137Farmacins frihet

Låt oss avsluta undersökningen av förgiftningens fixpunkt där vi började, i det svenska morfinkaksmålet. Apotekare Kindstrand fälls i rätten, men överklagar. Han vägrar att bli ensamt ansvarig för »de fel eller misstag« som lett till morfinförgiftningen:

[Redaktionen] kan ej underlåta att, i likhet med hvad man inom den öfver detta fall räsonerande verlden redan nu får höra, uttala sin förundran öfver huru Rätt-en, efter de för ingen del invecklade domstolsförhör, som till frågans utredande

hållits, kunnat komma till ett sådant resultat.

Domen, som väckt ett icke ringa uppseende bland ej allenast apotekare och deras edsvurna biträden, menligen Provisorer och Pharmacie Studiosi, utan ock bland icke fackmän varande personer, har emellertid af apotekare Kind-strand blifvit öfverklagad – icke för de några hundra riksdalernas skull, som han ådömts erlägga i böter, utan för öfrige apotekares och för den utöfvade farmaciens intresses skull.288

Det är först i ljuset av farmacins vidgade vetande om gifterna som Kindstrands djärva överklagan och artikulationerna om regleringsautonomin för farmacin i allmänhet kan förstås som mer än bara defensiva. Redaktionens klart formulerade position i det svenska förgiftningsfallet, att Sundhetskollegium borde »förmå läkarne i första rummet till större ordning« och inte fokusera så på apotekarna,289 uttrycks just i dessa förgiftningsfall på grunden av separata vetandesfärer, där »endast apotekares utlåtanden må erkännas vara de bestämmande i farmaceutiska angelägenheter«.290

Med vidgandet av det farmaceutiska vetandet har också platsen för den farmaceu-tiska professionen utökats bortom artikulationen av apotekarna som plikttrogna fångar som står mellan allmänhetens, läkarnas och myndigheternas krav. Farmacins vidgade vetande grundar professionens position i såväl allmänt förnuft som i exakta och precisa metoder.

288. 731902. 289. 731301. 290. 730601.

138

snabb och smidig expedition Kontroll Farmacins vetande Okunskap Säkerhet dosangivelse färganalys rättsmedicin toxikologi botanik Medicinens vetande Läkare läkares slarv och okunskap Folkligt vetande

Figur 4:7. Farmacins vida vetande

När artikulationerna kring fixpunkten förgiftningar-opiater väl tystnat står signifikantkedjan stärkt i sina kopplingar till olika Vetanden, och apotekarna är de som vet att hantera det giftiga opiumet så att både en stor Tillgänglighet och Säkerhet kan garanteras.

En arkeologisk anteckning i detta sammanhang skulle vara hur detta reartikulerande av misstaget i förgiftningsfallen i riktning mot ovetande och ouppmärksamhet av olika slag förskjuter ett problem som främst var knutet till stor omsättning på stora apotek till ett som framför allt mindre apotek har svårt att förhålla sig till. Vidgandet av det farmaceutiska vetandet sker genom sådant som probering utan hänsyn till kostnader för kemiskt avancerade metoder. En sammanhållning av apotekarnas sub-jektposition, som redan splittrats med studentoffret, är en svår balansgång när för-giftningen ska inordnas i den fria opiathandeln.

VETANDETS GRÄNSER I EXEMPLET ARSENIKEN: BENÄMNINGAR, BEGÄR, BOKFÖRING

Vi lämnar nu fixpunkten förgiftning-opiater med insikten att vare sig subjektpo-sitionen är sammanhållen eller inte så kan förgiftningen med opiater fortfarande hanteras av signifikantkedjan kring en fri handköpshandel. Kedjan kan ännu koppla upp sig mot trygghet och säkerhet, trots att den på samma gång länkar sig samman med kundkraven på smidighet och snabbhet i expedieringen av fritt valt opium. Kedjan må vara spänd mellan marknadskrafterna och regleringsviljan, men än har

139

den inte brustit. Tvärtom har vi sett hur opium som gift erbjuder farmacin en plats för att hålla sig autonom från det medicinska vetandet och just kring förgiftningar framhäva sitt självständiga vetande.

Giftet som en benämning av opiaterna

De »opiater« jag fångar i min undersökning rymmer en viss spridning i sina benämningar. Vi har alkaloider och vi har äldre benämningar på latin av opium-viner. Vi har opium som växtdrog och opium depuratum och så vidare. När jag här fäster vikt vid förgiftningens betydelse i signifikantkedjans uppbyggnad kring dessa opiater måste en sak göras klar först och främst: läkemedel är vanligare än gift, opia-ter i SFT 1870–1875 är främst ett tal om läkemedel som varor. Jag tillskriver giftet stor betydelse som benämning trots denna skillnad i frekvens.

