”Poesin har potential”
En fallstudie av Poesibazaren på Stadsbiblioteket i Stockholm
Lisa Gidlöf
Institutionen för ABM
Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267
Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2019, nr 763
Författare/Author Lisa Gidlöf
Svensk titel
”Poesin har potential” – En fallstudie av Poesibazaren på Stadsbiblioteket i Stockholm.
English Title
”Poetry has potential” – A field study of Poesibazaren at Stadsbiblioteket in Stockholm.
Handledare/Supervisor Gunnel Furuland
Abstract
The aim of this master´s thesis is to study how some Swedish public libraries work with mediating poetry. I did a field study at Poesibazaren, which has been active since 2010, located at Stadsbiblioteket in Stockholm. I also did a minor study about the work with mediating poetry at Stadsbiblioteket in Uppsala. My research questions in- cluded: Which mediating strategies are used in Poesibazaren? Which mediating roles are used by the librarians?
How does taste in literature affect the mediation? Which factors are important to be able to mediate poetry in a public library?
I used Jofrid Karner Smidts doctor´s thesis Mellom elite og publikum: litterär smak og litteraturformidling blant bibliotekarer i norske folkebibliotek as a theoretical outset. Karner Smidt uses theoretical concepts of Pierre Bourdieu, such as literary field, habitus and literary taste to analyze her results. I used Bourdieus theories as inter- preted by Karner Smidt, because she has adapted them to the context of the public library and the librarians view on literature.
The method used was qualitative interviews and an observation at a poetry program in Poesibazaren. I inter- viewed four persons, one is a poet, one is a librarian and an author, and two of them are librarians.
The result of the study shows that the librarians have a literary taste that lean against the high, avant-garde literature, which was a different result from Karner Smidts study, where the librarians had a taste in the middle, between the low and the high literature. My result also showed that the librarians in Poesibazaren adapt the form of the poetry programs so that they can fit people who are curious about poetry but not have poetry-reading as a habit, which has to do with the library’s democratic mission. Important factors for mediating poetry is support from leaders, co-working with collegues and an interest in poetry.
This is a two years master’s thesis in Library and Information Science.
Ämnesord
2000-talet, litteraturförmedling, folkbibliotek, kvalitet, poesi, Jofrid Karner Smidt.
Key words
21st century, Literature promotion, Public library, Poetry.
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
1.2 Bakgrund ... 6
1.3 Poesibazaren... 8
Syfte och frågeställningar ... 10
Tidigare forskning ... 12
3.1 Poesins plats på folkbibliotek ... 12
3.2 Litteraturförmedling och litteratursyn ... 14
3.2.1 Magisteruppsatser ... 19
Teoretiska utgångspunkter ... 23
4.1 Jofrid Karner Smidts forskning ... 23
4.1.1 Fält och habitus ... 23
4.1.2 Det litterära fältet ... 24
4.1.3 Smaktyper ... 25
4.1.4 Karner Smidts resultat... 26
4.1.5 Efterfrågansstyrd och upplysande förmedling ... 27
4.2 Tveits förmedlarroller ... 29
Metod ... 30
5.1 Fallstudie ... 30
5.2 Den kvalitativa intervjun ... 31
5.3 Urval av informanter ... 32
5.3.1 Inför intervjuerna ... 33
5.3.2 Intervjusituation och bearbetning av material ... 33
5.4 Observation ... 34
5.4.1 Bearbetning av observation ... 36
Resultat och analys ... 37
6.1 Presentation av informanter ... 37
Alice Thorburn ... 37
Elias Hillström ... 37
Magnus William-Olsson ... 37
Krister Gustavsson ... 37
6.2 Intervju: Magnus William-Olsson ... 38
6.2.1 Poesibazarens syfte och verksamhet ... 38
6.2.2 Litterär smak och litteratursyn ... 40
6.2.3 Poesibazaren i det litterära Sverige ... 42
6.3 Intervjuer: Alice Thorburn och Elias Hillström ... 43
6.3.1 Poesibazarens syfte och verksamhet ... 43
6.3.2 Litterär smak och litteratursyn ... 45
6.3.3 Poesiförmedlingen ... 49
6.3.4 Förmedlingen via Poesibazaren ... 53
6.3.5 Litterär kvalitet ... 63
6.3.6 Viktiga faktorer för att driva en poesiverksamhet ... 64
6.4 Observationen ... 65
6.5 Intervju: Krister Gustavsson ... 68
6.5.1 Poesins plats på Stadsbiblioteket i Uppsala ... 68
6.5.2 Poesiförmedling ... 73
Diskussion och slutsatser ... 78
7.1 Förmedlingsstrategier i Poesibazaren ... 78
7.2 Bibliotekariernas förmedlingsroller ... 81
7.3 Litterär smak och litteratursyn i förmedlingen ... 82
7.4 Poesibazarens roll i den litterära världen ... 84
7.5 Viktiga faktorer för att förmedla poesi på folkbibliotek ... 85
7.6 Förslag till fortsatt forskning... 87
Käll- och litteraturförteckning ... 88
Källor ... 88
I uppsatsförfattarens ägo ... 88
Litteratur... 89
Bilagor ... 92
Bilaga 1: Intervjuguide... 92
Bilaga 2: Programblad. ... 99
Inledning
”Poesin tar plats. Mer än på länge. Många är unga, politiska och lagom arga, men säkra på sin makt och styrka.” Så skriver Nina van den Brink i nyhetsmagasinet Fokus i december 2018.1 I sitt reportage beskriver hon hur unga poeter, utgivna på små och stora förlag, skapar ett nytt poetiskt landskap. Poetry Slam-artister blev under 2018 utgivna med sina debutdiktsamlingar, såsom till exempel de uppmärk- sammade poeterna Nino Mick och Yolanda Aurora Bohm Ramirez. Medryckande scenframträdanden sprider intresset för poesi även till dem som inte vanligtvis läser poesi, menar van den Brink.2 Nätet har skapat en arena för publicering, men också för kollektiva skrivsätt. Pdf-förlag har startats på nätet, såsom Fame factory med de unga poeterna Elis Burrau och Anna Axfors i spetsen, som först gav ut sig själva och sedan andras poesi. En nyenkel form av poesi tar form med hjälp av nätet, som ett steg bort från den ”svåra” konceptpoesin som tidigare varit gängse och som många upplevt varit för avancerad.3
Enligt reportageförfattaren är det inte bara lättillgängligheten via nätet, scen- framträdandena och nyenkelheten som lockat människor tillbaka till poesin, utan även politiska ställningstaganden. Många poeter skriver fram ett politiskt motstånd, såsom poeterna Jonas Gren, Marie Silkeberg, Johan Jönson och Ida Börjel. För första gången på länge nominerades två diktsamlingar till Augustpriset under 2018, Linnea Axelssons diktepos Aednan och Ulf Erikssons diktsamling Skalornas för- råd. Linnea Axelsson vann priset och det var första gången som det gick till en poet sedan 1996, och andra gången någonsin som en poet prisades.4 Men trots ett ökat intresse för poesin märks detta inte av i poesiförsäljningen, berättar förläggaren Jo- nas Ellerström i reportaget. Enligt honom är det så att många lockas till poesin just på grund av dess frånvaro av kapitalistiska drivkrafter. De flesta poeter jobbar vid sidan av och det är vanligt med stipendium för att skapa skrivtid.5 I slutet av janu- ari 2019 bröt en poesidebatt ut på tidningarnas kultursidor. Den inleddes med att litteraturkritikern Victor Malm menade att poesin idag har förlorat sin betydelse, att den har blivit bekväm i sin form och har få läsare. Fler inlägg följde om poesins tillstånd idag, skrivna av bland annat litteraturkritikern Viola Bao, författarna Lyra Koli och David Zimmerman. Viola Bao intog en annan åsikt i debatten, då hon menade att poesin idag går mot att bli mer tillgänglig och mindre marginaliserad. I
1 van den Brink, Nina, ”Värd sin vikt i ord”, nyhetsmagasinet Fokus, 7-13 december (2018), s. 24.
2 van den Brink (2018), s. 27.
3 van den Brink (2018), s. 29.
