4 kaRtläggning Och analyS av FÖRekOmSten av inhäg-
4.3 Inhägnade flerbostadshus lokalisering i relation till viss brottslighet
Närheten till vissa typer av platser, genomfart av obehöriga samt otrygghet på grund av viss typ av brottslighet eller oordning nämndes av intervjupersonerna som risker i närmiljön och/eller som motiv till be- slutet att inhägna. I detta avslutande avsnitt undersöks därför närmare samvariationen mellan de inhägnade flerbostadshusens lokalisering och så kallade ”hot spots” för rån respektive anlagd brand. Värt att betona
är dock att människors upplevda otrygghet vanligen inte står i propor- tion till faktisk utsatthet. Upplevelsen av otrygghet vilar på en komplex grund och kan vara såväl lägre som högre än vad den statistiska risken för att utsättas för exempelvis brott indikerar (Sandstig 2010).
4.3.1 Samvariation mellan inhägnade flerbostadshus
och rån
Att bostadsrättsföreningarnas medlemmar känner sig otrygga utom- hus, i sina närmiljöer, är ett återkommande tema i intervjuerna. Det motiverade densitetsanalysen i figur 6 av koncentrationen av personrån i relation till de inhägnade flerbostadshusens lokalisering. Kartbilden måste dock studeras med viss reservation för exaktheten i Polisens data.
Figur 6: Densitetsanalys av rån 2007-2010 i relation till inhägnade flerbostadshus.
Mönstret som framträder ovan kan sägas vara väntat. Av kartan fram- går att Södra Innerstaden liksom begränsade delar av Centrum har en hög koncentration av rån. I viss utsträckning motsvarar det mörkaste området Malmös främsta nöjesstråk där många människor är i rörelse. Omkring en tredjedel av observationerna av flerbostadshus med staket finns i men framför allt i nära anslutning till dessa områden med en
hög koncentration av rån. I Västra Innerstaden såväl som i stadens yt- terområden är koncentrationen relativt låg. Sannolikt kan emellertid enskilda incidenter ha större betydelse än koncentrationen som sådan för upplevelsen av otrygghet i ett bostadsområde och således också för beslutet att inhägna. I flera av intervjuerna nämns särskilt rån mot äldre medlemmar som exempel på händelser som både har skapat otrygg- het och i någon mån bidragit till beslutet att inhägna. Vidare är värt att nämnas att den mediala rapporteringen om personrån i Malmö var omfattande under 2000-talets första årtionde, då också en betydande andel av besluten att inhägna fattades.
4.3.2 Samvariation mellan inhägnade flerbostadshus
och anlagd brand
Anlagda bränder används i denna studie som en indikator på social oordning och bristande social kontroll. I intervjuerna nämns inte an- lagda bränder som ett problem i bostadsrättsföreningarnas närmiljö men mönstret som framträder av densitetsanalysen nedan är trots detta relativt tydligt.
Figur 7: Densitetsanalys av anlagda bränder utomhus 2007-2011 i relation till inhägnade flerbostadshus.
Merparten av observationerna återfinns i områden med en hög kon- centration av anlagda bränder, vilket indikerar att social oordning har betydelse för beslutet att inhägna. Klustret i Västra Innerstaden, som finns i ett område med en relativt låg koncentration av anlagda bränder, är emellertid en tydlig avvikelse från det övriga mönstret. Vidare finns det i delar av Hyllie, Fosie och Rosengård, som utmärks av en hög kon- centration av anlagda bränder, inte några observationer av flerbostads- hus med staket. Som tidigare nämnts är det kommunala bostadsbolaget MKB en central aktör i dessa bostadsområden.
4.4 Sammanfattningsvis
I det här kapitlet har resultaten av kartläggningen av förekomsten av flerbostadshus med staket och låsta grindar i Malmö presenterats. Där- till har observationerna kontrollerats mot olika typer av variabler för vi- dare analys, delvis med vägledning av intervjumaterialet som behandlas vidare i kapitel fem.
