I tidigare forskning, internationellt och i Sverige, framgår hur morfinism var en väl etablerad sjukdom kring sekelskiftet. I SFT framstår den dock intressant nog som en udda fågel. Benämningarna som används – morphinismus,436 kronisk morfinism437, morfinmissbrukets väg438 – är talande genom sin bredd i ett så litet material. »Morp-hinismus« konnoterar inte ett ledigt lekmannaspråk om fenomenet utan är en tro-gen direktkoppling till medicinsk formalia, »morfinmissbrukets väg« utgör tvärtom en skarp och folkspråklig avkrok från patologiseringens huvudled. »Kronisk mor-finism«, slutligen, gränsar till en tautologi som tyder på en förståelse av morfinism som ett tillstånd som också kan vara tillfälligt och övergående. Det ger ett tydligt tecken på beroendets vaga betydelse i SFT.
Den morfinism vi här stöter på knyts aldrig till rus eller njutningsbegär hos kunderna utan kopplas istället ihop med förledda patienter. (En ekvivalenskedja som i figur 5:3 är placerad i övre, vänstra hörnet.) Överhuvudtaget är det svårt att identifiera några moment som konnoterar en upplevelse av preparaten, allra minst njutbara,439 men de som finns talar om den »morfinhungrige« patienten, »van att begagna« sin »habituela mängd«440, sitt »morfinbehof«441 om upp till 1 gram (!) morfin per dag. Här ser vi också hur den strikta patologiseringens suffix, »-ism« och »-ist« i morfinism och morfinist, delar bänk med vanans moment. 1870-talets trygga vana har knuffats några steg in i problemens krets.
Problemet ligger nota bene icke i kopplingen apotekare-kund-tillgänglighet-opium. Nej, subjektrelationen som innefattar problem är den mellan läkare och patient. Som ett sådant problem kan det i SFT artikuleras, inte som ett hot mot, utan som en del av farmacins framtid.
Framtidens farmac-in
Farmakologins utveckling av nya medel var en hörnsten i den färggranna framtidens farmaci som befäste kedjan 1870. På samma klippa byggs vid tidpunkten efter sekel-skiftet såväl lösningen på de gamla medlens problem som potentialen att kunna lösa generella psykiatriska problem utan att som apotekare själva ingå i nya sådana. Om man anar ett motstånd mot medicinens suffix »-ism« ovan, framträder istället en kärlek till farmacin när de nya medlen ska döpas: de rimmar alla med sitt »-in« som i
436. 001102. 437. 021701. 438. 002401.
439. Undantag kan vara när morfinersättningsmedlet Dionin diskuteras i 001102, då där nämns kort att det är »mildt och angenämnt« till skillnad från det tidigare prövade fosfatet av kodein.
440. 022301. 441. 021701.
196
en löftesrik besvärjelse från de stora fabrikerna i Tyskland: Pellotin, Dionin, Codeïn, Peronin, Heroïn, Apomorfin.442 Det är bland dessa nya »-in«-medel som farmacin söker lösningen också på denna »kroniska morfinism« som läkarna snärjt in sig i. En tydlig tråd går från de redan bekanta momenten om faramacivetenskapens metodologiska progression för analysmetoderna till olika framsteg med nylanserade morfinderivat och »morfinsubstitut« för det gamla problemanknutna morfinet.443
(I figur 5:3 inhopsamlade med benämningen »ersättningsmedel«, direktkopplat till »Farmacins vetande«.)
I artiklarna om de nya tyska medlen från Merck i Darmstadt är lösningen på mor-finismen underordnad dessa kopplingar mellan ersättningsmedlen och deras stora värde som läkemedel mot lungsjukdomar och smärta.444 Medicinens patologisering av farmacin om- och återkopplas till sin mer bekanta struktur, där farmacin åter sätts in som lösning på medicinens patologier, också de sinnessjukdomar som medicinen expanderar in i och är på väg att knyta till farmacin.
Morfin(ism)fritt opium?
