BYGGA ANDLIGA HEM LEVA våra värderingar TILLSAMMANS. icor-guide FÖR FÖRSAMLINGENS STYRELSE OCH LEDARE

(1)

iCOR-GUIDE FÖR FÖRSAMLINGENS STYRELSE OCH LEDARE

BYGGA ANDLIGA HEM

LEVA våra värderingar TILLSAMMANS

(2)

UTGIVARINFORMATION

Originalets titel: Building Spiritual Homes, Living our Values Together, iCOR Church Board Guide

Projektledare: Zlatko Musija och Jonatan Tejel Främsta bidragare: Tom de Bruin

Övriga som bidragit: Janos Kovacs-Biro, Victor Marley, Paul Tompkins, Thomas Rasmussen, Stephan Sigg, Nathan Stickland Korrekturläsare (engelska upplagan): Anna Papaioannou Översättare: Birgitta Kip

Trans-European Division of the Seventh-day Adventist^® Church, 119 St Peter’s Street, St Albans / Herts AL1 3EY, United Kingdom Inter-European Division of the Seventh-day Adventist^® Church, Schosshaldenstrasse 17, 3006 Bern, Switzerland

Detta dokument och alla dess delar är skyddade av copyright. All använd- ning utanför lagen om copyright utan copyrightinnehavarens tillstånd är förbjuden och straffbar enligt lagen. Detta gäller speciellt för reproduk- tion, översättning, mikrofilmning och användning i elektroniska system.

Om inte annat anges är bibelcitaten hämtade från Bibel 2000: copyright

Tryckt hos EuroDream, Serbien 2020.

(3)

FÖRORD s. 4

SÅ ANVÄNDER NI GUIDEN s. 10

NU BÖRJAR VI!

s. 14

FÖRENA

s. 16

VISA OMSORG

s. 20

DELTA s. 24

TILLBE s. 28

UNDERVISA s. 32

TJÄNA s. 36

FÖRSONA s. 40

HANDLEDA s. 44

TRÄNA s. 48

LEDA s. 52

INNEHÅLL

(4)

Mycket passande ber Ellen White oss att bry oss om unga männ- iskors andliga behov. Unga människor behöver församlingen och församlingen behöver unga människor. De är dynamiska, kreativa, uppfinningsrika och kapabla till stora saker. Från en andlig synvin- kel har många kristna väckelser och reformationer sina rötter i att unga människor har mobiliserats. Det är ingen slump att Jesus valde unga till att bli hans lärjungar. Med tanke på hur viktiga de är för församlingen är det oroande att vi ofta förlorar mer än hälften av de unga. Deras skäl för att lämna församlingen handlar om relationer,

inte om lärosatser i allmänhet. Relationer är nyckeln till en hälsosam församling!

Församlingar där unga känner att de hör till, och där de kan ta aktiv del i att forma församlingens liv, vision och mission, är vanligtvis passionerade gemenskaper.

Det är också mer troligt att församlingar som inkluderar ungdomar når dagens samhälle med det eviga evangeliet om Jesus Kristus (Upp. 14:6–12).

SANNINGENS SAK HAR FÖRLORAT MYCKET PÅ GRUND AV ATT MAN INTE HAR UPPMÄRKSAMMAT DE UNGAS ANDLIGA BEHOV … VARFÖR SKULLE INTE ARBETE FÖR DE UNGA I VÅRA UTKANTER BETRAKTAS SOM MISSIONSARBETE AV FRÄMSTA SORT? INGENTING KRÄVER MER FINKÄNSLIGHET, STÖRRE UPPMÄRKSAMHET, MER UPPRIKTIG BÖN OM HIMMELSK VISHET.

Ellen G. White, Gospel Workers, s. 207.2–3

FÖRORD

4 iCOR

(5)

Detsamma kan sägas om församlingar som överbryggar andra skillnader mellan människor. Ellen White skrev: ”Guds arbetare ska förenas med varandra i kärleksfull förståelse och förtroende … Den som säger eller gör något som skiljer medlemmarna i Kristus församling från varandra motarbetar Herrens avsikt. Sann religion förenar hjärtan, inte bara med Kristus, utan med varandra i den ömmaste förening”

(Gospel Workers, s. 484.1).

En församling som missionerar effektivt är en församling med för- enade hjärtan. Att göra detta effektivt innebär att församlingen över-

bryggar åldersskillnader, kulturella skillnader och sociala skillnader.

En församling som kan dela med sig av de tre änglarnas budskap är en församling som fokuserar på relationer som överbryggar olikheter.

Sådana församlingar inkluderar alla åldrar, alla kulturer och alla sociala grupper.

HUR KAN VI NÅ FLER MED EVANGELIET?

Över hela världen möter vi utmaningar och frågor som utmanar vårt samfund. Vi vill att så många människor som möjligt ska tillhöra Guds folk. Vi vill nå människor och vi vill hålla kvar människor i församlingen.

FÖRORD 5

(6)

Dessa två hör ihop. En församling som håller kvar sina medlemmar och ungdomar är ofta bäst på att nå människor.

Så hur når vi världen med Guds budskap, och vad kan vi göra för att hålla kvar våra ungdomar i församlingen? Eller hur kan vi vinna tillbaka dem? Centrum för ungdomsevangelisation (The Center for Youth Evangelism [CYE]), ett forskningsinstitut vid Andrews University i USA, utvecklade konceptet ”fristadsförsamling” (Church of Refuge [COR]). Asylstäderna i Gamla testamentet tjänar som metafor för fristadsförsamlingens ramverk (5 Mos. 19:1–13; 4 Mos. 35:6–15).

En fristadsförsamling följer traditionerna och idéerna bakom dessa bibliska asylstäder och använder dem speciellt för att vara en trygg plats. En fristadsförsamling är en samling av troende som målmed- vetet skapar en säker tillflykt för alla. Fristadsförsamlingar vänder sig främst till unga människor och försäkrar sig om att de känner sig skyddade, värdefulla och att de kan vara delaktiga.

iCOR:s ramverk tar Jesus uppdrag till sina efterföljare: ”gå … ut och gör alla folk till lärjungar” på allvar (Matt. 28:16–20). Ramverket är format för att främja och fostra sant lärjungaskap. Församlingar som följer iCOR:s principer är inställda på att utveckla trygga men utmanande miljöer likaväl som inkluderande gemenskaper för mission, där alla medlemmar har möjlighet att uppleva och stärka sin tro. iCOR:s ramverk är del av ett världsvitt adventistnätverk: ett samarbete med fristadsförsamlingens initiativtagare vid Center for Youth Evangelism (vid Andrews University), Transeuropeiska divisionen, Intereuro-

FÖRORD

6 iCOR

ASYLSTÄDERNA I GAMLA TESTAMENTET TJÄNAR SOM METAFOR FÖR FRISTADSFÖRSAMLINGENS RAMVERK.

… EN FRISTADSFÖRSAMLING FÖLJER TRADITIONERNA OCH IDÉERNA BAKOM DESSA BIBLISKA ASYLSTÄDER OCH ANVÄNDER DEM SPECIELLT FÖR ATT VARA EN TRYGG PLATS. EN FRISTADSFÖRSAMLING ÄR EN SAMLING AV TROENDE SOM MÅLMEDVETET SKAPAR EN SÄKER TILLFLYKT FÖR ALLA.”

(7)

peiska divisionen och Generalkonferensens Youth Ministries. I nära samarbete med dessa partners utvecklar iCOR nya idéer, strategier och resurser till stöd för församlingarna.