4 van den Brink (2018), s. 30.
5 van den Brink (2018), s. 31.
artikeln på SVT.se uttrycker hon att poesin rört sig mer mot spoken word och att diktjaget kommit tillbaka, även om traditionella formspråk finns kvar i poesin.6
Hur märks det ökade intresset för poesi i samhället på våra folkbibliotek? Hur jobbar folkbibliotek med att förmedla poesi? Dessa frågor började jag intressera mig för. Jag har själv ett stort intresse för att både läsa och skriva poesi. I maj 2018 debuterade jag med den prosalyriska boken Flickan på Vendels förlag. När jag är inne på ett folkbibliotek söker jag alltid upp poesihyllorna för att se hur de är pla- cerade i biblioteket och hur samlingen av poesi ser ut. Min erfarenhet är att poesin ofta är ganska undanskymd på folkbibliotek idag, tillsammans med dramatiken och essäerna. Det verkar höra till ovanligheterna att aktivt förmedla poesi, genom att exempelvis skylta diktsamlingar, ha en läsplats intill poesihyllorna och att skapa evenemang kring poesi.
Det finns dock undantag. För något år sedan besökte jag Stadsbiblioteket i Stockholm och upptäckte Poesibazaren, ett helt eget rum för poesi. I det långsmala rummet fanns nya diktsamlingar skyltade längs väggarna, läsfåtöljer och en liten scen. Jag satt i en av fåtöljerna i säkert en timme och läste diktsamlingar i form av blädderexemplar. Jag fascinerades över att så många nyutgivna diktsamlingar fanns i rummet och att ett bibliotek gav så stor plats för poesin.
I höstas när jag besökte Stadsbiblioteket i Uppsala som jag ofta gör eftersom jag bor i Uppsala, såg jag att den lilla hörnan med poesihyllor och två fåtöljer hade flyttats undan. Poesin hade hamnat i Konst- och musikrummet, bakom andra hyllor så att den blivit undanskymd. Jag kände mig besviken, för jag gillade att poesin ändå hade fått en liten egen hörna på biblioteket, det ingav en känsla av respekt för poesin, ett sätt att visa att den är värd att uppmärksamma. Jag började fundera på varför ett stadsbibliotek i Sveriges fjärde största stad inte uppmärksammar poesin mer. Det fanns ändå en rik blandning av nya och äldre diktsamlingar i hyllorna, ett bestånd som förtjänade att visas upp mer. Poesibazaren kändes alltmer unik i sitt sätt att uppmärksamma poesin. Jag insåg att den verksamheten vore intressant att undersöka närmare, för att ta reda på hur bibliotekarierna arbetar med att förmedla poesi genom verksamheten och huruvida verksamheten har lyckats med att öka in- tresset för poesi.
1.2 Bakgrund
Satsningar för att lyfta fram poesin har gjorts på flera folkbibliotek i Sverige. I boken Den sköna skönlitteraturen – i och utanför biblioteket skriver den dåvarande länsbibliotekarien i Västmanland, Lars Rydquist, om författare och folkbibliotek i
6 Wrede, Hedvig, ”Svensk poesi väcker debatt: ’Så stort problem att det inte går att övervinna’”
SVT.se, (2019-01-31).
samarbete. Han beskriver två projekt där han själv varit inblandad, med metoden att författare har knutits till en kommunal institution för att arbeta med läsande och skrivande.7 Lars Rydquist arbetade som bibliotekschef i Sundbyberg 1985-1998, och tog där initiativ till att starta Poesibiblioteket.8
Förutsättningarna för Poesibiblioteket var att personal var engagerad i poesi och att det fanns ett stort bestånd av diktsamlingar. Idén att göra detta bokbestånd mer tillgängligt för invånarna tog form och man fick statligt bidrag under tre år för att driva Poesibiblioteket. Poeten Kerstin Norborg anställdes på halvtid i verksam- heten och hon kom med många idéer.9 Ett samarbete etablerades även med Sund- byberg folkhögskolas skrivarlinje. Eleverna fick uppträda på Poesibibliotekets öppna scen. För den utåtriktade verksamheten stod bland annat skolor och studie- förbund. På så sätt fick Poesibibliotekets aktörer och författare arbeta som inköpare av poesi, programledare, marknadsförare och producenter, skriver Rydquist.10 Han berättar att under de två år som verksamheten var igång har intresset ökat starkt för Poesibiblioteket. Projektet bidrog till att bibliotekets skönlitterära profil förstärktes, skrivande människor fick en plats för uppläsning och man spred kunskap om den moderna poesins betydelse.11
Ett annat projekt som syftade till att lyfta fram skönlitteraturen var då man un- der våren 1998 anställde landets första länsförfattare, Per Helge och Bisse Falk, i Västmanland. De arbetade bland annat med skrivarverkstäder och bokpresentat- ioner. 1999 startades Rum för ord på huvudbiblioteken i Västerås och Köping, med tanken att alla huvudbibliotek i länets kommuner skulle starta sådana platser/scener för samtal om läsande och skrivande.12
Rydquist menar att erfarenheterna med att koppla författare till bibliotek är så pass positiva och framåtsyftande, att liknande samarbeten borde testas på många fler bibliotek. Det är en fördel om författaren kan knytas till biblioteket under minst ett år, eftersom läsande och skrivande utvecklas relativt långsamt. Samarbetet ska kunna stödjas ekonomiskt via studieförbund eller statligt bidrag.13
Magnus Persson är professor i litteraturkunskap med didaktisk inriktning på Malmö högskola. Han har skrivit artikeln ”Litteratursyner. Självklarhet, ambiva- lens och mångfald” som ingår i rapporten Synen på skönlitteratur på svenska folk- bibliotek, utgiven 2015 av Region Halland. Persson har studerat hur ansökningar gällande olika poesiprojekt på folkbibliotek har formulerats, och analyserat vilka drivkrafter och mål som ligger bakom projekten. Förutom Poesibazaren, som är i fokus för min undersökning, tar han bland annat upp Härnösands poesifestival och
7 Rydquist (2000), s. 37.
8 Rydquist (2000), s. 184.
9 Rydquist (2000), s. 38.
10 Rydquist (2000), s. 38.
11 Rydquist (2000), s. 39.
12 Rydquist (2000), s. 40.
13 Rydquist (2000), s. 41.
Kristianstads poesifestival. Kristianstad sökte särskilda medel för att presentera po- esi på sin bokfestival. I ansökan lyftes det fram att många skriver poesi och att den lämpar sig väl för scenframträdanden, men att poesin som konstform har svårt att hävda sig. Persson menar att det bland dessa formuleringar finns en paradox, att poesi är populärt att skriva, men inte att läsa och köpa.
I ansökan gällande Härnösands poesifestival menar Persson att projektet präglas av en kulturdemokratisk strävan, där målet är att ”sänka tröskeln till poesins finrum”. Genom projektet vill man utmana den vanliga bilden av poesi som svår och finkulturell. Man vill bjuda in unga poeter tillsammans med äldre, mer etable- rade poeter.14
I augusti 2017 invigdes Poesigalleriet på Göteborgs stadsbibliotek, som liksom Poesibazaren har skapat ett visningsrum för ny poesi och man har även olika slags poesiprogram.
1.3 Poesibazaren
Poesibazaren startade år 2010, under projektnamnet Bibliotekets bokbazar. Pro- jektet fick stöd av Kulturrådet och Svenska Akademien.15 Poesibazaren beskrivs på Stockholms stadsbiblioteks webbsida som ett rum för poesi, där man i det som kal- las ”lyrik showroom” kan titta i blädderexemplar av ny poesi och lyssna på förfat- tare som läser och talar om poesi. All poesi som finns i bazaren finns även som låneexemplar i rotundan.
Poesibazaren har en scen där förlag och bibliotekarier kan genomföra program.
Vid samarbete med förlag står biblioteket för lokal, personal och i viss mån mark- nadsföring, medan förlagen står för programmet och dess innehåll. Poesimässan, som är Sveriges enda bokmässa enbart med poesi, genomförs i anslutning till Världspoesidagen 21 mars varje år.