Ytterligare en sak som står fram i morfinism-artiklarna (vid sidan av de förledda och icke-njutande patienterna, patologiseringens »-ism-förvirring« och de nya far-maceutiska medlens »-in-rockad« av densamma) är avsaknaden av opium. Artiklar om morfinism, kopplar inte in de gamla beprövade opiumberedningarna med deras morfin (eller andra opiumalkaloider, isolerade eller i opiumberedningarna). Morfi-nismen knyts endast till den frilagda och isolerade alkaloiden morfin.445 Istället för
442. 000402, 001102, 002204, 021701. 443. 002204.
444. 000402, 001102, 002204. Här sätts ersättningsmedlen in som lösning både på sinnessjukdomar i bred bemärkelse och på morfinism mer specifikt. Artiklarna blandar redaktionens sammanställningar av uppgifter från tyska tidskrifter med direkta översättningar från samma källor, också av material direkt från fabriken Merck. Vetenskap och industri sitter här mycket tätt samman i om inte reklam för Merck så en hyllning till farmacins framtid.
445. Inte heller beroende eller missbruk, som implicit eller någon gång explicit uttrycks sammansatt med morfinism, kopplas till opiumberedningar. Artiklarna som tar upp morfinism explicit eller implicit i en diskussion om ersättningsmedel är: 000401, 000402, 001102, 002204, 002401, 021701, 022301. Denna separering mellan opium och morfin vad gäller beroende i allmänhet och morfinism i synnerhet kan antingen ses som självklar eller suspekt. Självklar för den som semiotiskt ser till släktskapet mellan morfin och morfinism och dess exkluderande andra ordbildningar eller för den som är bekant med hur psykoaktiva substanser genom historien ofta har helt åtskilda problemförståelser beroende på deras tillredning, som med det redan välnötta exemplet med alkoholens öl, sprit och vin. Suspekt är sepa-rationen möjligen för den som ser morfinet som problemets och pudelns kärna, den självklara aktiva beståndsdelen i opium, med samma biofysiska effekter då som nu, i opiumtinktur som i morfinlösning – beroendebruk, morfinism. Oavsett vilket, att separationen är betydelsebärande i SFT menar jag är uppenbart. Ingen är vid denna tid lika medveten om den verksamma beståndsdelen i opium som en farma ceutiskt bildad apotekare och att koppla samman eller hålla isär opiumberedningarna med morfi-nets problem borde vara något som denna grupp om någon hade att hantera diskursivt.
197
en sammankoppling av morfinets olika former på apoteken med morfinismen knyts opiumberedningarnas morfin till momentet akut förgiftning så som kedjan sedan tidigare artikulerat opiumets problem i SFT.446
Överhuvudtaget är opium i det närmaste separerat inte bara från morfinismen, utan från beroendemoment som sådana.447 När väl vid ett tillfälle opiumrökning figurerar separeras detta från beroende och från opiumet på de svenska apoteken efter det mönster av normalisering som inövats redan under 1870-talet: ett fjärran land (»Nederländska Indien«), en okänd administrationsmetod för svenska apotek (»opiumrökning«) och ett från de europeiska plantageägarna och droghandlarna avskiljt folk med en annan kultur (»de infödda«).448 Bruket av opium, även inklu-sive denna undantagsartikel med exotisk rökning, beskrivs aldrig patologiskt under denna tidpunkt.
Giftets värde och arkeologi
Från denna iakttagna separation kan kanske ett spännande arkeologiskt resultat bely-sas närmare, nämligen avsaknaden i materialet av det i tidigare forskning centrala begreppet för problematisering: »kronisk förgiftning«. Det var genom detta begrepp som beroendemomentet »slaveri« och nationella/etniska/ras-moment som »kineser« och »negrer« kopplades in i svensk opiumförståelse och i förlängningen skapade en
446. Akut förgiftning betyder här en överdosering vid ett och samma tillfälle. Så rapporteras exempel-vis om en droghandlare som av misstag sålt opium till ett barn med fatalt utfall, benämnt »opiumförgift-ning«, 010101. Förväxlingen av buteljer faller under samma kategori i 020403, och/men långt mindre tydligt om opium, kräkrot och läkares slappa föreskrifter i 022101 eller i försiktighetsmåtten med opi-umberedningarna i 020502. Morfin i alkaloidform hålls faktiskt undan kopplingar till akut förgiftning under denna period, till skillnad från morfinförgiftningarnas 1870-tal.