GUDS FAMILJ

Vi tror på en gemenskapens Gud: Fader, Son och helig Ande. Gud är en fullständigt förenad varelse, och Bibeln använder familjebe- grepp för att beskriva Gud. Vid skapelsen deklarerade Gud att en person inte skulle vara ensam. Tillsammans har människor ansvar för varandra. Församlingen är Guds barns gemenskap. Som Guds familj är församlingen en kärleksfull, omtänksam och omhändertagande gemenskap som stärker och uppmuntrar sina medlemmar att ha kontakt med varandra och leva upp till sin fulla potential i Kristus. Precis som i en familj måste det finnas olika generationer i församlingen, med unga och gamla som tillsammans arbetar för att ära Gud. iCOR understryker en inkluderande inställning som välkomnar alla åldrar,

kulturer och sociala bakgrunder. Detta grundar sig på övertygelsen att vi alla behöver varandra för att växa andligt. I-et i iCOR står för intergenerationell (över alla generationer): vi välkomnar alla generatio- ner. Men det står också för interkulturell och intersocial: Gud är far till alla sina barn från alla kulturer och bakgrunder. Det spelar ingen roll vem du är, du är Kristus lärjunge, och en församling som tar Jesus undervisning på allvar fostrar sant lärjungaskap bland sina medlemmar.

SANT LÄRJUNGASKAP

Jesus stora uppgift som han gav till sina lärjungar var att de skulle gå ut och skapa lärjungar. Lärjungaskap är inte bara ett program i församlingen, det är skälet till att församlingen existerar. Sant, allomfattande lärjungaskap är mycket mer än att enbart predika evangeliet.

Församlingen ska följa Jesus exempel. Därför är den kallad till att fokusera på fyra områden av lärjungaskap: relationer, andlig tillväxt, mission och utrustande.

FÖRORD 7

(8)

Lärjungaskap och relationer

Jesus kallade sina lärjungar personligen och hade en pågående relation till dem. De reste, tillbringade tid tillsammans och lärde känna varandra. Sant lärjungaskap fokuserar på relationer och utvecklas genom att vi knyter an till varandra, har omsorg om varandra och missionerar tillsammans.

Lärjungaskap och andlig tillväxt

Jesus fokuserade på sina lärjungars andliga tillväxt. Han tillbad och bad tillsammans med dem. Han ledde dem till att utveckla en självständig tro och utmanade deras tänkande. På samma sätt borde sant lärjungaskap ta sikte på andlig tillväxt genom utveckling av tro, relevant tillbedjan och relevant undervisning.

Missionsinriktat lärjungaskap

Jesus introducerade sina lärjungar i pastoral verksamhet. Först skickade han ut dem för att tjäna under en kort tid, och senare lät han dem ägna sina liv åt tjäna, vittna och utbilda andra lärjungar. Om vi följer Jesus exempel ska sant lärjungaskap fokusera på detta uppdrag.

Lärjungar ska hela tiden tjäna andra, och de ska vara en del av Jesus helande och försonande arbete.

Utrustande lärjungaskap

Jesus gav sina lärjungar ett uppdrag, men han skickade inte iväg dem utan rätt utrustning. Han gav dem makt att förflytta berg och den

heliga Anden för att hjälpa dem. Han bad ofta för dem. Sant lär- jungaskap ska ge lärjungarna kraft. Det ska fokusera på att handleda, träna och hjälpa lärjungar till att bli ledare. Det ska uppmuntra dem att ha visionen. Viktigast av allt är att man ständigt ska be om andlig handlingskraft.

FRISTADSFÖRSAMLINGARNAS RAMVERK

Fristadsförsamlingarnas ramverk är en metod för att förverkliga Kris- tus lärjungaskap i lokala församlingar. Lärjungaskapets fyra områden ligger till grund för tio värderingar som ständigt behöver tillämpas och diskuteras i församlingslivet. Dessa värderingar kommer att hjälpa församlingen att växa som en trygg plats för alla människor, speciellt för unga.

De tio iCOR-värderingarna är inte program som måste genomföras.

De är värderingar som förändrar livet och ger näring åt tron. Därför är de livsnödvändiga för sant lärjungaskap och Kristus mission. De är oumbärliga när det gäller att möta de andliga behoven hos både unga och gamla.

De tio iCOR-värderingarna utgör ett ramverk som fokuserar på sant lärjungaskap. De ger församlingen kraft att sätta realistiska mål och skapa effektiva program. De tio iCOR-värderingarna låter en för- samling bli det sanna andliga hemmet för alla människor och kulturer oavsett ålder.

FÖRORD

8 iCOR

(9)

RELATIONER ANDLIG TILLVÄXT

MISSION

UTRUSTA

FÖRENA Dessa församlingar strävar efter att skapa äkta och kärleksfulla relationer tvärs över generationer och över kulturella och sociala gränser.

TILLBE Församlingar förstår tillbedjan som vanan att varje dag göra evangeliet verkligt. De söker efter kreativa tillfällen att fira gudstjänst i vardagen och är hän- givna när det gäller att göra sabbaten till en meningsfull erfarenhet.

TJÄNA Mission och tjänande kräver alltid en tjänande inställning. Tjänande församlingar följer Jesus exempel genom att se till andras behov och söka nya vägar att tjäna.

FÖRSONA Försonande och försonade församlingar fostrar aktivt försoning och helande i Jesus namn, både när det handlar om vårt förhållande till vår himmelske Far och till andra.

HANDLEDA Församlingar som bryr sig om att följa sina barn och ungdomar i synnerhet, men också vuxna, på deras vandring i tro är engagerade i att skapa andliga mentorsrelationer.

TRÄNA Församlingar som är öppna för att lära sig erbjuder träningstillfällen för sina medlemmar, så att medlemmarna kan utveckla sina individuella gåvor och förmå- gor och stödja tjänstgöring i församlingen.

LEDA Församlingar som drivs stra- tegiskt och som har ett mål leder med en vision och passion och integrerar den yngre generationen i församlingens ledarskap.

UNDERVISA Församlingar som undervisar om Guds Ord kommunicerar på ett relevant, kreativt och praktiskt sätt.

VISA OMSORG Dessa försam- lingar odlar en kärleksfull attityd som når ut till andra människor med empati och accepterar dem sådana de är. De betjänar dem aktivt och stöder dem på alla områden i livet.

DELTA Församlingar som uppmuntrar till deltagande värderar gåvor och färdigheter hos sina medmänniskor och skapar utrymme för dem så att de kan ta del i att forma alla delar av församlingslivet.

På detta sätt understöder de en känsla av tillhörighet och identifikation med församlingen.

FÖRORD 9

(10)

SÅ ANVÄNDER NI GUIDEN 10 iCOR

Så använder ni guiden

1. DISKUTERA ICOR-PRINCIPERNA I FÖRSAMLINGSSTYRELSEN Att förstå iCOR-principerna är det första viktiga steget. Varje församling är unik, och en och samma storlek passar aldrig alla församlingar. Det bästa sättet att gå framåt är att avsätta tid i varje styrelsemöte för att diskutera en iCOR-värdering. Det finns tio principer, vilket betyder att ni kan gå igenom alla principerna och diskutera genomförandet under ett år eller två. Den här guiden är upplagd så att den andliga inledningen naturligt leder till denna diskussion.

DEN HÄR GUIDEN INGÅR I EN PROCESS SOM SKA HJÄLPA DIN FÖRSAM- LING ATT GENOMFÖRA ICOR. DEN PROCESSEN HAR FEM STEG.

2. STRUKTUREN

Guide för församlingens styrelse och ledare har strukturerats på ett praktiskt sätt. Där finns både diskussions- och tillämpningsfrågor.

Använd båda. Genom att samtala kommer ni att lära känna de andra styrelseledamöterna bättre. Ni kommer att förstå varandra bättre, och detta gör tillämpningen mycket lättare. Tankarna som följer varje princip kan användas för styrelsens andakt. Det finns också videor som styrelsen kan titta på tillsammans och som även kan användas som inledning till sabbaternas bibelstudium eller som ett nytt och fräscht inslag under gudstjänsten. Diskutera hur ni bäst kan använda dem.

