Eftersom bekämpningsmedel är en heterogen grupp med avseende på verkningsmekanism kan effekterna av exponering vara mycket varierande. Beroende på dos kan vissa be- kämpningsmedel orsaka en rad skadliga effekter inklusive störningar av det endokrina systemet och immunsystemet, cancer, akuta och kroniska skador på nervsystemet, skador på lungor, liksom störningar i utveckling och reproduktion (13, 30-34).
Möjligheten att barn skulle vara mer känsliga än vuxna för kemiska substanser, in- klusive bekämpningsmedel, har under senare tid stått i fokus. Barn skiljer sig från vuxna när det gäller exempelvis såväl andnings- och hjärtfrekvens som metabolism (35). Dess- utom sker omfattande anatomiska, biokemiska och fysiologiska förändringar under späd- barnstiden, barndomen och ungdomsåren. Dessa mognadsförändringar kan på ett bety- dande vis påverka absorption, distribution, metabolism och utsöndring av kemikalier (36). Däremot kan det vara svårt att förutsäga konsekvenserna av detta, eftersom funktionella omogenheter både kan förstärka eller motverka varandra. Det kan dock finnas vissa peri- oder i utvecklingen, särskilt relaterade till utveckling och mognad av organ, t.ex. hjärnan och det endokrina systemet (37), när barn är mer känsliga än vuxna för toxiska ämnen. Skadorna kan dessutom bli bestående, medan en lika stor dos endast behöver ge marginell påverkan på den vuxna individen. Vidare finns data som indikerar att åldersrelaterade skillnader i känslighet kan vara dosberoende (38). De största skillnaderna i känslighet, jämfört med vuxna, kan förväntas hos nyfödda (36). Den metabola kapaciteten hos ny- födda mognar dock snabbt och når nästan full kapacitet vid 1 års ålder. Data indikerar att barn upp till 6 månader ofta, men inte alltid, är mer känsliga än vuxna. Barn över 6 må- nader kan vara mer känsliga än vuxna för kemisk toxicitet, men behöver inte vara det. I vissa fall är de mindre känsliga (39).
Sammantaget tycks åldersberoende känslighet påverkas av substans, observerad effekt, dos, längd på exponeringen och under vilken period av utvecklingen exponeringen sker (36, 39). Spädbarn och barn kan i vissa fall vara mer känsliga än vuxna beroende på
sårbarheten hos organ som utvecklas kombinerat med begränsad förmåga att enzymatiskt avgifta dessa substanser (34). I andra fall kan de dock vara mindre känsliga än vuxna (36, 39).
Riskkaraktärisering
Rester av bekämpningsmedel kan återfinnas i både vegetabilier och animalieprodukter. Sedan 2008 är alla gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel full- ständigt harmoniserade inom EU genom en förordning (4) och granskas för att säkerställa hög konsumentskyddsnivå. I förordningen står bl.a. att ”Genom denna förordning fast- ställs harmoniserade gemenskapsbestämmelser om gränsvärden för bekämpningsmedels- rester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung i enlighet med de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002, i synnerhet behovet av att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå”.
En fråga som ofta ställs är dock om gränsvärdena även tar hänsyn till de speciella risker som kan finnas för barn. Barn är inte nödvändigtvis mer känsliga än vuxna för ke- miska substanser, men eftersom barn fortfarande utvecklas kan effekterna bli allvarliga, t.ex. om exponeringen äger rum vid vissa perioder eller fönster i utvecklingen, s.k. ”win- dows of vulnerability” (36, 9). I en rapport från NRC (13) drog man slutsatsen att olikhe- terna i diet, och därmed exponeringen för bekämpningsmedel via mat, var den största skillnaden i hälsorisker orsakade av bekämpningsmedel mellan vuxna och barn. Skillna- den i exponering var generellt sett en viktigare källa till differenser i risk än åldersrelate- rade skillnader i toxikologisk känslighet (13), men så länge exponeringsnivån ligger un- der den som behövs för att resultera i toxiska effekter är barn inte utsatta för någon större risk än andra (39). Enligt gränsvärdesförordningen (4) ska särskild hänsyn tas till barn när man fastställer gränsvärden: ”Gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester bör fastställas
på den lägsta nivå som med beaktande av god jordbrukspraxis kan uppnås för varje en- skilt bekämpningsmedel för att skydda känsliga grupper, till exempel barn och foster”.
