Händelser som gynnar mission och julsångsivern möter även motstånd

4 Julsångsevenemanget vinner terräng i Borgå stift 197‒1978

5.2 Händelser som gynnar mission och julsångsivern möter även motstånd

Evangelisk-lutherska kyrkan och Finska Missionssällskapet, liksom också samhället, genom-gick stora förändringar under 1970- och 1980-talen. I början av 1980-talet hade individualise-ringen redan gjort sig synlig och därmed ändrades också synen på människan, Gud och den värld vi lever i. Frågor om etik och fred började dock lyftas fram i vardagen på ett nytt sätt. Det skulle därför vara prekärt att påstå att De vackraste julsångerna, den musik som Gunvor Helander hjälpte till med i församlingarna och Furahakören, skulle ha varit det enda som påverkade finlandssvenskarna att ta del av mission. Personligen är jag dock övertygad om att den dynamik och kreativitet som Gunvor Helander, genom musiken och De vackraste julsån-gerna, erbjöd hade en stor inverkan på missionsintresset under tiden 1973–1985. Redan tidigare har jag påstått att de som skapade Julsångsevenemanget gick i beredda gärningar. Nedan nämner jag några orsaker som har haft positiv inverkan på missionsintresset i stiftet. Det existerade också missförståelser och självrådighet i församlingarna. En del av kommentarerna i responsblanketterna visar på den okunskap som församlingsanställda krampaktigt försökte dölja men som ändå rådde i församlingarna.

Kommentarer från Borgåstifts församlingar on julsångsevenemangen julen 1979

I arkivmaterialet fann jag 25 responsblanketter med feedback från 24 församlingar om julen 1979, vilket ger en responsaktivitet på 28,9 % i totalt 83 församlingar. Musikbyrån hade dock angett en aktivitet på 53,6 % för julen 1978, baserat på församlingar som beställt julsångsmate-rial för julen 1979. Den verkliga responsaktiviteten förblev rätt låg även i fortsättningen. Bland de 24 församlingar som svarat hade 47 julsångstillställningar ordnats med 5 781 deltagare. En stor församling förmådde inte meddela deltagarantalet. Bland de 21 församlingarna som hade angett sina kollekter blev intäkterna tillsammans 15 641,95 FIM. Den största kollekten kom från Sibbo, som bidrog med 2 710,33 FIM. Korsholm uppnådde 2 134,86 FIM, medan Vasa svenska bidrog med 1 740,21 FIM.

382 De vackraste julsångerna 1985. Furahakören gav ut skivan till sitt 10-års jubileum hösten 1984.

Församlingarna som skrivit respons om deltagande julen 1979 var: Ekenäs, Esbo svenska, Esse, Geta, Hammarland, Hitis, Ingå, Karjaa & Karis, Korsholm, Kristinestad, Kvevlax, Lars-mo, Lemland-Lumparland, Mariehamn, Oravais, Karleby, Pojo svenska, Pörtom, Replot, Sibbo svenska, Tammerfors, Tenala, Vasa svenska och Vörå. I omkastad ordning följer församlingar-nas kommentarer nedan. Fler sånger önskades i sångbladen, inkluderat jullekar och julvisor. En församling önskade att julpsalmernas texter skulle tas ur det nya psalmboksförslaget. Sång-bladen användes vid flera julfester, där ingen kollekt uppbars. Julsångsevenemanget ordnades för första gången och ”både publik och medverkande såg det som enbart positivt”. En försam-ling gav en kollekt på 102,20 FIM till orgeln i Oniipa. Summan beräknades vara ungefär hälften av den totala kollekten som uppburits under tre tillställningar. Idén med julsånger är utmärkt, men att kombinera julsångerna med kollektupptagning ansågs inte fungera i några församlingar.

Den som skrivit responsen ansåg dock att ”missionen får PR”, eftersom ”sångerna ges ut av missionen och även vissa hem på församlingens område blev påminda om missionen”.