(11)

3. iCOR-SPIRALEN

När ni diskuterar varje iCOR-princip i handboken kommer ni att bli överraskade när ni upptäcker hur mycket ni redan gör. Under denna diskussion kommer ni också att se potentialen ni har för att förverkliga era planer. iCOR är holistiskt, och det betyder att hela församlingen är inkluderad. När ni omsätter dessa principer i prak- tiken så försäkra er om att ni inte gör ungdomarna i församlingen till ett projekt. De ska vara med i processen från början.

Missförstå inte iCOR. Det är inte ett program som kan genom- föras och avslutas. Det är snarare en pågående erfarenhetsmässig inlärningsprocess som börjar om och om igen. För att ni ska förstå vad vi menar med det har vi utvecklat iCOR-spiralen till vänster.

Denna handledning ska leda er igenom denna spiral, värdering för värdering.

SÅ ANVÄNDER NI GUIDEN 11

(12)

1. REFLEKTION

Reflektera över den nuvarande situationen.

Vad finns redan? Vad behövs och vad menar vi med det?

2. MÅL

Vilka möjligheter finns det för förbättringar om vi tänker på våra resurser? Sätt målen.

3. STEG

Vad har vi för strategi och konkreta steg att ta?

4. UTFÖRANDE Börja experimentet och genomför konkreta

handlingar. 5. UTVÄRDERING

Vilken verkan har det haft?

Vad gick fel?

Vilka framgångar kan vi fira?

SÅ ANVÄNDER NI GUIDEN

12 iCOR

(13)

4. KOMMUNIKATION

När en församling inför de tio principerna är det väsentligt att man tydligt redogör för dem. Glöm inte att regelbundet berätta för hela församlingen om beslut och initiativ, kanske på olika sätt för olika målgrupper. Transparens och redovisning är viktigt. När det rör sig om något nytt är detta speciellt viktigt. Det är mer troligt att det nya blir väl mottaget om församlingsmedlemmarna förstår resonemanget bakom det som görs.

5. ÅRLIG UTVÄRDERING

När ni väl har gått in i iCOR:s nätverk och börjat arbeta med det har ni skickat ett mäktigt budskap till era bröder och systrar, ert samhälle och samfundet centralt att er församling tror på och prioriterar ett

lärjungaskap som sträcker sig över generations- och kulturgränser.

För att visa att det finns ansvar, uppföljning och en pågående dialog har vi utvecklat två instrument för utvärdering: ett iCOR försam- lingstest och en iCOR-barometer. Detta är inte någon revision. Vi vill bara försäkra oss om att ni regelbundet utvärderar vad ni gör, och en årlig utvärdering är en bra idé. Detta hjälper också iCOR:s ledarskap att regelbundet utvärdera iCOR:s ramverk, så att det fortsätter att möta den lokala församlingens behov.

SÅ ANVÄNDER NI GUIDEN 13

5. UTVÄRDERING Vilken verkan har det haft?

Vad gick fel?

Vilka framgångar kan vi fira?

(14)

OM NI TYCKER ATT ER FÖRSAMLING BEHÖVER VARA MER FOKUSERAD PÅ LÄRJUNGASKAP KAN NI BÖRJA NU. VID ERT NÄSTA STYRELSEMÖTE KAN NI VÄLJA VILKEN VÄRDERING NI VILL OCH BÖRJA LÄSA.

Det är bara en sak till ni bör veta. Varje värdering har bibeltexter man kan lägga till – dessa är frivilliga – beroende på hur mycket tid ni har avsatt. Bibeln är viktig, med det är också diskussionen! Se till att det finns tid för diskussion och genomförande.

Om ni planerar framåt kan alla styrelsemedlemmar läsa de extra bi- beltexterna i förväg, be om vad de betyder och till och med diskutera dem med andra medlemmar. Detta ger styrelsemötet och era planer Ordets kraft, bön och gemenskap.

NU BÖRJAR VI!

14 iCOR

Nu börjar vi!

(15)

(16)

FÖRENA 1

(17)

RELATIONSBYGGANDE FÖRSAMLINGAR STRÄVAR EFTER ATT FORMA ÄKTA OCH KÄRLEKSFULLA RELATIONER ÖVER HINDER SOM ÅLDER, KULTUR OCH SOCIALA SKILLNADER.

FÖRENA 17

”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abra- ham och arvtagare enligt löftet” (Gal. 3:26–29).

FLER BIBELTEXTER

Apg. 2:45–47 Daglig gemenskap Apg. 15:1–21 Diskussion

Joh. 15:1–17 Jesus och kärlek Fil. 1:9–10 Kärlek och omdöme

VAD INNEBÄR FÖRENA?

Gud är kärlek, och som Fader, Son och helig Ande är han en relation- ernas Gud – och hans församling behöver också återspegla denna sida av honom. Att bygga sunda relationer är en av den kristna församling- ens viktigaste och mest angelägna uppgifter. Kärleken som finns hos Jesus efterföljare är ett centralt karaktärsdrag som identifierar dem som tillhör Gud. Den gör deras tro äkta. Det är i grunden omöjligt att älska Gud och inte bry sig om sina medmänniskor. Kristen gemenskap måste byggas upp och levas ut. Den är mer än att ett litet antal människor samlas på samma plats för att lyssna på ett andligt program.

En relationsbyggande församling arbetar medvetet för att skapa äkta och kärleksfulla relationer tvärs över åldersgränser, kulturella och sociala gränser, och med att få kontakt med människor både i och utanför församlingen. Detta är speciellt viktigt för de unga i församlingen, för det är viktigt för deras andliga tillväxt att de har relevanta relationer inte bara med sina kompisar utan också med vuxna.

(18)

FÖRENA

18 iCOR

TANKAR

Mer än hälften av världens befolkning bor i städer. Vi kommer i kontakt med människor hela tiden, och ofta har vi kontakt med så många människor att vi inte har särskilt många nära relationer. Vi anknyter inte. Vi har inte särskilt många vänner som vi vet att vi kan lita på.

Och det ligger en fara i det, för det betyder att vi förlorar kontakten med varandra, eftersom vi försöker hålla kontakt med alla. Bibeln påminner oss om hur viktigt det är att ha kontakt: ”Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp.

Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp” (Pred. 4:9, 10).

Många lämnar församlingen, men inte för att de väljer det utan på grund av det olyckliga faktum att vi förlorar kontakten med dem.

Vi håller inte kontakten, och vi tar inte kontakt med nyinflyttade i vårt område. Antingen förlorar vi kontakten, eller så skapar vi aldrig någon. Hur kan vi bli bättre på att skapa kontakt? Ha kontakt med andra församlingar i grannskapet. Ha kontakt med den pastor som organiserar arbetet i området eller med den som har hand om ung- domsarbetet. Låt dem veta att detta är en församling som värde- sätter kontakter och som vill vara säker på att ingen som flyttar hit förbises. Hur är det när någon flyttar? Har ni kvar kontakten? Och i så fall, hur?

Nya testamentet är fullt av brev. Många av dem kommer från Paulus, och när man läser hans inledningar kan man riktigt höra hur han önskar att han var där tillsammans med dem. ”Jag skriver detta med stora bokstäver”, säger han. ”När jag kommer till er”, lovar han ^(Gal.

6:11; 2 Kor. 12:21). Och det viktigaste: det märks att han verkligen bryr sig om hur medlemmarna mår och om de är frälsta.

När du ser dig omkring i din församling, vem ser du? Vem ser du inte? Kanske hade du hand om scouterna i många år, men många av scouterna är borta sedan länge och inte längre en del av församlings- familjen. Kanske några av de äldre medlemmarna inte längre tycker att det är så lätt att ta sig till församlingen. Kanske har du sett åtskilli-

(19)

ga studenter flytta till er stad, men de har inte stannat i församlingen.

Har människor immigrerat till ert område, men de kan inte språket särskilt bra? Hur kan ni få alla dessa involverade i församlingen? Skapar ni relationer över generationsgränser, sociala och kulturella gränser?

DISKUSSION

Har vi förlorat kontakten med några nära vänner genom åren?

Varför?