Dessutom gäller särskilda gränsvärden för barnmat för spädbarn och småbarn. Resthalter- na får i dessa produkter inte överskrida 0,01 mg/kg, oavsett vilken aktiv substans eller gröda/produkt det rör sig om. För några utpekade substanser gäller dessutom ännu lägre gränsvärden och andra får överhuvudtaget inte ha använts i råvaruproduktionen (6, 7). Spädbarns exponering för bekämpningsmedel begränsas därmed ytterligare.
I rapporterna för de årliga kontrollprogrammen inom EU uppskattas de kroniska och akuta riskerna för konsumenter baserat på de livsmedel som ingår i det koordinerade pro- grammet. Den kroniska exponeringen baserades på det teoretiskt maximala dagliga inta- get (TMDI) för de 27 dieter som ingår i Efsa:s modell PRIMo tillsammans med de rest- haltsdata som hade genererats i programmet. I dessa 27 dieter ingår konsumtionsdata för spädbarn och/eller barn från fyra medlemsstater (Belgien, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien). Enligt rapporterna från programmen 2006 (11) och 2007 (3) visade resul- taten att den kroniska exponeringen för resthalter av bekämpningsmedel från de livsmedel som ingick i respektive program, inte bör ge upphov till någon hälsorisk, varken för vux- na eller barn. År 2007 kunde en potentiell hälsorisk inte uteslutas för diazinon, men sedan dess har gränsvärdet för denna aktiva substans sänkts och användning är inte längre tillå- ten inom EU.
Beräkningarna av den akuta risken vid exponering för resthalter av bekämpningsme- del, baseras på konsumtionsdata för konsumenter med stort intag (97,5 ‰) av ett livsme- del kombinerat med de högsta resthalterna som uppmätts i detta livsmedel. Med hjälp av s.k. variationsfaktorer tar man även hänsyn till att resthalterna kan vara ojämnt fördelade,
koordinerade kontrollprogram identifierades en potentiell risk för barn att överskrida ARfD i 23 kombinationer av livsmedel/aktiv substans. För de substanser där den potenti- ella risken var störst, upp mot 1000 % av ARfD, är antingen användning inom EU inte längre tillåten, eller så har gränsvärdena sänkts (11). Baserat på resultat från 2007 års kontrollprogram identifierades en potentiell risk för barn för 52 kombinationer av aktiv substans/gröda. Det bör noteras att för 51 av de 52 kombinationer av aktiv sub-
stans/gröda, där en teoretisk konsumentrisk inte kunde uteslutas, ansåg Efsa, att den po- tentiella identifierade risken var en exceptionell eller väldigt sällsynt händelse. Det var endast i ett fall, kombinationen oxamyl/tomat, som ARfD överskreds i fler än 1 % av de analyserade proverna. För många av kombinationerna av aktiv substans/gröda, där poten- tiell risk för konsumenten inte kunde uteslutas, har riskhanteringsåtgärder, som tillbaka- dragna godkännanden och sänkta gränsvärden genomförts (3).
