Som vi beskriver i kapitlets inledning, ser vi att huvudkategorierna samverkar mer än vad de skulle vara hierarkiskt ordnade, alltså att någon av dem skulle ha företräde och kunna kompensera för frånvaron av någon annan.
Figur 9 – Socialt inkluderande
Det blir tydligt när incitament för Socialt inkluderande sammanträffar med Potentiell
utveckling och är grundad i Personlig ambition, som att engagera sig för ett värde utanför sig
själv. Då någon av de här huvudkategorierna riskerar att påverkas negativt för att omständigheter i någon av de andra huvudkategorierna blir mer dominanta, upplevs
omedelbart en obalans hos kadetten som leder till minskat engagemang och ett fokus på att återställa balansen mellan huvudkategorierna som första prioritet. Engagemang för något större, Personlig ambition, får inte menligt inverka på möjligheterna till Potentiell utveckling. Tillhörighet i Socialt inkluderande är aldrig viktigare än möjlighet till självförverkligande under Potentiell utveckling. Om det uppstår konkurrens mellan dessa söker man en ny gemenskap, eftersom tillhörighet fortfarande är viktigt. Vår tolkning är att kadetterna som representerar generation Y förvisso är lojala mot ett värde större än dem själva, men utifrån sitt eget perspektiv. Här upplever vi också en nyansskillnad i motiv till Socialt inkluderande.
Socialt inkluderande har för kadetterna som representerar generation Y mer karaktären av
52
av sin egen meningsfullhet eller duglighet, medan det hos kadetterna i generation Z framträder mer som att åtnjuta social trygghet.
Hos kadetterna som tillhör generation Z gavs förvisso uttryck för lite större stabilitet inför val av kontext kontra uppfyllelse av Potentiell utveckling. Kadetterna ur generation Z berättade om att Försvarsmakten absolut sågs som en arbetsgivare för hela det verksamma yrkeslivet och om Försvarsmakten inte kunde tillhandahålla stimulans för den personliga utvecklingen, det vill säga Potentiell utveckling, fick man ansvara för den själv, parallellt med tjänsten i Försvarsmakten. Här tycker vi att kadetterna ur generation Z också ger uttryck för dels en mer framträdande ambition om att tillskansa sig akademisk examen, gärna flera, och strävan efter tryggare tillvaro genom ett stabilt sammanhang.
Hur viktigt är då gemenskap och hur stor positiv inverkan på motivation har välbefinnandet i att få höra till människor som tycker som en själv och som delar ens värderingar? Märk väl här; inte som man delar värderingar med. Här såg vi en viktig och intressant nyans i
kadetternas berättelser om att hitta dem man trivs med och inte att anpassa sig för att få vara med. Detta kan åter ses mot skillnaden mellan generationer där det beskrivs vilken utgångspunkt man har för gemenskap och social trygghet. Den egna individens unikhet är särskilt skyddsvärd och detta resonemang om generationerna Y och generation Z återfinns i McCrindles beskrivning av generationerna. Det viktiga är alltjämt den egna personliga unikheten. Jag är viktig för att jag är jag och ingen annan. Inte för vad jag gör utan för att jag finns.
McClelland talar om tillhörighetsbehov som en motivator. Att kadetterna stimuleras av gemenskap kommer absolut till uttryck i intervjuerna så som ”att göra saker tillsammans” och ”trivdes med de andra”. Att behovet av tillhörighet skulle överskugga andra behov eller att kadetterna skulle anpassa sina egna normer i rädsla för att avvisas från gemenskap kan vi inte identifiera med någon tydlighet. Snarare motsatsen, vilket vi beskriver i stycket ovan. Kadetterna byter hellre kontext än ändrar sina normer eller värderingar. Vad vi snarare identifierade var att anledningen till att de sökt Officersprogrammet var att kadetterna hade funnit en plats där deras värderingar fick utrymme. Så ur McClellands perspektiv är behovet av tillhörighet inte en dominerande motivationsfaktor jämfört med prestationsbehovet under kategorin Potentiell utveckling.
Enligt Battistellis paleomoderna perspektiv är gemenskap viktigt, men för de här kadetterna måste detta kombineras med en individuell prestation eller personlig meningsfullhet, vilket just hör till det postmoderna perspektivet. Det ger inte tillräcklig tillfredställelse att bara tillhöra en erkänd gemenskap, det vill säga gärna tillsammans men inte i social
beroendeställning. Den yngre generationen tycker vi i intervjuerna visar en välutvecklad självkänsla, men ett sviktande självförtroende. Att man duger, rent existentiellt, är självklart på ett annat sätt än för tillexempel paleomodern generation som ”dög till” om man gjorde
”det rätta” för ”gruppen eller för nationen” som Battistelli beskriver det.
Känslan av att vara en del av en grupp som det ställs högre krav på än andra grupper kan vara en del i att känna stolthet och att känna stolthet uppfattar vi som uttalad del av motivet att tillhöra Försvarsmakten.
53
En annan kadett pratar om gemenskapen inom en grupp och hur kadetten upplever att gruppen fungerar som en enhet och därmed blir mer än summan av de enskilda individerna
”Gemenskapen inom en enhet. Att kunna jobba så synkroniserat och fungera som en enhet med trettio olika individer. Jag kommer nog inte riktigt sluta bli fundersam och imponerad av det.”
”Den nära familjerelation som man har skapat så att säga ombord på fartyget med de tidigare som jag jobbade med så skapar det nog en arbetsplats som jag är villig att gå till för resten av mitt liv. Därför känner jag att jag vill vara kvar.”
Även hur individers olikheter kan berika gruppen och därmed även individens upplevelse av gruppen nämndes.
”Ja, vi var ett litet gäng på sex personer som fick dras med varandra. Och vi var ju sex så super-super-olika personer verkligen. Ja, det var häftigt och vi kom ganska bra överens när man väl hade lärt sig varandras egenheter och så där och man kunde acceptera dem så var det faktiskt, ja, det var häftigt.”
Utifrån detta resonemang ser vi igen hur huvudkategorierna samverkar. Där upplevelse av den egna prestationen är lika viktig som Socialt inkluderande och behovet av att vara unik genom Personlig ambition. Detta kräver, enligt vad kadetterna uttrycker, en ständig utveckling genom variation för att kunna göra vertikal karriär vilken i sig ger personlig meningsfullhet. Vertikal karriär gör man genom att man presterar rätt för sitt bästa, sina egna värden, inte nödvändigtvis bäst.