Varje samhälle och varje ögonblick har, menar Bourdieu (2014) att göra med ett antal sociala positioner som i relation relaterar till tillgångar och aktiviteter som är relationellt betingade. I det sociala rummet är individer och grupper uppdelade efter positioner, fortsätter Bourdieu, och ju längre ifrån varandra dessa finns desto mindre har de gemensamt. Detta sociala rum är konstruerat utefter de två differentieringsprinciperna ekonomiskt- och kulturellt kapital. Individer som befinner sig i en del av det sociala rummet är, menar Bourdieu (2014), mer benägna att närma sig varandra. Alla lärare i min undersökning definierar sig själva som välutbildad medelklass. De besitter inte något nämnvärt ekonomiskt kapital men innehar en stor portion kulturellt kapital. Detta existerar som kunskaper, erfarenheter, sätt att tänka, uppfatta, tala och röra sig. Lärarna befinner sig i ett socialt fält där de har ett gemensamt intresse av att bibehålla och öka sitt kapital.
60
att de är beroende av samhällets stöd för sin försörjning. Det kulturella och symboliska kapital som elever med Husseins bakgrund hade i sitt hemland, uppfattas i Sverige inte som en tillgång eller en resurs och tillskrivs därför inte något som helst värde. Hussein har förlorat allt han tidigare hade: sitt ekonomiska-, kulturella- och symboliska kapital och upplever dessutom att han inte har någon möjlighet att påverka sitt liv och sin framtid i Sverige. Khaled, som i hemlandet varken hade tillgång till något ekonomiskt eller kulturellt kapital och därför inte heller förlorat detta när han kom till Sverige, upplever precis som Hussein att han inte kan påverka sitt liv och sin framtid.. Khaled uppfattar skolan som ett ”måste”: Det är hundra procent socialen som sa om du inte går till skolan det finns inga pengar, det finns ingenting. Men ser ändå SFI-utbildningen som en väg in i samhället: Jag vill lära mig svenska och jag ville lära läsa och skriva … sen ska du träffas med människor och vilket språk ska du prata? För elever som Ali, som i hemlandet bland annat arbetade som lärare och som har en universitetsutbildning med sig, ser situationen något annorlunda ut. Trots att han menar att han, om han ska ha en chans i Sverige, måste förnedra sig: Om du hycklar, om du blir en hycklare du ska gå upp med dem, berättar han också att han i SFI-utbildningen, har mött lärare som sett honom och behandlat honom som en jämlik kollega: Hon pratade mycket med mig som lärare, hur man kan jobba. Vi pratade mycket om de här sakerna. Ammar, även han universitetsutbildad, uppfattar SFI-studierna som en väg in i samhället: Jag började studera SFI för att komma in i samhället och i det i landet, hitta jobb kanske. Man måste utbilda sig … för att komma in. Han menar också att han, under SFI-utbildningen, kände sig delaktig: Vi alltid lärare diskutera med oss. Vad ska ni göra? Vi fick bestämma. Ibland fick vi bestämma eller vi bestämde jättemycket. Ammar och Ali talar också om vikten av att man i SFI-utbildningen måste göra skillnad mellan elever med hög- respektive låg- utbildningsnivå vilket, menar de, är bättre för systemet. Ammar säger: Många invandrare som kommer från andra länder de har ingen utbildning. De som har det går snabbare och jag hade problem i klassen var blandad … ibland kommer människor som frågar dumma frågor och det tar tid. De som har utbildning lär sig mycket snabbare och det är bra för samhället. Ammar och Ali kräver att bli behandlade som vuxna vars utbildning och erfarenheter också i Sverige har ett värde. De anser sig ha ett kulturellt kapital som är värdefullt även i det nya hemlandet. Varken Hussein eller Khaled nämner något om detta.