I en italiensk studie analyserades resthalter av bekämpningsmedel i färdiga måltider bestående av förrätt, grönsakstillbehör från huvudrätten, frukt, bröd och vin. Det beräkna- de intaget jämfördes med acceptabelt dagligt intag (ADI) (40). Resultatet visade att av 50 kompletta mål innehöll 39 bekämpningsmedelsrester med ett medelantal på 2,4 aktiva substanser i varje mål och ett maximiantal på 10 olika aktiva substanser. För barn och tonåringar kom runt 91 % av intaget av rester från frukten, 3,6 % från förrätten, 3,2 % från brödet och 2,4 % från grönsakstillbehöret. Med antagandet att två mål konsumeras per dag beräknades det dagliga intaget av bekämpningsmedelsrester i relation till normal kroppsvikt (60 kg för vuxen, 40 kg för tonåringar och 20 kg för barn) och jämfördes med ADI-värden som fastställts inom EU. Det genomsnittliga dagliga intaget av bekämp- ningsmedel för barn i förhållande till ADI var 9,8 % (median 1,2 %) medan det maximala intaget var 220 % av ADI. I de tre fall när ADI för aktiva substanser överskreds för barn kom intaget från äpple, persika och vindruvor.
Intaget av bekämpningsmedel genom konsumtion av frukt studerades i den kvinnliga populationen i Spanien (41). Rester av minst en aktiv substans återfanns i 87 % av pro- verna från äpplen och 16 % av proverna från apelsinjuice, men alla halter låg under EU- gränsvärdena. Det uppskattade dagliga intaget (EDI = estimated daily intake) beräknades och jämfördes med ADI för alla detekterade aktiva substanser. Det högsta intaget i förhål- lande till ADI observerades i prepubertala flickor (6-10 år), men intaget låg ändå under det acceptabla dagliga intaget för samtliga substanser (< 1-13% av ADI).
Kombinationseffekter
För tillfället sker riskvärderingen av resthalter av bekämpningsmedel substans för sub- stans. Om den potentiella exponeringen för konsumenter är lägre än det relevanta toxiko- logiska referensvärdet (ARfD och ADI) anses användningen av den aktiva substansen vara acceptabel. Ett problem, som också har uppmärksammats i media och av allmänhe- ten, är att vi sällan exponeras för bekämpningsmedel ett och ett, utan snarare för flera olika substanser samtidigt. Dels kan vi exponeras för bekämpningsmedel från olika käl- lor, som mat, dricksvatten, i hushållen etc., dels kan maten vi äter innehålla flera olika substanser.
Resultat från kontrollen av resthalter av bekämpningsmedel inom EU 2007 visade att, i cirka 26 % av proverna från frukt, grönsaker och spannmål, två eller flera aktiva substanser hittades i samma prov (3). Det var vanligast med rester av två olika substanser, men mer än 8 substanser hittades i 1 % av proverna och så många som 22 olika substan- ser påvisades i ett prov från päron. Olika grödor kan också innehålla rester av olika sub- stanser, så att man från en måltid exponeras för flera olika substanser. Baserat på flera studier som hittills har gjorts och tillgängliga data verkar inte risken från en sammanlagd
exponering för resthalter av bekämpningsmedel med olika verkningsmekanism vara märkbart större än risken från den enskilda aktiva substansen, när exponeringen är under respektive ADI eller ARfD (42). I dessa fall verkar den totala risken bestämmas av den substans som utgör den största risken. Det har därför inte ansetts nödvändigt att bedöma den kombinerade exponeringen för substanser med olika verkningsmekanism och målor- gan, när exponeringen sker via resthalter i mat.
En s.k. kumulativ riskbedömning är resurskrävande och komplicerad. Det finns för närvarande ingen internationellt vedertagen metod för att värdera risker från kombinerad exponering för resthalter av bekämpningsmedel, men ett antal internationella aktiviteter pågår inom området. Ett angreppssätt är att gruppera substanser i kumulativa riskbedöm- ningsgrupper (Cumulative Assessment Groups, CAG) baserat på liknande verkningsme- kanismer. De grupper av substanser som har studerats med avseende på kumulativ risk är organiska fosforföreningar, kloroacetanilider, triaziner och karbamater, antingen var för sig eller två grupper tillsammans. Dessa studier indikerar att det inte finns någon märkbar risk för konsumenter från kombinerad exponering för resthalter av dessa substanser (42). Det finns dock farhågor om att man inte kan utesluta kombinationseffekter från lågdosex- ponering av flera kemikalier (43) inklusive bekämpningsmedel med hormonell och neu- rotoxisk verkan (44-46). Däremot finns idag ingen enkel metod för att utvärdera potenti- ella interaktioner vid de låga doser som människor kan exponeras för via födan (47). I gränsvärdesförordningen (4) står att det är viktigt att fortsätta att utveckla metoder för att beakta kumulativa och synergistiska effekter och att gränsvärden bör fastställas efter sam- råd med Efsa. Inom Efsa har man i PPR-panelen (Panel on Plant Protection Products and their residues) de senaste åren arbetat med att utvärdera existerande metoder och ett steg- vis tillvägagångssätt för värdering av kumulativa effekter av bekämpningsmedel (48).
