Förhållningssätt till normer

5.5.1 Förändringsarbete

Freja säger att hon försöker jobba på smarta och taktiska sätt när hon arbetar för att utveckla organisationen till det bättre gällande könsnormer och jämställdhet. Hon berättar att hon krokade arm med företagets HR-chef och att de tillsammans bestämde att de ska förändra situationen och att de jobbar tydligt steg för steg med det. Hon säger att det krävs en balans i hur hårt de pushar på arbetet kring detta och på vilket sätt det görs. Freja säger också att om hon trycker på arbetet för hårt finns risken att hon upplevs tjatig och att hennes kollegor tycker att hon har fel fokus. Om hon pushar arbetet i knät på sina kollegor så kommer de garanterat att spjärna emot. Det är viktigt att arbeta taktiskt och vara medveten om hur olika saker läggs fram, poängteras och kommenteras säger Freja. Hon berättar att hon strävar efter att skapa en känsla av att kollegorna själva har uppkommit med idéerna om förändringsarbetet, för då är det mycket enklare att driva igenom det. Hon beskriver sin strategi som klassisk förändringsteori.

”Om inte, nu är vi två kvinnor på (företagets namn), om inte jag och Cecilia fortsätter att på ett smart sätt pusha de här frågorna så är det ingen annan som kommer göra det. Men i och med att vi sitter där vi sitter och pushar de här frågorna så får vi det att hända. Men det tar

tid och det är en tio-stegs-raket.” – Freja

Sandra berättar att det viktigt att framföra åsikter och frågor kring ämnet på ett medvetet sätt.

Hon säger att hennes kollegor oftast uppskattar när hon kommenterar eller pratar om saker rörande jämställdhet och könsnormer, särskilt om hon lyckas framföra det på ett sätt så att ingen känner sig utpekad eller att någon har gjort fel. Exempelvis har hon uppmärksammat sälj- och marknadsavdelningen om att den nästan uteslutande är män på bilderna i marknadsmaterialet. Hon säger att det är lite känslig mark och att kritik alltid är svårt.

47

”Får man, får man höra att man kanske har missat att ha den här bredare synen på, på kön till exempel, eller att man inte har tänkt på när man rekryterar att faktiskt ha en tydlig kravprofil som inte bara påverkas av vilka härliga snubbar man träffar i intervjusituationer.

Det är alltså, det är lätt att känna sig personligt utpekad som liksom dålig och då går ju de flesta människor i någon slags försvarsposition.” – Sandra

Freja säger att hon har haft chefer, som är män, som haft en mer bestämd ledarstil än vad många kvinnor har. Hon upplever en skillnad i vilka reaktioner kollegor uppvisar när en man som är ledare är bestämd kontra när en kvinna som är ledare är bestämd och tydlig. Freja säger att när hon behöver vara bestämd så försöker hon nästan vara det med ett leende. Hon får påminna sig själv om att inte vara för hård och hon försöker blanda upp de mer tydliga och raka dragen med något mjukare, som exempelvis ett skratt. Det är något hon medvetet tänker på och något hon inte uppfattar att hennes kollegor som är män gör. Nu när hon är ledare och har många personer under sig i organisationen måste hon trampa mer försiktigt säger hon. Ibland skulle hon kunna vara tydligare för att få fram saker på ett mer tydligt sätt, men det är en balans hon försöker hålla. Om det beror på att hon är tjej eller om det är på grund av hennes personlighet har hon inte tänkt på.

Judit berättar om sitt agerande i en situation som hon kopplar till könsnormer. Hon säger att när folk på kontoret ställer ner sina kaffekoppar i diskhon istället för i diskmaskinen så reagerar hon på det genom att göra detsamma. När hon är hemma vill hon alltid plocka och att det ska vara städat, men hon kommer aldrig ta ner någon annans kaffekopp i diskmaskinen på jobbet, det gör hon bara inte. Hon säger att det handlar lite om att inte vara den som börjar göra sådana saker.

