Finns det olika typer av dyslexi?

Mycket av forskningen kring olika typer av dyslexi bygger på studier av per-soner som på grund av en förvärvad hjärnskada fått läs- och skrivsvårighet-er. Företrädelsevis utifrån fallstudier har forskare med neurologisk inrikt-ning subgrupperat personer utifrån fonologisk dyslexi eller ortografisk-dyslexi (Castles och Coltheart, 1993). Personer tillhörande den första grup-pen skulle ha mycket svårt att läsa nonsensord och ljuda sig fram till okända ord medan personer med ortografisk dyslexi skulle ha problem med att läsa

oregelbundna ord (se avsnitt 2.2.1). Denna indelning har ifrågasatts av många och bland annat hävdar Ellis (1985) att svaga läsare inte utgör några distinkta grupper utan ordigenkänningen bör ses utifrån två dimensioner.

En dimension skulle vara förmågan till ortografisk läsning genom den visu-ella vägen och den andra dimensionen skulle vara läsning via den fonolo-giska vägen. Läsförmågan distribueras kontinuerligt längs med dessa två dimensioner. Ellis m.fl. (1996) undersökte ordigenkänning hos en grupp svaga läsare som var mellan 9 och 11 år samt tre kontrollgrupper. En kon-trollgrupp bestod av svaga läsare i samma ålder men med lägre IQ än för-sökseleverna. En annan grupp bestod av yngre elever som läste i nivå med sin ålder och den sista gruppen bestod av ännu yngre elever som var myck-et goda läsare. Eleverna fick läsa en lista med oregelbundmyck-et stavade ord och nonsensord och resultaten plottades mot varandra. Analysen visade en ansenlig variation bland läsarna. De fann inga bevis för att elever med dyslexi klustrade sig i förhållande till andra med lässvårigheter utan alla fördelade sig kontinuerligt i diagrammet. Detta gällde även eleverna i kon-trollgrupperna. Av detta drar författarna slutsatsen att det utifrån dessa dimensioner inte går att urskilja några subgrupper av svaga läsare.

Stanovich, Siegel och Gottardo (1997) genomförde en klassifikationsstudie för att undersöka förekomsten av fonologisk dyslexi och ortografisk dyslexi genom att göra regressionsanalyser. De använde sig av kontrollgrupper baserade på både kronologisk ålder och läsnivåmatchad ålder. Förutom tester som mäter färdigheten att läsa irreguljära ord och nonsensord an-vände de sig av tester som mäter olika fonologiska och ortografiska för-mågor. Resultaten visade att alla dyslektiker uppvisade fonologiska svårig-heter men att dessa varierade individuellt i styrka. Av detta drar Stanovich slutsatsen att skillnaderna mellan fonologisk och ortografisk dyslexi kan förklaras utifrån graden av fonologisk svaghet och utifrån graden av skrift-språklig exponering.

Ziegler (2011) belyser viktiga aspekter för denna avhandling vad gäller indi-viduella variationer av dyslexi. Med hjälp av en modell för datorsimulering har Ziegler jämfört lässvaga med kontroller på underliggande processer som är viktiga för läsprocessen utifrån Dual-route cascade teorin, DRC (Coltheart m.fl., 2001). Utifrån elevernas svårigheter programmerades en datormodell med samma profil av svårigheter. De svårigheter som undersöktes var

bok-stavsprocessande, fonologiskt/ortografiskt lexikon och fonemmedvetenhet.

Att tolka bokstäver mättes genom att deltagarna fick identifiera en bokstav i en outtalbar sekvens av konsonanter (mäter processhastigheten utan lexi-kal aktivering). Att få åtkomst till ortografiskt lexikon mättes genom skillna-den i tid att iskillna-dentifiera en bokstav när skillna-den var inbäddad i ett riktigt ord i jämförelse med inbäddad i ett nonsensord (word superiority effect, Whee-ler, 1970). Åtkomst till fonologiskt lexikon (icke-lexikal väg) mättes genom en datorkontrollerad bildbenämningsuppgift. Ziegler testade de två vägarna genom att använda en regressionsmetod (Castle och Coltheart, 1993). I studien ingick 24 barn med dyslexi och av dessa bedömdes sju ha ortogra-fisk dyslexi och fyra bedömdes ha fonologisk dyslexi utifrån den tidigare indelningen i fonologisk och ortografisk dyslexi. När man sedan undersökte de underliggande fonologiska processerna hade de med ortografisk dyslexi problem med sublexikal och lexikal fonologi. De med fonologisk dyslexi hade också svårigheter med sublexikal fonologi men också med att tolka bokstäver. Ziegler menar att studien visar vikten av att dyslexi undersöks på en individuell bas och inte som en gruppspecifik företeelse.

The present data show that surface dyslexia can result from a phonological deficit (i.e., access to the phonological lexicon), whereas phonological dyslex-ia can result from a visual orthographic deficit (i.e., impaired letter pro-cessing). More generally, different underlying deficits can give rise to either surface or phonological dyslexia or the mere observation of a deficit in irreg-ular word or nonword reading is not sufficient to deduce the underlying causes. (2011:179-180)

Att dela upp dyslexi i olika undergrupper är diskutabelt, då forskningen kommit fram till att de fonologiska grundproblemen går att hitta hos alla personer med dyslexi. Individer med dyslexi uppvisar olika profiler av svå-righeter och kartläggningen bör kunna fastställa hur den enskilde personens profil ser ut i syfte att sätta in adekvata åtgärder som minimerar svårighet-erna.

Detta kapitel har visat hur svårt det är att avgränsa olika slag av lässvårig-heter från varandra och specifikt dyslexi från övriga lässvåriglässvårig-heter. Många orsaker kan ge upphov till svårigheter med läsning och skrivning på mani-fest nivå. Utfallet av grupperingarna som beskrivits i genomgången av rele-vant forskning är i hög grad metodstyrd. Vi hittar olika grupper av svaga

läsare beroende på vilka gränsdragningar och kriterier som används. Sam-manfattningsvis belyser denna genomgång att barn med lässvårigheter är en heterogen grupp som uppvisar en stor variation av svårigheter. I den första studien provar jag en tongivande klassifikationsmodell, The Simple View of Reading i syfte att undersöka variationen av lässvårigheter hos ele-ver med lässvårigheter.