Finska Missionssällskapet grundades 1859 och var länge den enda evangelisk-lutherska mis-sionsorganisationen i Finland. Kontroverser, främst i bibeltolkning, ledde på 1960-talet till en kris som resulterade i en missionsväckelse. Grupper bröt sig ut och fick således 1970-talets
22 BSDA II Staden A.f: 1‒2, Borgå domkyrkas gudstjänstdagbok 1963‒1987.
23 Lind 2018. <https://www.ostnyland.fi/artikel/borga-kammarkor-har-sjungit-allt-fran-psalmer-till-oratorier-nu-firar-man-med-femtio-med-profan-ko/> [tillgänglig 28.4.2020].
24 BSDA II Staden A.f: 1‒2, Borgå domkyrkas gudstjänstdagbok 1963‒1987; II D.c: 2, Kyrkliga kungörelser och tillkännagivande 1968‒1984.
25 BSDA II D.c: 2, Kyrkliga kungörelser och tillkännagivande 1968‒1984.
26 BSDA IV:6 Missionskommittén C.a: 1, Kommitténs protokoll 1950‒1984; II D.c: 2, Kyrkliga kungörelser och tillkännagivande 1968‒1984.
27 Finska Missionssällskapet samlade sedan 1967 in Julgåvan till missionen via församlingarna på trettondagen.
Först användes foldrar eller kuvert och senare sparbössor. Materialet innehöll information om mission. Jfr med texten som hör till tabell 1.
missionssällskap till att noga dryfta både ”identitet och framtida uppgifter”.28 Alla kommittéer och utskott i Finska Missionssällskapet arbetade intensivt för att kunna implementera ”Kyrkans missionssår 1970”. Femårsplanens målsättning var att åstadkomma en kyrka inriktad på mission. Missionsaktiviteten steg när ansvaret gradvis överfördes till församlingarna, som eko-nomiskt fick ta ansvar för en missionär, ett missionsobjekt eller en stipendiat. I gengäld erbjöd Finska Missionssällskapet församlingarna hjälp i form av talare, programförslag, audiovisuellt material eller olika hjälpmedel för medelinsamlingar.29
Julgåva till missionen ser dagensljus 1967
Adventsinsamlingen eller Julgåva till missionen och utvecklingen under de sex första jularna framgår av tabell 1 nedan.
Tabell 1. Insamlingen Julgåva till missionen 1967‒1972
Insamling fr.o.m. 1:a Intäkterna anger i finska mark det nominella värdet vid det givna årsskiftet. Den andra kolumnen visar Borgå stifts bidrag i Julgåva till missionen. I tredje kolumnen presenteras det totala resultatet. Fjärde kolumnen ger procentandelen av det som Borgå stift hade samlat in. Källor: Informationen i kolumn två är tagen ur tidningen Mission 8–9/1973, s. 5. Kolumnerna tre, fem och sex är tagna ur Finska Missionssällskapets Årsbok 1974, s. 4.
Den första kolumnen i tabell 1 visar årsskiftet då insamlingen Julgåva till missionen pågick. I den andra kolumnen uppges Borgå stifts insamlade bidrag nominellt i finska mark. För Borgå stifts del har jag inte hittat uppgifter för det första insamlingsåret julen 1967. Den tredje kolumnen visar det totala bidraget insamlat från alla stift, inkluderat Borgå stift. Den fjärde
28 Smedjebacka 2004, s. 139.
29 Finska Missionssällskapets Årsbok 1971, s. 5.
kolumnen anger Borgå stifts procentandel av det totalt insamlade, medan den femte kolumnen anger vilka insamlingshjälpmedel som den välvilliga delen av nationens församlingar delade ut till hushållen. Julgåva till missionen samlades första året in i foldrar och 1968‒1970 i offer-kuvert, som fr.o.m. 1971 ersattes med sparbössor. Sparbössorna blev så populära att de tog slut julen 1972 och därför måste snabbt 15 000 insamlingskuvert tryckas. Allt insamlingsmaterial innehöll information om mission. Den sista kolumnen redogör för hur många foldrar, kuvert och sparbössor som delats ut under den s.k. Adventsinsamlingen, som också gick under namnet Julgåva till missionen. Av kolumnen framgår att endast 200 000 missionskuvert utdelades i hela nationen missionsåret 1970, något som delvis kan vara orsaken till det låga resultatet. Borgå stift bidrog då med 57 % av julinsamlingens totala belopp. Enligt tidningen Mission berodde det exceptionellt låga resultatet på att ”ingen större satsning gjordes”, eftersom de pågick så många andra insamlingar under missionsåret”.30 Sparbössornas popularitet bidrog till progres-siva insamlingsresultat.31
Finska Missionssällskapet ansåg vid tiden då Adventsinsamlingen fick sin början att offer-kuverten borde delas ut till ”den s.k. stora kyrkopubliken”, om inte för insamlingens så för missionsinformationens skull. Vissa församlingar ansåg dock att Julgåva till missionen inte passade in i deras verksamhetsprogram och därför uteslöts en del hushåll, som hörde till evangelisk-lutherska kyrkan, från att få offerkuvert. Julgåva till missionen avslutas på tretton-dagen, något som vanligtvis flerdubblade trettondagskollekten.32 Hushållens insamlade medel skulle fram till julen 1985 lämnas in till församlingarna, något som många hushåll såg som ett onödigt hinder för insamlingen.33
Missionskorset togs i bruk 1968
En logotyp eller logo, kan uppfattas som ett slags varumärke, vars uppgift är att höja organisa-tionens profil. Suomen Lähetyssanomat introducerar logon som Finska Missionssällskapets
”nya märke” 1968.34 Kvadraten inne i fig. 2 nedan, symboliserar världen och tillsammans med de fyra utgående korsen symboliserar logon evangeliseringen av världen.35
