Poesiförmedling

Istället för att arbeta med poesiprogram i någon högre utsträckning har Krister ändå förmedlat poesi i den direkta kontakten med låntagare. Han säger att han regelbun-det fått frågor från låntagare om poesi.

I disken har jag ju fått frågor varje vecka, då blir jag alldeles tossig, då springer jag med och pratar och visar böcker. Jag har fått respons efteråt också från människor, ´vad kul att du valde ut de här böckerna, jag ska nog läsa mer lyrik´.

Det har också hänt att låntagare frågar efter just Krister när de vill ha tips om poesi, för att de vet att han själv är poet. Kolleger har också bollat över frågor kring poesi till Krister. I arbetet med att förmedla poesi i direkt kontakt med låntagare menar Krister att han både kan rekommendera det han själv gillar, men också intervjua sig fram till låntagarens preferenser. Krister berättar att det händer att han försöker re-kommendera poesi eller romaner som låntagaren vanligen inte läser.

Det här är nog boken du egentligen vill ha, men testa den här boken också, så får vi se. Tycker du det är gräsligt får du komma och skälla på mig, då är det mitt fel att jag har prackat på dig den, så har jag jobbat. Och framförallt att det inte ska märkas att jag tycker något är bättre i den situationen, jag försöker prata mer om innehållet.

Hos Krister syns ett upplysande förmedlingssätt i det att han gärna lyfter fram så-dant han själv gillar, samt att han kan försöka få låntagaren att läsa såså-dant som ligger utanför vad personen är van vid att läsa. Han är dock tydlig med att han inte vill att det ska märkas vilken litteratur som han värderar högre i förmedlingssituat-ionen, utan talar då hellre om bokens innehåll än om sin personliga smak.

Karner Smidt skriver att för informanterna i hennes undersökning dominerar populärlitteraturläsaren uppmärksamheten när det kommer till litteraturförmedling.

Informanterna markerar ofta att de har en annan smak än dessa låntagare, men är noga med att understryka att deras smak inte är bättre. De vill inte ”sätta sig på höga hästar” i förmedlingssituationen och de är ängsliga över att deras smak kan stöta bort låntagare.²⁰⁹ Krister visar delvis att han inte vill lyfta fram sin egen smak i för-medlingssituationen, utan hellre tala gott om bokens innehåll. Men utav hans svar att döma verkar han dock kunna rekommendera både sådant han själv gillar och litteratur som inte är vad låntagaren brukar läsa, för att utmana personens läsvanor.

Krister vill också gärna visa på bredden i utbudet då han förmedlar skönlittera-tur, och där syns mer av en efterfrågansstyrd förmedling.

209 Karner Smidt (2002), s. 271.

Ja jag brukar gå ut bland hyllorna, det är då idéerna kommer, så plockar jag allt från chick-lit till Kafka, på bredden, sen efter ett tag går låntagaren hem med en eller två böcker och jag ställer tillbaks resten. Har jag tid med det är det jätteroligt.

Han menar att all litteratur på folkbibliotek har en viss kvalitet och att han gärna rekommenderar populärlitteratur även om han själv inte läser den litteraturen.

Sammanfattningsvis får man säga att Krister kombinerar de båda strategierna upplysande förmedling och efterfrågansstyrd förmedling, då han tydligt lyfter fram samtalet som viktig del i förmedlingen, men även att kunna tipsa om sådant han själv gillar och sådant som kan utmana läsaren. Just för att han inte verkar vara rädd för att chansa och ibland ge låntagaren sådant de inte aktivt frågat efter, lutar han lite mer åt den upplysande förmedlingsrollen.

Kristers litterära smak går åt det smalare hållet. Han läser poesi och prosa, men han väljer gärna prosa som ligger nära poesin, där språket har en framträdande roll.

Han nämner den franska författaren Claude Simon och engelsmannen Samuel Beckett som favoriter. Bland svenska författare nämner han Öyvind Fahlström, Bir-gitta Trotzig och P O Enquist.

Att läsa poesi har en tydlig funktion för Krister:

Poesin är för mig anarkistisk. Där kan man läsa tankar och där finns en behandling av språket som bryter alla normer, det är det intressanta.