61
Alla lärare anser att de har betydligt lättare att relatera till elever med liknande social och kulturell bakgrund samt till elever vars normer och värderingar stämmer överens med de egna. Lena uttrycker det som: Ja men det är klart … då vet jag med mig själv att då skulle jag absolut ha lättast för att sitta och prata med nån som är studieväg tre och som var lite lika … De som har låg utbildningsbakgrund är krävande och då handlar det också om värderingar, tankesätt och hur man liksom fångar in nånting … för att de högutbildade, ligger nära en själv, då fångar man in saker per automatik … Det har väldigt stor betydelse vilken socioekonomisk bakgrund eleverna har för ens undervisning blir. Sara, som framhäver sin egen invandrarbakgrund, menar att hon förstår sina elever eftersom hon vet hur det är att vara invandrare: De kan se mig lite som en förebild. De lyssnar på mig på ett annat sätt för jag förstår dem på ett annat sätt. Johan, Emelie och Petra har också invandrarbakgrund men anser inte att denna bakgrund skulle kunna fungera som en underlättande faktor i mötet med eleverna. Vissa elevers värderingar och föreställningar om religion och samhällssystemet, är svåra att förhålla sig till, menar många lärare. Ola säger:. Man märker ju att många deltagare har en massa fördomar och så och då brukar jag säga att nä det där är en fördom. Lena menar att åsiktsyttringar är svårt och utmanande: … som också är med studieväg 2 som har lite lägre utbildning … konservatism liksom i vissa frågor … Johan håller med Lena och säger: … det är åsiktsyttringar som ligger utanför både min personliga fattningsförmåga och intresse av att absolut inte införliva det i undervisningen för det hör inte hemma där …. Petra uttrycker: Sen kan ju nån PK säga att nä men vadå det är väl deras frihet, religionsfrihet att bära slöja alltså … men jag vet i fan om det är frihet för en fyraåring att ha på sig slöja helt ärligt. Eleverna anser att det kan vara svårt att relatera till vissa lärare och elever på SFI-utbildningen. Hussein berättar nästan föraktfullt om elever som tycker om lärare med makt: Det finns elever som gillar såna lärare som har makt. Precis som rövslickare ska bli runt henne rövslickare. Och de vet vad hon vill och de säger vi vill detta därför de har ingen självkänsla, de kollar efter makten.
I varje samhällsformation har det pedagogiska arbetet alltid som uppgift att upprätthålla ordningen, skriver Bourdieu och Passeron (2008). Detta sker genom att i kraft av inprägling eller uteslutning tvinga på alla den dominerande kulturens legitimitet. Rollen som lärare medför att man är en representant för ett system där det förväntas att man omfattar och förmedlar en viss ideologi eller vissa tankekategorier som sen används
62
för att beskriva omvärlden på (Bourdieu 2014). Övervägande delen av de intervjuade lärare uttrycker en medvetenhet om och menar sig även omfatta, de normer och värderingar som formuleras i läroplanen för vuxenutbildningen (2012). Sara formulerar det som: … anpassa sig till samhället, vara delaktig. SFI har betydelse för människor som kommer hit och vill integrera sig. Petra säger: … allting som jag lär ut kommer ju i ett paket med normer och kultur och allt det där också om hur vi lever och hur jag ser på världen och så vidare. Lena menar: … i nån mening kan jag känna att man är ganska fri. Jag tänker inte västerländsk humanism när jag undervisar och jag tänker inte människolivets okränkbarhet när jag undervisar. Jag kanske lägger mer liksom fokus på den här sista delen om alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor. Vissa av läroplanens formuleringar upplever lärarna som ett problem vilket kan vara svårt att förhålla sig till och som kan vara ett störningsmoment i mötet med eleverna. Lena menar: Jag tänker liksom att vissa såna här ord kan bli svåra att förhålla sig till som lärare när man jobbar med folk som är under hård exploatering utanför skolan, ja, det är fyllt av spänningar och motsättningar liksom. Hur jobbar jag med de här formuleringarna? Hur jobbar jag med att förmedla de här värderingarna? …