447. Ett implicit hänvisande till opiumberoendebruk kan vara allra sista meningen i 021004. Efter en diskussion som i sig är ett försvar av en fri handköpsutgivning av opium dröjer man vid frågan om man ska signera med den nya farmakopéns namn eller det gamla latinska som läkaren månne föredrar. Artikeln ställer sig obunden, men påpekar att läkare ibland utsätter det äldre namnet med flit och inte av misstag, »på det att patienten ej skall förstå, hvad han får för slags medicin, t.ex. thebaic. istället för opiat, Granulae Discordis i stället för Pil. acidi arsenicosi. o. s. v.«. Om läkaren vill undvika beroende eller oro för akut förgiftning – det senare är det som artikeln i övrigt ser ut att knyta an till som oro hos patienter – är svårtytt och kopplingen till arsenikmedlet i meningen gör en beroendeinläsning i detta fall än svårare att styrka. Min slutsats att beroende inte kopplas in explicit annat än för opiumrökning i Asien är solid också med denna artikel.
448. 052001. Bruket är inte medicinskt beroende hur som helst utan inskrivet i en moralisk och rasi-fierad diskurs. Här diskuteras sätten att kontrollera opiumets handelskedja, redan nämnt ovan i avsnit-tet om utblandningarna. Den »lämplig[a] lösning« man föreställer sig är upprättandet av produktions-platser helt »underkastad[e] kontroll«, fjärran den lönande opiumkulturen i Europa och de omöjligen kontrollerbara produktionsplatserna i »Mindre Asien«. Intressant nog blev just upprättandet av sådana kontrollerade öar till latifundier det som genomfördes för medicinskt opium under senare delen av 1900-talet. Tasmaniens opiumproduktion står för 50 % av världens lagliga produktion idag. Ett brott med det vetande som jag såg inkopplat i kulturen kring opiumbruk i världen i övrigt har dock skett. Det diskuteras närmare i avsnittet nedan om just de nationella momenten, under Professionens vetande.
198
ekvivalens mellan dessa moment och allehanda droger – en ekvivalenslogik som byggde upp det moderna narkotikaproblemet. När beroendemoment kopplas in i signifikantkedjan kring opiater i SFT kommer de följaktligen inte in på detta sätt. I figur 5:3 markeras detta arkeologiska fynd med en grönmarkerad linje till det likaså grönfärgade begreppet »kronisk förgiftning«.
När opiumets problem med akut förgiftning kopplas in saknas helt beroendet, och när beroendet kopplas in saknas istället giftet.449 En separation löper alltså inte bara mellan å ena sidan morfinet-morfinismen och å den andra opium-akut förgift-ning, utan här syns också, arkeologiskt, en särskild avgränsning och användning av »gift« inklusive den omständigheten att den »kroniska förgiftningen« saknas i SFT. Vid sidan av denna arkeologi finner man i materialet kring sekelskiftet en lik-nande användning av giftets benämning som trettio år tidigare. Giftet är vanligt och viktigt i talet om opium, men liggande i bakgrunden av de vanligare och vardag-ligare benämningarna av vara och läkemedel. Det synes också som om gift används aningen mer prominent i artiklar om alkaloider eller läkemedel, som giftiga läke-medel, än när en vardaglig vara eller beredning på opium som oseparerad växtdrog avhandlas.450 Det går att urskilja ett giftets värde som ansamlas i närheten av de mer vetenskapliga, analytiska eller medicinska av artikulationerna.
Min analys av signifikantkedjan från 1870-talet där förgiftningen framträdde som en möjlighet för farmacin att skilja ut sitt egna rum från medicinen ser här ut att få sin fortsättning. »Gift« fungerar som en nod för signifikantkedjan som binder sam-man apotek och opiater med en hög konsumtion och stor tillgänglighet å ena sidan och privilegier å den andra. Apoteken är på samma gång beroende både av medlens absoluta farlighet (akut förgiftning) och (paradoxalt nog) deras relativa ofarlighet.