Har vi några äkta relationer över gränserna? Vad ger dessa relationer oss?

Känner vi till någon medlem som vi har förlorat kontakten med?

Vad innebär det för oss att inte skapa relationer över gränserna?

FRÅGOR OM HUR NI KAN GÖRA DETTA

Vad gör vi redan nu för att skapa äkta relationer?

Finns det delar i vår församlingskultur som behöver förändras för att skapa äkta relationer i församlingen?

Vilka möjligheter finns det att skapa fler relationer inom de när- maste tolv månaderna?

Vilka praktiska idéer kan vi genomföra före nästa styrelsemöte?

(Välj en eller två, antingen från förslagen här nedan eller från er egen diskussion.) FÖRSLAG PÅ VAD NI KAN GÖRA

Utveckla ett välkomstpaket för nya medlemmar.

Utse en ”polare” till varje ny medlem.

Organisera en återvändarsabbat.

Använd sociala medier för att hålla kontakt med medlemmar som har flyttat.

Skapa en bönegrupp över generationsgränserna, där medlemmarna ber för andra tvärs över gränserna.

Organisera sabbater som medvetet blandar grupper, där gamla och unga är tillsammans i bibelstudiegrupperna.

Skapa ett system så att varje medlem kan lära sig namnen på alla de andra medlemmarna (en ”facebook” för församlingen).

FÖRENA 19

(20)

VISA OMSORG 2

(21)

FÖRSAMLINGAR SOM VISAR OMSORG MÖTER MÄNNISKOR MED KÄR- LEK OCH MEDKÄNSLA OCH ACCEPTERAR DEM SOM DE ÄR. FÖRSAM- LINGARNA TJÄNAR AKTIVT DET GODA HOS DEM, STÄLLER UPP FÖR DEM OCH STÖDER DEM PÅ ALLA OMRÅDEN I LIVET.

”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ’Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver?” (Jak. 2:14–16).

FLER BIBELTEXTER 5 Mos. 19:1–14 Asylstäder

Rom. 14:1–15:7 Skillnader och acceptans VAD INNEBÄR VISA OMSORG?

Genuin omsorg fyller de flesta mänskliga behov. De som upplever att de är älskade och accepterade utvecklar tilltro och blir mer öppna och mottagliga. Församlingar som visar omsorg tar hand om sina medmänniskor och bygger upp en stödjande gemenskap, eftersom de inser att deras uppdrag är att älska som Jesus älskade och att hjälpa

andra att bli helade. I synnerhet unga människor behöver få uppleva en kärleksfull, omtänksam och stödjande trosgemenskap. Omsorg drar in människor i det ömsesidiga ansvaret att ta hand om varandra.

Det spelar ingen roll för andra hur mycket bra och sann kunskap vi har, de behöver uppleva det!

Församlingar som visar omsorg är engagerade i att stödja dem som de har fått ansvar för i deras andliga tillväxt så att de en dag kan säga:

”Detta är min församling!” Äkta omsorg innefattar både bön och allt slags praktisk hjälp. En inställning som innebär att man visar omsorg gör församlingar känsliga för sina medmänniskors behov, både de andliga och de andra behoven.

TANKAR

Vore det inte fantastiskt om er lokala Adventkyrka var känd som den mest kärleksfulla platsen i stan! Jesus sa till sina lärjungar att

VISA OMSORG 21

(22)

VISA OMSORG

22 iCOR

människor skulle känna igen hans efterföljare på hur mycket de älskade varandra. Men många människor känner sig inte älskade eller accepterade i församlingen. Jag tror säkert att ni håller med om att detta är väldigt ledsamt, och tillsammans vill vi göra något åt det.

Men en församling som följer iCOR är annorlunda. Den följer Jesus exempel och visar ovillkorlig kärlek och acceptans. Jesus var en förebild på hur man helt och fullt accepterar dem som var uppriktiga sökare. I Matt. 6 kan vi se Jesus exempel. Strax efter att han hade mättat de femtusen med fem bröd och två små fiskar steg lärjungar- na i en båt och seglade över sjön till Kapernaum. Andra följde efter, för de sökte efter Jesus. De fann honom och bland annat frågade de

efter ytterligare ett tecken så att de kunde se och tro. Jesus talade om bröd från himlen och förklarade sedan: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh. 6:35).

Jesus lovade att alla som kommer till honom och tror aldrig kommer att vara hungriga eller törstiga. Ett underbart löfte! Men han var inte fär- dig, han fortsatte med ett annat löfte: ”Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort”

(Joh. 6:37). Orden är så inkluderande – Jesus välkomnar ”vemsomhelst”.

Inte några, inte den goda, inte den perfekta, inte den utvalda. Vem som helst. Dessa ord är allomfattande ord som inbjuder alla att komma till Jesus och att vara säkra på att de aldrig kommer att bli bortkörda.

Många församlingar och kristna strävar efter att följa Jesus exempel och vara välkomnande. Om vi kan acceptera människor och inkludera dem i den heliga Andens arbete så har de möjlighet att utvecklas och mogna i tron i en säker och accepterande omgivning. Plantor gror och växer bäst i en omgivning där de får omsorg och näring. På liknande sätt kan våra bröder och systrar växa i vår kärlek, vårt accepterande, vårt stöd och vår omsorg.

Hur kan vår församling bli mer accepterande och kärleksfull? Vad kan vi göra för att låta människor känna sig mer välkomna och stöttade?

(23)

DISKUSSION

Har vi hört om någon i vår församling som inte känner sig accepte- rad? Varför accepteras inte den personen? Vad har bidragit till att han eller hon inte accepterades?

Varför är det så svårt att acceptera andra som är annorlunda än vi själva? Vilken typ av människor har du (och ni) svårt att acceptera och varför? Vad får dig att känna att din församling bryr sig om dig? Vad får dig att känna motsatsen?

Vad gör vi som församling redan nu för att nå ut till varandra och acceptera människor som de är?

Finns det saker i vår församlingskultur som behöver förändras för att vi ska bli omtänksamma, accepterande och kärleksfulla?

Vad kan vi avsiktligt göra för att vara mer omtänksamma, accepterande och kärleksfulla?

Skapa en grupp som välkomnar alla.

Genomför en plan som uppmuntrar medlemmarna att bjuda hem människor.

Utveckla en omgivning som understöder nya idéer.

Skapa ett system så att varje medlem kan lära sig namnen på alla de andra medlemmarna (en ”facebook” för församlingen).

Reflektera och diskutera regelbundet om medlemmar känner sig välkomna, och skapa ett system där pastorn eller någon medlem följer upp detta.

Planera en ”dela-med-sig”-gudstjänst där alla kan berätta om tillfällen när de blev accepterade och tillfällen när de inte blev det.

Skapa små grupper för att träna accepterande och omsorg.

Gör en lista över människor i församlingen som behöver extra omsorg (t.ex. äldre medlemmar) och inbjud församlingen att be för dem och visa dem omsorg.

VISA OMSORG 23

(24)

DELTA 3

(25)

FÖRSAMLINGAR SOM UPPMUNTRAR DELTAGANDE SÄTTER VÄRDE PÅ GÅVOR OCH FÄRDIGHETER HOS SINA MEDMÄNNISKOR OCH SKAPAR UTRYMME FÖR DEM ATT VARA MED OCH FORMA ALLA DELAR AV FÖR- SAMLINGSLIVET. PÅ SÅ SÄTT SKAPAR DE EN KÄNSLA AV TILLHÖRIGHET OCH IDENTIFIERING MED FÖRSAMLINGEN.

DELTA 25

”Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.

Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många” (1 Kor. 12:12–14).

Apg. 20:7–12 Faran med att inte inkluderas Ef. 4:11–16 Gåvor i församlingen

2 Mos. 18:13–18 Mose skulle inte göra allting själv

VAD INNEBÄR DELTA?