Den andra delen av projektet Bibliotekets bokbazar är Bokbazar Skön, som startade på dåvarande Medborgarplatsens bibliotek (numera Tranströmerbiblio- teket).16 Bokbazar Skön hade inriktning mot prosa och att lyfta fram smalare skön- litteratur. Det var inte kopplat till ett rum, som på Stadsbiblioteket, men både små och stora förlag tog plats på biblioteket med program och utställningar. Bibliotekets bokbazar beskrivs som ett pilotprojekt. Bokbazar Skön lades ner i samband med ombyggnationen av Medborgarplatsens bibliotek, till det som idag heter Tranströ- merbiblioteket. Poesibazaren är dock en levande och aktiv verksamhet, som funnits i snart 10 år. Enligt Alice Thorburn och Elias Hillström, bibliotekarierna som är ansvariga för Poesibazaren, verkar det inte finnas planer på att lägga ner Poesiba- zaren, utan det ses som en permanent verksamhet. Det finns dock planer på att flytta
14 Persson (2015), s. 19.
15 Stockholms stadsbiblioteks webbplats > Biblioteket tipsar > Poesibazaren
16 Bibliotekets bokbazar, (2019-04-15)
verksamheten till Tranströmerbiblioteket inom en framtid, eftersom man planerar att även bygga om Stadsbiblioteket. Dessa planer verkar inte vara helt fastlagda.
Syfte och frågeställningar
Syftet med min undersökning är att ta reda på hur svenska folkbibliotek arbetar med förmedling av poesi, samt vilken litteratursyn och litterär smak hos bibliotekarierna som ligger bakom detta arbete. Huvudfrågan blir följande: Hur arbetar några svenska folkbibliotek med förmedling av poesi?
Poesibazaren utgör ett exempel på hur ett folkbibliotek med en aktiv poesiverk- samhet arbetar med att förmedla poesin. Poesibazaren är en unik satsning på poesin, på så sätt att man köper in i stort sett all nyutgiven poesi och skyltar den i visnings- rummet, samt att man har ett så gediget poesiprogram. På grund av detta blir verk- samheten särskilt intressant ur frågeställningens synvinkel.
För att besvara min huvudsakliga fråga har jag flera delfrågor där jag vill un- dersöka vilken syn på litteratur som ligger till grund för verksamheten och för- medlingen, vilka förmedlingsstrategier som används i verksamheten och vilka fak- torer som är viktiga för att kunna driva en poesiverksamhet på folkbibliotek.
För att besvara huvudfrågan kompletteras dessutom undersökningen av en in- tervju med författaren och bibliotekarien Krister Gustavsson. I sitt arbete som bib- liotekarie på Stadsbiblioteket i Uppsala från början av 2000-talet till år 2016, för- sökte han lyfta fram poesin på olika sätt. Vissa av hans idéer genomfördes, såsom skapandet av Lyrikplatsen, medan andra idéer inte genomfördes av olika skäl. In- tervjun med Krister Gustavsson blir ett sätt att bredda undersökningen och visa det som tycks vanligare på folkbibliotek idag, nämligen att inte göra särskilda sats- ningar för att lyfta fram poesin. Intervjun kan även ge en tydligare bild av vilka faktorer som är viktiga för att kunna driva en fungerande poesiverksamhet på ett folkbibliotek. Jag har även velat undersöka om förmedling av poesi ändå kan ske, även om man inte har en aktiv poesiverksamhet.
Jag är medveten om att eftersom jag bara har intervjuat en person som arbetat på Stadsbiblioteket i Uppsala så förmedlas just hans bild av hur situationen har va- rit, vilket inte kan representera någon slags allmän syn på verksamheten. Om jag hade intervjuat fler personer kring hur poesiförmedlingen sett ut på Stadsbiblioteket i Uppsala, hade helhetsbilden kanske blivit annorlunda. Av tidsmässiga skäl fanns det dock inte möjlighet att genomföra fler intervjuer. Det var dock min egen obser- vation av att man hade flyttat undan poesihyllorna till ett rum där den blev mindre synlig, som gjorde att intresset väcktes för att ta reda på mer hur Stadsbiblioteket i Uppsala arbetar med att förmedla poesi. Jag observerade även att man i programut- budet för våren 2019 endast hade med ett program som innehöll poesi. Varken på Stadsbiblioteket i Stockholm eller på Stadsbiblioteket i Uppsala har jag intervjuat chefer i verksamheten. Mitt fokus har legat på att få syn på det konkreta förmed- lingsarbetet med poesi, vilken litteratursyn hos bibliotekarierna som ligger bakom
detta arbete och vilka förutsättningar som krävs för att förmedla poesi på ett folk- bibliotek.
Med min undersökning vill jag i stort bidra till att ge en insyn i hur ett folk- bibliotek kan arbeta med att förmedla poesi, vilka strategier som fungerar bra och hur en sådan verksamhet kan utformas. Jag vill även skapa en förståelse för hur litterär smak och litteratursyn kan ligga till grund för ett arbete med att förmedla poesi.
Huvudsaklig frågeställning:
Hur arbetar några svenska folkbibliotek med förmedling av poesi?
Inom ramen för denna frågeställning undersöker jag hur arbetet med Po- esibazaren på Stadsbiblioteket i Stockholm ser ut. Jag gör även en mindre studie kring hur arbetet med poesi har sett ut på Stadsbiblioteket i Uppsala.
Delfrågor:
Vilka förmedlingsstrategier används i Poesibazaren?
Vilka förmedlingsroller använder bibliotekarierna?
Hur påverkas förmedlingen av litterär smak och litteratursyn?
Vilken roll har Poesibazaren i den litterära världen?
Vilka faktorer är viktiga för att kunna driva en poesiverksamhet på ett folk- bibliotek?
Hur har arbetet med poesi sett ut på Stadsbiblioteket i Uppsala?
Tidigare forskning
3.1 Poesins plats på folkbibliotek
Poesins plats på ett folkbibliotek kan ju belysas på olika sätt, såsom huruvida biblio- teket har någon form av programverksamhet som inkluderar poesi och hur mycket poesi som köps in till biblioteket. Det är också intressant att titta på hur och om poesin skyltas och om den har en central eller undanskymd plats i biblioteket. I min litteraturgenomgång har jag främst hittat ett par magisteruppsatser som på olika sätt handlar om poesins plats på folkbibliotek eller förmedling av poesi.
Jimmy Jansson har i sin magisteruppsats Lyrik på folkbibliotek och marknads- föring från 1998 undersökt hur fyra folkbibliotek i Jönköpings län arbetar med att marknadsföra poesi. Hans resultat visade att biblioteken inte satsade på att synlig- göra poesin i någon stor utsträckning. Deras arbete med poesin var inte kundorien- terat.17 Jansson genomförde även observationer av poesiavdelningarna på de fyra biblioteken. Han konstaterar att dessa var torftigt utformade vad gäller skyltning och inredning.18 De metoder som alla de undersökta biblioteken lyfte fram för att tillgängliggöra poesin, var utställningar, författarbesök och uppläsningar, samt olika former av samarbete med media. På alla de undersökta biblioteken uppgav informanterna att poesin inte var en prioriterad genre. Man hade inte heller tänkt igenom hur poesiavdelningen kunde attrahera låntagarna.19
I Anna Östgren Jonssons magisteruppsats Dikt och verklighet – lyrikens ställ- ning på sex folkbibliotek från 1999 undersöker hon hur ett antal bibliotek går till- väga när de köper in poesi, hur stora deras inköp av poesi är och hur bibliotekarierna ser på inköp av poesi.20 Östgren Jonsson skriver i inledningen till sin uppsats att statistik visar att läsningen av poesi har fördubblats under de senaste åren. Ett ökat intresse för poesin syns enligt henne bland annat på att poesievenemang och poesi- festivaler blivit vanligare, att fler går skrivarkurser och att fler skickar in poesima- nus till förlagen.21 Men resultaten av hennes undersökning visar att poesin har en svag ställning på de sex undersökta biblioteken, trots det ökade intresset för poesi på 90-talet. På biblioteken i undersökningen har litteraturstödd poesi endast köpts in i liten utsträckning. Trots att man märkt av ett ökat intresse för poesi så hade inget av biblioteken ökat sitt inköp av poesi, tvärtom köpte de in mindre eller oför- ändrad mängd poesi. Biblioteken i undersökningen gjorde inga särskilda satsningar på att marknadsföra poesin. Tre av biblioteken hade dock vid enstaka tillfällen haft
17 Jansson (1998), s. 55.
18 Jansson (1998), s. 55.
19 Jansson (1998), s. 55.
20 Östgren Jonsson (1999).
