Anja Peräkääly kommer ihåg sin fars engagemang för julsångskvällar då familjen 1951–1961 bodde i Lahtis, där hennes far kyrkoherden Pertti Ranta tillsammans med kantorn Matti Rauhala inbjöd församlingsborna till julsångskvällar. När familjen senare bosatte sig i Tammerfors (1961–1966), minns Peräkääly hur hon hemma från sitt fönster kunde se människor välla fram
11Ännu 2020 bestod Borgå stift av knappt 230 000 medlemmar i 49 församlingar, som inkluderar Tyska försam-lingen sedan 1973 och Olaus Petri församförsam-lingen sedan 2007. Det exakta församlingsantalet för år 1973 är något oklart, men Kauppinen tycks ha räknat med 82,4 församlingar i kategoriseringen i kapitel 3.2. Jfr med fotnot 94.
Därför antar jag att det fanns 83 församlingar i Borgå stift julen 1973. Enligt Lindqvist m.fl. 1977, s. 88 flyttades vissa församlingar från Borgå stift p.g.a. ”samekonomin” till andra stift så att, två år senare, 31.12.1975 fanns det totalt 592 evangelisk-lutherska församlingar i Finland. Av dessa församlingar hörde 84 till Borgå stift.
12 Svensk service; kopia hos förf. Helanders Brev till Finska Missionssällskapet 19.5.2008 för att göra både Svenska sektionen och musiksekreteraren uppmärksamma på att Finska Missionssällskapet hade publicerat felaktig information om De vackraste julsångerna och då speciellt om hur evenemanget började.
på vägen till julsångskvällarna, som pappan höll i kyrkan.13 Av detta dras slutsatsen att julsångs-traditioner förekom också på finskt håll sedan början av 1950-talet.
Erfarenheter från Pedersöre blev en god förebild för kantorn Holmgård i Korsholm
Redan då Rainer Holmgård var barn i Pedersöre höll kantorn Hans Sandell ”kyrkkvällar” och även julsångsammankomster med mycket musikinslag i Pedersöre församling. Kyrkkvällarna ordnades alltid på söndagskvällar och församlingsborna mötte gärna upp, eftersom kvällarna bjöd på mycket musik, inslag av tal och slutligen en altarandakt. Pedersörekantorn Hans Sandell noterade tidigt Holmgårds musikbegåvning och när Holmgård kom upp i 11–12-års åldern fick han hjälpa kantorn med att ackompanjera körerna vid kyrkkvällarna. När Holmgård, som Svenskfinlands yngsta kantor kom till Korsholms svenska församling 1965 tog han med sig traditionen med ”kyrkkvällarna” efter det upplägg som han hade lärt sig i Pedersöre församling.
Kyrkkvällarna hölls vanligtvis 2–3 gånger på hösten och dito på våren och började i Korsholm kallas för musikaftnar.14 I slutet av 1960-talet började korsholmarna kalla tillställningarna som ordnades kring jultiden för ”julmusik”.15
När ett programblad från en kyrkkväll som hållits domsöndagen 26.11.1972 jämförs med programbladet för De vackraste julsångerna som hölls sex år senare söndagen 17.12.1978 är den största skillnaden att sångerna och psalmerna p.g.a. kyrkoåret är olika, men också att präs-tens tal hade utelämnats i De vackraste julsångerna för att ge utrymme åt mera allsång. Själva stommen var dock rätt snarlik. Kyrkkvällen avslutades med en altarandakt, medan ”Giv mig ej glans” sjöngs till allra sist efter prostens altarandakt vid De vackraste julsångerna.
Korsholms församling hade det ekonomiskt rätt kärvt i slutet på 1960- och ännu på 1970-talet. Ett sätt att dryga ut kassan för att kunna bedriva den växande musikverksamheten var att ta kollekt vid julsångsevenemang och julkonserter. Kollekterna gick vanligtvis till verksamhe-ten i de olika barn-, flick-, ungdoms- och kyrkokörerna, samt till musikskolan och musiklek-skolan. Då kollektintäkterna behövdes för församlingens eget bruk såg församlingen inte med
13 Peräkääly 2012, ”Joululauluilta oli perinne jo 1950-luvulla”. Kotimaa 2012/49, s. 9.
14 Hos förf. Intervju med Rainer Holmgård 25.7.2012. Holmgård är välkänd som kyrkomusiker, musikpedagog och kompositör. Han har gjort mycket för det finlandssvenska kyrkomusiklivet. Förutom som kantor har han arbetat som musiklärare och var bl.a. med i kommittén som utarbetade psalmbokstillägget 2015. För uppgifter om Holmgård se Suomen kirkkomuusikot – Finlands kyrkomusiker 2000 och i Biografiskt lexikon för Finland
<http://www.blf.fi/artikel.php?id=9573> [tillgänglig 15.11.2016].