Sammanfattning
Rester av bekämpningsmedel kan förekomma i alla livsmedel som under odling, lagring eller transport har behandlats med bekämpningsmedel, och även i animalieprodukter ge- nom upptag från foder. Eftersom de aktiva substanserna i bekämpningsmedel är avsedda att ha effekt på biologiska system kan de även ge akuta eller kroniska effekter på männi- skors hälsa. För att skydda konsumenten finns gränsvärden för bekämpningsmedelsrester som anger högsta tillåtna halt i livsmedel. Dessa gränsvärden är numera harmoniserade inom EU och fastställs för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå. För barnmat av- sedd för spädbarn och småbarn och för modersmjölksersättning finns specifika gränsvär- den, som är ännu lägre för att skydda denna grupp ytterligare. Resthaltsdata från kontroll- program inom EU 2007 visade att halterna i omkring 96 % av proverna från frukt och grönsaker låg vid eller under då gällande gränsvärden, medan gränsvärdena överskreds i cirka 4 % av proverna. I barnmat efterlevdes gränsvärden ännu bättre; i 99,4 % av pro- verna låg halterna vid eller under de specifika gränsvärdena för barnmat.
Barn kan exponeras för bekämpningsmedel via flera olika källor. Flera studier pekar dock på att kosten är den mest betydelsefulla exponeringsvägen. Barn äter mer mat per kg kroppsvikt än vuxna, vilket ger högre exponering för bekämpningsmedel per kg kropps- vikt. Dessutom äter barn mindre varierat, vilket innebär att de äter mer av enskilda livs- medel eller typer av livsmedel. Undersökningar i andra EU-länder tyder på att barns ålder och konsumtion av färsk frukt, fruktjuice och grönsaker påverkar exponeringen för be- kämpningsmedel. Av det totala intaget av bekämpningsmedelsrester från kosten för barn tyder data på att det största intaget kommer från frukt och grönsaker. Om man sköljer eller skalar frukten eller grönsaken innan konsumtion kan man i vissa fall minska resthal-
terna av bekämpningsmedel, men i hur stor omfattning beror på en rad faktorer, exv. vil- ken gröda det rör sig om och bekämpningsmedlets kemiska och fysikaliska egenskaper.
Bekämpningsmedel utgör en heterogen grupp när det gäller verkningsmekanism och effekterna av exponering kan variera och orsaka allt från cancer, akuta och kroniska ska- dor på nervsystemet, lungskador och utvecklings- och reproduktionsstörningar. Effekter- na är dock beroende av dosen och den relativt låga exponeringen för resthalter i livsmedel ger inte nödvändigtvis samma effekt som högre doser. När det gäller barns exponering för bekämpningsmedel och andra kemiska substanser kan tidpunkten för denna vara avgö- rande för vilka effekter exponeringen ger. Om exponeringen sker vid s.k. känsliga fönster i utvecklingen har oron funnits att substanser kan skada den känsliga utvecklingen av hjärnan eller orsaka obalans i det endokrina systemet och därigenom ge allvarliga och bestående skador. Det behövs fler studier för att klargöra sambanden mellan exponering för låga icke akuttoxiska doser av vissa aktiva substanser och hälsoeffekter.
