169Medicinaltaxan och apotekarnas marknad

Taxan står dock inte färdig och fast som värn mot marknadens oregerlighet och som golv för trygg spekulation. Den måste omförhandlas, den måste ständigt rearti kuleras i relation till denna oregerlighet.383 Det är helt tydligt att medicinal-taxan artikuleras som en viktig del i signifikantkedjans avskiljande från mark-nadens oregerlighet; den garanterar låga konsumentpriser och stor tillgänglig-het medan marknadens kaos knyts till fri prissättning-kvacksalveri-overksamma droger -skyhöga priser.384

Men låga taxepriser kan nu inte till vilket pris som helst prånglas på apotekar posi-tionen. Ibland måste taxan också artikuleras som för låg och apotekarnas handels-manna position inte längre stå i bakgrunden utan stiga fram och »protestera mot den låga taxan«, så som sker 1870 när särskilda omräkningar i den bidrar till ett fall i omsättningen mot 1869 på uppemot tjugo procent i snitt.385 Handköpshandeln, där tinkturerna dominerar och som de mindre apoteken är mer beroende av, får ytterligare sänkt taxa (och det är opiumets betydelse för denna som gör att dessa artiklar finns med i urvalet; opium är frekvent i räkneexemplen).386 I dessa protester

priskonkurrens genom densamma inte är tillåten.

383. Marknadens oregerlighet är det överflödande föränderliga som ska fångas av det fasta och stilla, en jakt som aldrig når sitt slut givetvis; ingen enskild taxa förmår fånga marknadsprisets multitud. På så sätt är »taxan« en utmärkt metonym för Signifikantens relation till det signifierade, den förra alltid obe-gripligt materiell och meningslös, den senare alltid obeobe-gripligt ogripbar och överflödande av mening. Tecknet (som t.ex. »taxan«) är deras ontologiskt obegripliga men epistemologiskt förståeliggjorda sam-mansmältning, S/s. Epistemologins utgångspunkt varken i S eller s, utan i själva den tunna linjen, »/«. 384. Den amerikanska apoteksrörelsens kaos och oärlighet sattes i relation till avsaknaden av ordnade, överenskomna priser i en taxa: »Här finnes ingen medicinaltaxa eller något, som bestämmer priset på medikamenterna, utan apotekaren taxerar efter godtfinnande och har derigenom stor behållning på försäljning af vatten.« (742101, 742202) I Sverige anmäler apotekare diversehandlare genom att hänvisa till cirkuläret 1874 om missbruk vid försäljning av läkemedel (det som användes i eter-striden). Missbruk knyts till kvacksalveriet vilket i sin tur sitter samman med brott mot taxan genom för höga priser: »för upphörande af det ofta förekommande missbruk, att från handelsbodar såväl här i staden som i omkringliggande ort försälja hemliga läkemedel, s. k. arcana, och andra läkemedel till allmänhe-tens och apotekarnes skada, ofta till hundratals procent högre pris än efter medicinaltaxan« (750701). Vi minns hur Sundhetskollegium i eter-artikulationen gick med på apotekarnas linje om att göra eter till apoteksvara och så taxera den, vilket skulle göra den tullbefriad och sänka dess pris (751801, 752101). Allt som svar på ökat supande av eterdropparna. Taxa-lågt pris-apoteksmonopol är så en mycket stabil artikulation, förmögen att stå upp mot rusproblematiseringars angrepp genom ekvivalens mellan låga priser-apotek som krogar.