30 Mission 8‒9 1973, s. 5.
31 Den nationella expansionen i utvecklingen åskådliggörs i tabell 3, som finns i slutet av kapitel 4.8.
32 Finska Missionssällskapets Årsbok 1971, s. 5–6.
33 FMSA Sandvik 1985. Brev till medarbetare, kyrkoherdar och missionssekreterare 30.9.1985, om att allmänheten fick möjlighet att betala sina egna insamlade bidrag direkt till Finska Missionssällskapet.
34 Suomen Lähetyssanomat 7–8, 1968, s. 2.”Kansikuva: Lähetysristi, SLS:n uusi merkki”
35 Suomen Lähetyssanomat 7–8, 1968, s. 2; Mission 1/1997, s. 21 ”FMS upphäver sin röst”. Missionskorset hade planerats av Kirsti Pietilä 1968, medan grafikern Mikko Tarvonen gjorde en ny grafisk utformning av logon 1996.
Emblemfärgerna blev turkos, blått och gult, något som skulle inge en gnista av hopp. Missionssällskapet ville höja
Figur 2. Missionskorset, Finska Missionssällskapets logo åren 1968–2015.
Missionsväckelsens efterdyningar
Trots att väckelserörelserna i Borgå stift mestadels haft goda relationer till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland resulterade den femte väckelsen, med därtill hörande evangelisation och personliga vittnesbörd, i interna motstridigheter.36 Missionsföreteelserna på 1960-talet ingav olika syn bl.a. på Bibeltolkning och bruk, teologi, andlighet, arbetssätt och olika metoder.
Olikheterna genererade spänningar och ledde till omvälvningar och splittringar. Teol. dr Erik Vikström betecknar 1960-talet som teologins uppgörelsetid, då gränsdragningar drogs mot bibelkritik och liberalteologi. Efterdyningarna engagerade bl.a. Luthersk inremission att utöva yttre mission, något som enligt Vikström ledde till ett ”ofördelaktigt andligt läge i Borgå stift”.37 Biskop John Vikströms första herdebrev, Tro i kris, utkom 1972. Titeln får indikera den andliga situation som rådde i stiftet då de första idéerna om julsångsprojektet kläcktes. Borgå stift firade sitt 50-årsjubileum 1973 och då rådde en akut prästbrist i stiftet,38 och även senare fick flera församlingar klara sig utan egen kantor.39 Julsångsevenemanget gjorde entré när Svenskfinland befann sig i det som Erik Vikström kallar för ”ett riskfyllt andligt klimat”. Bakom missionssäll-skapens kulisser överfördes det finlandssvenska ”Senegalprojektet” från Luthersk inremission och införlivades våren 1974 i Finska Missionssällskapets verksamhet.40
Missionsorganisationer i samarbete med Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
I Borgå stift hade Utlandshjälpen fått många sympatisörer. Vid stiftsmötet 1968 rekommende-rades att ”Utlandshjälpen i likhet med missionen skulle få en plats i kyrkolagen”, och således räknas som en av kyrkans och församlingens fortgående uppgifter, något som trädde i kraft
sin profil genom att visa sig som en pålitlig och sakkunnig missionsorganisation, som förmedlar känslan av opti-mism, tidlöshet och igenkännande. Sedan 2016 förändrades logon till en symbol av Missionskyrkan med sina glasfönster och ett latinskt kors överst.
36 Salomäki 2017, s. 73‒78. I allmänhet ordnas församlingarnas sammankomster av församlingsanställda, medan väckelserörelsernas verksamhet alltid varit beroende av aktiva lekmän.
37 Vikström E. 2016, s. 129‒140.
38 Hos förf. Anteckningar från Stiftdagarna i Borgå 15–17.11.2013, där det i festsalens aula fanns uppklistrade artiklar från Borgå stifts 50-års jubileum.
39 FMSA; Hos förf. Att resurserna var knappa framgår bl.a. i kommentarer i responsblanketter, men också i att så få hade tid att fylla i och returnera blanketterna; Intervju med Gunvor Helander 7.7.2013.
40 Vikström E. 2016, s. 130‒147.
1969.41 Utlandshjälpen genomgick en radikal omorganisering i början av 1970-talet. Utrikes-ministeriet började året 1973 ge blygsamma bidrag till både missionen och Utlandshjälpen.
Kyrkans Missionscentral grundades 1975 och missionsstyrelsen tillsattes. De missionsorgani-sationer som berördes av dessa bestämmelser är: Finska Bibelsällskapet (grundat 1812), Finska Missionssällskapet (grundat 1859), Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEY grundat 1873) och Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEF grundat 1922, som SLEY:s svenskspråkiga systerorganisation). Finlands evangelisk-lutherska Folkmission (Kansanlähetys grundades 1967) delades och utbrytarna antogs som kyrkans officiella missionsorganisationer:
Mediamissionsorganisationen Budbärarna (Sanansaattajat grundad 1973) och Evangelisk-lutherska Missionsföreningen Såningsmannen (Kylväjä grundades 1974).42