»Opium« dominerar bland benämningarna: som ingrediens i vin eller tinktur eller namngivet med ett recept ur farmakopén och anknutet till antingen läke-medelskonnoterande moment eller till de lika vanliga varukonnoterande momen-ten genomsyrar det materialet som helhet.291 Man kan tydligt se två separata, stora artikelområden för opiaterna, ett där de är varor som handlas in på apoteken och behandlas där och ett där de är läkemedel som handlas ut från apoteken. Apotekarna som läkemedelshandlare i opiumbranschen.

Gifter och »häftigt verkande läkemedel« är långt mindre frekventa som benäm-ningar generellt. Intressant nog är dock gift relativt sett vanligare i artiklar med alkaloider som moment, främst då morfinet.292 Alkaloidernas artiklar har precis som

291. Bland varukonnoterande moment samlas sådant som »artiklar«, »vara«, »drog« liksom »preparat« även om detta också kunde ses som ett läkemedelsmoment. Läkemedelskonnoterande moment är sådana som »medicamenter« och »läkemedel«. Artiklar som knyter opiumberedningar, opium eller egennamn på opiumrecept till läkemedelskonnoterande moment är: 700402, 700502, 700601, 701001, 701101, 701201, 701301, 701702, 701801, 702102, 710701, 711202, 711501, 730801, 731602, 731701, 731801, 701501, 701601, 740902, 750701, 752104; de med varukonnoterande moment är: 700901, 701302, 7015;1601, 701502, 702101, 702202, 710201, 711002, 711202, 711501, 711601, 712002, 712202, 720901, 721002, 730101, 740101, 740901.

292. Under »häftigt verkande läkemedel« sammanför jag de moment som benämner opiaterna som farliga läkemedel på något sätt (»heroiska« är klart min favorit), alltså moment som implicerar gift-ighet med sina konnotationer och sätter samman giftgift-igheten med läkemedel. Jag skiljer så ut dem som explicit använder »gift« som benämning från denna kategori. Artiklar där alkaloider som mor-fin benämns som »gift« är: 731501, 731601 (lagtext refereras), 731701, 731801 (lagtext refereras), 742101, 750801 och de som implicerar giftighet med benämningar som »häftigt verkande läkemedel« är: 710701, 710702, 750301. Till dessa skulle också kunna fogas de artiklar som diskuterar morfinförgift-ning (730601, 731201, 731301, 731902), men jag väljer att hålla dessa lite inom parentes då »gift« och »förgiftning« inte används som moment i dessa, istället är det benämnt som medikamenter, doser eller endast egennamnet på alkaloiden. Artiklarna som benämner alkaloiderna med läkemedelskonnote-rande moment är å sin sida: 710701, 721402, 730601, 731701, 731801, 740901. Relationen läkemedel/ gift som moment är ungefär lika för alkaloidartiklarna beroende lite på hur man klassificerar »gift«. För opiumberedningarna väger läkemedlen över som benämnande moment. Mot de 16–20 artiklarna med

140

opiumberedningarnas annars varumomenten som de vanligaste.293

Benämningen »alkaloid« står närmast den kemiska analysen (från grekiskans

análysis, sönderdelning, upplösning), som ger farmacins vetande möjligheten att

särskilja farmakans olika beståndsdelar och effekter. Det är som om opiumdrogen står i ena ändan av signifikantkedjan, knuten till handeln och till det allmänna läke-medlet, medan alkaloiderna med morfinet står i andra ändan, knutna till enskilda effekter, som det giftiga.

Det är i den andra ändan, på giftets fält, som signifikantkedjan kring den fria opiathandeln på apoteken i första hand utvecklar sig och erövrar farmacins frihet från medicinen.

Men hoten på detta gifternas fält är som vi sett ansenliga. Alternativa sätt att vinna trygghet på giftmarknaden blir tydliga för kunder och läkare. Med arseniken passeras gränsen för vad signifikantkedjan kring en fri gifthantering på apoteken kan klara. En undersökning av detta särskilda gift belyser både hur det farmaceu-tiska vetandet beror av andra vetanden i signifikantkedjan kring opium och vilka element som främst ser ut att hota kedjan när opiaterna förstås som gift. Vad gör gift verkligt giftigt?

Arseniken som alltför giftig

Arsenik är ett grundämne (As) och som sådant har det genom historien funnit många olika användningsområden, som medicin ända sedan antiken. Den svenske apotekaren Carl Wilhelm Scheele använde arsenik i det färgmedel som målade hela 1800-talet i »Scheele-grönt« (och som använts som förlaga till färgsättningen av denna avhandling). Leksaker, tapeter och förpackningar färgades med arsenikfärger, inom jordbruket intensifierades användningen av arsenik som bekämpningsmedel, arse niken användes som smink för att bleka hyn och som nämnts importerade de svenska glasbruken sina väldiga mängder arsenik via apoteken. 1800-talet blev där-med inte bara allt vackrare giftgrönt utan också alltmer förgiftat.