385. 701801. Den extraordinära halvårstaxan (se SFS 1869:16) som redogjordes för i kap. 2 artikule-ras som en eftergift till apotekarna från Sundhetskollegiums sida i 701501. Men ordinarie taxa året efter hade, efter en förändring av taxornas beräkningsgrunder, enligt apotekarna sänkts väsentligt utan motsvarande prissänkningar i drogmarknaden. Som också nämndes i kap. 2 var effekten av en taxeringsändring inte glasklar, då så många olika material- och arbetsled var taxerade för så många olika typer av apoteksvaror. Det är den sammantagna effekten av taxeändringen 1870 som apotekarna menar inneburit en femtedels fall i bruttoomsättningen, i artiklarna 700901, 701801, 702101, 702102. 386. I de insändare som redaktionen ber om för att utröna hur taxeändringen drabbar apotekarna när alla nya uträkningar gjorts i praktiken, ges de mycket värdefulla detaljerna om hur ett (från kontexten

170

framträder apotekarna som handelsmän, med behov av omsättning och vinst.

Genom att fortgå på den nu beträdda vägen vid reglerandet af apotekarnes in-komster, blifva de mindre apotekens innehafvare hänvisade till nödvändighe-ten, att i andra, från farmacien vidt skilda näringsgrenar söka sin utkomst, och vänjas mer och mer, att betrakta apoteksrörelsen såsom en bisak.387

Apotekarna är här i någon mån (mot taxan spekulerande) handelsmän som hotar med att bli (diversehandlande) handelsmän. I generaldirektör Berlins försvar av taxan ges en aning om vad detta tautologiska hot kan anknyta till. Han anklagar nämligen apotekare, liksom läkare, för att vara på väg att importera den utländ-ska plågan med bedrägliga, hemliga, okontrollerade medel till Sverige. Dessa blev således analoga med de bisaker av vitt skilda näringsgrenar som apotekare säljer på det icke-medikaliserade apoteket.388

Men lösningen på marknadens problem – att vinna sin utkomst i konkurrens och upprätthålla moralen i handeln – är varken denna »Schwindel« med reklam eller en högre taxa, nej, Berlin menar att bruttoinkomsterna kan hållas nog så höga för uppehället om bara »apotekaren genom nit och pålitlighet förstått att förskaffa sig sjelf« det »ökade förtroende« från allmänheten som står till buds och »apotekaren sjelf mera träget deltagit i göromålen« än låtit biträdena sköta affären.389 Anseendet gör vinsten, nit och moral gör anseendet, inte taxeskydd eller reklam.

Vinsten som ska knytas till kedjan är tydligt ett problematiskt moment som är obekvämt att skilja från mervinstens element. Det driver apotekarna obevekligen mot marknadens andra aktörer, de där diversehandlarna, de där »som hafva den fria handeln« till sitt »rykte« – kvacksalvare och lanthandlare.390 Det är visavi deras

mer-förmodat mycket) litet apoteks försäljning ser ut och drabbas av taxeändringen: »En mycket stor del af hvad som säljes i handköp utgöres af tinkturer; tektur och dispensering af icke flytande ämnen kosta ungefär hälften så mycket nu, som förut […] i handköp har apotekaren ej heller någon arbetslön som utjemnar det ogynnsamma förhållandet. […] På detta apotek, hvars rörelse utgöres af omkring 1,500 Rdr i receptur, 2,500 Rdr medicinalier i handköp, förutom 1,300 Rdr i handel med frösaker och div. tekniska artiklar samt mineralvatten […].« (702102)

387. 702102.

388. Med försämrade taxepriser står naturligtvis många andra »bisaker« öppna för ökad kommers på apoteken vid denna tid. Det rör inte bara fröer, färger och flaskor mineralvatten som nämns explicit, vi minns att Hoffmans droppar ännu inte var taxevaror och kunde säljas efter i princip fri prissättning. Vidare är det knappast bara medicinska droger som prisrapporteras i SFT; också lack, färgämnen etc. förekommer. Det är inte svårt att se hur hotet om att bli handelsmän vid för låg taxa lätt hamnar analogt med anklagelserna om de hemliga, importerade medlen nedan. När man hotar om att bli handelsmän är det för att bevara sin position som handlande fritt med alla apoteksvaror: apoteket som en plats där droger kommer in och färger, fröer, mediciner och gifter alla kan komma ut. Tinkturhandeln ser ut att vara central i taxestriden och gäller just de mindre definierade, allmänna apoteksvarorna.

