Av musikkommitténs protokoll 3.10.1973 framgår att det inte längre fanns möjligheter att sälja annonser och därför blev informationshäftet tryckt på Finska Missionssällskapets bekostnad.
Musikkommittén hade dock förhoppningar om att församlingarna kunde sälja informations-häftena för att få kostnaderna täckta.70 De flesta av primärkällorna påstår att Martti Kauppinen
67 FMSA Kauppinens rapport 9.4.1973, s. 16.
68 FMSA Kauppinens rapport 9.4.1973, s. 16–17; Kauppinens information stämmer inte med det som nämns på hemsidan Kauneimmat Joululaulut. Webbsidans skribenter har bl.a. förväxlat antalet församlingar som hade informerat att de deltagit julen 1973 med dem som i enkätundersökningen året innan hade meddelat sig ha för avsikt att delta i evenemanget. <https://kauneimmatjoululaulut.fi/wp-content/uploads/2020/09/Tietoa-Kauneimmista-Joululauluista.pdf> [tillgänglig 26.2.2021]. Felaktig information på webbsidorna har återupprepats åtminstone sedan 2012. Primärmaterialet från 1972‒1983 torde vara mer pålitligt än hemsidorna och de flesta av sekundärkällorna utgivna efter 1983.
69 FMSA Kauppinens rapport 9.4.1973, s. 18.
70 FMSA Kauppinen, musikkommitténs protokoll 3.10.1973.
gick till missionsdirektorn Alpo Hukka, som lär ha frågat vad Kauppinen kunde tänka sig behöva. Kauppinen ville trycka ett finskspråkigt häfte, med information om mission och några finska julpsalmer, samt att affischer behövdes både på finska och separat på svenska för att sprida information om evenemanget. Kostnaderna uppskattades till 10 000 FIM och Alpo Hukka lär då ha sagt att pengarna finns till projektets förfogande, det var bara att sätta igång tryckpressarna.71
Informationshäftet är tryckt med svart text på tjockt vitt glänsande papper, som verkar vara av hög kvalitet, trots att det gulnat med tiden.72 Pärmsidan innehåller samma svartvita teckning som finns i de svenska breven till kantorerna 1973 och 1974 och som finns i fig. 3 i kapitel 3.3.73 Under teckningen står ”KAUNEIMMAT JOULULAULUT”, under finns Missionskorset, och nederst står ”Suomen Lähetysseura ● Paikallisseurakunta”. I informationshäftet har missions-direktorn Alpo Hukka reflekterat över den kristna trons utveckling i Afrika. Avskärmat finns en ruta som informerar om att jul, musik och mission hör ihop med änglarnas lovsång över Betlehem (Luk 2:14). Yeh Pai-Hsiang beskriver musikens utveckling i Kina och Taiwan, och delger också en kinesisk melodi med kristen text. Magdalena Namalenga-Kambudu skriver om afrikansk folkmusik, medan Lempi Makkonen förmedlar minnen från Ambo- och Kavangofol-kens sånger. Slutligen beskriver missionsdirektorn Hukka afrikansk fyrstämmig psalmsång.
Namnen på de 182 församlingar som meddelat att de tänkt delta i evenemanget finns uppräk-nade i alfabetisk ordning på sidorna 13‒14. Borgå stifts församlingar, som är nämnda i informa-tionshäftet är: Borgå, Brändö, Dragsfjärd, Ekenäs, Ingå, Kumlinge, Nedervetil, Närpes, Peder-söre, Pörtom och Sibbo.
Sångerna i informationshäftet är sju till antalet: ”Arkihuolesi kaikki heitä”; ”Hengellä Hel-luntain Herra” (utskriven med kinesisk melodi); ” Jospa nähdä saisin” (utrustad med noter fyrstämmigt); ”Jouluvirsi” (tysk medeltida melodi och ursprungligen latinsk text); ”Kautta tyy-nen, vienon yön”; ”Kun Joulu on” och ”Maa on niin kaunis”. Sångerna finns på varannan sida mellan missionstexterna. Informationshäftet, som omfattar 16 sidor i storlek A5 innehåller, för-utom det ovannämnda, två notsystem, svartvita fotografier och tecknade figurer, samt reklam om finska böcker, som kunde beställas från Finska Missionssällskapet. Den sista pärmsidan
71 Kotimaa nr 141, 4.12.1987; Helander 1982. De vackraste julsångerna 10 år, s. 14.
72 Pappret som användes 1973–1974, liksom också pappret som användes för pärmarna i häftena 1976‒1995 är av mycket bättre och tjockare kvalitet än det slags återvinningspapper som under de 15‒20 senaste åren har använts.
73 På baksidan av häftet står med liten text: ”Kansi: Martti Pentti”, vilket tyder på att han har gjort illustrationen på pärmsidan. Eventuellt har han också gjort de övriga illustrationerna i häftet.
handlar om Afrikas och Asiens barn och påminner om att Julgåvans sparbössor delas ut i ad-ventstiden och samlas in i samband med gudstjänsterna från jul fram till trettondagen.74
Det finskspråkiga informationshäftet var förknippat med 3:e advent och enligt Gunvor Helander ansågs den myckna informationstexten vara av så typisk finsk karaktär att häftet på inget sätt var relevant för Borgå stifts församlingar. Det var därför onödigt att översätta häftet inkluderat sångerna. Till kulturskillnaderna hör att finlandssvenskarna önskade bekanta svensk-språkiga julsånger med korta missionshälsningar och därför behövdes inga informationshäften skickas till de svenskspråkiga församlingarna.75
Musikkommittén antog i mötet 3.10.1973 att 166 finskspråkiga församlingar skulle delta och antalet häften beräknades bli ca 20‒30 häften per 1 000 församlingsmedlemmar, sammanlagt 48 000 informationshäften.76 Antalet församlingar som ville delta ändrades vartefter tiden gick.
