Även om tiderna är nya och nya generationer bemannar Försvarsmaktens befattningar förblir Försvarsmaktens uppgift densamma: Att förvalta Sveriges oberoende genom att utöva presumtiv förmåga till organiserat dödligt våld, detta även under förutsättningar då ingen annan del av samhället längre fungerar. Det är kraven inför detta existensberättigande som utgör förutsättningarna för de som bemannar Försvarsmaktens militära befattningar. Generationen som ska förvalta Försvarsmaktens fortlevnad behöver kunna identifiera sig med åtminstone huvuddragen av dessa förutsättningar för att trovärdigt kunna gå till jobbet varje morgon. Världen och samhället är skapat av generationen innan för generationen efter. Samtidigt är varje generation en produkt av sin samtid. Den försvarsmakt som i
framtiden behöver bemannas med kommande generation är skapad för varande generaton. Hur ska Försvarsmakten kunna locka morgondagens generation om de motiveras till
49
engagemang på andra grunder än vad generationen innan dem gjorde? Genom att förstå den!
I vår empiri återfinns personer från två olika generationer. I kapitlet Referensram beskrivs de under rubrikerna generation Y och generation Z. Vi har kunnat identifiera olikheter i
individernas personligheter men också att likheter återfinns mellan dem som tillhör samma generation.
Vi vill inför diskussionen särskilt framhålla att vi använder oss av generationsbegreppet från vår referensram och att hela generationsperspektivet är av sådan art att det snarare ska ses som en metafor för observerade kollektiva särdrag än som en absolut sanning för hur enskilda individer ur en generation förväntas vara.
"Generationsanalys har en lång och ansedd plats inom socialvetenskap och vi lägger vår röst på dem som tror att det inte bara är möjligt, utan också mycket upplysande, att söka det unika och karakteristiska för en viss grupp amerikaner. Men vi vet också att detta inte är någon exakt vetenskap…
… Vi är medvetna om att det finns lika stora skillnader i attityder, värderingar, vanor och livsstilar inom en generation som det finns mellan generationer. Men vi är övertygade om att denna verklighet inte minskar betydelsen av generationsanalys, utan snarare ökar dess rikedom och komplexitet."
(Pew Research Center, 2020, s. 5) Detta citat från Pew Research Center upplever vi på ett bra sätt sammanfattar vår syn på generationsbegreppet.
5.3 Personlig ambition
Under den här kategorin sorterar kadetternas behov att göra avtryck i sin samtid. Några karaktäristika för dessa behov är att de känner stimulans och att de märks eller syns. De tar gärna på sig ansvar för genomföranden och de har ofta en klar uppfattning om vad som ska genomföras.
Figur 8 – Personlig ambition
Som vi beskrivit tidigare i kapitlet upplever vi en väl utvecklad självkänsla hos de kadetter vi intervjuat. Det är självförtroendet som sviktar lite ibland men inte den grundmurade tron på sin existens. Detta triggas av att visa att de duger till, i synnerhet om det särskilt uttryckts att de inte skulle vara lämpade för något. Det här med ifrågasättandet av lämplighet tycker vi är kopplat till den utmärkande självkänslan. Det gör ingenting om detta medför umbäranden och fysisk belastning under svårare förhållanden eller komplexa uppgifter så länge
kadetterna kan identifiera ett tydligt och för dem försvarbart syfte. Att någonting framställs som svårt mottas hos de flesta av kadetterna som inspirerande och lockande, attraktivt helt
50
enkelt. Detta återfinner vi igen i resonemanget under rubriken Potentiell utveckling senare i kapitlet.