5.5.2 Ligga lågt

Johanna säger att hon på grund av hennes val att inte studera vidare efter gymnasiet kände att hon att skulle behöva slå sig fram, ha skinn på näsan och stå upp för sin åsikt. Hon beskriver det som att hon drog på sig en rustning. Hon berättar att hon varit med om situationer där det kanske har funnits diskussioner som hon känner att hon borde ha tagit men som hon inte har gjort för att det har varit lättare att inte agera. Dessa situationer har exempelvis handlat om när någon uttryckt sig konstigt mot någon annan eller gjort eller sagt saker som Johanna inte håller med om. Hon har då valt att inte ställa till med en scen, som hon själv beskriver det, även fast hon ibland har velat för att stå upp för sin åsikt och sina värderingar. I sådana situationer har hon tyst för sig själv funderat på om hon verkligen har belägg för att ifrågasätta och om hon känner sig helt säker på att hon har rätt. I sitt huvud har hon bockat av olika punkter som hon känner att hon vill vara säker på innan hon går in i diskussionen och säger emot. Ofta har det slutat med att hon inte känner sig helt säker på alla sina punkter och hon har då har valt att vara tyst. Det är en anpassning som hon säger att hon har gjort och att hon tror att det kan bero på att hon är kvinna. Anja reflekterar kring vad hon upplever är den största utmaningen med att vara ledare i en organisation där många av de andra ledarna är män.

48

“Det är väl att inte att inte fastna i det på något sätt, att inte tänka så att.. inte tänka att du är en annorlunda eller..att man måste alltså vara avslappnad och trygg med dig själv. Det är

liksom det. Det är rådet jag skulle ge.”- Anja

Ella säger att hon inte reflekterar över detta ämne så mycket för hon tror att det skulle göra henne superfrustrerad och att det skulle ta mycket av hennes energi. Hon säger att det är ju helt hopplöst om en person känner att den inte kommer någon vart på grund av att den är tjej och om ens kollegor skojar om att man är för mycket ”PK”. Om någon känner så tycker Ella att det är bäst att ta sig bort från den arbetsplatsen, hitta en ny arbetsgivare och inte bry sig om det, för att det är fel. Hon säger att det kan bli jättejobbigt att prata och reflektera om frågor kring detta ämne, det tar mycket energi. Hon tror att det är viktigt att veta var en själv står och utifrån det inte ta åt sig av vad andra tycker. Det har varit hennes strategi och har hjälpt henne framåt.

För att kunna strunta i att reflektera över mindre saker rörande jämställdhet krävs det att de stora sakerna, som att VDns och bolagets värderingar är jämställda eller att de främjar jämställdhet, är på plats, säger Ella.

5.5.3 Aktivt agerande

Freja berättar att hon är medveten om att ledningsgruppen som hon är en del av är väldigt mansdominerad. I och med detta ser hon till att ta sin plats, hon är rak och tydlig, hon säger ifrån och tar ingen skit. Genom att göra det får hon snabbt respekt som hon kan använda sig av. Hon upplever inte att hon anpassar sig till den mansdominerade gruppen så till vida att hon utövar ett mer manligt beteende, hon är så som hon är och hon anser inte att dessa karaktärsdrag och beteenden är mer manliga eller kvinnliga, utan det har med hennes personlighet att göra.

När hon var yngre hade hon en tydligare strategi för att få sin röst hörd, för att få respekt och hantera utmanande situationer där det var fler män. Hon ger ett exempel och säger att om hon kom in i ett rum med många män valde hon medvetet att sätta sig på en plats i mitten av bordet och inte ute på kanten. Hon väntade inte på att tillfrågad utan såg till att säga vad hon tycker först. Sådana knep använder hon idag när hon coachar sina medarbetare som är tjejer och som hon vet behöver växa i sina roller.

Harriet ger exempel på hur hon aktivt agerar i situationer där det är en majoritet män och där hon utsätts för nedlåtande kommentarer. Hon berättar att hon fått höra att hon har ett hårt handslag, vilket hon inte tror att en man skulle få höra. Hon säger också att män är experter på att prata och att det ofta händer att hon blir avbruten. När hon blir avbruten finns det ingen chans att få tillbaka ordet förrän hon säger ”nu får du vänta, nu pratar jag”. Hon säger att vissa blir ganska förvånade när hon säger till och att de ofta fem minuter senare har glömt bort sig och fortsätter mala på igen. Då återupprepar hon sig och ber dem vänta igen. Harriet säger att det är hemskt men att hon är van vid att det blir så här. Hon beskriver det som en vanesak, att det är som en muskel som måste övas upp. Hon har lagt om sin energi och tycker att det är viktigare och enklare att säga ifrån direkt istället för att lägga tid och energi efter mötet och exempelvis diskutera situationen med sina vänner. Hon tycker att det är viktigt att säga ifrån och visa vad som inte är okej och vad hon inte uppskattar.