389. 730101.

390. 750701. Här uttrycks tydligt ekvivalensen mellan näringsfrihetens förespråkare och kvacksalveriet som hela tiden spökar i artiklarna i ett raljant utfall mot dem som inkräktar på apotekarnas privilegier.

171

vinst som apotekarnas vinst måste särskiljas, men helst utan att som Berlin föreslår, med nit stå och knega som ett biträde vilket som helst, dag och natt, vardag som helg. Till och med på vilodagen.

I taxeartiklarna artikuleras alltså vinsten som moment genom att allra först förklaras vara närmast en måttlighet i apotekarnas fall, »en nätt och jemt behöflig nettovinst« – återigen vinner kedjan stabilitet genom antagonisten överdrift. När måttan inte trovärdigt kan kopplas till apoteksvinsten – som i fallet med stora apote-kare som erkänt lever i »välmåga« – förlitar man sig på ankarkättingen till farmacins

vetande. Vinsten är behövlig för att klara en »rekrytering med kunniga och

aktnings-värda medlemmar« liksom för att apotekarna ska »hafva tillfälle att allt fortfarande odla allmänt och farmaceutiskt vetande«.391 Inga stora konflikter mellan stora och små apo tekare kan riktigt anas – ännu.

Vi minns studentoffret/autotomin i artikuleringen av förgiftningen: i dessa miss-tag av obildade lättjefulla drängar fanns ett annat utlopp för interna konflikter; i dessa ynglingar skymtade den framtid som hotar om inte nettovinsten säkras åt apotekarna. Med Vetandet som nod kan så måttans moral och vinstens välmåga bägge få stadig plats i signifikantkedjan när den makas in på marknadens oförut-sägbara fält.

På denna plats kan små som stora apotekare finna sitt intresse främst i »yrket sjelft, hvars utveckling och goda bestånd onekligen är i första rummet«.392 Här kan apotekarna verka utan att deprofessionaliseras och sjunka ner till handelsmännens eller biträdenas gatunivå. Här kan de ta vinst från kapital istället för mervinst från olovlig spekulation eller få lön från arbete. Här kan marknadens instabilitet över-vinnas utan tvångsåtgärder, genom ett gott anseende. Detta goda anseende vilar på ett fortskridande i vetandet inom farmacin. Över detta vetandets kungsport vilar den nätta nettovinsten som ett förgyllt emblem över entrén till ett apotek. Detta är apotekarnas marknad.

391. 700901, alla citat sedan förra noten. Välmågan med den större vinsten artikuleras i SFT inte som omoralisk i sig utan som problematisk endast genom »förvända samhällsåsigter, med en känsla af afvund på botten« vilka man nu måste ta hänsyn till. Det orättvisa är inte övermåttan av rikedom, utan endast utarmningen av de fattiga – apotekarna. (Att allmänheten fått billigare apoteksmedel som följd av taxeringen kopplas inte in.)

172

Apotekare rekrytering kunniga

och aktningsvärda

Figur 3, 7 (och 13, nästkommande avsnitt): Det vida vetandet Figur 6, 11: Anseende Okunskap Figur 3, 6, 7, 9: Andras ovetande Mervinst Smyghandel Myndigheterna Läkare Figur 2, 7, 9: Folkligt vetande och kultur Figur 3, 6, 11: Farmaceutisk kontroll

Figur 4:12. Apotekarnas marknad

Här förs alla kapitlets hitintills analyserade delar av apotekarnas tal om opium i SFT samman till en figur med fokus på förhållandet till marknaden. Här visas hur apotekarnas handel med opiater förhåller sig antagonistiskt både till kraftiga handelshinder och till en fri handel så som den förs med gifter i USA, den amerikanska sjukan i sin apotekska form. Genom olika artikulationer kan både en stor opium-konsumtion och en modern, framtida farmaceutisk industri knytas till signifikantkedjan kring de svenska apotekarna. Vad som gör detta möjligt är framför allt kedjans särskilda förankring i Vetandets nod – genom Farmacins vetande.