När jag frågar ifall språket är en viktig ingång till poesin svarar han såhär:

Ja, språk är lyrik. Man kan skriva traditionellt och vackert, det finns de som gör det bra […]

sen kan man fullständigt krossa språket. Anarki kommer för mig när jag tänker på lyrik, en friare genre än konventionell prosa.

Han upplever att den kreativa läsningen uppmuntras mer av poesin än av prosan.

När han läser poesi vill han ha ut något av det och det finns en upptäckarglädje i den läsningen, medan läsning av prosa kan vara mer avkopplande.

Liksom Magnus William-Olsson lyfter även Krister fram språkets stora bety-delse i poesin, då han säger att ”språk är lyrik”. De betraktar båda poesin som en

”ren” konstform. Språket är viktigt för Krister, även då han läser prosa och han väljer gärna prosa som är mer poetisk. De romanförfattare han nämner som favoriter är på olika sätt förnyare av romanen och skriver språkligt experimentellt. Kristers litterära smak lutar alltså tydligt åt den höga, avantgardistiska smaken där den este-tiska funktionen är viktig. Den esteeste-tiska funktionen brukar prioriteras högre än andra funktioner, av de dominerande skikten i samhället, enligt Bourdieu.²¹⁰ En be-stämmelse om vilken roll den estetiska funktionen spelar, kan därmed berätta något viktigt om en grupps syn på skönlitteraturen, samt hur grupper positionerar sig i förhållande till eliten på det litterära fältet.²¹¹

210 Karner Smidt (2002), s. 275.

211 Karner Smidt (2002), s. 275.

Även Magnus William-Olsson, som också är poet, var tydlig med att lyfta fram den estetiska funktionen i läsningen av poesi. Detta skulle kunna visa på att förfat-tare och poeter, människor som själva skriver, har en tendens att prioritera den este-tiska funktionen i läsning av skönlitteratur. Det kan också säga något om att vilja positionera sig som just poet eller författare, att det är kopplat till någon som vär-derar språket högt i litteraturen.

Krister menar att han inte upplevt medarbetare eller chefer på Stadsbiblioteket i Uppsala som särskilt intresserade av poesi eller som om de läser poesi, med un-dantag från någon enstaka medarbetare. Det kan vara så att Kristers litterära smak, som lutar mer åt den höga, avantgardistiska litteraturen, sticker ut i sammanhanget.

Informanterna i Karner Smidts undersökning visade sig ha en smak på mitten, mel-lan den höga och låga litteraturen, men även en smak med stor bredd.²¹² Kanske är den smaken mer representativ för medarbetare på Stadsbiblioteket i Uppsala, och kan förklara något om varför Krister har haft svårt att engagera sina kolleger och chefer i satsningar på poesin.

Elias betonade att det ska finnas ett intresse för poesi hos de som arbetar med poesiverksamhet. På Stadsbiblioteket i Stockholm verkar det finnas fler än Alice och Elias som intresserar sig för poesi, men det kan också ha att göra med, som han är inne på, att det finns en etablerad verksamhet och därmed större chans för andra medarbetare att upptäcka poesins potential.

Thorhauge skriver att kravet på allsidighet i bibliotekets utbud ofta resulterar i en överdriven neutralitet. Han hävdar också att i ett effektivt förmedlingsarbete bör man skapa balans mellan det kända och det okända. Även om biblioteket ska upp-visa ett utbud som har relevans för användaren, så ska man också kunna öppna för något nytt.²¹³ Stadsbiblioteket i Uppsala lyfter vad jag kunnat se inte ut smalare gen-rer såsom poesi, essäer och dramatik för att göra något särskilt med dem, såsom skyltning, program eller en mer centrerad plats i biblioteket. På så sätt kan man se att utbudet styrs av efterfrågan snarare än att vara bibliotekariestyrt. Romanhyllorna ges stor och central plats, följt av facklitteraturhyllorna bakom. Science fiction-lit-teratur och fantasy har ett stort utbud. Den litfiction-lit-teraturen finns i ett öppet rum och har många underkategorier. I särskilda rum som är mer avlägsna hittar man biografier, konst- och musikböcker, poesi, essäer och dramatik.

I Helena Strömblads magisteruppsats Förmedlingen av skönlitteratur på folk-bibliotek framkom en skillnad mellan hur större och mindre folk-bibliotek valde att ar-rangera sitt bestånd. På de tre stora biblioteken i undersökningen prioriterades kva-litetslitteratur framför efterfrågan. Läget var tvärtom på de tre mindre biblioteken.

