3.1 kartläggning och bearbetning av data
3.2.1 intervjuer och urval av intervjupersoner
Till skillnad från kvantitativa studier som förutsätter slumpmässighet och bred representativitet är en kvalitativ studie beroende av att urva- let av intervjupersoner är ändamålsenligt. Intervjupersonerna ska med andra ord kunna bidra med information som är av central betydelse för undersökningsområdet. Ett i någon bemärkelse snedvridet urval kommer att påverka studiens resultat på ett negativt sätt (Bengtsson et al 1998). Av särskild betydelse för den här studien var att inter- vjupersonerna själva hade medverkat i beslutet att inhägna eller hade insyn i tidigare beslutsprocesser. Nödvändigt var också personer med viss överblick över föreningen, dess arbete, historia och nutid. Av den anledningen framstod styrelseledamöter som lämpliga intervjupersoner. I en mer omfattande studie hade ett alternativ varit att inkludera också bostadsrättsföreningar som har valt att inte sätta upp staket eller som inte har diskuterat frågan, för att möjliggöra ett slags komparation till exempel vad gäller betydelsen av informell social kontroll för beslutet att sätta upp staket. Utifrån det befintliga underlaget kommer det därmed inte vara möjligt att göra en bedömning av huruvida föreningar som väljer att inhägna skiljer sig på någon avgörande punkt från föreningar som väljer att avstå.
För att få en bredd bland erfarenheterna togs vid urvalet hänsyn också till bostadsrättsföreningarnas storlek, geografiska lokalisering samt staketens karaktär. Information om samtliga föreningars storlek samlades in och en indelning i små (färre än 75 lägenheter), medelstora (75-250 lägenheter) och stora föreningar (fler än 250 lägenheter) gjordes. I urvalet av intervjupersoner fick de medelstora och stora föreningarna företräde, vilket innebar att representanter från sju stora, åtta medelstora och en liten förening intervjuades. Att de större föreningarna bedömdes som mer intressanta än de lite mindre hör samman med att deras beslut att sätta upp staket påverkar fler människor och större ytor.
Som grund för en geografisk representativitet i urvalet gjordes en enkel klusteranalys. Två större kluster i Södra Innerstaden respektive Västra Innerstaden samt ett antal mindre om tre till fem objekt som samlade merparten av observationerna identifierades. De större klustren är något starkare representerade i materialet medan en jämn spridning
över staden har eftersträvats i övrigt. I urvalsprocessen togs även hänsyn till staketens utformning och omfattning. Huvudsakligen är det repre- sentanter för föreningar som har inhägnat hela sitt område som har intervjuats. Bland dessa finns föreningar med drygt meterhöga staket, som är relativt enkla att klättra över och föreningar med staket som är knappt två meter höga och avsevärt mycket mer svårforcerade. Utöver dessa har representanter för sex föreningar, som av olika anledningar har valt att inte helt inhägna sina områden, intervjuats. Bostadsrättsfören- ingarna kontaktades huvudsakligen per e-post men i några fall togs den första kontakten brevledes. Av 33 kontaktade föreningar var 18 positiva till medverkan, två avböjde och övriga svarade inte trots påminnelser.
Under perioden april till juli 2012 genomfördes sexton intervjuer med totalt nitton personer.8 Intervjustudien avslutades när det bedöm- des att en teoretisk mättnad uppnåtts, dvs. att ytterligare intervjuer inte skulle tillföra ny information (Bryman 2011). Fjorton av de intervjuade var vid tidpunkten för intervjun ordförande för sina föreningar, två var vice ordförande och tre var styrelseledamöter med annan funktion. Några ordförande var relativt nytillträdda medan andra hade inne- haft posten i över tio år. Av de intervjuade var sjutton män och två var kvinnor. Fördelningen var densamma vad gäller härkomst, endast två av intervjupersonerna hade utomnordisk bakgrund. Vad beträffar åldersfördelningen bland de intervjuade, så var tolv intervjupersoner äldre än 55 år och endast en yngre än 30 år. Trots detta kan emellertid urvalet sägas vara representativt för sammansättningen av de bostads- rättsföreningsstyrelser som kontaktades och därmed också representa- tivt för det huvudsakliga beslutsfattandet inom föreningarna. Dock är det viktigt att här betona att detta innebär att studien på intet sätt kan ge en representativ bild av hur de boende i föreningarna i allmänhet upplever sociala risker i närmiljön eller av deras upplevelse av staketen men att den däremot kan ge ökad kunskap om hur representanter för dessa föreningar, med beslutsmakt och inflytande, resonerar.
Intervjuerna var mellan 45 minuter och en och en halv timme långa. Bortsett från två intervjuer, som gjordes i cafémiljö, genomfördes samt- liga intervjuer antingen i bostadsrättsföreningarnas egna möteslokaler eller hemma hos intervjupersonerna. Detta var en fördel då intervjuerna därmed i de flesta fall kom att kombineras med en rundvandring på föreningarnas område, vilket innebar att intervjupersonerna visade platser av särskild betydelse eller hur passagesystemen fungerade. Att
8 Två inbokade intervjuer kom av olika skäl att ställas in utan möjlighet att hitta en ny tidpunkt för intervju.
befinna sig på hemmaplan gjorde sannolikt även intervjupersonerna mer avslappnade inför den i de flesta fall ovanliga situationen av att bli intervjuade.
Intervjuerna var semistrukturerade till sin karaktär och tog avstamp i en intervjuguide, som var densamma vid samtliga intervjuer.9 Intervju- guiden är indelad i tre övergripande teman: bostadsområdet, bostads- rättsföreningen och fastigheten samt staketen. Överlägset flest frågor tar avstamp i stakettemat men dessa frågor syftar till att täcka flera olika aspekter av undersökningsområdet. Användningen av intervjuguiden var emellertid flexibel och intervjupersonernas berättelser och asso- ciationer påverkade i vilken ordning olika teman berördes. En initial bearbetning och analys av intervjumaterialet inleddes alltmedan arbetet med att planera och genomföra fler intervjuer framskred. Därigenom blev det ett växelspel mellan insamling och analys av data. Praktiskt innebar detta exempelvis att även om intervjuguiden var densamma, utvecklades och fördjupades följdfrågorna som ställdes.
Intervjuerna svallade fram och tillbaka mellan olika frågor. I flera fall var intervjupersonerna mycket pratsamma och täckte på egen hand av teman utan att frågorna ställdes medan i ett fåtal av intervjuerna var svaren mer kortfattade och möjligen något vaksamma. I allmänhet rörde sig intervjupersonerna i sina svar emellertid från mikronivån – situationen i den egna trappuppgången eller i föreningen – via bostadsområdet och Malmö som stad till mer övergripande samhällsförändringar och tillbaka igen. En reflektion under intervjuarbetet var att de ”hårda” staketen visade sig vara en utomordentlig ingång till ”mjuka” frågor såsom trygghet och gemenskap i föreningen och föreningens relationer till det omgivande samhället. Genom att tala om låssystem vidgades samtalet naturligt till att också handla om varför detta behövdes ur ett samhällsperspektiv.