Att hjälpa till att forma församlingslivet förstärker känslan av att höra till och identifiera sig med församlingen och dess uppdrag. Detta är särskilt sant när det gäller unga människor. De har fullt med idéer, åsikter och energi, men alltför ofta får de inte tillfälle att använda dessa i församlingen. Studier visar att ungdomar tycker att försam- lingen är relevant, men tycker församlingen att ungdomarna är relevanta? Känslan av tillhörighet stärks framför allt när man får vara med och bidra. Med tanke på unga människor har ledarna inom Adventist- samfundet sagt följande år 2007: ”Orsakerna som oftast har fram- förts av dem som har lämnat gemenskapen i den lokala församlingen återfinns i relationer, avsaknaden av en känsla av tillhörighet och

(26)

DELTA

26 iCOR

bristen på ett meningsfullt engagemang i den lokala församlingen och dess uppdrag” (”Conserving Membership Gains”, General Conference of Seventh-day Adventists Executive Committee, 2007, paragraf 5). Församlingar behöver därför uppmuntra sina medlemmar, unga och gamla och även gäster, att ta aktiv del i att utforma församlingens vision och uppdrag.

TANKAR

I Apg. 20 finns en chockerande berättelse med ett gott slut. Paulus befinner sig i Troas och är engagerad i en diskussion som pågår natten igenom. Många är där, inklusive en ung man som heter Eutychos.

Han sitter på fönsterkarmen. Varför befinner sig den här unge mannen här i fönstret? Varför sitter han inte på en stol, och varför inte nära Paulus? Om han hade kommit speciellt för att lyssna på Paulus skulle han väl ha suttit nära honom. Eutychos befinner sig i fönstret i utkanten av församlingen, bildligt såväl som bokstavligt talat. Han är inte en del av det som händer, han tar inte del i diskussionen.

Så … han somnar, ramlar ner och dör. Några kanske säger att det är hans eget fel, men är det så? Hur hade det varit om Eutychos hade tagit del i samtalet? Om någon hade inbjudit honom att vara med.

Vad skulle då ha hänt? Vi vet inte, men det vi vet är att denne unge man inte är en del av mötet, inte en del av det som händer, inte en del av församlingen.

Har du någonsin tänkt på hur många som sitter på församlingens fönsterbräde? Människor som inte hör till, som befinner sig på yttersta kanten. Människor som inte tar del i samtalet. Anonyma och osedda. Du kan nog inte komma på så många, för du har nog inte lagt märke till dem tillräckligt för det. Eutychos är ett tragiskt exempel som på ett fantastiskt sätt visar faran med människor som inte deltar.

Ofta lägger vi inte märke till dem innan något förfärligt händer. Tänk på detta: Skulle vi ha läst om Eutychos i Bibeln om han inte hade fallit? Skulle vi ha lagt märke till honom? Skulle människorna i det rummet ha lagt märke till honom? Ofta är det inte förrän någon faller bort som vi lägger märke till dem.

(27)

Nu var Eutychos en ung människa, men detta gäller så mycket mer än ungdomar. Församlingar knuffar ut många på kanten. En del församlingar knuffar ut kvinnor, andra knuffar ut män. Ofta blir människor av en speciell nationalitet eller bakgrund knuffade ut på kanten. I en del församlingar tar inte ”liberalerna” del, i andra ”de konservativa”. Detta är precis vad Paulus talar om i Gal. 3: i Kristus är det inte längre manligt eller kvinnligt, inte längre nationaliteter och bakgrunder, inte längre konservativa eller liberala. I Kristus finns bara kristna.

Så tänk på er fönsterbräda. Vilka sitter där? Vilka tar inte del? Varför tar de inte del? Vad kan ni göra för att inkludera alla? Och kom ihåg att av alla de människor som Paulus mötte så berättar Bibeln att den ende som han kramade var Eutychos, pojken som satt ute på kanten.

Vilka behöver ni krama?

DISKUSSION

Vem tror vi sitter ute på kanten? Varför tror vi de befinner sig där?

Varför är de inte mer engagerade?

Varför är det så svårt att få alla att engagera sig?

Hur kan vi uppmuntra människor till att engagera sig? Vad kan vi göra?

Vad gör vi redan för att försäkra oss om att alla kan vara med?

Finns det delar i vår församlingskultur som behöver förändras för att uppmuntra människor att engagera sig?

Vad kan vi medvetet göra för att uppmuntra till mer engagemang?

Organisera en dag då alla kan upptäcka sina andliga gåvor.

Skapa en lista över olika aspekter av församlingslivet och be aktivt olika personer att engagera sig i dem.

Utveckla en miljö som stöder nya idéer.

Häng upp en anmälningslista med uppgifter som församlingen behöver få utförda och avvisa inte någon som anmäler sig.

Utmana en grupp människor i utkanten att ta över en uppgift i församlingen under en vecka. Utmana dem sedan oftare.

Om en tjänst blir ledig, fyll den inte förrän någon ny stiger fram – lita på Gud att någon kommer att göra det.

Organisera församlingen runt arbetsgrupper och ta med någon ny i varje arbetsgrupp.

Para ihop medlemmar i utkanten med erfarna medlemmar och låt dem ta del tillsammans.

DELTA 27

(28)

TILLBE 4

(29)

FÖRSAMLINGAR FÖRSTÅR TILLBEDJAN SOM ATT VARJE DAG LEVA UT VAD EVANGELIET INNEBÄR. DE SÖKER EFTER KREATIVA MÖJLIGHETER ATT FIRA GUDSTJÄNST OCH TILLBE I VARDAGSLIVET. DE ARBETAR HÄN- GIVET FÖR ATT GÖRA SABBATEN TILL EN MENINGSFULL ERFARENHET.

TILLBE 29

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”

(Matt. 18:20).

Kol. 3:16, 17 Allting borde vara tillbedjan 1 Mos. 4:1–16 Strid om tillbedjan Joh. 4:19–26 Ande och sanning Upp. 4:1–11 Tillbedjan i himlen Upp. 14:6–13 Kallelse till tillbedjan

VAD INNEBÄR TILLBE?

Tillbedjan är inte en föreställning eller ett program utan ett sätt att leva. Den förlitar sig på att Gud är närvarande och låter Bibelns san-

ning bli en realitet i det vardagliga livet. ”Guds barn” förkunnar inte bara evangeliet utan firar det och lever ut det var de än möter varandra. Studier visar att erfarenheten av gemensam tillbedjan, glädje och vördnad i sång, musik, bön och predikande har en positiv effekt på en individs andliga liv, och denna effekt påverkar det dagliga livet.

Församlingar som vill växa i gemensam tillbedjan lägger ner mycket kraft på att göra sabbaten till en meningsfull erfarenhet och forma en gudstjänst där även unga människor kan bidra och känna att den rik- tar sig till dem. ”De religiösa aktiviteterna borde planeras och skötas så att de inte bara är givande utan också är så trevliga att de verkligen blir lockande” (Ellen G. White, Testimony Treasures, vol. 2, s. 440). Gemensam tillbedjan kan vara inriktad på andliga behov och konkreta situationer och ändamål. Men en kärleksfull, glädjefylld och tacksam inställning hos dem som firar gudstjänst är viktigare än olika programpunkter.

(30)

TANKAR

När vi öppnar våra Biblar tar det inte lång stund innan vi upptäcker att tillbedjan står i centrum av vår mänskliga erfarenhet. Till och med den första konflikten handlade om tillbedjan. Ofta kan tillbedjan leda till konflikt i våra församlingar, men hur skulle det vara om vi inte fokuserade på varandra utan på Gud?

Genom hela Bibeln läser vi om hur upplevelser av tillbedjan leder människor till Gud. Avsikten är inte splittring och att få människor att ifrågasätta varandra. Titta på berättelsen om när Salomo byggde templet. När folket vördnadsfullt står och tittar på templet som är fyllt av Guds närvaro ber Salomo, och när han ber påminns de om att Gud är en Gud som hör och förlåter.