Adventssparbössorna hade blivit insamlade men pengarna var inte räknade.³⁸³

Missionssparbössorna som nämnts ovan är en del av Julgåva till missionen, men församlin-garna tycktes inte se någon skillnad på de båda insamlinförsamlin-garna när de ändå gick till samma mis-sionsmål. Ofta angav församlingen bara ”missionen” som givetvis kan betyda Finska Missions-sällskapet, men uttrycket är oklart, eftersom det också finns andra missionsorganisationer och samfund som bedriver mission. Många församlingar använde insamlade medel till församlin-gens egen missionsverksamhet, som i princip kunde vara vad som helst.³⁸⁴

Kommentarer från Borgå stifts församlingar on julsångsevenemang julen 1980

Bland de 34 församlingar som hade skickat respons om julen 1980 hade 67 julsångstillställnin-gar ordnats och 8 996 personer deltagit. Responsaktiviteten hade nationellt ökat från julen 1979 men för Borgå stifts del låg responsen under 1978 års aktivitet och blev 40,9 %. I 32 av försam-lingarna hade den gemensamma kollekten blivit 28 917,72 FIM. Musikbyråns uppskattning i februari låg på 27 765,04 FIM men i ett brev daterat i april 1981, anges 29 320 FIM för Borgå stifts del.³⁸⁵ Av dem som hade rapporterat bidrog Korsholm med den högsta kollektintäkten på

383 FMSA Kommentarer från responsblanketter skickade från församlingar i Borgå stift om julen 1979.

384 Jfr med sista avsnittet i kap 4.5 med rubriken ”Kommunikationsproblem om vad som avses med församlingens missionsverksamhet”. Även avsnittet ”De vackraste julsångerna i Borgå svenska domkyrkoförsamling får en förklaring” i kap 5.3 ger infallsvinklar om hur församlingar, men också att man inom församlingen, tänkte på olika sätt.

385 FMSA Mina uträkningar från responsblanketter; Musikbyråns uträkningar och brev till församlingarna daterade i april 1981.

2 505,40 FIM. Nykarleby bidrog med 2 083,36 FIM och Kimito med 1 793,88 FIM. Försam-lingarna som gett respons var: Bergö, Ekenäs, Esbo, Esse, Dragsfjärd, Gamlakarleby, Geta, Hitis, Ingå, Iniö, Jomala, Karelby svenska, Kimito, Korsholm, Kristinestad, Kronoby, Kyrk-slätt, Larsmo, Lemland-Lumparland, Liljendal, Malax, Nagu, Nykarleby, Oravais, Pargas, Pedersöre, Petalax, Purmo, Pörtom, Replot, Sibbo, Snappertuna, Tammerfors svenska, och Vörå. I omkastad ordningsföljd har församlingarna lämnat nedan nämnda kommentarer. För-samlingen hade hoppats på bättre ekonomisk behållning. En församling skrev ”Tack det är bra på båda språken”. En annan församling skickade sitt svar i februari och skrev på baksidan av ett responspapper att kollekten skulle ”ändå ha samlats till missionen, så förtjänsten är ingalun-da sångpapprets”. Sånghäften hade sparats seingalun-dan julen 1978, och skulle ännu ha kunnat återan-vändas julen 1980, men Granroth ringde från Finska Missionssällskapet och frågade om årets sånghäften önskades. Den som hade undertecknat kommentarerna hade hämtat 250 stycken sånghäften från Missionssällskapet, så att församlingsmedlemmarna hade något att ta med hem.

”För all del kan det vara bra att ha ett sångpapper typ De vackraste julsångerna”, men när så många av sångerna ”också finns i andra sångböcker som också används här” så ifrågasätts pappersslöseriet, liksom också om sångbladen överhuvudtaget gör någon nytta i församlingen.

De till missionen insamlade medlen hade vid dessa tillfällen ”på ett oklanderligt sätt” skötts av diakonissan och en annan vid namn nämnd person. På kvällen 25.12.1980 hade en orgelkonsert hållits som inbringade 191,20 FIM till ”Oniipa-orgeln. Personen visste inte hur mycket material som kunde behövas för julen 1981.³⁸⁶ En annan församling trodde inte på kollektinsamling, utan ordnade lotteri vid församlingens julfest och intäkterna skulle gå till ”Oniipa-orgeln”. En församling meddelade om kollekten från julsångstillställningen och julkonserten såväl som innehållet från en missionssparbössa. Sångbladet hade i ”mindre utsträckning delats ut som en julhälsning”. En kyrkoherde meddelade att ”kollektmedel sänds senare” men understryker att deras julfester var kollektfria. En församling bad om ursäkt för att responsen försenades 12 dagar. Pengarna hade betalats in med det vanliga bankgirot, men den som hade undertecknat kände inte till beloppet. En person meddelade i ett handskrivet brev att statistiken blir sen, eftersom informationen är svår att få från församlingsanställda. Församlingen hade dock fått

