I visningsrummet skyltas nyutgiven poesi längs väggarna och står även uppradade på ett par hyllor. Det är blädderexemplar som skyltas och dessa får vara i Poesiba-zaren i högst två år, sedan hamnar de i den vanliga poesihyllan i rotundan eller gallras/säljs. Mycket av den poesi som skyltas ges ut av små och medelstora förlag, på så sätt blir det tydligt att Poesibazaren lyfter fram aktörer i den begränsade litte-raturens pol, i sitt förmedlingsarbete. Bourdieus teorier om att aktörer inom det do-minerande skiktet i det litterära fältet, såsom författare och bibliotekarier, kan delta i kvalitetsbedömning och skapandet av hierarkier inom litteraturen, blir här aktu-ellt.217 Att ge så mycket plats, inte bara till den poesi som ges ut på stora förlag och redan har en tydlig kvalitetsstämpel, utan även den ännu smalare poesin som ges ut av de mindre förlagen, blir ett sätt att uppvärdera och positionera den poesin på det litterära fältet. Valet att inte ta in egenutgivna diktsamlingar förutom i undantags-fall, på grund av utrymmesskäl och kvalitetsskäl, är också en markering mot den poesi som inte ges ut av regelrätta förlag, där den egenutgivna litteraturen inte till-mäts samma värde som förlagsutgiven poesi.
Skyltning av böcker beskrivs av både Tveit och Thorhauge som viktiga strate-gier i litteraturförmedlingen. Tveit skriver om hur utställningar profilerar biblio-teket och påverkar låntagarens syn på vad bibliobiblio-teket står för.218 Elias beskrev att Poesibazaren med sitt visningsrum får kolleger på biblioteket att intressera sig för poesin eftersom så mycket poesi visas upp där. Han nämnde även att det händer att bibliotekarier som intresserar sig för poesi söker sig till Stadsbiblioteket eftersom arbetet med poesi är aktivt där. Alice beskrev också hur poesiintresserade männi-skor stannar länge i rummet för att bläddra i nyutgiven poesi, vilket tyder på att visningsrummet i sig och den permanenta utställningen av nyutgiven poesi som finns där hjälper till att profilera biblioteket och öka intresset för poesi.
Thorhauge beskriver modellen kring det tredelade biblioteket, där uppställ-ningar sker enligt ämnesindelning istället för att följa klassifikationssystemet.
217 Karner Smidt (2002), s. 45.
218 Tveit (2004), s. 91.
Denna modell kan enligt Thorhauge erbjuda läsplatser och ämnesindelade uppställ-ningar där böckernas framsidor syns. Här blir det viktigt att skyltningen uppdateras regelbundet.En ytterligare utveckling av det tredelade biblioteket är ”kabinetsbib-lioteket”, där man i kabinetter erbjuder material till olika låntagarbehov. Denna ut-veckling har synts i Tyskland, men även i Danmark i form av exempelvis ”poesi-hytten”, skriver Thorhauge. 219 En sådan form av förmedling är vad som sker i Po-esibazaren, där genren poesi har lyfts fram och där nyutgiven poesi skyltas genom att böckerna blir frontade i ett eget rum som vänder sig till de som är intresserade och nyfikna på poesi. De bibliotekarier som är kopplade till Poesibazaren hjälps åt att uppdatera skyltningen regelbundet. Läsfåtöljerna som finns i rummet inbjuder till att låntagare ska stanna kvar i rummet och läsa samtida poesi.
I Bjärehed och Redenkvists magisteruppsats beskrivs vilka strategier som på-verkade informanterna mest kring deras uppfattning om biblioteket och bokhandeln som litteraturförmedlare. Arbetet med skyltning av böcker och frontexponering av böckerna var något som påverkade informanterna i denna fråga, likaså att samla ett fåtal böcker på ett ställe.220 Även om man i Poesibazaren har samlat ett ganska stort urval av poesi på ett och samma ställe, så är det ändå långt mer överblickbart än samlingen av poesi i den vanliga poesihyllan där en massa bokryggar möter ens blick. Förmedlingen som sker via visningsrummet är bibliotekariestyrd och upply-sande, på så sätt att bibliotekarierna här väljer att lyfta fram smalare litteratur som inte har en tydlig efterfrågan på samma sätt som populärlitteraturen.