Det framkallar energi hos kadetterna när de behöver anstränga sig. I synnerhet om ett ansvar de upplever givits dem är en del av ett större ideologiskt värde. Försöker man förstå detta ur det paleomoderna perspektivet är just den meningen inte så oväntad. Vi känner inledningsvis igen oss själva i resonemanget att göra rätt för sig. Här framträder så
småningom åter en kvalitativ skillnad i ett tillsynes otvetydigt fenomen. Det är kadetternas personliga engagemang som står i fokus för deras stimulans och inte anledningen, alltså kontexten. Den utgör snarare rekvisita eller spelplan inom vilken man kan erfara den här personliga upplevelsen, som tas upp av Battistelli i det postmoderna perspektivet, av att göra bra saker eller rätt saker. Vi ser en inneboende benägenhet hos kadetterna att söka sig till sammanhang som innefattar ansvar för värden större än sig själv. Vi tycker att uttrycket
göra rätt saker bra har företräde framför att göra bra saker rätt, för att ge en förnimmelse
av den skillnaden i personliga motiv vi försöker förstå. Dessa inre motiv upplever vi inte är reflekterade hos kadetterna själva och är absolut inte mindre hedervärda. Visst är
prestationen viktig för kadetterna, men inte viktigare än att sammanhanget också behöver bidra till en personlig upplevelse som ger framgångsrik erfarenhet, annars får det vara. Både Battistelli och McCrindle beskriver att de identifierat drag i beteende hos yngre generation Y och generation Z vilket denna nyansskillnad kan förstås genom. Generation Y drivs av egna värderingar och enligt Battistelli att samla på meriter för att förvalta sin frihet att välja vad som passar dem, valfrihet. Vi upplever båda dessa som framträdande hos framför allt de yngre kadetterna. De som drivs av postmoderna värderingar strävar enligt Battistelli efter att få en meningsfull personlig upplevelse. Det är således den inre
stimulansen som oreflekterat har företräde och engagemanget för det större värdet blir till kontext i vilken dessa stimuli förekommer.
Beteendet och den eftersträvade effekten är alltjämt de samma som vi upplever den är även för generation X. Hur märker vi då av denna skillnad? Våra observationer av kadetternas återgivna reflektioner om ”före” ett engagemang och ”efter” ett engagemang runt omkring en i intervjuerna beskriven prestation, har indikerat detta. Reflektionerna innehåller ofta en dimension av vad ett sådant engagemang har gett kadetterna personligen och hur det kan eller har gynnat dem.
Unikheten är ett annat sätt att förstå personlig upplevelse. Att få en personlig upplevelse beskriver Battistelli som viktigt i sitt postmoderna perspektiv, men det beskrivs även som typiskt för generation Y och ännu starkare för generation Z.
Märks inte deras förekomst, upplever de inte sig själva. Det är som att de får en del av sig själva framställda i resultatet av vad de är med om och påverkar. Det blir som ett kvitto på att de har betydelse för verkligheten och inte bara är en del den.
I kadetternas berättelser återfinns exempel på vad som fått dem att engagera sig lite mer, utöver att uppfylla grundläggande behov. Samtliga beskriver i sina berättelser en period om avsaknad av sammanhang som en känsla som snuddar vid gränsen mot meningslöshet. I alla fall brist på mening utöver att finnas till. Vad ska man göra i livet? Man vill göra någonting
betydelsefullt, något annorlunda, i bemärkelsen något som inte alla andra gör. Uttryck för
detta förekommer både direkt uttalat och underförstått. Samtidigt så visar deras berättelser att det under uppväxten och framför allt under de sena skolåren visas prov på
51
initiativförmåga och engagemang inom allt från aktiviteter med gemenskap till större ideologiska frågor. Exempel på Personlig ambition av att prestera, att göra avtryck, liksom vällust i att inkluderas i ett socialt sammanhang förekommer tidigt hos samtliga.
Ändå är det som att de flesta saknar något i slutet av gymnasietiden. De ger i sina berättelser uttryck för att inte kunna identifiera vad de skulle göra med sina liv en liten tid efter att gymnasiet avslutats. Det blir extra tydligt om vi jämför berättelserna från de som gick direkt från studenten till värnpliktstjänstgöring och de som gjorde någonting annat under några år där emellan. Tanken tycker vi känns igen från alla generationers ungdomar, men i samtliga de intervjuades fall så finns exempel på en reflekterad ambition om att vilja göra något betydelsefullt, även om vad det är vid tillfället inte var identifierat. Väl i kontakt med försvarsmakten verkar denna ambition kunna konkretiseras och avsaknaden av meningsfullhet avtar.
McClelland menar att de tre behovsbegrepp som skapar motivation hos en individ finns inom oss och framträder olika beroende på vem man är och på kontexten i övrigt. Hans perspektiv på behov innehåller dessutom resonemang om att motivation kan läras om. Detta upplever vi att vi känner igen från kadetternas berättelser. Flera av dem ger uttryck för ett sätt att motiveras som återkommer under deras uppväxt och livsreferenser, men några verkar utvecklas efter att deras militära bana påbörjats. Som exempel kan nämnas att drivet efter att påverka andra, att få slåss för värderingar eller att göra karriär upplevs blivit mer framträdande efter inträdet i den militära kontexten.