Det farmaceutiska vetandet: snillrik framtid och smak

Vi har redan sett hur farmacins vetande knöt samman flera olika vetanden till en funktionell enhet med apoteket i centrum. Proberingen av droger i jakt på förfalsk-ningar och overksamma prover samartikulerades med en rättsmedicinsk funktion i identifierandet av alkaloider med mycket liknande metoder: särskiljandet av ämnen genom upptäckt, identifiering och isolering. Också i de resterande artiklarna artiku-leras denna särskiljandets praktik som det farmaceutiska vetandets huvudstötta, ofta med sina anknutna moment Exakthet och Precision.393

Det större materialet skänker dock en aning om mer av en riktning hos farmacins

393. Särskild betoning på precision i mått i 720201, 721401, 731001, 751601. Precisionen i metoderna är ett anknutet moment till såväl identifiering och isolering, som till upplösning i andra ämnen för sprutans injektioner. Man kan upptäcka »blott 1 del narcein i 2500 delar« och kan lösa upp 0,45 »vikt-delar« morfin i 100 dito glycerin, etc. De gamla medicinalvikternas system är som man märker i dessa och andra artiklar just på väg att ersättas som standard av de franska gramvikterna. I medicinaltaxan genomförs denna omläggning 1869, se SFS 1869:61.

173

vetande: en som drar det mot Vetenskapen och Framtiden och en som står med händerna fulla i den dagliga praktiken. Apotekarna står vid laborationsbänken, de blandar noggrant och varsamt en smakrik blandning opiumvin. Blicken vandrar drömskt från händernas arbete. Den farmaceutiska blicken ser in i och förbi vätskan i glaset och drogen i morteln. Där ser den imaginära element, teoretiska samband och kemiskt åtskilda sinnesupplevelser. Där skönjer den framtidens farmaci.

Från lotusätare och saffransvin till ett viktigare vetande

Vetandet på marknaden om det normaliserade-oförutsedda går att syntetisera med artikulationen av det praktiska, dagliga arbetet på apoteken och till det farmaceu-tiska vetande som knyts därtill. Här är inte utvecklingen av vetandet eller ens alltid det vetenskapliga i detta vetande centralt. Istället är det kanske mer artikulerat till vad som är den »lättaste och snabbaste«394 metoden, mindre exakt men en som »lätt kan utföras af en oöfvad hand«,395 eller som är mer »praktisk« och »beqväm« ur ett ekonomiskt hänseende.396 Den dagligdags praktiserade farmacin, alltså tillverkandet och säljandet av apoteksvaror i 1870-talets nådiga decennium, ställs i någon mån upp i kontrast, om än inte i konflikt med, det som den farmaceutiska blicken snart ska förklaras dagdrömma om.

Det är här, i gliporna som uppstår när det farmaceutiska vetandet får en riktning i och med vetenskaplighetens utveckling, som jag vill placera in doftens och sma-kens diskreta moment i kedjan.397 Beredningen av apoteksvaror vid denna tidpunkt

394. Metoden för att identifiera morfin som redaktionen återigen redogör för på flera därom okunniga apotekares anmodan är »den på en gång lättaste, snabbaste och tillförlitligaste«, en metod som i prak-tiken kan anpassas till det som »räcker vanligen«. (711501)

395. 750301. Här förespråkas också den metod för att identifiera morfin som inte kräver nya reagens-medel, »vilket just icke [är] beqvämt«. Precision står mot det beqväma i praktiken och det senare är att föredra. När metoder där »6 droppar« och »ett litet korn« är enheterna är heller inte precisionen kanske knuten till den modernaste av milligram-mätningar (741801).