En annan förmedlingsstrategi som används i arbetet med Poesibazaren är pro-gramverksamheten. En viktig slutsats är att de bibliotekarieledda programmen till stor del är anpassade efter människor som inte är vana att läsa poesi, men nyfikna på poesi. Detta gör att programverksamheten i Poesibazaren till viss del kan ses som en efterfrågansstyrd förmedling, även om det i sig är bibliotekariestyrt att för-medla en smal genre som poesi. Informanterna uttrycker att låntagare behöver in-gångar till poesin, att de vill sänka trösklar till poesin, att de inte vill prata om poesi på ett snobbigt sätt och att alla ska känna sig välkomna. Elias uttrycker att mer avancerade samtal kring poesi kan hållas i Poesibazaren, men att eftersom folk-biblioteket kan få andra människor än de redan vana poesiläsarna att bli intresserade av poesi, så blir de vana poesiläsarna inte den främsta målgruppen. Dessa uttryck kan kopplas till ett likhetsideal i förmedlingsarbetet, som grundar sig i synen på folkbiblioteket som demokratiskt och till för alla. Likhetsideologin var även tydligt hos informanterna i Karner Smidts undersökning och detta medförde att de ville undvika att sticka ut genom sin litterära smak.221 Att arbeta mot lässvaga grupper var något som informanterna i Karner Smidts undersökning uttryckte som ett ideal i samband med likhetstänkandet.222 I Poesibazaren vill man nå ut till gruppen ovana
219 Thorhauge (1995), s. 183.
220 Bjärehed & Redenkvist (2005), s. 76.
221 Karner Smidt (2002), s. 318.
222 Karner Smidt (2002), s. 317.
poesiläsare, vilket kan betraktas som en lässvag grupp just när det kommer till po-esi, vilket också har stöd i likhetstänkandet och att biblioteket ska vara öppet för alla.
Bibliotekarierna som arbetar med Poesibazaren är indirekt tydliga med att de gillar poesi och kan därmed sägas sticka ut för sin litterära smak. De väljer dock inte aktivt att lyfta fram egna favoritpoeter, utan man väljer att lyfta fram poesi som är aktuell, helst inte alltför avancerad och som man upplever kan locka människor till programmen. Elias är också tydlig med att han försöker prata om poesi på ett lättillgängligt och inbjudande sätt, så att alla ska känna sig välkomna. En fråga man kan ställa sig kring hur förmedlingen av poesi går till i Poesibazaren är huruvida den är för efterfrågansstyrd? Varför ges inte mer plats åt program för de som redan är poesiintresserade och vill utveckla sitt poesiintresse? Ur ett sådant perspektiv kanske mer avancerade samtal skulle kunna ha en befogad plats på folkbiblioteket.
De förlagsledda programmen kan tänkas vara mer anpassade för en redan poesiin-tresserad publik eftersom där är det förläggare och poeter som tillsammans skapar programinnehållet. Där finns antagligen inte ett likhetsideal med på samma sätt som när bibliotekarierna håller i programmen. Rädslan för att verka snobbig genom att exempelvis ha mer avancerade samtal kring poesi, eller välja mer avancerad poesi att prata kring, kan vara överdriven. Karner Smidt menar att bibliotekariernas ängs-lan över att verka kulturellt överlägsna låntagarna, vilket bängs-land annat hanteras ge-nom att undanhålla sin litterära smak, verkar något överdriven. Möjligheten att fun-gera som inspiratör borde enligt Karner Smidt vara lika närliggande.223
En annan fråga som kan vara värd att ställa är varför man i verksamheten inte satsar mer på att locka en yngre publik, särskilt då poesin idag tycks kunna locka yngre människor, vilket inte minst är tydligt inom poetry slam. Program som inte är lika bundna till det fysiska mediet - boken – utan använder andra medium såsom podcasts eller livesändningar för att nå ut med poesi till yngre människor skulle kunna vara en väg framåt.
En ytterligare slutsats är att skyltningen av samtida, nyutgiven poesi och en etablerad och rik programverksamhet gör Poesibazaren till såväl en förmedlande som en producerande verksamhet. Magnus beskriver hur folkbibliotek idag alltmer går från att bara kommunicera och förmedla information, till att producera inform-ation. På så sätt skapar biblioteken en offentlighet. Poesibazaren köper ju in all ny, förlagsutgiven poesi och visar upp den i ett särskilt rum, vilket betyder att de pro-ducerar ett rum för poesin. De förmedlar inte bara den poesi som redan finns på biblioteket, utan de skapar ett större utrymme för poesin, visar upp poesin och ger den ett tydligt berättigande. De producerar poesiprogram utifrån egna idéer om att poesin har en potential att bli levande då man pratar om poesi, inte bara i den en-skilda läsningen.
223 Karner Smidt (2002), s. 318.