En individ som inte i någon situation behöver överväga sin reaktion, som alltid vet vad situationen fodrar, vinner moraliskt anseende och blir hyllad, menar Bourdieu och Passeron (2008). Flertalet lärare är överens om vad det innebär att vara lärare och framhåller det professionella, ledarrollen samt att yrkesrollen inger eleverna förtroende. Petra uttrycker: Om man får deras respekt så gör de oftast som man säger… du har lite mer vunnet redan från början eftersom du är en yrkes, professionell liksom… det handlar mer om någon slags förtroende. Sara uppfattar SFI-utbildningen som en viktig faktor i integrationsprocessen. Det är, säger hon, viktigt att anpassa sig och bli delaktig. Eva menar: Jag tror att det är nödvändigt i ett jämställdhetsperspektiv. Nu tänker jag framförallt på kvinnorna, att de ska ha en chans att komma ut och skapa sig egna kontaktnät. Även Ammar, Ali och Khaled, menar att utbildning är avgörande för hur väl man blir integrerad och kan etablera sig i det nya systemet. Ammar uttrycker det som: Jag började studera SFI för att komma in i samhället och i det i landet, hitta jobb kanske. Man får utbilda sig, det är viktigt att, nummer ett att plugga och utbilda mig för att komma in. Ali säger: Alla vi tänka på Sverige det är mitt land. Jag sitter här och det betyder att
63
Sverige är mitt land. Jag tänker på Sverige. Hussein anser däremot att det kanske finns andra parametrar som är avgörande för integration och etablering i systemet: De säger människor måste lära och ha SFI för att de ska hitta jobb, hur viktigt SFI för att hitta jobb här? Det har med relation att göra. De som hittar jobb betyder de har många människor hjälpa och kontakt. Flera lärare upplever en konflikt mellan samhällets krav på att de studerande ska ut i arbetslivet så fort som möjligt samt de förväntningar och krav som ställs från samhällets sida angående SFI:s roll i undervisningen kring de så kallade svenska normerna och värderingarna och det som lärarna menar vara kärnan i SFI. Lärarna i min undersökning väljer att förhålla sig till dessa krav på olika sätt. Petra uttrycker det som: … jag kanske får från ledningen att nu ska ni göra så här och då hamnar man i ett dilemma hela tiden. Ska man tänka att nu jävlar så måste de lära sig en läxa eller ska man tänka shit the same? Å andra sidan så kan man ju också säga att okej får de betalt så ska de fan va här.
64
Avslutning
Do not deplore, do not laugh, do not hate – understand (Bourdieu 1999:1).
Vuxenutbildning och speciellt utbildningen Svenska för invandrare (SFI) har, som jag ovan redovisat, länge varit ett eftersatt område i den pedagogiska forskningen. Den forskning som gjorts inom vuxenpedagogik har framförallt fokuserat på frågor om identitet, utbildningens betydelse, undervisningsfrågor, deltagande och rekrytering (Frejes 2016). SFI-forskningen i Sverige har dominerats av kvalitativa studier med fokus på de studerande, medan undervisningens upplägg och innehåll inte uppmärksammats i lika hög grad (Lundgren, Rosén och Jahnke 2017).