449. Detta trots att moment som giftighet, gift och giftiga läkemedel annars är vanligt förekommande och vissa av dessa artiklar är riktiga mastodonter i sammanhanget. (Jag tänker då på 021701 och 022301. Övriga berörda artiklar, 000401, 000402, 001102 och 002204, är av ett omfång nära genom-snittet). Morfinism och gift är separerade över hela brädet.
450. Artiklar om gamla opiumpreparat som inte benämner opiumet som vare sig gift eller läkemedel eller som diskuterar opium som rimligen avskilt från hårt reglerade gifter är: 012402, 020101, 020403, 020502, 020602, 020603, 020901, 021002, 021003, 021801, 021902, 022101, 051101, 051901, 052001. I artiklar om opium i humbugmedel, som diskuteras närmare i ett eget avsnitt senare i kapitlet, återfinns samma mönster som här med giftets benämning helt underordnad preparat, varor och läkemedel, 020801, 031601, 051801. När opiumberedningarna inte benämns på detta sätt är »läkemedel« den aningen vanligare kopplingen än »gift«, men benämningarna förekommer inte bara som varandra ute-slutande utan också som komplementära och samtidigt förekommande. Opium och opiumberedningar enkom benämnda som läkemedel i 001003, 021901, 022401, 040202, 050402; som gift, förgiftning (som beskrivet ovan i avsnittet om akut förgiftning) eller sammansatt som giftigt läkemedel eller heroica i 010101, 020403, 020502, 021004, 022101, 032402. Alkaloider och läkemedel sätts samman i 000401, 001003, 001101, 002204, 022401, 040202; alkaloider och gift i någon form sätts samman i 000402, 002401, 011102, 020401, 020901 (till dessa artiklar hör de som lyfter giftförordningarna i samband med alkaloiden); alkaloider som »ämne« eller utan benämning alls: 030101, 030301, 030801, 050102, 051702; alkaloider och deras verkan eller kemiska struktur i någon form sätts samman i 000401, 000402, 001102, 002204, 021701, 031901, 032001, 041301, 051801, 051901, 051902, 052001.
199
Den akuta förgiftningen gör att ämnet måste regleras till apoteken, bort från den all-männa handeln, den relativa ofarligheten möjliggör vardaglig handel, vid en kopp-ling till apotekshanteringen (noggrann och runt 1900 alltmer »homogen«).
Denna vågmästarroll, ställd mot näringsfrihetens krav, blir synlig i ytterligare en separation av opium och morfin – den som framträder i synen på lösningarna. Opiumets akuta förgiftningsrisk delar inte kopplingar med lösningen på morfinism-problemet. Istället för nya farmaceutiska medel består lösningen av detta problem närmast i en uppstramning av de medicinska yrkesgrupperna och de kunder som delar opiumhanteringens ansvar med apotekarna.451 Opiumets giftighet är en låg-mäld sak, benämningen är sparsmakad. Men när den används är det fråga om akut förgiftning – utan apotekens förskyllan.
Morfinisten har intressant nog ingen social bestämning i SFT; den är svag också för de subjektpositioner utanför apotek-kundrelationen som i fråga om opiumet åläggs stora delar av ansvaret för problemet: droghandlaren och fabrikören. Men handelskedjans män kan med visst fog sägas positioneras som en social klass anstru-ken av elementen slarv, hast och mervinst. Tentativt vill jag mena att om någon social bestämning alls sker av en subjektposition i SFT:s artikulationer om opiater vid denna tidpunkt så är det av en geschäftman som genom sina profitintressen står utanför samhället.
Beskyllningen mot andra subjektpositioner i handelskedjan att de inte lever upp till sina plikter dominerar det som annars hade kunnat tänkas som en lösning – en uppstramning av reglerna i allmänhet och doseringarna i synnerhet. Jag ser inga förslag på sänkta doser, varken i de få artiklarna om akut förgiftning eller annor-städes. Doseringarna är framträdande som ämne i artiklarna men när dosbestäm-ningen är oklar eller diskuteras är förgiftningsfaran inte lyft som en stark oro.452 När Heroin rapporteras ha varierande maxdoser under rubriken »Nyare läkemedel« och den svenska dosen är hela tre gånger högre än den i en tysk tidskrift lämnas denna uppgift helt okommenterad.453
Doseringar av opiater sätts in som ett av flera moment kring vilka en modernise-rad farmaci redan laborerar tryggt. Kedjans konfiguration liknar då den för analys-metodernas utveckling (så som tydligt syns vid en jämförelse av figur 5:3 nedan och