49

”Så att där finns det ju kanske någonting som är ganska intressant att man som kvinna behöver öva på det här ganska mycket och ganska länge och att det faktiskt är någonting som

man behöver göra, till skillnad från kanske män” – Harriet

Caroline berättar att hon blivit kallad lilla flicka av män flera gånger. Ofta har hennes reaktion varit att hon känt “jädra anamma” och vill visa vad hon går för. Sandra berättar att en man i 70-årsåldern kallade henne för lilla gumman och att hon till svar sa “Men Ulf, vad sa munnen nu? Kallade du mig för lilla gumman? På riktigt, pratar vi som om varann?”. Det är inte alltid Sandra väljer att agera direkt i en situation, ibland väntar hon och tar upp en fråga vid senare tillfälle. Hon berättar att hon upplever att det pratas mycket sinsemellan i chefsledet på bolaget hon jobbar på, framför allt mellan de yngre männen. Hon säger att det finns chefer som väljer att vända sig till VDn med frågor som egentligen ska diskuteras med henne, något hon anser är problematiskt. Hon säger att det är viktigt att alla behandlar varandra lika utifrån chefsnivå och mandat istället för att gå till VDn. När detta händer blir hon först sur men hon känner att hon inte måste reagera på det på en gång då hon jobbar digitalt och på distans. Hon ser till att ta tillbaka frågan senare och erbjuda ett möte för att prata om det med personen som gick till VDn. Hon försöker förklara för sina kollegor vilka typer av frågor som ska tas med henne på ett tydligt sätt utan att uppfostra eller skälla.

”Nej, alltså, jag tänker att jag... inte så mycket en anpassning utifrån det, eftersom det är så, men jag tror också att det är någonting som man gör, det är en anpassning som jag har ägnat mig åt ganska länge under mitt yrkesliv att... aa men jag har ju fått träna på att hävda

min rätt, att ta plats, så att nu gör jag det. Det är inte en anpassning till den här ledningsgruppen, utan det är för att det är så jag vet att jag behöver göra. Däremot så måste

jag reflektera över att nu var jag tvungen att göra så här och jag tror inte att mina manliga kollegor behöver göra den reflektionen på samma sätt. Den här rätten att ta plats är självklar

för dem. Men jag behöver lite grann hävda den.” - Sandra

Sandra säger vidare att hon tycker att hennes kollegor lyssnar på henne när hon pratar om saker kopplade till mångfald, jämställdhet och könsnormer, men att det är skillnad på att lyssna och att vilja förändra. Hon berättar att företaget har uppdaterat sin hemsida och vill ha med bilder på de anställda på den. Eftersom det är väldigt mycket män på företaget så blir det också mycket män på bilderna. Sandra säger att hon tänker att det inte är hennes roll att gå in och styra hur hemsidan ska se ut men hon upplever att hon behöver påpeka för sälj- och marknadsavdelningen att det nästan bara är män på bilderna.

”Och det är definitivt bara män som står i centrum på bilderna, det är män som… de kvinnor som finns på de här bilderna syns knappt, de tittar på de här männen som ser glada och

liksom lite power ut. Jag ser fram emot när jag inte behöver påpeka, för det sitter i ryggmärgen på alla.” – Sandra

Freja säger att hon inte har upplevt att hennes utveckling har hindrats eller att ta nästa steg i karriären för att hon är kvinna, men att det har påverkat hennes löneutveckling. När hon upplevt

50

att hon fått en lägre lön på grund av att hon är tjej har hon reagerat genom att ifrågasätta det.

Om hon inte har fått gehör har hon valt att lämna för att tydligt visa att det inte passar sig.

51