386 Oftast noteras inte de korta och direkta frågorna som musikbyrån ville ha svar på utan tid sattes på att använda baksidan av blanketten för att skriva om församlingens diakonissa och ännu någon annan som skött om betalnin-garna. Att sånghäften från julen 1978 skulle ha dugt mer än väl är självrättrådighet. Motigt var det att hämta 1980 års sånghäften, som inte förde någon nytta med sig annat än slöseri med papper m.m. Tydligen uppfattade denne person, fastän så inte alls var fallet under Helanders tid, att han påtvingats något han själv inte behövde och ville påvisa att han nog behärskade både mission och musik och att församlingen nog skötte inbetalningar och annat praktiskt. Alla församlingsmedlemmarna kunde dock knappast ha alla sångböckerna tillgängliga hemma.

uppleva flera goda julsångsevenemang och deltagarmängden samt kollektintäkter hade också stigit, men en del av de församlingsanställda tycktes vägra att ge informationen till den som skulle ge feedback.³⁸⁷

Det är alltid lätt att skylla ifrån sig att någon annan betalat in medlen och att man inte vet, men det märks tydligt hur svårt det var att få information av församlingsanställda. Att kollekterna betalades på det vanliga bankgirokontot visar att församlingarna inte tänkt på att insamlingen gällde De vackraste julsångerna. Dylikt gjorde det svårare för musikbyrån (men också för mig) att kunna ange rätt kollektintäkter från julsångsevenemanget.

Oniipa-orgelanskaffningen engagerade kyrkliga som profana musikförbund

Sedan julen 1978 gjordes reklam för Oniipa-orgelinsamlingen i julsångshäftena. Flera försam-lingar ville att kollekten från julsångstillställningar där sånghäftet använts skulle gå till orgeln i Oniipa. Ett annat år kunde församlingarna dela på kollekten så att hälften gick till Oniipa eller någon annan missionsorganisation. Musiker från Ovambokavangokyrkan hade besökt ca 30 församlingar 1980 och presenterat afrikansk kyrkomusik, samt etablerat kontakter på det ”kyr-komusikaliska planet”. Ovambokavangokörens kassett kunde beställas från Finska Missions-sällskapet. Utbildningen av namibiska kyrkomusiker var också aktuellt. Den konkreta delen av projektet var dock anskaffningen av orgeln med 13 stämmor och två transmissioner till dom-kyrkan i Oniipa i Namibia. Det märktes att Oniipaorgeln med allt vad som hörde till insatsen berörde och engagerade inte bara församlingarna i Finland men också såväl kyrkliga som pro-fana musikförbund och musikföreningar.

I Helanders och Rankalas brev till finska församlingar i april 1981 konstateras att intresset för orgeln till Oniipa var stort. Ett missions- och musikevenemang ordnades med anledning av Oniipa-orgelinsamlingen i Finlandiahuset 12.10.1981 med många olika körer och solister. Ar-rangörerna var: Suomen Kirkkomusiikkiliitto, Suomen Kanttori-urkuriliitto, Organum-Seura, Sulasol, Kyrkomusikerföreningen, Finlands svenska kyrkosångsförbund, Finlands svenska sång- och musikförbund och Finska Missionssällskapet. Gemensamma ”Oniipaorgeldagar”

ordnades söndagen innan, dvs. 11.10.1981, då det önskades att församlingarna i samband med gudstjänsten skulle samla in kollekt till förmån för orgeln till Oniipa. Orgeln hade beställts från den danske orgelbyggaren Bruno Christensen & Sönner och beräknades bli färdig 1982. Musi-ken var en av de verksamhetsformer som hade kommit för att stanna och förblev

