MENTORSKAP I FÖRSAMLINGEN.
HANDLEDA 45
”Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er” (Fil. 4:9).
FLER BIBELTEXTER
1 Mos. 13:1–9 Abraham och Lot Luk. 9:10–17 Att följa Kristus 1 Tim. 4:11–16 Råd till Timotheos Filipperbrevet Handledning och försoning
VAD INNEBÄR HANDLEDA?
Jesus handledde (var mentor för) sina lärjungar på samma sätt som Mose handledde (var mentor) för Josua och Paulus för Barnabas och Markus. Förutom sina föräldrar behöver i synnerhet unga människor
vuxna som har betydelse i deras liv och som fungerar som levande fö-rebilder. Därför utvecklar församlingar inte bara informella relationer över generationsgränserna, utan de tränar också handledare (men-torer) speciellt för att de ska kunna följa andra på deras andliga resa.
”Den klassiska definitionen av handledare (mentorskap) är en gammal erfaren guide som är acceptabel för den som är ung, och som kan hjäl-pa till att göra förändringen till vuxen lättare genom en blandning av stöd och utmaning. I den här betydelsen är det en utvecklande relation där den unga människan lotsas in i vuxenvärlden” (Kate Philip, ”Mentoring and Young People” i Encyclopaedia of Informal Education, augusti 2000). Ungdomar som har relationer till vuxna som bryr sig om dem löper mindre risk att hamna i riskbeteende, har större självförtroende och hjälper med större sannolikhet andra, jämfört med dem som inte har sådana rela-tioner. Följaktligen kan handledare (mentorer) hjälpa barn, tonåringar
och ungdomar såväl som nydöpta och intresserade besökare att växa andligt och klara av utmaningarna i livet. På samma sätt kan unga människor bli handledare (mentorer) för äldre.
TANKAR
Berätta, och jag glömmer.
Undervisa, och kanske kommer jag ihåg.
Involvera mig, och jag lär mig.
Så sa Benjamin Franklin, amerikansk vetenskapsman, uppfinnare, politiker och diplomat – en betydelsefull figur när det gäller ut-vecklingen i västvärlden. Det han sa för snart 300 år sedan gäller än idag. Därför tar församlingar som håller sig till iCOR:s värderingar allvarligt på handledning (mentorskap).
Många församlingar kämpar för att hitta bra ledare som kan ta över stafettpinnen. Hur ofta hör vi inte: ”Varför tar inte unga människor ansvar, var är nästa generation?” Det vill vi alla se, eller hur: en ny generation som växer upp och tar över stafettpinnen. Men var är de?
Jag ska tala om var de är. De är mitt framför ögonen på er och väntar på att ni ska lämna över stafettpinnen till dem.
Problemet är att många unga vuxna inte är intresserade av att ta över stafettpinnen om det betyder att de är tvungna göra allt på samma
gamla sätt. Kanske vill inte de äldre släppa taget tills de är säkra på att de kan lita på att de unga gör saker och ting som de bör göras.
Handledning (mentorskap) är som olympiska stafettävlingar. De vinns och förloras vid växlingarna. Ibland släpper en löpare pinnen för tidigt och tappar den. Eller växlingen kommer för sent – en löpare har gett sig av för tidigt. Eller ännu värre, en löpare har hållit i pinnen för länge. Det är tydligt att en växling är avgörande.
Det finns tre lärdomar vi kan dra av jämförelsen med stafettlöp-ningen. Först av allt behöver man komma sida vid sida med den man handleder (är mentor för). Gå tillsammans. Lär känna personen. Var intresserad av de unga i din församling. Leta efter deras potential, deras gåvor, deras passion. Bekräfta dem på dessa områden, utmana dem att använda dem och se det positiva i det de kommer fram med.
Men, (och här kommer punkt två), håll inte i stafettpinnen för länge.
Att handleda är inte att kontrollera (mentorskap är inte kontroll).
Varje generation behöver upptäcka trons relevans på ett sätt som fungerar för dem och i deras kultur. Som handledare (mentorer) är vår uppgift att stödja dem i denna process och att släppa taget vid rätt tillfälle. Så vi vill gärna springa bredvid ett tag, för vi vill inte släppa stafettpinnen för tidigt eller för sent.
HANDLEDA
46 iCOR
HANDLEDA
Volontärer i församlingen arbetar ofta hårt, och så fort de får möj-lighet att lämna över ansvaret till någon annan gör de det och går sin väg. Att plötsligt lämna över på det sättet betyder att den unga personen förmodligen misslyckas. Ja, de unga kommer att ha sina egna idéer, men de behöver din erfarenhet.
Salomo hade rätt när han skrev: ”Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa” (Ords. 27:17). Det är viktigt för oss att våra ungdomar lyckas, och skillnaden mellan framgång och misslyckande kan bero på just din uppmuntran och erfarenhet. Så låt oss inte tappa pinnen. Låt oss springa bredvid, villiga att släppa när tillfället är det rätta – inte för tidigt och inte för sent.
Var en handledare (mentor). Lämna över stafettpinnen.
DISKUSSION
Vem har varit din handledare? Hur fungerade det?
Hur handleder du någon idag?
Hur handledde Jesus människor när han undervisade? Vilka bitar kan vi använda?
En del av att handleda (mentorskapet) är att släppa taget. Hur gör vi det?
Fundera på hur unga människor får olika tillstånd och intyg i ert land. Vilken roll spelar handledning (mentorskapet) i det systemet?
FRÅGOR OM HUR NI KAN GÖRA DETTA
Vad gör vi redan för att utveckla andlig handledning?
Finns det delar i vår församlingskultur som behöver förändras för att ge utrymme för mer handledning?
Vad kan vi göra för att utveckla andlig handledning?
Vilka praktiska idéer kan vi genomföra före nästa styrelsemöte?
(Välj en eller två, antingen från förslagen här nedan eller från er egen diskussion.) FÖRSLAG PÅ VAD NI KAN GÖRA
Para ihop varje ledare med någon som han eller hon kan handleda (vara mentor för).
Skapa ett system där unga vuxna är handledare (mentorer) för yngre medlemmar.
Uppmuntra unga medlemmar att hjälpa till i barnsabbatsskolan, med scouterna osv.
Ge varje dopkandidat en handledare.
Skapa ett dokument som tydligt beskriver vad ungdomar kan förvänta sig av er församling på det här och andra områden.
47