21 Östgren Jonsson (1999), s. 3.
särskilda projekt då man satsat på poesi, vilket medfört många deltagare och/eller att de märkt ett ökat intresse för poesi. Enligt bibliotekarierna fanns det inte tid eller resurser för läsfrämjande arbete och poesin är inte prioriterad vid sådant arbete. Alla bibliotekarierna utom en trodde dock att utlåningen av poesi skulle öka om man arbetade mer aktivt med att synliggöra den.22
Anders Ödman undersökte i sin magisteruppsats Poesi på folkbibliotek från 2006, vilka som lånar poesi. Biblioteken som undersöktes var Stadsbiblioteket i Uppsala, Gottsundabiblioteket, Örebro Stadsbibliotek och Stadsbiblioteket i Sala.23 Även bibliotekens arbete med poesi undersöktes. Resultaten visar att i gruppen som lånar poesi på biblioteken fanns en hög utbildningsnivå. Det var även en övervikt för kvinnor och studerande. Bland de människor som hade besvarat enkäten fanns ett stort intresse för kultur. Något som också utmärkte gruppen poesiintresserade var att de inte lånade eller köpte poesi i någon större utsträckning. Kunskapen om poesin på biblioteket var inte heller det bästa, då alla inte visste var poesihyllan låg.
Det fanns i många fall en positiv inställning till bibliotekets utbud av poesi. De bibliotek som arbetar mindre uttalat med poesi hade dock färre användare som var positiva till utbudet.24 De fyra folkbibliotek som undersöktes hade inte någon uttalad strategi för arbete med poesi, och marknadsföringen av poesi var liten. Biblioteka- rierna som intervjuades ville att mer skulle göras kring poesin, men menade att det inte fanns tillräckliga resurser för det.25
För min undersökning blir det intressant att titta närmare på hur informanterna upplevde förmedlingen av poesi på Stadsbibliotek i Uppsala, likaså hur biblioteka- rien som intervjuades på biblioteket såg på arbetet med poesin. Undersökningen visar att 80 procent vet var poesihyllan ligger på Stadsbiblioteket i Uppsala. 76 pro- cent av informanterna tycker att Stadsbiblioteket i Uppsala har ett bra utbud av po- esi, men det är bara 19 procent som någon eller några gånger per månad lånar poesi från biblioteket. Den största andelen, 38 procent, lånar poesi någon eller några gånger per år från biblioteket. En av frågorna till informanterna var följande: ”Lyf- ter biblioteket fram poesin på något sätt, t ex genom uppläsningar eller utställ- ningar?” 76 procent av informanterna svarade ja på den frågan, angående Stadsbib- lioteket i Uppsala, vilket kan jämföras med exempelvis Gottsundabiblioteket, där endast 26 procent svarade ja på den frågan. På frågan om mer borde göras för att lyfta fram poesin, svarade 80 procent av samtliga informanter på Stadsbiblioteket i Uppsala ja, och 79 procent på Gottsundabiblioteket svarade ja på frågan.26 Under- sökningen visar också att 65 procent av informanterna svarar ja på frågan om huruvida Stadsbiblioteket i Uppsala fått dem att upptäcka poesi och poeter som de
22 Östgren Jonsson (1999), s. 64–65.
23 Ödman (2006), s. 9.
24 Ödman (2006), s. 63.
25 Ödman (2006), s. 64.
26 Ödman (2006), s. 40–42.
inte tidigare kände till. På frågan om hur detta har skett anger 77 procent alternativet
”genom att titta i poesihyllan”.27
Ödman har även intervjuat en bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Uppsala, som vid tiden då uppsatsen skrevs var ansvarig för skönlitteraturen på vuxenavdel- ningen. Informanten är inte själv intresserad av poesi och säger att biblioteket inte har någon särskild strategi för att marknadsföra poesi. Det saknas personal för än- damålet och extra arbete kring förmedling av poesi går inte att genomföra, säger informanten.28 Eftersom undersökningen gjordes år 2006, när poeten och bibliote- karien Krister Gustavsson var anställd på biblioteket, blir detta uttalande lite märk- ligt. Informanten nämner dessutom Krister senare i intervjun, då informanten säger att de får hjälp av honom med att köpa in poesi genom hans rekommendationer, utöver sambindningslistorna från BTJ som är vägledande.29 Informanten menar att marknadsföringen av poesi ”inte är så stor som man kunde önska” på biblioteket, vilket främst har med ekonomiska resurser att göra, som gör att engagemang måste ske på frivillig basis. En utställning skulle exempelvis innebära ett stort arbete. Ex- empel på vad de gör för att förmedla poesi är Månadens dikt på nätet och på papper, samt enstaka evenemang som exempelvis på Kulturnatten, vilket ger ”bred re- spons”.30
En slutsats som Ödman gör är att trots att man på Stadsbiblioteket i Uppsala inte har något särskilt program för att marknadsföra poesi, så uppfattar användarna ändå att något görs, vilket visade sig i enkätundersökningen. Enligt Ödman kan det handla om att informanterna har så låga förväntningar att ”det räcker med en smak- fullt utplacerad diktsamling för att det ska upplevas som extra marknadsföringsar- bete”. 31
3.2 Litteraturförmedling och litteratursyn
I min uppsats vill jag undersöka hur det litteraturförmedlande arbetet kring poesi har sett ut och ser ut på Stadsbiblioteket i Stockholm och Stadsbiblioteket i Uppsala.
Jag vill också undersöka hur litteratursyn och litterär smak hos bibliotekarierna lig- ger till grund för detta arbete. Därför tar jag nu upp en del forskning kring just litteratursyn och litteraturförmedling.
Den norska biblioteksforskaren Jofrid Karner Smidt skriver i artikeln ”Biblio- tekaren som litteraturformidler” från 1994, om hur bibliotek kan skapa läslust hos människor. Karner Smidt betonar att ett problem när det handlar om att hitta fram
27 Ödman (2006), s. 44.
28 Ödman (2006), s. 48.
29 Ödman (2006), s. 49.
30 Ödman (2006), s. 50.
31 Ödman (2006), s. 60.
till intressant litteratur, är att folk inte vet vad de vill ha, eftersom de inte vet vad som finns. Hon menar att såväl biblioteken som litteraturen i biblioteket måste syn- liggöras mer, men även att bibliotekarierna behöver synliggöra sig själva som litte- raturförmedlare.32 Förmedlingen är enligt Karner Smidt inte beroende av ekono- miska resurser, utan snarare av bibliotekariernas engagemang och lust att experi- mentera med olika förmedlingsformer.33
Karner Smidt publicerade år 2012 doktorsavhandlingen Mellom elite og publi- kum: litterär smak og litteraturformidling blant bibliotekarer i norske folkebiblio- tek.34 Undersökningen baseras på enkäter och intervjuer med bibliotekarier rörande deras litterära smak, läsvanor och syn på förmedlingsarbetet. Karner Smidt kommer fram till att bibliotekariernas litterära smak är en smak på mitten, mellan den höga litteraturen (kvalitetslitteratur) och den låga litteraturen (populärlitteratur). I för- medlingsarbetet sker ofta en kombination mellan den efterfrågansstyrda och den upplysande förmedlingen, även om populärlitteraturläsaren ofta hamnar i fokus för förmedlingsarbetet.35 Jag kommer att gå djupare in på Karner Smidts resultat i teori- kapitlet, eftersom jag ska använda hennes forskningsresultat för att analysera mitt eget empiriska material.