Forskning inom fältet inlärning av andraspråk för gruppen vuxna flyktingar med PTSD-problematik är väldigt begränsad (Nilsson 2017). Många av de synpunkter som uttrycks kring SFI-utbildningen, baseras på lösa antaganden kring vuxnas språkinlärning, skriver Lindberg och Sandvall (2012). I Roséns avhandling Svenska för invandrarskap. Språk, kategorisering och identitet inom utbildningsformen svenska för invandrare (2013) visas på att diskurser över tid cirkulerar mellan lärandet i klassrummet och statlig policy samt hur föreställningar om nation, kön och språk verkar tillsammans i gränsdragningar mellan utestängande och inberäknande i Sverige. Marie Carlsson diskuterar i sin bok Svenska för invandrare – brygga eller gräns? Synen på kunskap och lärande inom SFI – undervisningen (2003) hur SFI-verksamheten uppfattas av de som ingår i den samt vilken bild av Sverige som förmedlas i SFI-undervisningen. Hon menar att ett utpräglat nytto- och välfärdstänkande ur ett uppifrånperspektiv gäller samt att deltagarnas kulturella och symboliska kapital helt har förlorat sitt värde. Lärarna i Carlssons undersökning beskrev eleverna som svaga, okunniga och dumma jämfört med de kunniga svenska utbildarna och eleverna upplevde att de betraktades och behandlades som barn. Lärarna menade också att SFI var en viktig väg till integration. Ingen tidigare forskning har fokuserat på vad mötet mellan SFI-lärare och SFI-elever med PTSD-problematik kan innebära för elevernas skapande av självrelationen och/eller undersökt förutsättningarna för etablerandet av erkännanderelationer på SFI-utbildningen.
65
När jag började skriva min uppsats arbetade jag som specialpedagog i grupper med elever med PTSD och annan psykosocial problematik på SFI-utbildningen. Så gott som varje dag mötte jag frustrerade lärare och elever som inte förstod varför mötet dem mellan ofta slutade i missförstånd och ibland till och med i osämja. Jag satt på otaliga lärarmöten där frågan diskuterades och fick fler och fler elever skickade till min grupp då många lärare inte visste hur de skulle förhålla sig till elever som uttryckte det man uppfattade som fördomar, hade värderingar som man hade svårt att acceptera, inte kunde sitta stilla i klassrummet, pratade i sin mobil hela tiden, inte gjorde sina läxor och som inte kom ihåg vad man gått igenom vid föregående tillfälle. Jag blev mer och mer intresserad av att undersöka vad det var som hände i mötet mellan lärare och elever med PTSD-problematik och av att försöka finna möjliga förklaringar till varför detta möte gestaltar sig på ett visst sätt. Jag sökte en teori som skulle kunna hjälpa mig att förstå vad som händer i mötet på SFI-utbildningen men ville även försöka förstå varför dessa möten utvecklar sig som de gör. I Honneths teori om erkännande och moralisk kränkning och Bourdieus teori om sociala fält fann jag teorier vilka kunde ge mig tillfredställande svar på mina frågor.
Resultat från min studie visar att elever med PTSD-problematik i SFI-utbildningen efterfrågar erkännande på samtliga av Honneth (2003) beskrivna erkännandenivåer. De efterfrågar erkännande som moraliskt tillräkneliga subjekt samt som personer med samma moraliska tillräknelighet som alla andra individer vilka besitter goda och värdefulla förmågor som har ett värde för gemenskapen. Dessa nivåer av erkännande leder till att individen erhåller en känsla av egenvärde och självrespekt. Resultaten visar vidare att elever med PTSD-problematik dessutom efterfrågar ett erkännande på den nivå som Honneth benämner som primärnivån, den nivå där individen känner att hen har ett unikt värde för en annan individ, att hen erhåller omtanke för sin egen skull – kärlek, ett erkännande byggt på frivillighet. Behovet av erkännande på denna grundläggande nivå hos elever med PTSD grundar sig i att dessa har blivit moraliskt kränkta på elementär nivå och tryggheten att kunna känna tillit till att de egna behoven har ett värde för andra människor har tagits ifrån dem. De intervjuade lärarna är omedvetna om detta, men menar sig erkänna eleverna på de båda andra nivåerna. Lärarna uttrycker också en medvetenhet om att olika förpliktelser, som alla har moralisk karaktär eftersom de är uttryck för olika erkännanderelationer (Honneth 2003), står emot varandra. Lärarna menar att de förväntningar som ställs på eleverna från samhällets sida angående snabb progression i
66
språket samt etablering i det nya samhället ofta står i konflikt med de kunskaper som lärarna har om språkutveckling. Man uppfattar även stundtals en konflikt mellan de krav som ställs angående överföring av den ideologi som uttrycks i läroplanen och de normer och värderingar man själv har. Dessa motsättningar kan endast upplösas genom ett individuellt övervägande vilket, menar lärarna, är svårt då man i sin roll som lärare, är en representant för ett system.