Riskkarakteriseringar i vetenskapliga artiklar och rapporter från de årliga kontroll- programmen tyder på att den kroniska exponeringen för resthalter av bekämpningsmedel via livsmedel inte bör ge upphov till någon hälsorisk, varken för vuxna eller barn. När det gäller den akuta exponeringen identifierade man i EU:s kontrollprogram 2006 och 2007 en potentiell konsumentrisk för vissa kombinationer av aktiv substans och gröda, framför allt för barn. Det bör dock beaktas att riskhanteringsåtgärder (tillbakadragande av god- kännande eller sänkning av gränsvärden) redan har vidtagits i många fall. Dock saknas idag gemensamma riktlinjer för bedömning av relevanta effektnivåer för endokrinstöran- de egenskaper, dvs. påverkan på de hormonella systemen. Det finns även en osäkerhet om den kumulativa exponeringen för bekämpningsmedel som människor utsätts för kan in- nebära en hälsorisk. Resultat från tillgängliga studier av kumulativa effekter från intag av bekämpningsmedel via födan indikerar att det inte finns någon märkbar risk för konsu- menter från kombinerad exponering för resthalter av dessa substanser. Det finns dock idag ingen enkel metod för att utvärdera potentiella interaktioner vid de låga doser som människor kan exponeras för via maten.
Slutsats
Baserat på aktuell kunskap och med dagens krav vid godkännande och fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedel inom EU och under förutsättning att resthalterna inte överskrider gränsvärdena, bedöms inte barns exponering för resthalter av bekämpnings- medel i frukt och grönsaker utgöra någon hälsorisk. Däremot är det viktigt att arbetet med att ta fram metoder för bedömning av kumulativa effekter från bekämpningsmedel fort- sätter.
Referenser
1. Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 230. 19.08.1991. 2. Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober
2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rå- dets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG. Europeiska unionens officiella tidning L309. 24.11.2009.
3. EFSA Reasoned opinion of EFSA prepared by the Pesticides Unit (PRAPeR) on the 2007 Annual report on pesticide residues (2009a). EFSA Scientific Report
2009;305:1-106.
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vege- tabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG. Eu- ropeiska unionens officiella tidning L70. 16.03.2005.
5. European Commission, Directorate-General for Health and Consumers (2008). Fact- sheet, New Rules on pesticide residues in food, September 2008.
6. Kommissionens direktiv 2006/125/EG av den 5 december 2006 om spannmålsbasera- de livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn. Europeiska unionens officiella tidning L 339. 06.12.2006.
7. Kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölks- ersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG. Europeiska unionens officiella tidning L401. 30.12.2006.
8. Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. Europeiska gemenskapernas officiella tidning L330. 05.12.1998.
9. Nationalencyklopedin (2010), 2010-03-25, http://www.ne.se/lang/insekticider, http://www.ne.se/lang/herbicider, http://www.ne.se/lang/fungicider
10. Livsmedelsverket (2003). Riksmaten – barn. Livsmedels- och näringsintag bland barn i Sverige (opublicerade data).
11. Commission of the European Communities (2008). Monitoring of pesticide residues in products of plant origin in the European Union, Norway, Iceland and Liechtenstein 2006. SEC (2008) 2902 final
12. Andersson A, Broman F, Jansson A. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2007, Part 1 – National Report. Livsmedelsverkets rapport nr 5/2008.
13. National Research Council. Committee on Pesticides in the Diets of Infants and Children, Board on Agriculture and Board on Environmental Studies and Toxicology, Commission on Life Sciences. Pesticides in the diets of infants and children. 1993. 14. Becker K, Seiwert M, Angerer J, Kolossa-Gehring M, Hoppe H-W, Ball M, Schulz C,
Thumulla J, Seifert B. (2006). GerES IV Pilot study: Assessment of the pesticide ex- posure of German children to organophosphorous and pyrethroid pesticides. Interna- tional Journal of Hygiene and Environmental Health 2006;209:221-233.