Jens Thorhauge var tidigare lektor vid Danmarks Biblioteksskole och direktör på danska Kulturstyrelsen. Han skriver i ”Luk op for skønlitteraturen: Om skønlit- terær formidling i folkbiblioteker”, som ingår i antologin Litteratursociologi från 1995, att biblioteket förvaltar den litterära produktionen och förmedlar den. För- valtningen utgörs av att samla litteraturen och att ställa den till förfogande för lån- tagarna. Förmedlingen är nästa steg, vilket belyser de ansträngningar biblioteket gör för att främja användandet av samlingen.36 Bibliotekets placering i staden, samt dess utformning och inredning, är en del av förmedlingen.37 Thorhauge beskriver två typer av förmedling: direkt och indirekt förmedling. Den indirekta förmedlingen består av sådant som ämnesuppställningar, utställningar (där man presenterar material som hör samman), litteraturlistor och författarporträtt. Den direkta för- medlingen består främst av det personliga samtalet med låntagare, arrangemang där man muntligt presenterar böcker och arrangemang med författare. Behovet av att använda dessa förmedlingsmetoder har enligt Thorhauge ökat i takt med att biblio- tekets samlingar har vuxit. 38
Förmedlingen i biblioteket grundar sig också i stor utsträckning på mediernas förmedling av litteratur. Ny litteratur som recenseras i tidningarna skapar stor upp- märksamhet, likaså litteratur som nämns i litterära radio- och teveprogram. Men
32 Karner Smidt (1994), s. 8.
33 Karner Smidt (1994), s. 9–11.
34 Karner Smidt (2002).
35 Karner Smidt (2002), s 314.
36 Thorhauge (1995), s. 174.
37 Thorhauge (1995), s. 179.
38 Thorhauge (1995), s. 180.
nya böcker kan också glömmas bort i förmedlingen, om de exempelvis inte får så många recensioner. Det är bibliotekariernas uppgift att ”hjälpa” de titlar som kan ge en stark läsupplevelse fram till läsaren, från de långa räckorna av hyllor.39 För att skapa en bättre översikt av vad skönlitteraturen har att erbjuda kan man urskilja vissa genrer och under-genrer såsom lyrik, dramatik, essäer, science fiction, krigs- romaner, kärleksromaner m.m.40 Symboler på bokomslaget kan vara ett sätt att visa för låntagaren att en bestämd typ av upplevelse finns att hämta i denna bok. Detta uppställningssystem är utbrett i England, men finns också i Holland, Tyskland och i många skandinaviska bibliotek, skriver Thorhauge. De som är positiva till ett så- dant system menar att det underlättar för låntagaren att hitta i massan av bokryggar.
Problemet med sådana system är dock att den goda litteraturen som speglar livets mångfald, inte kan placeras i särskilda fack eftersom den kan läsas på så många olika sätt.41
Thorhauge skriver även om det tredelade biblioteket, vilket är ett begrepp för ett uppställningssystem baserat på erfarenheten att klassifikationssystemet inte pas- sar som system för uppställning och förmedling, men däremot som söksystem.
Detta kan enligt Thorhauge ses som en radikal modell till förnyelse av det tradit- ionella uppställningssystemet. I det tredelade biblioteket presenteras ämnen med material från olika medier, vilket betyder att gränserna luckras upp mellan skön- och facklitteratur, tidskrifter, videofilmer och ljudböcker. Genom detta system vill man uppmärksamma brukaren på material som inte framträder tydligt i klassifikat- ionssystemet, vilket exempelvis gäller skönlitteratur. Det tredelade biblioteket går ut på att placera bibliotekets samlingar i tre zoner. Huvudbeståndet samlas i mitten, uppställt enligt klassifikationssystemet, medan magasinet är en annan zon. Längst fram i biblioteket placeras material indelade i olika ämnen. De bibliotek som an- vänder denna modell brukar ofta placera de mest efterfrågade materialet närmast ingången. Denna modell är i de flesta fall upplevelseorienterat, där skönlitteraturen intar en central plats. I sin utvecklade form kan denna modell erbjuda många äm- nesindelade uppställningar, där materialets framsidor syns och där läsplatser er- bjuds.42 Thorhauge påvisar att i Tyskland diskuteras övergången från det tredelade biblioteket till ”kabinetsbiblioteket” eller ”det fraktale bibliotek”. I detta system in- rättas biblioteket i självständiga ”kabinetter” eller ”fraktaler”, som riktas till olika typer av brukarbehov. I Danmark har denna modell brukats i förhållande till skön- litteraturen, skriver Thorhauge, i form av exempelvis ”lyrikhytten”.43
Thorhauge skriver vidare att den klassiska diskussionen kring huruvida biblio- tekets urval av litteratur ska vara bibliotekariestyrt eller efterfrågansstyrt har rele- vans för förmedlingen. Enligt Thorhauge handlar effektivt förmedlingsarbete om
39 Thorhauge (1995), s. 181.
40 Thorhauge (1995), s. 181.
41 Thorhauge (1995), s. 182.
42 Thorhauge (1995), s. 182–183.
43 Thorhauge (1995), s. 183.
att skapa en balans mellan det kända och det okända. Efterfrågad litteratur som är av rimlig kvalitet bör biblioteket kunna erbjuda så långt det är möjligt menar Thor- hauge. Men bibliotekarien ska också kunna peka på andra titlar och ämnen än de mest efterfrågade. Kravet på ett allsidigt utbud ger dock ofta utslag i överdriven neutralitet, menar han. En god litteraturförmedling kräver engagemang och ställ- ningstaganden i urval och uppställning. På så sätt kan man vägleda låntagare till att intressera sig för den kvalitativa litteraturen.44
Åse Kristine Tveit är lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högs- kolan i Oslo. Hennes bok Innganger: om lesing og litteraturformidling från 2004 handlar om olika förmedlingsstrategier för att nå ut till låntagare, samt om olika förmedlarroller i den direkta kontakten med låntagare. Hon skriver att hyllplacering och skyltning ger läsaren signaler om hur hon ska hitta det hon letar efter. Enligt Tveit är genrer såsom lyrik, essäer och dramatik placerade på otillgängliga platser, eftersom bibliotekarierna tänker att få människor är intresserade av den litteraturen.
Tveit belyser att resultatet blir då som förväntat, att människor inte läser det som inte gjorts tillgängligt, till skillnad från motsatsen.45 Bokprat och presentationer lämpar sig enligt Tveit särskilt bra för litteratur som inte ges så mycket utrymme i media, exempelvis facklitteratur och översatt skönlitteratur. 46 Även poesi kan räk- nas till sådan litteratur, inflikar jag, eftersom poesi recenseras förhållandevis lite i dagspress. Som en viktig del i litteraturförmedlingen ingår utställningar, både i bok- handel och bibliotek. Utställningar kan synliggöra utbud av litteratur för bestämda läsargrupper, eller för den större publiken, menar Tveit. På så sätt kan utställningar skapa läslust.47 Tveit lyfter även fram vikten av att skapa ett bra fysiskt rum för litteraturförmedling, där det finns ljus, bra ljudkvalitet och närhet till åhörare. Hon belyser också att litterära arrangemang kan stimulera läsningen av mindre känd lit- teratur och skapa läslust.48
I forskningsöversikten Reading matters: what the research reveals about rea- ding, libraries, and community från 2006 hävdar professorn Catherine Sheldrick Ross att litteraturförmedlingen skiftat fokus på de nordamerikanska folkbiblioteken och i Storbritannien. Istället för att förändra läsvanor med avseende på litteraturens kvalitet, ligger nu fokus på läsupplevelsen och läsutveckling, vilket går under nam- net ”reader development”.49 Sheldrick Ross skriver om läsmiljöer i biblioteket och menar att bibliotek behöver dra lärdomar från bokhandeln kring hur de kan skapa en välkomnande miljö för läsning i biblioteket. Hon lyfter fram det som Karner Smidt belyste i artikeln ”Bibliotekarien som litteraturformidler”, nämligen att bib-
