Främlingar som förknippas med risk

När intervjupersonerna talar om sociala problem och risker av olika slag i närmiljön, som till en del också har motiverat besluten att sätta upp staket, förekommer särskiljanden i form av ett ”vi” och ett ”dem”. Främlingen är på så vis tydligt närvarande i intervjuerna och det är främlingens närvaro på eller i närheten av den egna föreningens område som upplevs problematisk.

I intervjumaterialet återkommer tre kategorier av främlingar som särskilt förknippas med problem och risker: missbrukare, ungdomar och människor av utländsk härkomst. I några intervjuer kan utpekandet av vissa kategorier sägas vara ett centralt tema i intervjupersonernas förstå- else av problem i närmiljön medan det i övriga framträder indirekt eller på ett mer nyanserat sätt.

Ett par av intervjupersonerna nämner särskilt närvaron av hemlösa och missbrukare som ett problem och källa till otrygghet i närmiljön. I dessa fall finns formella eller informella mötesplatser för hemlösa eller personer med missbruksproblem i bostadsrättsföreningarnas di- rekta närhet. Henrik, som är ledamot i en medelstor förening i centrala Malmö, vars tomt är delvis inhägnad men som saknar staket mot en kommunalt förvaltad grönyta, beskrev situationen i sitt närområde så här:

Henrik: Alltså det är ett förhållandevis lugnt kvarter. Det är det. De problem som vi har haft har väl kanske inte direkt varit dem som har bott där. […] Det är klart att det uppstår alltid problem med dem som bor där också men en hel del problem har varit med folk som kommer in från andra områden så att säga.

Mikaela: Vad är det för problem som ni har haft?

Henrik: Något som har varit på tapeten länge det är att vi har haft alkoholister som sover i parken precis utanför. (Intervju 7)

Senare i intervjun specificerar Henrik vad de boende i föreningen har upplevt för problem och nämner framför allt ordningsstörningar såsom bråk, nedskräpning och att grönytan även används som avträde. Fören- ingen har också problem med vardagsbrott, i första hand cykelstölder men det är oklart i vilken utsträckning Henrik menar att missbrukarna är förövare av dessa brott. Personer med missbruksproblem nämns i några av intervjuerna mer i termer av en potentiell, framtida risk. Linus, ordförande i en liten förening i Södra Innerstaden, nämner exempelvis

närheten till en relativt nyöppnad kommunal mötesplats för hemlösa men betonar samtidigt att han inte ser att de problem som föreningen har haft med inbrott skulle bero på detta.

Linus: [Ä]n så länge ser jag ingen koppling. De kommer ju inte in i huset. Det är ytterligare en sådan där samhällsgrupp som man egentligen inte vill ha nära liksom men vad ska man göra? Än så länge har de inte stört men det är alltid mycket folk på gatan där. Det märks när man är på väg ner till stan att det sitter en massa folk där som inte satt där för ett halvår sedan i alla fall. […] Men än så länge har vi inte märkt något av det faktiskt. […] Inget negativt hos oss eller inbrott eller skadegörelse eller sånt. (Intervju 10)

Om hemlösa eller människor med missbruksproblem förekommer relativt sparsamt i intervjumaterialet är ett mer genomgående ”dem” ungdomar som kategori. Mer eller mindre underförstått åsyftar respon- denterna emellertid unga killar i tonåren eller lägre tjugoårsåldern som den grupp som orsakar problem och stör ordningen i närmiljön. I några av intervjuerna är det uttryckligen killar med utländsk bakgrund som avses. Rolf berättar om hur han möter ungdomar vid en gångtunnel när han är ute på kvällarna med sin hund i närområdet:

Rolf: Där är ofta ungdomar som sitter och vill starta bråk med en. Alltså de tilltalar en med, så att man ska börja bråka med dem. Det gör man alltså inte när de är fem, sex stycken och kommer själv. Men de vill gärna. Och jag har sett, där ligger sådana påsar. Antagligen är det någon narkotikahandel och sådana grejer. Och polisen kör här ofta. Och sen plötsligt kommer polisen och då försvinner dem ju. Sticker på varsitt håll när bilen kommer. Och ja, det händer mycket på den sidan där [i ett närliggande bostadområde]. (Intervju 16)

Typiskt handlar det annars om att ungdomarna har uppehållit sig på bostadsrättsföreningarnas gårdar och använt gårdsmiljön för olika slags aktiviteter. Bo exempelvis menar att det är ungdomar som har orsakat problem för föreningen när de har varit på hemväg, inte minst nattetid.