Arseniken är av denna anledning det som driver fram de strängare giftregle-ringarna på apoteken vid mitten av 1800-talet som beskrevs i kapitel 2.294 Det är

läkemedelsbenämningar står si så där 2, 3 tydliga giftbenämningar i signifikantkedjan, eller – väldigt generöst räknat kring giftighet som kringmoment i artiklar som också ofta har läkemedel som huvud-benämning – en 10, 15 artiklar. Artiklar där opiumberedningar benämns med »gift« är: 731501, 731601 (lagtext refereras), 731701, 731801 (lagtext refereras), 742201, 750701, 752201 (läkares subjektposi-tion) och de som implicerar giftighet med benämningar som »häftigt verkande läkemedel« är: 700402, 700502, 701001, 701101, 701201, 701301 (toxiska), 701501, 701601 (läkares subjektposition), 710701, 711202, 731602 (giftskåpet som moment, läkemedel den närmaste benämningen), 740902 (endast i titelns återgivande av lagtexten), 752104.

293. Alkaloider benämnda med varukonnoterande moment i 711002, 712002, 712202, 720901, 721002, 721101, 721102, 721402, 721701, 722201, 732102, 740501.

141

problem atiseringen av detta förgiftande, alltför giftiga gift som driver fram den första giftbokföringen, där apotekarna åläggs att spara alla qvittenser i detaljhandeln för att de årligen ska kunna inspekteras av Sundhetskollegiums läkare; inspektions-väsendet införs.295

Bokföringens och inspektionernas kopplingar till kontroll och noden Säkerhet erbjuder ett alternativ till det sätt på vilket apotekarnas signifikantkedja i fallet med opium vid denna tidpunkt har knutit till sig desamma (kring tillgänglighet i hand-köp-farmacins vetande om gifterna).296 När jag skriver att arseniken passerar gränsen för vad signifikantkedjan kring en fri handköpshandel av gifter på apoteken kan omfamna, är det just detta skifte i kopplingarna till kontrollen som jag åsyftar. Vad gör arseniken så mycket farligare? Varför kan den inte inartikuleras till kon-troll genom det farmaceutiska vetandet? Det är dessa frågor som en ny, mycket begränsad fixpunkt försöker ge svar på nedan, en fixpunkt kring utredningen av den nya arseniklagstiftningen i SFT.297 Det finns inte plats för en full utredning av

med hänvisning till missbruk av gifter ämnade för skadedjursbekämpning och dylikt, som arsenik. Ahlberg 1908, s. 69–70.

295. Att döma av regeländringarna och cirkulär med erinran härom under decenniet får man bilden av att apoteken ses som delaktiga i förgiftningsproblemet och att problemet ses som olöst trots kon-tinuerliga kontrollförsök. Det är mot bakgrund av denna fortsatta problematisering av arseniken, på som utanför apoteken, som förslag läggs till det som blir Arsenikförordningen 1876. Christer Jakobson beskriver skeendet i sin avhandling. En förordning från 1827 befaller inlämning och registrering av all arsenik på villovägar, med implikationen att sådan erkänns som vanlig. 1840 behandlas i HD arsenik-frågan »då det visat sig att arsenik fanns att få överallt på landet« och samma år ber rikets ständer kungen om ny förordning kring arseniken. Den allmänna handeln i krydd- och handelsbodar, med ar-senikbestrukna leksaker och tapeter såväl som arseniken själv, blir hårt angripen från läkarhåll 1847, samma år som man i Göteborgs åttonde Handels- och Sjöfartstidning uppmärksammar förgiftnings-faran från arsenik i tapeter och färger. Förslag på bokföring av arseniken (utan vidare instruktioner om hur boken ska skötas) från Sundhetskollegium diskuteras i utlåtande den 4/3 1850 och i medicinal rådet Wistrands Minnesbok för apothekare och pharmaceuter 1854. Detta förslag blir sedan samma år ålagt apotekarna i cirkulär från Sundhetskollegium, SFS 1854:34, och blir sedan grunden för inspek tionerna av apotekens gifthantering som Sundhetskollegium får rätt till 1855. Erinran om reglerna utfärdas 1858 till såväl läkare som apotekare om det åsidosatta kontrollarbetet på apoteken, se SFS 1858:7. Jakobson 1990, s. 27–31. Också i själva utredningsmaterialet med dess utgångspunkt under sent 1840-tal märks hur apoteken misstänkliggörs som idkare av olovlig handel och därmed även av missbruk med arseni-ken. Det är först efter att apotekarna genom grundlig undersökning, där de genom sina »qvittenser bevisas« vara mer eller mindre oskyldiga till den flödande arsenikhandeln, som andra misstänkliggjorda handlare kommer i fokus. (731701)

296. Kontrollen av gifterna blir med arsenikboken knutna till flödet av mängder i handeln och

registre-ring av varje brukares namn, inte bara av ämnets renhet eller äkthet. Apotek, fabrik och näregistre-ringsidkare

som handlar med arsenik måste föra av myndighet godkänd arsenikbok vilken varje år redovisas för Sundhetskollegium respektive kronofogde eller magistrat. Mängden arsenik som inköps och försäljs bokförs i varje transaktion med kontrollvägningar i enlighet med bilagt formulär till denna förordning.