387 FMSA Kommentarer från responsblanketter skickade från församlingar i Borgå stift om julen 1980.

skapets viktigaste länk till att nå nya arenor. Kontakterna till nationens musikfolk hade konsoli-derats och ett tydligt bevis på detta var insamlingen av orgeln till domkyrkan i Namibia, som man hoppades kunna avsluta under Missionssällskapets sommarfester 1982.³⁸⁸ Det politiskt instabila läget i Namibia gjorde att orgeln i domkyrkan i Oniipa kunde invigas först åtta år senare 30.9.1990.³⁸⁹

Resultat och kommentarer från församlingar som skickat respons om julen 1981

I arkivmaterialet hittades respons från 35 församlingar om julen 1981. Församlingarna som hade skickat respons var: Dragsfjärd, Ekenäs, Esbo svenska, Esse, Föglö, Gamlakarleby, Geta, Grankulla, Hammarland, Hangö, Hitis, Inkoo (dvs. Ingå finska), Karjaa, Karleby, Kimito, Korsholm, Kristinestad, Kronoby, Kyrkslätt, Larsmo, Lemland-Lumparland, Malax, Nagu, Norra svenska, Nykarleby, Oravais, Pedersöre, Petalax, Pörtom, Replot, Sibbo svenska, Sideby, Snappertuna, Tammerfors svenska och Vörå. En församling var utan kantor men i 34 försam-lingar hade 79 julsångtillställningar hållits med 9 003 deltagare. Två församförsam-lingar hade inte angett kollekt men bland 33 församlingar erhölls en behållning på 26 981,92 FIM. Av de som skickat respons bidrog Hammarland med de största intäkterna, som också innehöll annat än insamlade medel. Hammarlands bidrag blev 2 436,10 FIM, medan största rena kollektintäkterna kom från Korsholm på 2 332,75 FIM. Nykarlebys bidrag blev 1 675, 18 FIM och Pedersöres kollekt på 1 671,27 FIM.

Kommentarerna från församlingarna som hade skickat respons angående julen 1981 har nedan noterats i godtycklig ordningsföljd. Församlingen som var utan ordinarie kantor och or-ganist kunde inte ordna julsångsevenemang. Från två håll kom önskemål om att sångernas num-mer borde tryckas tydligare. Numren i julsångshäftet 1981 var tryckta med liten font och orange färg på grå botten, något som var svårt att se i kvällsljus. Den julmusik, som församlingen tidigare hade tillämpat i kyrkan blev mer och mer till ett konserttillfälle eftersom orkestrar och körer, ”en värre än den andra”, allt oftare ville spela och sjunga så att allsången inte mera rymdes med. Därför kommer De vackraste julsångerna 1982 att ordnas i kyrkan separat för dem som vill sjunga. En församlingsanställd ansåg att orange färg på sånghäftet inte alls passar under jultid och föreslog klarrött, blått eller grönt. Även vitt underlag med färgad text gick an. En annan församling delade kollekten 50:50 mellan Finska Missionssällskapet och Kenyamis-sionen men tyckte att Missionssällskapet skulle fortsätta med ”roliga julsånger”, samt ansåg att

388 Helander & Rankala 1981, brev till kontaktpersoner i finska församlingar april 1981. Högst troligt skickades motsvarande översatta brev till kontaktpersoner även i svenska församlingar.

389 Helander 1991, Mission 1/1991, s. 2–3. ”Niohundra skorstenar sjunger TILL HERRENS ÄRA”.

1981 års repertoar var bra. En annan församling hade använt sånghäftet endast vid små bya-fester.³⁹⁰

Av 83 församlingar hade merparten, dvs. 48 av församlingarna inte skickat någon respons.

Musikbyråns utredningar bekräftar att 34 församlingar av de 48 som inte hade skickat respons hade tillsammans beställt 195 affischer och 9 810 julsångshäften. Vilket betyder att 39,2 % av de 25 000 sånghäften som tryckts inför julen 1981 hade levererats till församlingar som inte förmått skicka respons. Av de 34 församlingarna som inte skickat respons men dock fått julsångsmaterial hade åtta församlingar registrerats en kollekt på 3 990,95 från De vackraste julsångstillställningarna. Tillsammans blir intäkterna 30 972,87.³⁹¹ Av detta kan dras slutsatsen att både beloppet som insamlats och antalet deltagare därför i verkligheten borde vara högre än vad som angetts i responsblanketter. I slutet av februari 1982 uppskattades kollektintäkterna från Borgå stifts församlingar för julen 1981 bli 36 526,50 FIM,³⁹² såsom det också framgår av tabell 7 i kap. 5.4. En församling hade inte ens beställt julsångsmaterial för 1981, men hade ändå betalat in en kollekt från De vackraste julsångerna. De församlingar som hade beställt material och betalat in kollekt, men inte skickat respons var: Bergö, Finnström, Iniö, Markus, Pargas, Purmo, Solf och Åbo svenska.³⁹³