396. »Beqväm« används med »praktisk« i en artikel om ett nytt plåster där morfin kan inblandas, där kundernas preferenser för färger binds samman med arbetsbesparande metoder utan några rena ve-tenskapliga kopplingar (721402). Liknande artikulation av det ekonomiska: »med anledning deraf, att Pharmacopoea germanica fordrar så hög grad af renhet hos en del i den upptagna preparater, att denna ej praktiskt kan åstadkommas, dels emedan detta är absolut omöjligt, dels vore möjligt endast med ett alldeles orimligt fördyrande af preparaterna […] visserligen hädanefter, såsom tillförne leverera ifrågavarande preparater af möjligast rena och fullkomliga beskaffenhet, men fritaga sig från allt an-svar i afseende på de i farmakopéen för långt drifvna fordringarna« (732102). I artiklarna om det rena apomorfinets framställning kompromissas det rena med det fysiologiskt verksamma och ekonomiska. Alkaloiden verkar oavsett form och man når då positionen att om ämnet blir officinellt så får man av praktiska skäl ge upp artikulationen av vetandet som renhet-kristall-vacker färg-ensam effekt-helt upp-löst ämne. Det visar sig att det i detta fall är oväsentligt för de egentliga, ekonomisk-terapeutiska målen att upprätta denna kedja. En kedja som artiklarna ändå organiseras efter i hög grad. 721101, 721102. 397. Det faktum att opiumberedningarna blandas efter gammalt recept med pepparmyntsolja, marsala vin och saffran, eller att morfinkakorna är morfinsockerkakor, eller att opiumkulorna i handeln är blandade med honung och saffran, det förbigås utan större diskussion (701602, 701702, 731201, 740101, 740102). Ändå är det just dessa recept man vill bestämma till formeln just med dessa smakliga

174

förlitade sig ännu i mycket på organoleptiska metoder: smak och doft informe-rade apotekaren om farmakans beskaffenhet.398 Smaken är en möjlighet också till folkligt vetande om apoteksvaran som inte förespeglas i den moderna alkaloidindu-strins smaklösa, rena varor. Men lika mycket som smaken kan knytas till ett folk-ligt vetande om opiumberedningarna på apoteken lockar den med en koppling till känslans eller begärets element, det förföriskt söta och aromatiska.

I exkurserna om arsenik respektive eter, liksom i avsnittet om förgiftningen, lyfte jag fram hur begär och känsla var antagonistiskt uppställda element till vetandet. Smaken är en märkbar del av den apotekshandel som under 1870-talet måste förstås som långt bredare än en läkemedels-dispenserings-inrättning. Doften och smaken på ett apotek var del av en lång kulturhistoria om farmaka som drog, gift och alla sinnens medicin. Men det är inte denna kultur som upptar sidorna i SFT när farma-cins vetande ska börja artikuleras. Detta är kulturhistoria, medan blicken är riktad mot framtiden.

Den sköna vetenskapen

Till skillnad från de huvudsakligen praktiska hänsyn som knöts till det farmaceutiska vetandets förvisso vetenskapliga metoder vid de begränsade fixpunkterna, utmärker sig här, i resten av materialet, också artikulationen av vetenskapen i sig som intres-se.399 I denna artikulering förankras också farmacins vetande med moment som pla-cerar opiaterna i sammanhang man sällan idag plapla-cerar dem i (och forskningen inte vad jag vet uppmärksammat ens för diskursen vid denna tid): det sköna, det rena och det färggranna, tätt tillsammans som tre musketörer.

Både färg och smak figurerade som vetande-moment knutna också till det folk-liga vetandet. Men där smaken glider ner i apoteksflaskan relativt obemärkt som kulturhistoria, är färger en av de viktigaste kopplingarna också för särskiljandets praktik i det farmaceutiska vetenskapliga vetandet. Här, bland färganalysernas alla identifikationer av ämnen, sprakar det av moment intill det »vackra«, utan att begä-ret efter det stör vetandet.400 Det sköna står väl närmare sanningen än smaken. En

ingredienser, just dessa recept som ska vara fria i handköp.