Inhägnade flerbostadshus återfinns i alla stadsdelar i Malmö men i olika omfattning. Beslutet att inhägna har naturligt nog visat sig avhängigt den arkitektoniska utformningen. Staketen och de låsta grindarna finns huvudsakligen i anslutning till modernistisk bebyg- gelse från 1930-talet och framåt. Att inhägna kan på så vis ses som en reaktion mot konsekvenserna av modernismens ideal av öppenhet och fritt placerade huskroppar, som i sin tur var en reaktion mot den slutna kvartersstaden. Utformningen och placeringen av staketen följer New- mans teori om betydelsen av det försvarbara området och utgör tydliga territorialiseringar, även om de sinsemellan kan skilja sig åt vad beträffar höjd, design och omfattning. Det de framför allt har gemensamt är att de gör tidigare semioffentliga utrymmen mer privata och förhindrar tillträde eller passage av obehöriga.
Vidare tycks beslutet att inhägna också vara beroende av upplå- telseform. Av 85 observationer är 70 resultat av beslut som har tagits inom bostadsrättsföreningar. Den främsta skillnaden mellan boende i bostadsrätter och boende i hyresrätter är i det här sammanhanget att de förra har möjlighet att direkt påverka och besluta i frågor om den egna fastigheten och boendemiljön. Hyresgäster saknar normalt sett denna möjlighet och om de är missnöjda med situationen i området är deras val mellan strategierna exit och voice i högre grad individualiserat än för medlemmar i bostadsrättsföreningar som besitter en kollektiv påver- kanskanal. Bostadsrättsföreningarnas beslut att inhägna kan ses som en
kombination av kollektivt praktiserade voice- respektive exit-strategier. Å ena sidan markerar staketet en reaktion mot risker i närmiljön och å andra sidan medför det ett slags ”tillbakadragande” från densamma. Att upplåtelseformen tycks ha betydelse för beslutet att inhägna ska således inte tolkas som att medlemmar i bostadsrättsföreningar och hyresgäster skiljer sig åt i något annat avseende än i graden av inflytande över den egna boendemiljön. I bostadsrättsföreningarna är det medlemmarna som gör den riskbedömning som motiverar den ekonomiska priorite- ringen att inhägna medan det är fastighetsägarna och inte hyresgästerna själva som fattar motsvarande beslut vad gäller hyresfastigheter. Om exempelvis det kommunala bostadsbolaget MKB skulle inhägna sitt fastighetsbestånd i exempelvis södra och östra Malmö skulle stadsbil- den emellertid förändras väsentligt.
I relation till Malmös segregationsmönster framträder ett tydligt resultat: 75 % av de inhägnade flerbostadshusen återfinns i socioeko- nomiskt resurssvaga områden som därtill har en hög koncentration av utrikesfödda invånare. Hälften av dessa finns därtill i områden som har genomgått en avgörande förändring i befolkningssammansättning och socioekonomiska förhållanden under perioden 1990-2008. De har övergått från att vara i varierande grad socioekonomiskt och etniskt integrerade till att bli mer segregerade avseende båda variablerna. Med ledning av Putnam (2007) kan en delförklaring till beslutet att inhägna återfinnas i denna snabba förändring, som sannolikt har bidragit till ökad otrygghet och social spänning lokalt.
En viss samvariation med en hög koncentration av rån samt anlagda bränder kan också konstateras. Avvikande i det sammanhanget är emel- lertid klustret av bostadsrättsföreningar med staket i Västra Innerstaden. Med utgångspunkt i koncentrationen av anlagd brand, som en indikator på social oordning, hade fler inhägnade flerbostadshus varit att vänta i delar av södra och östra Malmö men frånvaron där förklaras sannolikt i dessa områden av att de domineras av hyresfastigheter.