En av de saker som plågade judarna under exilen i Babylon var att de var skilda från sitt centrum för tillbedjan – templet. Men under samtalet mellan Jesus och den samariska kvinnan förklarar han hur tiden har kommit när det inte handlar om var vi tillber, utan vem vi tillber – i ande och sanning. Den tiden är nu. Vad betyder det? Det betyder att tillbedjan inte ska begränsas bara till sabbatsförmiddagens gudstjänst utan utsträckas till varje ögonblick av vårt liv. Vi har inte längre något tempel, vi är levande tempel. Så när människor möter oss, upplever de då att vi är människor som hör dem, förlåter dem, älskar dem? Precis det som Salomo påminde israeliterna om när han byggde det första templet.

Det betyder också att när vi tillber på sabbatsförmiddagen måste vi vara relevanta i undervisningen, uttryckssättet och tillämpningen.

Hur gör vi det? Det ska ni fundera ut i er lokala församling. Fundera över varför människor kommer till församlingen. Fundera över varför en del människor inte kommer till församlingen:

Har det vi gör blivit irrelevant? Leder vi inte längre människor till Gud?

Varför sjunger vi de sånger vi sjunger? Och förstår vi de sånger vi sjunger?

Följer vi bara rutiner? Eller tackar och prisar vi Gud?

Varför ber vi? Kommer vi till Gud med tacksamhet i våra hjärtan?

Eller är vi fulla av önskningar om vad vi vill att han ska göra härnäst?

(31)

Har du någon gång inbjudit vänner till församlingen? Ofta tar det lång tid att samla mod. När du till slut ber dem att ta del i gudstjäns- ten, sitter du då i konstant rädsla för vad som kan hända? Kommer predikan att vara bra? Kommer tillbedjan att vara helig? Kommer mina vänner att beröras av den heliga Anden? Eller kommer vår gudstjänst att vara totalt meningslös för dem? Alltför ofta är det senare fallet.

Hur tillber ni? Och varför? Hur skulle ungdomar i er församling svara på den frågan? Vad kan ni göra för att verkligen tillbe i ande och sanning?

DISKUSSION

Diskutera några av frågorna som har tagits upp i tankarna ovan.

Vilka typer av tillbedjan och gudstjänst kan vi räkna upp (musik är inte den enda gudstjänstmodellen)?

Vad betyder Jesus ord om att ”tillbe … i ande och sanning” (Joh. 4:23)? Vad begär Gud av oss när det gäller tillbedjan och gudstjänst?

Är vårt sätt att tillbe och fira gudstjänst relevant för alla våra medlemmar, ungdomar, barn och besökare?

Vad gör vi redan för att tillbe Gud på ett relevant sätt?

Finns det saker i vår församlingskultur som behöver förändras för att tillbedjan och gudstjänsten i vår församling ska bli relevant?

Vad kan vi göra för att tillbedjan och gudstjänsten i vår församling ska bli mer relevant för alla?

Inkludera avsiktligt så många som möjligt i församlingens guds- tjänst.

Skapa en varierad gudstjänst som tilltalar en bred åhörarskara.

Var noga med att välja sånger utifrån deras text, och försäkra er om att medlemmarna förstår vad de sjunger.

Utse en äldre och en yngre person till att organisera en gudstjänst för alla åldersgrupper (eller två personer med olika kulturell eller social bakgrund).

Bilda en gudstjänstkommitté som har ansvar för att leda försam- lingen i dess tillbedjan.

Involvera unga och gamla i planeringen av er läroplan och utvärde- ringen av den.

Instruera predikanter att förbli relevanta och ha med praktisk undervisning.

Involvera ungdomar i planeringen av gudstjänster för besökare.

TILLBE 31

(32)

UNDERVISA 5

(33)

FÖRSAMLINGAR SOM UNDERVISAR OM GUDS ORD KOMMUNICERAR PÅ ETT RELEVANT, KREATIVT OCH LIVSNÄRA SÄTT.

UNDERVISA 33

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar” (5 Mos. 6:5–9).

Pred. 12:9–11 Predikaren var en framstående lärare Matt. 4:23, 24 En sammanfattning av Jesus verksamhet Matt. 28:18–20 Ett påbud om att undervisa dem som har blivit

lärjungar

Rom. 10:13–17 Man kan bara tro om man har blivit undervisad VAD INNEBÄR UNDERVISA?

Människor söker efter sund biblisk undervisning som är relevant

för deras liv. Studien The Value Genesis Europe (en studie av värderingar som genomfördes av Generalkonferensen år 2007) visar att predikningar som når unga människor är väldig viktiga för hur de upplever försam- lingen. När de upplever predikningar som rör vid deras hjärtan är det åtta gånger mer troligt att de stannar i församlingen än de ungdomar som inte har den upplevelsen. Relevanta predikningar är möjliga när man är känslig och öppen för verkligheten och de andliga behoven i dessa människors liv och pratar med dem om de här sakerna. Eftersom tron på Jesus kommer genom förkunnelsen

(Rom. 10:17) är det viktigt att kristna värderingar och biblisk undervisning ges på ett praktiskt, autentiskt och kreativt sätt med Jesus i fokus. Det är också mer troligt att församlingar som prioriterar detta är mer relevanta för besökare. Men att dela med sig av sin tro är inte begränsat till gudstjänsten eller ensidigt predikande i ett kyrkligt sammanhang. Det är lika viktigt med personliga samtal och att använda vardagliga situationer till att dela med sig av sin tro på ett kreativt sätt (5 Mos. 6:6–9).

(34)

TANKAR

Jesus var en mästerlig lärare. Förutom helande ägnade han den störs- ta delen av sin verksamhet åt undervisning. Vi läser att han undervisade med auktoritet i motsats till de skriftlärda. Vi läser att han lärde ut det som var nytt. Vi borde också inse att Jesus undervisade om mycket mer än det som vi läser om i evangelierna. Under tre år gick han runt i landet och undervisade sina lärjungar, sina efterföljare och människorna. Han måste ha undervisat om mycket mer än de småbi- tar som evangelisterna inspirerades till att dela med sig av till oss.

Om vi tittar på Jesus undervisning kan vi se att mycket av den är mycket relevant, kreativ och praktisk. Tänk på alla de gånger då Jesus mötte någon som hade svårigheter. Han hjälpte dem alltid och använde sedan ofta detta praktiska exempel i sin undervisning. Tänk på när någon ställde en svår teologisk fråga. Hur svarade han? När fa- riséerna frågar honom om skatter och tionde ber Jesus om någonting praktiskt: ett mynt. När han använder detta enkla exempel hjälper han folkskaran att upptäcka sitt eget svar. När den rika ynglingen frågar vem som är hans nästa berättar Jesus en historia om en man, en levit, en präst och en samarier. Genom att använda den kreativa berättelsen hjälper han den unga mannen att själv finna svaret.

Jesus undervisning var djupsinnig och förändrade liv, men den var ock- så relevant, kreativ och praktisk. När Jesus undervisade om himmelriket i Matt. 13 berättade han först en liknelse om himmelriket där han

jämförde det med ett senapskorn som sås av en människa. Senapskor- net växer och växer tills fåglar kan sitta i plantan. Detta är praktisk och relevant undervisning, men den är bara relevant för dem som arbetar på fälten. Så Jesus undervisar återigen om himmelriket med hjälp av en annan liknelse. Denna gång är det en kvinna som blandar jäst i degen och degen jäser: det är himmelriket. Ett annat praktiskt och kreativt exempel, men denna gång för dem som arbetar i hemmet.

UNDERVISA

34 iCOR

(35)

Tänk på undervisningen i vår församling. Är den relevant? Är den kreativ? Är den praktisk? Tänk på förra veckans predikan. Tror du att den passade in på alla dem som hörde den? Tänk på predikan före den.