44 Thorhauge (1995), s. 188–189.
45 Tveit (2004), s. 64.
46 Tveit (2004), s. 78.
47 Tveit (2004), s. 98.
48 Tveit (2004), s. 109.
49 Sheldrick Ross (2006), s. 212–213.
liotekarier ska befinna sig nära de skönlitterära hyllorna för att kunna ge rekom- mendationer till de låntagare som vill ha det.50 Sheldrick Ross skriver även om tren- den kring läsecirklar. Hon tar upp kopplingen mellan läsning och socialt engage- mang som en förklaring till läsgruppernas popularitet. Att tolka texter tillsammans gör att man med hjälp av olika normer och procedurer kan förstå texter.51
I Den goda boken – Samtida föreställningar om litteratur och läsning från 2009 skriver litteraturforskaren Magnus Persson om myten om den goda litteraturen.52 Med exempel från utbildning, samhälle och kultur ger Persson exempel på vilka föreställningar som kopplas till litteratur och läsning i vår tid.53 Uttryckt i sin enkl- aste form handlar myten om den goda litteraturen om att litteraturen är god och genom att läsa den blir man en god människa. Detta är en syn på läsning som odlats framför allt i skolan. Persson har i sin bok velat förstå denna myt och vilka littera- tursyner som ligger bakom den. Den goda litteraturen hänger enligt Persson ihop med ”den goda kulturen”, som vill motverka ”skräpkultur” och ”massmediekul- tur”.54 Persson tar i samband med detta även upp den franske sociologen Pierre Bourdieus teorier om det litterära fältet, där två poler står i ett motsättningsförhål- lande: den rena konsten eller fältet för begränsad produktion å ena sidan, och den kommersiella polen eller fältet för storskalig produktion å andra sidan. Persson skri- ver att denna uppdelning kan kopplas till myten om den goda litteraturen, där kom- mersiell populärkultur aktivt ska motverkas av skolans svenskundervisning, och se- dan helt enkelt ignoreras av de högre litteraturstudierna.55
Persson kommer in på den rena läsningen, som hör hemma inom den rena kons- ten eller fältet för begränsad produktion. Här vill man försöka definiera det specifikt litterära, genom att prioritera form framför innehåll, betona frånvaro av funktion och framhålla ett distanserat sätt att läsa.56 Inom fältet för begränsad produktion förutsätts en ren läsning som framhåller tolkning och omläsning, för att komma åt ett verks inneboende mångtydighet.57
I Magnus Perssons artikel ”Litteratursyner på svenska folkbibliotek. Självklar- het, ambivalens och mångfald”, som jag tidigare uppmärksammat, resonerar han även om vilka litteratursyner som finns på svenska folkbibliotek och vilka konse- kvenser dessa får för det litteraturförmedlingen. Han har i sin undersökning genom- fört enkäter och intervjuer. 58 Han jämför även sina resultat med Jofrid Karner
50 Sheldrick Ross (2006), s. 218.
51 Sheldrick Ross (2006), s. 225.
52 Persson (2012).
53 Persson (2012), s. 7.
54 Persson (2012), s. 31.
55 Persson (2012), s. 37.
56 Persson (2012), s. 40.
57 Persson (2012), s. 40.
58 Persson (2015), s. 10.
Smidts resultat i sin avhandling. Perssons undersökning blir intressant för min upp- sats eftersom han belyser hur bibliotekarier i Sverige ser på litteratur och det för- medlande arbetet, i tydlig jämförelse med Karner Smidts resultat.
Perssons undersökning visar att flertalet bibliotekarier läser romaner flera gånger i veckan och deckare är mest populärt i genrelitteraturen. Poesi är ingen populär genre, varken som nöjesläsning eller för arbetet. De som läser poesi läser det någon gång per år, eller någon gång i kvartalet.59 Förutom poesin lyser populär- litteraturen med sin frånvaro bland bibliotekarierna.60
Att bibliotekarierna har en litterär smak som ofta kan vara mer avancerad än låntagarna bidrar till ett paradoxalt uppdrag, skriver Persson. För att kunna möta låntagarnas behov behöver bibliotekariernas smak tämjas, eftersom biblioteken är till för låntagarna.61 Detta kan leda till osäkerhet och ambivalens hos bibliotekari- erna, då de vill undvika att ”smakfostra”.62 Den lösning som flera informanter ger uttryck för handlar om att kunna erbjuda all sorts litteratur, vilket kräver stora inköp och således en god ekonomi.63 Flera informanter uttrycker att den alltför smala lit- teraturen saknar läsare, vilket Persson underförstått tolkar som om den också saknar berättigande på folkbiblioteken. På samma sätt som de avgränsar sig uppåt mot den
”alltför smala litteraturen”, avgränsar sig informanter också nedåt mot ”skräplitte- raturen”. Återigen framkommer likheter mellan resultaten i Karner Smidts under- sökning, där bibliotekarierna avgränsar sig nedåt och uppåt och således intar en slags mellanposition, en mellansmak.64 Persson menar slutligen att resultaten visar att bibliotekarierna ser det som självklart att biblioteken ska ha skönlitteratur för vuxna. Som aktör i det litterära fältet blir det svårt att på allvar ifrågasätta litteratu- rens godhet, menar Persson angående denna slutsats.65
3.2.1 Magisteruppsatser
Det finns en hel del magisteruppsatser som på olika sätt handlar om litteraturför- medling på folkbibliotek. Jag har valt ut ett antal av dessa som jag tycker berör sådant jag vill undersöka, såsom förmedlingsroller och litteratursyn.
I magisteruppsatsen Skönlitteraturens budbärare – folkbibliotekariers syn på det litteraturförmedlande arbetet från 2010 lyfter Annelie Lind fram att biblioteka- rierna som hon intervjuat upplever ett stort engagemang i arbetet med litteraturför- medling. Som en del av undersökningen används Jofrid Karner Smidt och Åse Kristine Tveit för att undersöka bibliotekariernas förmedlarroller. En annan del av
59 Persson (2015), s. 24.
60 Persson (2015), s. 25.
61 Persson (2015), s. 27–29.
62 Persson (2015), s. 29.
63 Persson (2015), s. 29.
64 Persson (2015), s. 31.
65 Persson (2015), s. 31-32.
undersökningen vill få syn på hur informanterna ser på vuxnas läsning och där an- vänds bland annat litteraturprofessorn Louise M. Rosenblatts teorier. Förmedlingen av skönlitteratur har enligt informanterna hamnat mer i fokus på folkbiblioteket un- der senare tid, vilket delvis har att göra med Internet och utveckling av olika sociala medier, som ger nya möjligheter i förmedlingsarbetet.66 Ett kombinerat förhåll- ningssätt i förmedlingsarbetet kan ses överlag, där olika förmedlarroller är närva- rande i förmedlingen.67 Denna slutsats går i linje med Karner Smidts resultat och även Tveits forskning. En ytterligare slutsats som Lind gör, och som kan ha relevans för mitt resultat, är att bibliotekets storlek har en inverkan på hur förmedlingsarbetet ser ut. Ett bibliotek med större bestånd behöver i högre grad synliggöras genom skyltningar.68
I Helena Strömblads magisteruppsats Förmedlingen av skönlitteratur på folk- biblioteket från 2003 undersöker hon hur sex bibliotekarier ser på sin roll som för- medlare av skönlitteratur.69 Av biblioteken som valts ut är fem belägna i norra Skåne och ett är beläget i södra Halland. Strömblad har även undersökt vad som styr in- köpen och vilka förmedlingsstrategier bibliotekarierna använder sig av. Hon använ- der sig bland annat av Karner Smidts avhandling för att analysera sina resultat. En slutsats är att bibliotekariernas litterära smak hamnar på mitten, mellan populärlit- teraturen och kvalitetslitteraturen, i likhet med Karner Smidts informanter. De flesta i studien har en bred smak och läser allt utom fantasy och science fiction.70 På de tre stora biblioteken i undersökningen prioriterar man kvalitetslitteratur framför ef- terfrågan, medan läget är tvärtom på de tre mindre biblioteken. På ett av de stora biblioteken satsar man särskilt på att lyfta fram lyrik och litteraturvetenskap.71 En viktig förmedlingsstrategi för samtliga bibliotekarier är skyltning, som görs för att skapa läslust och intresse för ett visst material. Bokprat och författarprogram ses också av vissa av bibliotekarierna som viktiga förmedlingsstrategier. Strömblad skriver att visioner om förmedling finns, om än i liten skala och att två av bibliote- karierna har små möjligheter att förverkliga visionerna, på grund av resursbrist och utrymmesbrist.72 Folkbildningstanken ligger till grund för förmedlingsarbetet, me- nar samtliga informanter, eftersom de anser att om man aktivt arbetar med idéer kring förmedling så är man inte neutral.73
Magisteruppsatsen ”Det är ett yrkesmässigt dilemma” – om förmedling av skönlitteratur på ett folkbibliotek av Sara Appelqvist och Elin Boardy från 2008 handlar om hur bibliotekarier på ett folkbibliotek ser på och diskuterar förmedling av skönlitteratur. De har genomfört fokusgruppsintervjuer på ett stort bibliotek i en