15 Svensk service; kopia hos förf. Enligt Helanders brev till Maria Westerling 19.5.2008 började julsångskvällarna i Korsholm julen 1967 och Holmgård bekräftade att julsångskvällarna började någon gång i slutet på 1960-talet.
blida ögon på att intäkterna skulle delas med Finska Missionssällskapet i samband med jul-sångsevenemanget.16
Matteus församling i östra Helsingfors
Under Rainer Holmgårds studietid vid Sibelius-Akademin, verkade han 1963‒1964 som extra ordinarie kantor i Matteus församling och därför undersökte jag församlingens arkiv och fick Holmgårds redogörelse bekräftad, dvs. att i Matteus församling hölls många olika julmusik-evenemang med olika körer, solister och ”kyrkoorkestern”. Julmusikaftnar kunde förekomma såväl inne i veckan, som på helger och enligt ett annonsutkast 10.12.1969 tillkännagavs två olika julmusiktillfällen under en och samma vecka, onsdag och söndag, med olika aktörer och på olika platser i Matteus församlings regi.17 I ett äldre annonsutkast från 30.11.1968 kallade Matteus församling till ”MISSIONSKVÄLLAR söndag och måndag kl. 19 i Kasberget [...] Båda kvällarna sångprogram samt medverkan av dr Per Wallendorff” som också var församlingens kyrkoherde.18 I ett tredje annonsutkast för trettondagen 1969 står att medel insamlas till
”KYRKLIG U-LANDSHJÄLP– missionsarbetet –”.19 Allra nederst informerades att ”offerku-verten för Tanzania inlämnas jämte kollekterna”20, som skulle upptas vid fyra olika gudstjänster och olika tidpunkter samt på olika platser i Matteus församling under trettondagen 1969. Tret-tondagskollekterna gick och går ännu enligt evangelisk-lutherska kyrkans tradition till Finska Missionssällskapet, men annonsen är otydlig om till vilka organisationer de insamlade medlen tillfaller.21 Av annonsutkasten framgår att församlingen hade ett rikt julmusikliv redan på 1960-talet och understödde olika missionsorganisationer, långt innan De vackraste julsångerna gjorde sitt intåg. Julsångsevenemanget fick föga gehör innan församlingsledningen i Matteus ändrades och yngre kantorer tog över församlingens musikverksamhet.
16 Hos förf. Intervju med Rainer Holmgård 25.7.2012.
17 MFA II UC 18, Annonsmanus, Kyrkliga meddelanden onsdagen 10.12.1969.
18 MFA II UC 18, Annonsmanus, Kyrkliga meddelanden lördagen 30.11.1968; Wallendorff Per (11.12.1916–
13.11.1995) var anställd vid Finska Missionssällskapet 1939–1962 och som vald ledamot i Missionssällskapets styrelse 1966–1967. Han blev teologiedoktor 1964 och kyrkoherde i Matteus församling 3.12.1967. Wallendorff hade starka anknytningar till den femte väckelsen och verkade som ordförande för Evangelisk-lutherska Missions-föreningen Såningsmannen (Lähetysyhdistys Kylväjä) 1974–1985 och som dess missionsdirektor 1980–1985.
<https://www.kylvaja.fi/tag/per-wallendorff>; <https://fi.wikipedia.org/wiki/Per_Wallendorff> [båda tillgängliga 16.10.2017].
19 MFA II UC 18, Annonsmanus, Kyrkliga meddelanden söndagen 5.1.1969. Normalt borde trettondagens kollekt gå till Finska Missionssällskapet, men i annonsmanuset betonas kyrklig U-landshjälp utan att nämna vilka eller vilket missionsarbete som församlingen syftar på.
20 Finska Missionssällskapet samlade sedan 1967 in Julgåva till missionen via församlingarna. Jularna 1968‒1970 användes kuvert, som var tryckta med information om Finska Missionssällskapets missionsverksamhet.
21 Jfr offerkuvert och Julgåvan till missionen samt texten, speciellt sista stycket med anslutning till tab. 1.
Borgå svenska domkyrkoförsamling
Aftonsången i Borgå började troligen julen 1963 och firades genom hela kyrkoåret, med ett tal och att några verser sjöngs ur (vanligtvis tre) av psalmbokens psalmer.22 Kantorn Gunnar Blomqvist etablerade kammarkören Pro Musica 1968. Körens musikinslag ändrades när Carols började sjungas på 1970-talet.23 ”Julmusik” fick sin början 1971 och hölls normalt på juldags-kvällarna, förutom julaftonen 1978 då tillställningen firades under namnet Musica Sacra. Ingen Julmusik finns inskriven i gudstjänstdagboken julen 1979, medan tidningsannonser nog om-nämner den, vilket betyder att allt inte infördes i kyrkböckerna. Av de programblad jag sett verkade evenemanget som mycket kyrkomusikbetonad då den dominerades av kammarkörens, orkestrarnas och solisters framföranden.24
I tidningsannonsen för trettondagen 6.1.1970 framkommer att Borgå stifts ”högtidsguds-tjänst” radierades med anledning av att ”Missionsåret 1970” inleddes.25 Som traditionen bjuder går trettondagens kollekt till Finska Missionssällskapet, men av separata missionsdokument framgår att det fanns flera olika missionsverksamheter i domkyrkoförsamlingen. Sjömansmis-sionen hade sin egen basar och olika andra missionsbasarer hölls i bönehus och folkskolor.
Församlingshemmets syföreningars basar ordnades för stadsmissionens utdelning. ”Gåvokort för missionen fanns framlagda i vapenhuset”26, vilket torde gälla Finska Missionssällskapets insamlingsmaterial för Julgåva till missionen.27 Också SLEF var aktiv i församlingen med in-samlingar för Kenya Missionen.