Kommer du ens ihåg den? Berättade den om Guds Ord på ett kreativt sätt? Tänk på predikan för en månad sedan. Var den så praktisk att du har haft användning av den i ditt liv? Förhoppningsvis svarade du ja på samtliga dessa frågor, men var realistisk: undervisningen i våra för- samlingar kan förmodligen bli mer som Jesus undervisning. Vad kan vi göra för att göra vår undervisning mer lik Jesus undervisning?

DISKUSSION

Kommer du ihåg någon predikan som förändrade ditt liv? Vad var så speciellt med den undervisningen?

Var det en erfarenhet som förändrade ditt liv? Varför var den så mäktig?

Vilka möjligheter har vår församling att undervisa, förutom guds- tjänsten?

Vad gör vi redan för att undervisa på ett relevant, kreativt och praktiskt sätt?

Finns det saker i vår församlingskultur som behöver förändras för att undervisningen ska bli mer relevant, kreativ och praktisk?

Hur kan vi som församling undervisa mer relevant, kreativt och

praktiskt?

Inkludera avsiktligt så många ungdomar som möjligt i församling- ens undervisning.

Skapa en plan för att utrusta församlingens medlemmar så att de kan undervisa om sin tro i vardagliga situationer.

Skapa en varierad plan för undervisning och gudstjänster som tilltalar en bred åhörarskara.

Bilda en kommitté som är ansvarig för att leda församlingen i planeringen av undervisning och tillbedjan.

Ha en samling för att kläcka idéer där alla medlemmar tänker ut praktiska sätt som de kan använda för att dela med sig av sin tro.

Försök att tänka på vad det innebär att undervisa utan ”undervisning” och att predika utan ”predikande”.

Involvera de unga i planeringen av er undervisningsplan och utvär- deringen av den.

Lär predikanterna att förbli relevanta och ha med praktisk undervisning.

Låt ungdomarna vara med och planera gudstjänster för besökande.

Be samfundet centralt att träna era lekmän i att undervisa på kreativa, relevanta och praktiska sätt.

UNDERVISA 35

(36)

TJÄNA 6

(37)

ATT VITTNA OCH ATT HJÄLPA KRÄVER ALLTID EN TJÄNANDE INSTÄLL- NING. TJÄNANDE FÖRSAMLINGAR FÖLJER JESUS EXEMPEL GENOM ATT SE TILL ANDRAS BEHOV OCH SÖKA EFTER NYA VÄGAR ATT BETJÄ- NA MÄNNISKOR.

TJÄNA 37

”Men Jesus kallade till sig dem och sade: ’Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken.

Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många’”

(Matt. 20:25–28).

Jes. 10:1–3 Kallad till att tjäna Mika 6:8 Guds krav

Joh. 13:1–17 Fottvagning som ett exempel Ef. 5:21–33 Tjänande inom äktenskapet

VAD INNEBÄR TJÄNA ?

”Församlingen är organiserad för att tjäna” (Ellen White, Education, s.

268.6). Den är en gemenskap som bryr sig om och hjälper. När unga människor får frågan vad de tycker är viktigt att församlingen är säger många av dem att församlingen borde påverka samhället. Speciellt unga människor är beredda att bli involverade i meningsfulla utåtrik- tade aktiviteter som gör skillnad i deras medmänniskors liv. Därför ska de inte bara bli tillfrågade om att hjälpa till med att genomföra de här aktiviteterna, utan de ska också vara med och utveckla och planera dem. De som är aktivt involverade kan lättare identifiera sig med församlingen och adventisttron. Idag är det lättare för människor i församlingen att inbjuda vänner och bekanta att hjälpa till med att betjäna samhället än att bara be dem att komma med till gudstjänster- na. När församling och tro är relevanta för samhället så kommer både

(38)

unga och gamla att bli mer villiga att tala med sina vänner och andra om sin tro. Jesus liv visar hur mycket förkunnelsen om de Goda Ny- heterna beror på en positiv, öppen och tjänande inställning till andra.

Det här är speciellt viktigt för ungdomarna i församlingen, för det är absolut nödvändigt för deras andliga tillväxt att de har relevanta relationer, inte bara med sina jämnåriga utan också med vuxna.

TANKAR

Är vår församling en pratande eller en handlande församling? Eller både och? Många människor, och speciellt ungdomar, är trötta på pratande församlingar. ”Vi tillbringar för mycket tid med att prata!”

säger de. Vi behöver fråga oss själva om församlingen är en teoretisk eller en praktisk övning. Tänker vi församling eller gör vi församling?

Fransiskus av Assisi sa: ”Predika evangeliet och använd ord – om det är nödvändigt!” Vi har predikat evangeliet, men vi har använt alldeles för många ord. Så många ord, faktiskt, att våra medlemmar, våra barn och våra vänner är trötta. De har tröttnat på församlingen och tröttnat på kristendomen. Hur kan vi återgå till att predika evangeliet utan ord?

Vad kan vi göra så att alla i församlingen börjar betjäna andra? Vad kan vi göra så att alla vi känner arbetar på att göra världen till en

bättre plats? Petrus talar om detta i sitt första brev. Han säger: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda för- valtare av Guds nåd i dess många former” (1 Pet. 4:10). När Petrus talar om att vi ska använda våra gåvor så talar han om mycket mer än vi vanligtvis gör. Är vi trogna tjänare, goda förvaltare av Guds nåd? Gud har bett oss att förvalta hans nåd genom att tjäna andra. Gör vi det?

Många adventistförsamlingar har helt och hållet isolerat sig från samhället de betjänar – ibland är församlingen till och med anonym.

Har du någonsin tänkt på vad som skulle hända om er lokala för- samling en dag försvann helt och hållet? Skulle någon märka det?

Skulle människor oroa sig? Skulle någon anmäla till polisen att ni hade försvunnit? Skulle någon klaga: ”Adventisterna bara försvann och vi behöver få tillbaka dem, för vårt samhälle fungerar inte utan dem.”

Att möta andras behov är förmodligen det bästa sättet att visa Jesus Kristus för den här världen. Att tjäna andra är precis vad vi är kallade till att göra. Så varför följer vi inte Jesus exempel genom att möta andras behov? Varför söker vi inte efter nya och bättre vägar att göra det? Försök att tänka på några verkligt praktiska sätt att tjäna: ge mat åt de hungriga, ge de hemlösa en sovplats, besöka de äldre m.m.

Tänk på sätt att tjäna som är praktiska, sätt som berör liv och som gör världen runt omkring oss till en bättre plats.

TJÄNA

38 iCOR

(39)

Hur kan vi följa Jesus exempel? Hur kan vi tjäna andra? Vad behöver vårt samhälle som vi kan hjälpa till med? Vilka nya sätt att tjäna finns det?

DISKUSSION

Har vi någonsin upplevt hur någon har delat sin tro genom tjänan- de?

Hur tjänade Jesus människor?

Vad kan vi göra för att odla en tjänande anda i församlingen?

Vilka hinder upplever vi när vi tjänar andra?

Vilka steg kan vi vidta för att församlingsmedlemmar ska bli bättre på att tjäna varandra?

FRÅGOR OM HUR NI KAN GÖRA DETTA Vad gör vi redan för att ge till de behövande?

Finns det delar i vår församlingskultur som behöver förändras för att vi ska kunna hjälpa behövande bättre?

Vad kan vi göra för att tjäna bättre?

Ta del i Global Youth Day. Generalkonferensen har material till fler idéer.

Organisera en missionsdag då ni hjälper till i samhället.

Diskutera vad fottvagningen symboliserar och koppla ihop det med en möjlighet att tjäna.

Informera er om era ekologiska fotspår.

Stöd ADRA genom att organisera ett evenemang.

Bilda en kommitté som ska planera regelbundna möjligheter att tjäna andra.

Kontakta kommunkontoret och fråga vad ni kan göra i ert samhäl- le. Var praktisk.

Hjälp församlingens grannar med däckbyte eller att skotta snö.

Besök serviceboenden och umgås med dem som bor där.

Läs artikeln av Janos Kovacs-Biro för fler idéer (se iCORE:s webbsida).