På ett av de stora biblioteken satsade man särskilt på att lyfta fram lyrik och littera-turvetenskap.²¹⁴ Stadsbiblioteket i Uppsala är ju huvudbiblioteket i Sveriges fjärde största stad, så det är ett stort folkbibliotek, men i jämförelse med Stadsbiblioteket

212 Karner Smidt (2002), s. 312.

213 Thorhauge (1989), s. 188.

214 Strömblad (2003), s. 77.

i Stockholm kan det ändå te sig som ett mindre bibliotek. På Stadsbiblioteket i Stockholm vill man kanske visa att ett modernt folkbibliotek i Sveriges huvudstad kan hänga med i samtidens litterära utveckling, där poesin har blivit mer tillgänglig och aktuell under 2000-talet.

Magnus William-Olssons idé kring att utforma Poesibazaren togs väl emot på Stadsbiblioteket i Stockholm, vilket visar på en öppen och nyfiken syn på poesin från chefernas håll. Det visar också att Magnus som innehar en stark position på det litterära fältet kunde skapa ett inflytande hos chefer och bibliotekarier i detta arbete.

Krister Gustavsson har i egenskap av att vara författare och poet också en stark position på det litterära fältet, men hans försök att lyfta fram poesin har bara lyckats i mindre skala på Stadsbiblioteket i Uppsala. Detta kan som jag varit inne på ha olika orsaker, såsom att attityden gentemot poesi har sett annorlunda ut där, att man inte har en tradition av att arbeta med poesi på biblioteket, men kanske också att ansvaret för att lyfta fram smalare genrer inte upplevs som lika stort eller nödvän-digt som på Stadsbiblioteket i Stockholm. Upplevelsen av att ha inte ha tillräckliga resurser för att lyfta fram poesi kan också vara en faktor. Det kan även ha att göra med att det blir mer problematiskt att föra fram poesin om man både är poet och bibliotekarie, för att det då kan ses som att det har med egenintresse att göra och att poesin då skulle lyftas fram på ett ”elitistiskt sätt”. Även om det var Magnus Wil-liam-Olsson som lanserade idén bakom Poesibazaren, så är det ändå bibliotekarier som driver verksamheten. Krister menar att han mer har identifierat sig som förfat-tare än som bibliotekarie, vilket han tror kan ha påverkat möjligheten att lyfta fram poesin:

En eldsjäl har ett intresse. Jag har, tyvärr kanske, haft två - bibliotekariens och författarens.

Thorhauge skriver att förmedlingen på folkbibliotek ska präglas av engagemang och aktiva ställningstaganden gällande sådant som urval och uppställning.²¹⁵ Krister vill se tydligare ståndpunkter kring vilken litteratur som ska lyftas fram på biblio-teket:

Jag tycker att man ska stå för vissa saker. Jag är så omodern så jag tror på kvalitet också. Man kan stå för att det finns värde i lyrik, dramatik och essäer […] Man kan börja med att skylta, det hinner alla och det orkar vi med, program kräver så mycket, då måste det finnas en strategi med arbetskraft och tid, men börja med att skylta och visa att dessa genrer finns.

Denna idé stärks också av Bjäreheds och Redenkvists slutsatser i magisteruppsatsen Bibliotek och bokhandel som litteraturförmedlare – En användarundersökning på ett bibliotek och i en bokhandel. I resultatet av undersökningen beskrivs vilka stra-tegier som påverkade informanterna mest kring deras uppfattning om biblioteket och bokhandeln som litteraturförmedlare. Arbetet med skyltning av böcker och

215 Thorhauge (1989), s. 189.

frontexponering av böckerna var något som påverkade informanterna i denna fråga, likaså att samla ett fåtal böcker på ett ställe.²¹⁶

216 Bjärehed & Redenkvist (2005), s. 76.

Diskussion och slutsatser

Uppsatsens huvudsakliga frågeställning var hur några svenska folkbibliotek arbetar med förmedling av poesi. För att besvara den huvudsakliga frågeställningen ställdes flera delfrågor. Jag kommer för tydlighetens skull att dela upp detta kapitel med utgångspunkt i mina delfrågor.