukvård i gränsregionerna i Finland och Norge. Avtalet gör det möjligt att för i första hand behoven hos den samiskspråkiga befolkningen i Finland tillhandahålla Helse Finnmarks tjänster inom den specialiserade sjukvården samt att för i första hand behoven hos den finskspråkiga befolkningen i Finnmark tillhandahålla Lapplands sjukvårdsdistrikts tjänster inom den specialiserade sjukvården.