39

(40)

FÖRSONA 7

(41)

FÖRSONANDE OCH FÖRSONADE FÖRSAMLINGAR FOSTRAR FÖRSO- NING OCH HELANDE I JESUS NAMN, BÅDE MELLAN MÄNNISKOR OCH I RELATIONEN TILL VÅR HIMMELSKE FAR.

FÖRSONA 41

”Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig ge- nom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budska- pet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud” (2 Kor. 5:18–20).

Matt. 5:23–25 Försoning i Bergspredikan Rom. 5:9–11 Jesus försonar oss med Gud

VAD INNEBÄR FÖRSONA?

Mission i ”försoningens tjänst” fokuserar på Jesus, visar respekt mot andra människor och tar dem på allvar. Som försoningens ambas-

sadörer är vi brobyggare. Vi är Jesus representanter som inbjuder andra att bli försonade med Gud. Under försoningens banér är allting som har att göra med vår verksamhet och evangelisation underordnat helandets uppdrag. Detsamma gäller återuppbyggan- det av en förlorad eller bruten relation med Gud, och att hjälpa människor att hitta sitt eget individuella sätt att komma i kontakt med vår kärleksfulle Far.

Församlingar som är engagerade i ”försoningens tjänst” är medvetna om det faktum att inbjudan till att bli försonad med Gud är trovär- dig enbart när de själva lever ut sin erfarenhet. Det handlar om att återupprätta relationer. Sist och slutligen gör mission i försoningens sammanhang det klart att de Goda Nyheterna är oskiljaktigt koppla- de till budbäraren och evangeliet som det levs ut i församlingen på ett praktiskt sätt. Därför är alla medlemmar kallade till att vara ambassa- dörer för Jesus och till att låta evangeliet bli verklighet i sina liv.

(42)

TANKAR

Den förmodligen mest kända användningen av termen försoning i vår tid är i arbetet som utfördes av The Truth and Reconciliation Com- mission (Sannings- och försoningskommissionen) i Sydafrika. 1996 hade landet sakta börjat arbeta för ett jämställt och demokratiskt samhälle. Detta skedde efter flera årtionden av flagranta brott mot de mänskliga rät- tigheterna. Naturligtvis kunde inte hemskheterna under den rasistiska apartheideran glömmas, och landet behövde ett sätt att ta itu med sitt förgångna. Under ledning av Desmond Tutu, en anglikansk ärkebiskop, togs beslutet att inte fokusera på vedergällning utan på försoning.

När Tutu gjorde detta tittade han på efterkrigstidens Europa och hur det tog itu med terrorn under Andra världskriget genom att genom- föra Nürnbergrättegångarna. Detta var rättegångar som fokuserade på hämnd. Tutu kände att denna typ av rättegångar kunde få offren att må bättre, men de skulle inte förena landet. Straff skulle inte leda till förlåtelse, och landet behövde försoning. Så tusentals människor fick göra sin röst hörd, både offer och gärningsmän. Deras berättelser registrerades och delades, och där det var lämpligt fanns det möjlig- het till förlåtelse. Det ska erkännas att som många andra mänskliga planer blev inte resultatet av Kommissionens arbete så bra som det kunde ha blivit – i synnerhet som många offer ville straffa snarare än förlåta. Trots det är detta ett kraftfullt exempel på hur kristen kärlek kan övervinna mänskligt hat, vrede och brutna relationer.

Försoning och kärlek går hand i hand. Det är väl känt att i Bergs- predikan lärde Jesus sina efterföljare hur man handskas med vrede.

I hans starka ord om vrede visar han försoning som en förutsättning för tillbedjan. Jesus säger: ”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom;

kom sedan tillbaka och bär fram din gåva” (Matt. 5:23, 24). Med andra ord, om vi vill tillbe Gud behöver vi först försona oss med andra.

FÖRSONA

42 iCOR

(43)

FÖRSONA

Om vi tänker klart när det gäller detta måste vi erkänna att det är en utmanande och svår befallning från Jesus! Tänk efter ett ögonblick. Finns det någon som har något emot dig? Har du sårat någon? Finns det någon som du behöver försona dig med innan du tillber Gud? Hur kan du åstadkomma försoning mellan den personen och dig själv?

Eller om vi ser det från den andra sidan. Har du något emot någon?

Har någon gjort dig illa och aldrig bett om ursäkt? Önskar de och behöver de försonas med dig? Finns det något som står i vägen för det? Vad kan du göra för att hjälpa till att skapa försoning?

Gud sände sin ende Son för att försona oss med honom. Vi gick bort från Gud, vi sårade honom, men ändå gjorde han allt som stod i hans makt för att försona oss med honom. Hans ende Son befallde oss att försona oss med varandra. Vad kan vi göra för att församlingen ska bli en plats där man försonas?

DISKUSSION

Finns det någon du behöver försona dig med? Vad kan du göra för att ordna det?

Har någon ansträngt sig vid något tillfälle för att försonas med dig?

Hur gick det, hur kändes det?

Hur kan vår församling bli en plats för försoning?

Vad gör vi redan för att främja försoning och helande?

Finns det delar i vår församlingskultur som behöver förändras för att ge utrymme åt mer försoning och helande?

Vad kan vi göra för att vår församling ska bli en plats där man försonas?

Organisera en workshop om känsliga ämnen som har att göra med makt, som t.ex. kulturell mångfald, olika gruppers privilegier eller minoritetsgrupper.

Organisera ett samtalskafé med den lokala grupp som är under- representerad eller stigmatiserad i samhället. Ta reda på vad ni kan lära er om värderingar och försoning.

Organisera ett äktenskapsseminarium, förslagsvis runt ”Laugh your way to a better marriage” (Skratta dig till ett bättre äktenskap) med Mark Gungor. (Finns på Youtube).

Organisera en gudstjänstserie eller samtal om förlåtelse, försoning och helande. Vad innebär egentligen dessa begrepp?

Skapa en sårbarhetssabbat där medlemmarna kan lära sig hur de kan göra sig själva sårbara inför andra. Bjud in en talare för att diskutera skam och att skämma ut någon och hur man handskas med det.

43

(44)

HANDLEDA 8

(45)

FÖRSAMLINGAR SOM FÖRSÖKER VARA MEDVANDRARE I BARNS, UNGAS OCH VUXNAS TROSUTVECKLING UTVECKLAR ANDLIGT LEDDA MENTORSKAP I FÖRSAMLINGEN.

HANDLEDA 45

”Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er” (Fil. 4:9).

1 Mos. 13:1–9 Abraham och Lot Luk. 9:10–17 Att följa Kristus 1 Tim. 4:11–16 Råd till Timotheos Filipperbrevet Handledning och försoning

VAD INNEBÄR HANDLEDA?

Jesus handledde (var mentor för) sina lärjungar på samma sätt som Mose handledde (var mentor) för Josua och Paulus för Barnabas och Markus. Förutom sina föräldrar behöver i synnerhet unga människor

vuxna som har betydelse i deras liv och som fungerar som levande fö- rebilder. Därför utvecklar församlingar inte bara informella relationer över generationsgränserna, utan de tränar också handledare (mentorer) speciellt för att de ska kunna följa andra på deras andliga resa.

”Den klassiska definitionen av handledare (mentorskap) är en gammal erfaren guide som är acceptabel för den som är ung, och som kan hjäl- pa till att göra förändringen till vuxen lättare genom en blandning av stöd och utmaning. I den här betydelsen är det en utvecklande relation där den unga människan lotsas in i vuxenvärlden” (Kate Philip, ”Mentoring and Young People” i Encyclopaedia of Informal Education, augusti 2000). Ungdomar som har relationer till vuxna som bryr sig om dem löper mindre risk att hamna i riskbeteende, har större självförtroende och hjälper med större sannolikhet andra, jämfört med dem som inte har sådana relationer. Följaktligen kan handledare (mentorer) hjälpa barn, tonåringar