Förvägran av erkännande – moralisk kränkning – yttrar sig som osynliggörande, ointresse eller missaktning hos den andre och kan leda till olika former av psykisk skada, som förmåga att känna tillit, utveckla självrespekt och/eller kunna känna att man är betydelsefull för en gemenskap (Honneth 2003). Några av de intervjuade eleverna i min undersökning ger uttryck för att de, i SFI-utbildningen blivit kränkta på alla nivåer. De har mött stränga lärare som varken har förståelse för eller intresse av att veta vem de är, de känner inte sig behandlade som vuxna, menar att deras livserfarenheter helt har förlorat i värde och att de saknar möjligheter att påverka sitt liv och sin framtid. De intervjuade lärarna menar i sin tur att det är viktigt att, i SFI-undervisningen, ha ett vuxenperspektiv. Samtidigt uttrycker dessa att eleverna, för att kunna integreras i det svenska samhället, bland annat måste lära sig vad demokrati, jämställdhet och jämlikhet betyder.
Samtliga intervjuade lärare anser att en underlättande faktor i mötet mellan lärare och elever är om man har likande social bakgrund, utbildning, ålder och/eller erfarenheter. Det är lättare att erkänna elever med likande bakgrund då man befinner sig inom samma del av det sociala fältet. Det man känner igen kan man lättare förstå. Elever som Ammar och Ali, har bättre förutsättningar för att bli erkända på de av Honneth (2003) definierade erkännandenivåerna, då lärarna, på grund av närheten i det sociala rummet, kan relatera till dem, deras föreställningar, åsikter och värderingar, på ett annat sätt än till elever som Khaled eller Hussein.
Med insikten om att flertalet av de flyktingar som kommer till Sverige idag lider av efterverkningar från krig och tortyr samt om att den migrationspolitik som förs idag där varje enskild individ tvingas bevisa att hen är eller har varit personligt förföljd kan innebära en ökning av elever med olika typer av psykosocial problematik och PTSD på SFI-utbildningen, hoppas jag att resultatet av min studie kan leda till att man i framtida utbildning för blivande SFI-lärare och i planering och utarbetande av SFI-utbildningen
67
uppmärksammar och diskuterar de förväntningar som vuxna andraspråkselever med PTSD-problematik kan ha på SFI-lärarna, i mötet på SFI-utbildningen angående erkännande på samtliga av de av Honneth (2003) definierade erkännandenivåerna. Såväl moralutveckling som kunskapsbildning föregås, skriver Honneth, av en relation av erkännande och om en person inte blir sedd, om hon nekas erkännande, kan hon aldrig bli en moralisk och vetgirig individ. Som SFI-lärare måste man alltså bli medveten om och få kunskap kring elevernas eventuella förväntningar angående erkännande, för att därefter kunna ta ställning till om man som lärare är beredd på, samt har tid och kraft till, att finnas där för eleverna på ett sätt som normalt kanske inte ingår i lärarrollen. Självklart är det viktigt att vara medveten om att gruppen elever med PTSD och annan psykosocial problematik inte är en homogen grupp. En stor variation gällande omständigheter kopplade till förutsättningar i mottagarlandet, migrationsprocessen samt bakgrund innebär att man inte kan generalisera flyktingars behov då det handlar om språkinlärning och skapandet av självrelationen. Jag anser dock att det, som lärare på SFI-utbildningen är viktigt att ha kunskap och medvetenhet om att det kan finnas elever som efterfrågar ett erkännande på samtliga de av Honneth definierade erkännandenivåerna.
Då intentionen med min undersökning av vad som händer i mötet mellan lärare och elever på SFI-utbildningen även har varit att lyfta blicken och förhålla mig till det system