Bland det nationella responsmaterialet för julen 1981 fann jag också kommentarer och in-täkter som skickats från finskspråkiga församlingar bl.a. i Eskilstuna kloster, Halstahammar, Karlskoga, Mariestad, och Trollhättan i Sverige, men också från Helsingin varuskunta. Vid garnisonen i Helsingfors hade 10 olika evenemang ordnats med totalt 950 deltagare. De riks-svenska församlingarna hade betalt kollekt och beställde material för 1982.³⁹⁴ Bidragen från utlandet och garnisoner m.fl. tillkom den nationella delen. I Årsboken 1981 meddelades att intresset för De vackraste julsångerna steg år för år och att aktionen nått Sverige och Kanada.

Jubileumspaketet ”Kauneimmat Joululaulut 1982-JUHLAPAKETTI”

Förberedelserna för julsångernas tionde jubileumsår 1982 hade pågått sedan hösten 1981. Det som skedde julen 1981 var viktigt för att få församlingarna engagerade inför jubileumsåret 1982. Musiksekreteraren Gunvor Helander och byråbiträdet Eeva (Hallamaa) Fontell skickade

390 FMSA Kommentarer i responsblanketter returnerade från 35 församlingar i Borgå stift.

391 Hos förf. Mina uträkningar baserade på musikbyråns tilläggsuträkningar och information i responsblanketterna från församlingar hörande till Borgå stift.

392 FMSA Musikbyråns utredning i slutet av februari 1982.

393 FMSA Musikbyråns lista över församlingar som fått material, men som inte skickat respons för julen 1981. Av dessa som inget rapporterat hade dock åtta församlingar betalat in kollekt.

394 FMSA; Hos förf. Egna anteckningar baserade på responsblanketter eller brev skickade från utländska försam-lingar eller finländska organisationer till musikbyrån.

21.10.1981 påminnelsebrev till kontaktpersonerna i de svenska församlingarna om att de ännu kunde beställa affischer och sånghäften för julen 1981. Dessutom fick häftena användas även vid andra tillställningar i församlingarna. Församlingarna behövde inte känna sig tvungna att bära upp kollekt vid alla evenemang där julsångerna sjöngs. Sånghäftena var en advents- och julhälsning från Finska Missionssällskapet till den sjungande församlingen. Musikbyrån ville således få med nationens alla församlingar inför det kommande jubileumsåret 1982.

Vid musikkommitténs möte VII/1981 konstaterades att både svensk- och finskspråkiga sånghäften tog slut julen 1981. Ändå vågade musikkommittén inte trycka mera än vad försam-lingarna beställde inför jubileumsåret 1982. Jubileumsårets kassett skulle komma ut hösten 1982, vilket diskuterades liksom också andra deadlines för tioårsjubileet. Affischerna för julen 1982 skulle tryckas redan i februari innan tryckningskostnaderna steg. Reijo Pajamos julsångs-bok skulle föras till WSOY före 15.3.1982. Pajamo skulle i april presentera förslag på finska sånger i sånghäftet, som planerades bli på 20 sidor. Provtryckningen skulle ske i maj och den slutliga tryckningen av sånghäften skulle ske 15.8.1982. För att jubileumsevenemanget skulle lyckas julen 1982 skulle postning av materialet ske i oktober och november. Musikkommittén var medveten om att ”finska församlingar utomlands” också var intresserade av julsångsmate-rialet och därför ville musikkommittén skicka julsångsmaterial till bl.a. Florida, till sjömans-kyrkor och emigranter runt omkring i världen.³⁹⁵ Enligt protokoll VI/1981, 9.11.1981 men ock-så i ett memorandum 24.11.1981 med namnet "Kauneimmat Joululaulut 1982 – JUHLAPAKET-TI”, hade musikkommittén planerat in programmet för evenemangets tionde gång. Bl.a. hade Tempelplatsens kyrka och alla Finska Missionssällskapets körer och en orkester bokats för in-spelning i tv 11.12.1982. Dessutom bokades en 60 minuters sändning i radion 12.12.1982 där bl.a. Martti Kauppinen, Matti Heroja, Jalmari Marttunen och Gunvor Helander intervjuades.