398. Om detta vittnar de alltid prominent framskrivna sinnliga egenskaperna hos varje drogämne i farmakopéerna.

399. Mer eller mindre alla artiklar kring de farmaceutiska metoderna att särskilja ämnen hänger upp sig på vetandets autonoma betydelse, tillsammans med andra hänsyn som avslöjandet av rättsmedicinska fall eller undvikande av overksamma droger i varuleveranserna. Men en inte oansenlig mängd av dessa artiklar har vetandets intresse i sig som ensam eller helt dominerande nod. Dessa senare artikulationer i 711801, 711901, 720201, 721103, 721401, 732001, 740103, 741801, 751601.

400. Naturligtvis är det mestadels färgreaktionerna i analysarbetet som skapar det väldiga materialet med vackra färger. Dessa ställs upp antingen tätt intill Skönheten som nod eller som antagonistiska till densamma: »En präktigt purpurröd; vacker violett färg, vacker smaragdgrön färg«, »vackert rosen-röd«, »mörkt blodrosen-röd«, »präktig, djupt blå; rosenröd; kommer man med bromvatten till hjelp, så lider skönheten och elegansen i intet fall«, »Underbara äro de variationer i färg […]« osv. (700501, 721101,

175

alltmer okulär kulturs vetande skimrar kanske i apoteksglasen.401

Om färggrannheten överraskar torde det te sig mer självklart att det Rena på liknande sätt ständigt kopplas till det farmaceutiska vetandets vetenskapande. Målbilden för det rena är ofta kristaller: dessa bildas av en och samma molekyl, det kristallinska associerar till det rena, särskiljda ämnet.402

Utöver de vackra färgerna och de stundom sköna kristallerna fäktar också Skönhe-ten ensam som vetandets drabant, utan sina medmusketörer.403 Färgsprakande, rent – skönt! Gyllene? Häri fångas den närmast alkemiska förvandling som den brun-svarta koltjäran genomgått under de föregående decennierna.

Det spridda talet om skönhet och vetenskap genom färganalyserna av alkaloiderna kan och bör nog också placeras på ett diskursivt fält där färgindustrin både erbju-der metaforerna, metoerbju-derna och framtidsoptimismen för en apoteksrörelse som vid denna tid omfattade mycket mer än läkemedelsförsäljning, där »apoteks varor« också var gifter i allmänhet.404

721102, 721402, 731001, 732001, 750301, 751601). Dessa granna färger står mot och ska särskiljas från de grumliga, icke-informativa färgerna: den »svarta moderluten« och »smutsigt« används som element för dessa, ofta »brunt«, sammansatta i »smutsigt brungröna« eller »smutsigt blågrön«, »smutsigt gul« eller den färgreaktion som är »oansenligt blåviolett« och som har sämre effekt än det smaragdgröna i samma artikel (711801, 711901, 720201, 721101, 721102, 731001, 750301). Det finns dock anoma-lier till denna strukturering av färg-vacker-vetande. I 741801 identifieras morfin som »mörkbrun« utan kopplingar till Skönhet-Smuts och i 711901 är en »absolut ren« kristall, ofärgad, vilket istället för färg-grannhet är idealet. Kristallen och färgen, det rena och det granna, är inte helt analoga kopplingar till vetandets fullbordan. Färgens element är alltså främst knutet till det analytiska, farmaceutiska vetandet, men det förekommer också intressant nog knutet till den praktiska apotekshandeln i två fall, rörande ett nytt slags plåster samt Prinsens droppar. Färgen knyts här till kundens preferens, en som apotekarna har att blidka. Färgen är således informativ inte bara för det farmaceutiska vetandet utan också för det folkvett-seende som huserar på apoteket (721402, 730101). Opiumproverna på världsutställningen ges också färganknytningar, här för att informera kunderna apotekarna (740101). Vi minns att arsenikens