15. Garry VF. (2004) Pesticides and children. Toxicology and Applied Pharmacology 2004;198:152-163.
16. Curl CL, Fenske RA, Elgethun K. (2003) Organophosphorous pesticide exposure of urban and suburban preschool children with organic and conventional diets. Envi- ronmental Health Perspectives 2003;111(3):377-382.
17. Cabras P, Angioni A, Garau VL, Pirisi FM, Brandolini V, Cabitza F, Cubeddu M. (1997). Persistence of insecticide residues in olives and olive oil. Journal of Agricul- tural and Food Chemistry 1997;45:2244-2247.
18. Cabras P, Angioni A, Garau VL, Pirisi FM, Brandolini V, Cabitza F, Cubeddu M. (1998). Pesticide residues in prune processing. Journal of Agricultural and Food Chemistry 1998;46: 3772-3774.
19. Krol W.J., Arsenault T.L., Pylypiw H.M. and Incorvia Mattina M.J. (2000). Reduc- tion of pesticide residues on produce by rinsing. Journal of Agricultural and Food Chemistry 2000;48: 4666-4670.
20. Rasmussen RR, Poulsen ME, Hansen HCB. (2003). Distribution of multiple pesticide residues in apple segments after home processing. Food Additives and Contaminants 2003;20(11): 1044-1063.
21. Štěpán R, Tichá J, Hajšlová J, Kovalczuk T, Kocourek V. (2005). Baby food produc- tion chain: Pesticide residues in fresh apples and products. Food Additives and Con- taminants, 2005;22(12):1231-1242.
22. Rawn DFK, Quade SC, Wing-Fung S, Smith M, Fouqet A, Bélanger A. (2008a). Ef- fects of postharvest preparation on organophosphate insecticide residues in apples. Journal of Agricultural and Food Chemistry 2008;56: 916-921.
23. Burchat CS, Ripley BD, Leishman PD, Ritcey GM, Kakuda Y, Stephenson GR. (1998). The distribution of nine pesticides between the juice and pulp of carrots and tomatoes after home processing. Food Additives and Contaminants: part A: 1998;1: 61-71.
24. Abou-Arab AAK. (1999). Behaviour of pesticides in tomatoes during commercial and home processing. Food Chemistry 1999;65: 509-514.
25. Soliman KM. (2001). Changes in concentration of pesticide residues in potatoes dur- ing washing and home preparation. Food and Chemical Toxicology 2001;39:887-891. 26. Pugliese P, Moltó JC, Damiani P, Marín R, Cossignani L, Mañes J. (2004). Gas
chromatographic evaluation of pesticide residue contents in nectarines after non-toxic washing treatments. Journal of Chromatography A 2004;1050:185-191.
27. Rawn DFK, Quade SC, Wing-Fung S, Fouqet A, Bélanger A, Smith M. (2008b). Cap- tan residue reduction in apples as a result of rinsing and peeling. Food Chemistry 2008;109:790-796.
28. Guardia-Rubio M, Ayora-Cañada MJ, Ruiz-Medina A. (2007). Effect of washing on pesticide residues in olives. Food Chemistry and Toxicology 2007;72(2):139-143. 29. Holland PT, Hamilton D, Ohlin B, Skidmore MW. (1994). IUPAC Reports on Pesti-
cides (31) Effects of storage and processing on pesticide residues in plant products. Pure and Applied Chemistry Vol 66, No 2, pp 335-356.
30. Andersen HR, Vinggaard AM, Høj Rasmussen T, Gjermandsen IM, Bonefeld- Jørgensen EC. (2002). Effects of currently used pesticides in assays for estrogenicity, androgenicity, and aromatase activity in vitro. Toxicology and Applied Pharmacology 2002;179: 1-12.
31. Kojima H, Katasura E, Takeuchi S, Niiyama K, Kobayashi K. (2004). Screening for estrogen and androgen receptor activities in 200 pesticides by in vitro reporter gene assays using Chinese hamster ovarian cells. Environmental Health Perspectives Vol