66 Lind (2010), s. 59.
67 Lind (2010), s. 59.
68 Lind (2010), s. 60.
69 Strömblad (2003), s. 4.
70 Strömblad (2003), s. 76.
71 Strömblad (2003), s. 77.
72 Strömblad (2003) , s. 78.
73 Strömblad (2003), s. 79.
förort till en stor svensk stad. De har bland annat använt Jofrid Karner Smidts av- handling för att analysera resultaten.
För det första upplevde informanterna att de ville arbeta med litteraturför- medling på fler sätt än de konventionella, men de ansåg att det inte fanns resurser för detta. Författarna menar dock med stöd i tidigare forskning att en utveckling av det litteraturförmedlande arbetet inte behöver vara beroende av ekonomin.74 Ambit- ionen hos informanterna är att balansera mellan att förmedla känt och okänt material till låntagarna, men de fokuserar i hög grad på att förmedla det som redan är känt för användarna. Uppsatsförfattarna tror att detta beror på en rädsla att vara drivande i förmedlingen och därmed håller tillbaka vissa rekommendationer.75 In- formanterna i undersökningen uttryckte även att de vill förmedla litteratur av högre kvalitet än populärlitteraturen, samtidigt som de var rädda att en sådan satsning skulle kunna minska cirkulationen och öka risken för att användarna upplever dem som smakdomare.76
Informanternas strävan efter neutralitet leder enligt författarna till att de håller tillbaka sin egen smak, vilket resulterar i att det blir populärlitteraturen som ges speciell uppmärksamhet, alltså en annan litteratur än den som bibliotekarierna egentligen vill uppmärksamma.77 Informanterna hamnar därmed i ett mellanläge mellan den efterfrågansstyrda förmedlingen och den bibliotekariestyrda för- medlingen. Författarna framhäver att informanternas uttalanden överensstämmer med Karner Smidts resultat. De reflekterar kring huruvida en anledning till detta kan vara att de nordiska ländernas utbildningar inom biblioteks- och informations- vetenskap liknar varandra mycket, vilket kan bidra till skapandet av en homogen yrkesgrupp. En annan hypotes är att nyutbildade bibliotekarier skolas in i en tradit- ion som finns i yrkesgruppen, vilket leder till ett likartat förmedlingsarbete.78 Re- sultaten i denna uppsats blir intressanta att ha med som en bakgrund till min under- sökning, eftersom bibliotekarierna som driver Poesibazaren vill lyfta fram smalare litteratur och därmed inte bör visa upp samma osäkerhet kring att vara drivande i förmedlingen eller visa upp sin egen smak.
Slutligen kan magisteruppsatsen Bibliotek och bokhandel som litteraturför- medlare – En användarundersökning på ett bibliotek och i en bokhandel av Elin Bjärehed och Mikaela Redenkvist från 2005 nämnas. I undersökningen har de in- tervjuat 12 personer som de har mött på bokhandel och bibliotek. Resultaten tar upp vad som påverkade informanterna mest för att låna eller köpa en bok på biblioteket och i bokhandeln. Bokskyltningar, bokens utseende, samt innehåll och författar-
74 Appelqvist & Boardy (2008), s. 46.
75 Appelqvist & Boardy (2008), s. 46.
76 Appelqvist & Boardy (2008), s. 48.
77 Appelqvist & Boardy (2008), s. 49.
78 Appelqvist & Boardy (2008), s. 52.
namn visade sig påverka mest. Det litteraturförmedlande arbete som påverkade in- formanterna mest kring vad de tyckte om biblioteket och bokhandeln som littera- turförmedlare, var arbetet med skyltning av böcker och frontexponering av böck- erna. Likaså att samla ett fåtal böcker på ett ställe.79 Denna uppsats kan hjälpa till att förtydliga varför arbetet med skyltning och frontexponering av böcker i Poesiba- zaren är en effektiv del i förmedlingsarbetet.
79 Bjärehed & Redenkvist (2005), s. 76.
Teoretiska utgångspunkter
4.1 Jofrid Karner Smidts forskning
I Jofrid Karner Smidts avhandling Mellom elite og publikum: Litterær smak og lit- teraturformidling blant bibliotekarer i norske folkebibliotek undersöker hon bibli- otekariers litterära smak och deras sätt att förmedla litteratur. Karner Smidt använ- der sig av Pierre Bourdieus teorier om det litterära fältet och om smak.
I min undersökning vill jag främst få syn på hur bibliotekarierna som arbetar med Poesibazaren jobbar med förmedling via verksamheten, vilken förmedlarroll de representerar, samt hur litteratursyn och litterär smak påverkar deras förmed- lingsarbete. Jag vill även kunna placera Poesibazaren i en större kontext, för att se vilken ställning och roll den innehar i det som Pierre Bourdieu kallar det litterära fältet. På så sätt ser jag Karner Smidts avhandling, där hon ju använder Bourdieus begrepp som analysverktyg och dessutom applicerar dessa i en bibliotekskontext, som passande för det jag ska undersöka.
Kultursociologen Donald Broady har skrivit en inledning till Pierre Bourdieus bok Konstens regler – Det litterära fältets uppkomst och struktur, utgiven år 2000.
I inledningen belyser Broady sådana aspekter som är intressanta för mitt uppsats- område, såsom positioner i kulturella produktionsfält. Broady skriver bland annat att i det litterära fältet finns författare som strävar efter att vinna erkännande från andra författare och kritiker, medan i andra änden finns den litterära massprodukt- ionen.80 Jag valde dock att inte använda mig närmare av boken för att analysera mina resultat, då jag upplever att Bourdieus begrepp och teorier presenteras på ett mer abstrakt, avancerat och allmänt sätt än i Karner Smidts tolkning av Bourdieu.
Hon lyfter fram och konkretiserar viktiga komponenter hos Bourdieu kopplat till folkbibliotek, litterär smak samt bibliotekariernas och författarnas positioner på det litterära fältet, vilket gynnar min undersökning på ett mer effektivt sätt.
4.1.1 Fält och habitus
Karner Smidt diskuterar folkbibliotek som en del av det som Bourdieu kallar det litterära fältet. Det litterära fältet är en del av kulturproduktionens fält.81 Ett fält hålls ihop av en gemensam tro, doxa, och utifrån doxan kan olika positioner skapas. Fäl- tet innehar en maktstruktur, med dominerande positioner, där vissa handlingar och standarder blir gängse.82
80 Broady (2000), s. 17.
81 Karner Smidt (2002), s. 43.
82 Karner Smidt (2002), s. 43.
Att vara delaktig i ett fält innebär en förmåga att kunna urskilja det värdefulla och det obetydliga, betraktat utifrån fältets perspektiv. Förmåga att uppfatta sådana distinktioner knyter Bourdieu till habitus-begreppet. Bourdieu beskriver habitus som förkroppsligade sociala erfarenheter, som internaliserats och blivit en del av människans tankevärld.83 Habitus skapar därmed tankesätt och handlingar som blir till ”sunt förnuft” inom sitt sociala fält.84 En av habitus-begreppets funktioner är att redogöra för den stilmässiga enheten som förbinder en enskild aktör eller en klass av aktörers fördelar och verksamheter med varandra.85 Förståelsen för det estetiska kommer till uttryck genom smaken och olika former av engagemang för konstverk.