Bo: Och på kvällarna när de kom gående in här så satte de sig och ski- tade ner och hade störningar. Femton ungdomar klockan ett på natten, med tre öl innanför västen: ”Hurra vad jag är bra”. Och de som ska sova kan inte sova för det. Och så förstörde de naturligtvis. Det är ungdomar idag ju. Ett träplank, ett trästaket, lite buskar och sånt där.(Intervju 2) Medan Bo i intervjun understryker att det av 100 ungdomar egentligen inte är några problem med 90 av dem, kan Nils sägas vara mer genera-

liserande. Här talar han om skillnader mellan hur ungdomar uppför sig idag och hur det var när han själv var ung.

Nils: Skillnaden är att man har ingen respekt för andra människor, speciellt inte dem. Och då säger jag speciellt inte dem. Det är oftast dem vi har haft problem med här. Att de inte lyssnar när man säger till dem, att de inte går därifrån. För det gjorde vi. På 60-, 70-talet, så gick vi därifrån. Då hade man respekt för andra människor, framför allt för äldre. Det har man inte idag. (Intervju 12)

Å ena sidan menar han att ungdomar överlag har mindre respekt för andra människor idag än de hade förr men å andra sidan pekar han också särskilt ut unga killar med utländsk bakgrund. I några av inter- vjuerna nämns just människor av utländsk härkomst i negativa termer, framför allt när det handlar om hur den egna föreningen har förändrats. På frågan om det fanns något i närmiljön som han skulle säga var en social risk svarade till exempel Mikael, som är i sjuttioårsåldern och är ordförande i en medelstor förening i Södra Innerstaden så här.

Mikael: Nä, jag kan inte finna någon speciell bit. [Paus]. Vi kan ju komma in på invandrarfrågan då. Det är ju rätt mycket invandrare som flyttar hit. Men det beror ju på att hyrorna är väldigt låga här. Och priserna ligger också rätt lågt. Som gör att man drar hit dem som inte har så speciellt hög inkomst. Men det blir en väldig blandning för vi har ju folk här också, som har relativt hög inkomst, som bor här. (Intervju 11)

Varför Mikael anser att det är en social risk att människor av utländsk härkomst flyttar in framgår inte av intervjun men däremot ger han en bild – som återkommer i ett flertal av intervjuerna - av att det normala i föreningen är att kontakten mellan ”vi” och ”dem” är mycket begränsad. Han nämner en grillfest som är en av få sociala aktiviteter som fören- ingen har genomfört på senare tid och som förlöpte på ett sätt som Mikael inte hade väntat sig men som han emellertid tyckte var positivt.

Mikael: Och sen var det faktiskt flera som kom senare, som kom från utlandet då, icke-svenskfödda då, som kom och var med när vi grillade då. Och efteråt så stod det faktiskt ett gäng och pratade. För fastighetsskötarens fru är från Afrika. Och sen kom det flera mörkhyade och stod och pratade med sådana som inte var mörkhyade då. Och det är ju en början på någonting då. (Intervju 11)

Förekomsten av kategoriseringar och särskiljanden mellan ”vi” och ”dem” påträffas som sagt i olika utsträckning och på olika sätt i många

av intervjuerna. Det är relevant att belysa av den anledningen att det signalerar vilka konstruktioner av främlingen, som respondenterna as- socierar till i ett samtal om sociala risker och som är en del av deras riskvärdering. Främlingen har, med utgångspunkt i Bauman (1996) alltid varit någon som betraktats som potentiellt farlig och som måste hanteras genom emiska eller fagiska strategier. På så vis är responden- ternas tydliga kategoriseringar av främlingar att betrakta som centrala för förståelsen av föreningarnas beslut att inhägna.