Från ett julsångsevenemang i Hyvinge kyrka skulle 45 min också sändas i radion. Finska Missionssällskapet ville dessutom ha med representanter från de unga kyrkorna, varvid två per-soner från Namibia inbjöds till Finland i november 1982 och två kantorsstipendiater utnämndes för sex månaders studier i Finland 1983 och 1984.³⁹⁶

Finska Missionssällskapet publicerade tillsammans med Werner Söderströms förlag Reijo Pajamos bok "Taas kaikki kauniit muistot – Joululaulujen taustat ja tarinat". På bokens pärm finns Missionskyrkans traditionsenliga glasfönster med den heliga familjen, dvs. ”Jesu födel-se”. En svenskspråkig översättning av boken diskuterades. En musikkassett och specialljus med

395 FMSA Musikkommitténs mötesprotokoll, Helander 14.12.1981.

396 FMSA Helander & Marttunen 24.11.2981. ”Kauneimmat Joululaulut 1982” – JUHLAPAKETTI, Julkaisu- ja tiedotusosasto.

missionskorset antingen i rött eller svart diskuterades. Julkort försedda med missionskorset, och Missionskyrkans glasmålning av Jesus födelse, trycktes inför tioårsjubileet. På finskt håll skic-kades beställningsblanketter till församlingarna med allt det ovannämnda, som också inklude-rade Elsa Kojos julsångbok ”Suuri joululaulukirja”. Även jultidningen ”Tulkoon Valtakuntasi”

kunde beställas från Finska Missionssällskapet.³⁹⁷

Vid musikkommitténs möte 8.2.1982 och även vid mötet 16.3.1982 beslöts att 25 000 svenskspråkiga julsångshäften och 500 svenskspråkiga affischer behövdes och dessa ingick också i det som kallades för "Kauneimmat Joululaulut 1982 – JUHLAPAKETTI". Till musikkom-mitténs möte II/1982 hade Martti Kauppinen kallats för att hjärnstorma idéer om hur den tionde gången skulle genomföras. Musikkommitténs möte 16.3.1982, bekräftade att 350 000 finsk- och 25 000 svenskspråkiga sånghäften samt 6 000 finsk- och 500 svenskspråkiga affischer skulle tryckas inför julen 1982.³⁹⁸

I breven med instruktioner till Borgå stifts församlingar bifogades ett exemplar av sång-häftet och ”barnens egen jultavla”. Jultavlan är en svartvit teckning med barn från fem olika nationaliteter som går fram till Maria med Jesusbarnet. En strof lyder ”När juldagsmorgon glim-mar jag vill till stallet gå, där Gud i nattens timglim-mar re’n vilar uppå strå”. Teckningen kunde lätt kopieras upp i församlingarna för att färgläggas av barnen. Julsångsmaterialet skickades till kyrkoherdeämbetet i församlingarna tillsammans med adventssparbössorna och julnumret av tidningen Mission, samt en uppmaning till de församlingar som behövde fler sångblad eller affischer att de skulle kontakta Finska Missionssällskapet före 10.11.1982. Sånghäftet som nu för första gången hade pärmen i fyrfärgstryck kunde också användas vid t.ex. julböner. Till tioårsjubileet utarbetades också ett svenskt informationsblad i ljusblå nyans på fyra sidor med information och idéer från de nio tidigare gångerna om hur församlingarna kunde arrangera De vackraste julsångerna vid den tionde gången.³⁹⁹

För dem som deltog i programmet vid huvudfesten i Tempelplatsens kyrka gjordes ett utförligt tvåspråkiga programblad, som också har en ljusblå pärm. Huvudfesten ägde rum lördagen 11.12.1982 kl. 19 och inspelades för tv. De flesta sångerna var fyrstämmigt utskrivna i

In document Missions- och musikevenemanget. De vackraste julsångerna. i Borgå stift (Page 113-124)