Den ”rena” smaken eller den ”rena” blicken, sett utifrån de dominerande skikten i kulturproduktionens fält, är uttryck för användandet av ett habituellt betraktnings- sätt. Den ”rena” blicken kan enligt Bourdieu knytas till framväxten av ett självstän- digt fält för konstnärlig produktion, ett fält som har sina egna normer för såväl pro- duktion som konsumtion av produkterna.86
4.1.2 Det litterära fältet
Det litterära fältet är ett av flera delfält inom kulturproduktionens fält. Kulturpro- duktionens fält befinner sig vid den dominerande polen av det sociala rummet, och är därmed en del av maktfältet. Det litterära fältet är underordnat maktfältets domi- nans, eftersom fältet är beroende av ekonomisk eller politisk vinst. Trots detta kan man säga att det litterära fältet har utvecklat en viss självständighet gentemot den politiska och ekonomiska makten. Detta bidrar till en kamparena mellan å ena sidan maktfältets hierarkisering och å andra sidan det litterära fältets hierarkisering.
Maktfältets hierarkisering värdesätter kommersiell framgång, medan det litterära fältet värdesätter erkännande från högt specialiserade aktörer i det egna fältet, som också ser med skepsis på ”världslig succé”.87
På detta sätt skapas ett kraftigt spänningsförhållande mellan två motsatta poler inom det litterära fältet. På ena sidan finns storproduktionens pol och på den andra sidan den begränsade produktionens pol. I den begränsade produktionens pol pro- duceras litteratur för likasinnade innanför det dominerande skiktet av fältet där fäl- tets egna värderingar gäller. Inom storproduktionens pol går en skiljelinje mellan den ”borgerliga”, erkända litteraturen och den rent kommersiella litteraturen. Den kommersiella litteraturen befinner sig lägst i hierarkin. I den begränsade produkt- ionens pol skiljer Bourdieu mellan den erkända avant-garden och den nya avant- garden.88 Det litterära fältets motsatta poler utgör grunden till indelningen av hög
83 Karner Smidt (2002), s. 43.
84 Karner Smidt (2002), s. 44.
85 Karner Smidt (2002), s. 44.
86 Karner Smidt (2002), s. 44.
87 Karner Smidt (2002), s. 44.
88 Karner Smidt (2002), s. 45.
och låg litteratur. Det dominerande skiktet inom fältet bestämmer vad som räknas som värdefull litteratur och vilka kriterier som ska gälla för hierarkiseringen av lit- teraturen, både gällande verk och genre. De som inom fältet förespråkar den ”rena”
litteraturen, dvs. aktörerna inom den begränsade litteraturens pol, vill exkludera den kommersiella litteraturens producenter och verk, med utgångspunkt i sin definition i vad som är bra litteratur.89
Karner Smidt applicerar Bourdieus teorier om det litterära fältet på biblioteks- miljön i Norge. Hon skriver att de stora kulturförlagen, de litteraturvetenskapliga miljöerna vid universiteten, samt vissa tongivande författare och kritiker intar do- minerande positioner i det litterära fältet, medan folkbibliotekarierna i detta sam- manhang också intar en dominerande position. Därmed deltar bibliotekarier med jämna mellanrum i striden om det som är gemensamt för fältet, nämligen rätten att bestämma vad som är litterär kvalitet. Enligt Karner Smidt kan man då anta att bibliotekarier växlar mellan att framhålla litteratur som är dominerande i fältet och att hävda den breda publikens normer gällande litteratur.90
Karner Smidt hävdar att om man ska tala om folkbiblioteken som ett eget fält i Bourdieus förståelse, så skulle det handla om ett svagt organiserat fält, präglat av tillhörighet till inte bara det litterära fältet, utan även till det politiska, utbildnings- producerande och kulturproducerande fältet. Tills vidare nöjer hon sig med att kon- statera att bibliotekarierna kan betraktas som aktörer på det litterära fältet.91
4.1.3 Smaktyper
Karner Smidt skriver om hur Bourdieu i sin bok Distinktionen från 1979, beskrev tre smaktyper, vilka utgörs av den rena smaken, mellansmaken och den folkliga smaken. Den rena smaken har som tidigare nämnts sitt ursprung i den ”rena”
blicken, en historisk uppfinning knuten till framväxten av fältet för konstnärlig pro- duktion. Den rena estetiken handlar enligt Bourdieu om att hålla avstånd till den naturliga och sociala världens nödvändigheter. Den estetiska inställningen görs till allmängiltig princip. Den folkliga smaken innebär istället att man använder samma livshållningar och värden på konsten som i vardagslivet. Värderingarna hänvisas till normer utanför estetiken.
Mellan de här ytterpunkterna finns en mellansmak, och en ”mellan-kultur”.92 Bourdieu kallar denna smak för ”den goda viljan”, då han beskriver den som mer präglad av respekt för den erkända litteraturen än egentlig kunskap om den. Smaken i mitten präglas också av vördnad för finkulturen och en avgränsning nedåt mot det som uppfattas som vulgärt. Denna ambivalens grundar sig på att småborgerskapet
89 Karner Smidt (2002), s. 45.
90 Karner Smidt (2002), s. 51–52.
91 Karner Smidt (2002), s. 52–53
92 Karner Smidt (2002), s. 46–47.
vill uppåt i hierarkin, och upplever därmed en splittring kring smaken de har och smaken de önskar sig ha.93
4.1.4 Karner Smidts resultat
I Karner Smidts avhandling framkommer det att bibliotekarierna i undersökningen huvudsakligen läser romaner, i mindre grad poesi och andra skönlitterära genrer.
Ett mindre antal gillar att läsa experimentell litteratur. Det fanns även ett stort in- tresse för genrer såsom kriminalroman och spänning. Enligt Karner Smidt repre- senterar bibliotekariernas litterära smak en smak på mitten, ett mellanting mellan den höga (experimentella, avantgardistiska) och den låga (populära) litteraturen.
Samtidigt är det en smak med stor bredd.94
När det kommer till bibliotekariernas syn på litteratur visar undersökningen att ett flertal av bibliotekarierna lägger lika stor vikt vid litteraturens praktiska och ut- vecklande funktioner, som den estetiska funktionen.95 Den estetiska funktionen kunde i de allra flesta tillfällen inte skiljas klart från övriga funktioner såsom un- derhållande, kunskapsutvidgande och kommunikativa funktioner. Bara hos en in- formant, som skiljer sig klart från flertalet av bibliotekarier genom sitt starka in- tresse för experimentell litteratur och upptagenhet av form och litterära verktyg, fanns en helt tydlig tendens till att ge den estetiska funktionen dominans.
Hos de övriga informanterna ser det ut som om litteraturens funktioner är tätt sammanvävda, så att man knappt kan prata om en dominerande estetisk funktion.
Karner Smidt kommer fram till att smaken som är mest utbredd bland bibliotekari- erna, inte är en ren smak där den estetiska funktionen spelar en dominerande roll, utan snarare en smak på mitten, där litteraturens övriga funktioner spelar en lika väsentlig roll som den estetiska.96
Flera av informanterna säger att de inte kan eller gillar att analysera böcker och att de inte ser sig som akademiska läsare.97 Informanterna avgränsar sig även mot en elitistisk syn på litteratur genom att uttrycka skepsis mot distinktionen av hög och låg litteratur. Detta kom till uttryck i meningar såsom: ”folkets läsglädje är vik- tigare än det litterära fältets kvalitetskrav”.98
Bibliotekarierna uttrycker en form av likhetstänkande när det kommer till bibliotekets utbud av litteratur. Att ensidigt satsa på den litteratur som är erkänd som kvalitetslitteratur, kan uppfattas som en form av kulturimperialism, istället bör man ta hänsyn till alla, oavsett litterär smak. Flera av informanterna i studien ver- kade enligt Karner Smidt tolka likvärdighet och demokrati också som principiell
93 Karner Smidt (2002), s. 47.
94 Karner Smidt (2002), s. 311.
95 Karner Smidt (2002), s. 286.
96 Karner Smidt (2002), s. 312.
97 Karner Smidt (2002), s. 294.
98 Karner Smidt (2002), s. 298.