451. Dvs. droghandlare, läkare och klagande kunder i de redan referade 010101, 020403, 020502 och 022101.
452. Rapporter om nya maxdoser av opiater i Tyskland lämnas okommenterade (001003). I fråga om maxdosen Vinum Glycyrrhizae opiatum förklaras »[h]uru litet eller huru mycket – eller också, om det ej är något alls, som lämnas, spelar detta dock för apotekens anseende en mindre roll« (021003). Tryckfel om kodeinanalysens andelar i Svenska farmakopén, 100 eller 1000 delar svavelsyra som lösning, hand-lar inte om slutdosering till patient men om en osäkerhet i bestämmandet av dosen i analysen och upp-visar bara en vetenskaplig undran (030301). En större försiktighet med gifternas dosering artikuleras i samband med tolkningar av Svenska farmakopéns regler i 020901 och 022101.
200
föregående avsnitts figur 5:2). Sammanbindande är ett enhetliggörande av doserna (utan att ivra för endera sänkta eller höjda doser) med en sökande, forskande farma-ci.454 Doseringens regler bör inte ruckas på, deras artikulation till en stabil farmaci inte störas där den står. Jag menar mig se en förklaring till detta i signifikantkedjans delikata uppbyggnad kring Giftet som nod.
Gift och giftighet organiserar kedjan mellan två rara förgiftningar, den akuta och den glömda, kroniska.
Den sällan explicit hanterade akuta förgiftningen närvarar som artikulerad anta-gonism, en som skänker mening åt den noggranna hanteringen och trygga dose-ringen på apoteken. Förgiftningsfaran behövs, utanför apoteken, i andras hantering och dosering. Den kroniska förgiftningens frånvaro kan nu också förstås. Till skill-nad från den akuta förgiftningen hotar den en seriell försäljning av lägre doser av apoteksgifter.455
Utsepareringen av morfin och morfinism från opium vinner så ytterligare en bety-delse. Beroendeproblematiseringen av opiater är tilltagande i styrka på det diskur-siva fältet, patologiseringen av farmacin kan inte fullt ut förtigas. Viktigast är då att rädda noden »Gift«. Giftet är viktigare än sina konstituerande delar, momenten opium, morfin, pellotin och stryknin. Beroende kopplas enbart till morfinet – den seriella försäljningen av morfin kan offras (särskilt om man kan erbjuda nya ersätt-ningsmedel), bara den inte i sin tur drar hela giftets nod med sig i fallet. Dessutom: i och med separeringen räddas opiumtinkturerna kvar för en frimodig handköps-ruljans under den akuta förgiftningens meningsskapande damoklessvärd.
Vad som artikuleras i och med den kroniska förgiftningens arkeologiska undan-trängning är ytterst relevant för frågeställningen om hur bruket förstås, men blir därigenom i en dubbel rörelse också relevant för hur apotekarnas subjektposition struktureras. Utträngningen av den kroniska förgiftningen möjliggör på samma gång ett fortsatt mångformigt giftbruk och en mångformig giftkontroll av opiater.
454. Detta kan sägas vara regelbundenheten för de redan refererade artiklarna om dosering, men även 000402 och 022401, om internationell homogenisering och vetenskapliga rapporter om olika dosers olika effekter, faller in i mönstret.
455. Skulle gift sättas samman med kronisk förgiftning skulle kopplingar möjliggöras mellan apoteks-medicin-Gift-rus-slaveri-degeneration. Hela apotekskedjan skulle destabiliseras. Gift är en nod i den bemärkelsen att till skillnad från ett moment kan det inte offras i differenssystemet kring apoteken utan omfattande reartikulationer. Gift är alltså en nod enligt min analys, trots att dess frekvens i materialet som sagt är lägre än andra opiatbenämnande moment, som »preparat« eller de kemiska effektbeskri-vande moment som regnar över alkaloiderna.