Alla utlämningskvitton av arsenik ska sparas i boken, påskrivna. Också receptens kvittenser från

patien-terna. Arsenikböckerna kontrolleras årligen i inspektioner av läkare, magistrat eller kronofogde. Kongl.

Maj:ts nådiga förordning den 7 januari 1876 angående vård och försäljning af arsenik samt af andra giftiga ämnen och varor; gifven Stockholms slott den 7 januari 1876.

142

arseniken som fixpunkt; i letandet här efter giftighetens gränser nöjer jag mig med att granska de viktigaste och för opiumets artikulation till kedjan mest relevanta delarna i materialet.

Arsenik och opium har faktiskt så mycket gemensamt på apoteken att de i utred-ningen inför lagstiftutred-ningen 1876 måste förklaras åtskilda. Båda är gifter som både förgiftar och används som läkemedel; båda används allmänt och fritt. Särskiljandet tar såväl till synes självklara som lite mer specifika former.

Det självklara svaret torde vara att opium artikuleras bland de »såsom läkemedel förekommande gifter [vilka] böra härifrån undandtagas och derigenom åt dem äfven beredas den ombytlighet, som sakens natur fordrar«.298 Opiaterna förklaras behöva en reglering med plats för »ombytlighet«, deras bruk knyts till en vidare potentialitet än arseniken, vilken å sin sida mer knyts till faran vid »missbruk vid försäljning och spridande af arsenik och andra gifter.«299 Denna fara är den dödlighet som finns vid förgiftningar med respektive gift.300

Dessa iakttagelser pekar rakt mot den akuta förgiftningsrisken som själva gränsen, den förgiftningsrisk som var i centrum för artikulationen av dososäkerheten i de forensiska fallen med morfin. Vad som gör arseniken omöjlig att hålla undan kopp-lingarna till en icke-farmaceutisk kontroll artikuleras till dess fler dödsfall, dess större giftighet kan tyckas.

Men materialet kring arseniken är mer intressant än så. Mindre självklara artiku-leringar kring denna gifternas giftighet sker. Och dödligheten mätt i absoluta antal dödsfall är inte hela svaret, inte en definitiv gräns som den mellan liv och död. Det som intresserar mig här i relation till opiumet har med vetandet om giftet att göra och med hur känslans element hanteras i gränsdragningarna för detta vetande. Två sammansatta citat ger i detta avseende mer eller mindre hela den bild jag vill visa:

artiklar som skulle ha inkluderats om jag hade gjort för arseniken som jag gjort för opiumet och tagit med alla artiklar som nämner ämnet. Denna utredning får inga antagonistiska inlagor från apotekarna utan står här ensam i SFT. Tolkningen jag gör av detta är att diskursen som blottläggs i det självständigt stående referatet är tillräckligt analog med SFT:s för att inte skapa den friktion som är nödvändig för alternativa artikulationer.

298. 731701. 299. 731601.

300. Arseniken knyts till en stor dödlighet i den utförda undersökningen å Sundhetskollegiums vägnar som redovisas i materialet. Allra enklast måste särskiljandet opium och arsenik emellan först och främst här utgå från diskrepansen av dödliga förgiftningsfall i riket. Av 28 dödsfall föll 18 på den »hvita arseni-kens« lott och inte ett enda på opiaternas, de tio resterande var förgiftning med »svafvelsyra«, cyanka-lium, fosfor, »surt kromsyradt kali« och »arsenikhaltigt anilinrödt«. Självmord dominerar som anknutet moment till dödsfallen (19 st), vådaförgiftningar (6 st) och mord (3 st) är långt färre (731701). Gifters proportionalitet bland dödliga förgiftningsfall ska dock inte tas för givet som det vilket driver proble-matisering i alla väder. Jag skriver ovan att det är »självklart«, men det är en historisk fråga. Tobak och alkohol kan exempelvis inte under 1900- och 2000-talen förstås i sin fria reglering i relation till LSD och MDMA, eller ens opiater, utifrån en hierarkisering efter relaterade förgiftningsdödsfall. Andra element måste vara verksamma.

143