På våren var det 154 finskspråkiga och 11 svenskspråkiga församlingar som meddelat sitt int-resse, tillsammans 165 församlingar. I något senare skede antogs att 161 finskspråkiga försam-lingar var intresserade. Totalt finns 182 församförsam-lingar nämnda i informationshäftet, vilket bety-der att efter vårens enkätunbety-dersökning hade intresset för förevenemanget ökat i finskspråkiga församlingar från 154 till 171 församlingar. Totala antalet församlingar som deltog behöver dock inte vara det samma som antalet församlingar som finns nämnda i informationshäftet och nödvändigtvis inte heller det antal som på våren hade meddelat sitt intresse. Några församlingar tycks ha fått förhinder medan andra församlingar tog tillfället i akt.77
Det i oktober beräknade behovet reducerades därför så att 40 000 exemplar trycktes för evenemanget 16.12.1973.78 Av musikkommitténs protokoll och rapporter framgår att ”40 000 informationshäften trycktes”79, medan Webbsidorna Kauneimmat Joululaulut har allt sedan 40-årsjubileet felaktigt uppgett ”48 000”80, något som är 20 % högre än vad Kauppinens rapport
74 Kauneimmat Joululaulut 1973.
75 Hos förf. Intervju med Gunvor Helander. 29.7.2012. Dessutom innehöll psalmboken trevliga och sjungbara julpsalmer.
76 FMSA Kauppinens protokoll 3.10.1973.
77 Jfr med avsnitt 3.5 där slutresultatet diskuteras.
78 FMSA "Musiikkitapahtuma KAUNEIMMAT JOULULAULUT, Liite 4, 21.12.1973”, som ingår i ”KERTOMUS LÄHETYSJOHTAJALLE SUOMEN LÄHETYSSEURAN MUSIIKKITOIMINNASTA KOTIMAASSA 1973”.
79 FMSA Kauppinens protokoll 6.11.1973 och ”KERTOMUS LÄHETYSJOHTAJALLE SUOMEN LÄHETYSSEURAN MUSIIKKITOIMINNASTA KOTIMAASSA 1973”.
80<http://www.kauneimmatjoululaulut.fi/ls_fi/sivut/uutiset/kauneimmat_joululaulut_kajahtavat_40._kerran/>
[tillgänglig 2.9.2016]. Webbsidan uppdaterades i oktober 2017 och har sedan dess årligen ändrats men upprepar samma felaktiga information sedan 2012 om hur evenemanget började. Jfr med texten i samband med fotnot 68.
och musikkommitténs protokoll informerar.81 Dessutom blev informationshäftena två veckor försenade från tryckeriet och levererades först samma vecka som de behövdes i församlingarna.
Affischer med finsk text trycktes i 3 000 exemplar, medan antalet svenska affischer, med texten
”Vi sjunger och spelar i juletid för missionen”82, trycktes i 500 exemplar inför det första nationella evenemanget 1973.
3 Julsångsevenemanget finner vägen till Borgå stift 1973
I kapitel 2 konstaterades att julsångskvällar, julmusikkonserter, liksom också missionstillställ-ningar med musik och basarer samt att medelinsamling till olika missionsorganisationer var rätt allmänt i flera församlingar i slutet av 1960-talet och delvis också i några församlingar redan på 1950-talet. Det som blev nytt är kombinationen av julmusik och allsång med korta inslag av missionsinformation och hälsningar från missionsländer. Ingen tycktes tidigare ha använt sig av just denna konstellation förrän Matti Heroja började praktisera Kauneimmat Joululaulut i Hyvinge församling julen 1971.
Redan i protokollet från mötet 24.11.1972, noterades behovet av att utöka musikkommittén med en representant från Borgå stift. Varken Martti Kauppinen eller någon av de övriga kom-mittémedlemmarna hade tillräckligt med kunskaper i det svenska språket, för att kunna inspi-rera varken kantorerna eller församlingarna i Borgå stift.83 Kulturen i det finlandssvenska stiftet uppfattades av musikkommittén som obekant och säreget. Dessutom visade en stor del av Borgå stifts kantorer att de inte alls var begeistrade i ytterligare några vackra julsånger! Kantorerna hade annars också fullt upp vid jultid och i några finlandssvenska församlingar praktiserades
”Carols”. Engelsk kyrkomusik vann popularitet i Sverige och spred sig till Svenskfinland bl. a.
81 <https://kauneimmatjoululaulut.fi/wp-content/uploads/2020/09/Tietoa-Kauneimmista-Joululauluista.pdf [till-gänglig 26.2.2021]. Informationen på webbsajten upprepar återkommande samma felaktiga information allt sedan 2012. Protokollen och Kauppinens rapporter till missionsdirektorn om Kauneimmat Joululaulut 1973 har inte beaktats i webbsidornas text, där även annan information har förväxlats i samband med evenemangets början.
82 FMSA "Musiikkitapahtuma KAUNEIMMAT JOULULAULUT, Liite 4, 21.12.1973” ingår i ”KERTOMUS LÄHE-TYSJOHTAJALLE SUOMEN LÄHETYSSEURAN MUSIIKKITOIMINNASTA KOTIMAASSA 1973”. Texten förkor-tades till ”Vi spelar och sjunger i juletid”.
83 Hos förf. Intervju med Gunvor Helander 29.7.2012, men behovet framkommer också i bl.a. i musikkommitténs protokoll: FMSA 24.11.1972, § 14 och 6.11.1973, § 3.
genom boken Carols vid Betlehem84 och som utgavs ungefär samtidigt som julsångsevene-manget lanserades i Finland.85