lokala uttryck för samhällsutvecklingen i stort

Av figur 5 i föregående kapitel framgick att 75 % av de inhägnade flerbostadshusen återfinns i bostadsområden som är socioekonomiskt resurssvaga och därtill etniskt segregerade i den bemärkelsen att de har en hög koncentration av invånare som är födda utanför Norden och Västeuropa. Hälften av dessa återfinns därtill i områden som har ge- nomgått en påtaglig förändring under de senaste decennierna – från att ha varit integrerade områden i varierande utsträckning har de blivit så- väl ekonomiskt som etniskt segregerade. Detta förhållande framträdde i intervjuerna och respondenterna kommenterade särskilt dessa lokala förändringar, i relation till övergripande samhällsförändringar, som pro- blematiska. Två återkommande teman, i syfte att förklara förändringens innehåll och ursprung, var arbetsmarknadens förändrade förhållanden samt invandringens betydelse.

Förändringar på arbetsmarknaden var något som Nils, som är ord- förande i en medelstor förening i östra Malmö, återkom till flera gånger under intervjun. Som en röd tråd genom intervjun med Nils löpte en kritik mot de senaste decenniernas flykting- och anhöriginvandring. Nils sammanförde dessa båda teman på följande sätt när han talade om utvecklingen i ett närliggande bostadsområde.

Nils: Det är ju [en] väldig massa sociala problem [i det närliggande området]. Svenskar som invandrare. Men jag ser samtidigt att det blir sociala problem och kriminalitet bland invandrare för att vi också har en sådan arbetsmarknad. Du får inga jobb. Det är ju samma problem

för den som är svensk. När inte ens den som är svensk får jobb så får ju inte dem några jobb heller. Det ena ger ju det andra hela tiden. Och jag har faktiskt ingen lösning på det. Jo, det har jag. Det är att man tar alla de jobben som finns i Kina och tar tillbaka till Europa. Det är miljoner jobb i hela Västeuropa som ligger i Kina. (Intervju 12)

Nils ser med andra ord den lokala utvecklingen delvis som ett resultat av svårpåverkade processer på global nivå - en ekonomisk omstrukture- ring som har förändrat arbetsmarknaden, vilket försvårar integrationen på nationell såväl som lokal nivå. Även Beatrice, vice ordförande i en medelstor förening i Södra Innerstaden, nämnde invandringen som en social utmaning men med fokus på brister i mottagandet.

Och sen har vi en ökad invandring som inte sköts som den ska, tycker jag. Det måste ju till mycket, mycket mer för att de ska känna sig inne i samhället. (Intervju 13)

Integration och boendesegregation berördes även av andra. Sociala problem och oordning i närliggande bostadsområden med en större socioekonomisk utsatthet var till exempel något som flera intervjuper- soner kom in på när de talade om vad som var negativt med det egna bostadsområdet. Rolf, som är ordförande i en stor bostadsrättsförening i södra Malmö där han också har bott i 30 år, sade under intervjun att han trivdes bra i föreningen och alltid har känt sig trygg men att närmiljön har förändrats sedan mitten på 90-talet. Han tycker inte längre att det är en bra miljö, framför allt inte för barn och ungdomar. ”Här händer lite

för mycket. Det är inte kul att bo här längre. Polisen kör här på cykelbanorna var och varannan kväll och jagar folk” (intervju 16). Rolf talar om den

tilltagande segregationen av betydande delar av Malmö som framträ- der av Salonens (2012) analys av utvecklingen sedan 1990-talet. Hans bostadsområde tillhör just dem som har övergått från att vara relativt integrerade till att bli socioekonomiskt resursfattiga med en hög kon- centration av utrikesfödda invånare. Rolf och övriga respondenter som pekar på en förändring av det egna bostadsområdet som problematisk och menar att denna har inneburit risker i form av exempelvis ökad social oordning kan tolkas med stöd av Putnam (2007), som menar att den här typen av relativt snabba förändringar av befolkningssamman- sättning i ett bostadsområde åtminstone initialt leder till otrygghet och social spänning.

De flesta av intervjupersonerna poängterade emellertid, liksom Bo nedan, att problemen trots allt inte var så allvarliga - åtminstone inte i deras absoluta närområde, dvs. föreningens eget område.

Bo: [D]et negativa, om man går in på det, så har vi kommunala bostadsbolag runt omkring oss och de har ju ett bostadssocialt krav på sig från kommunen. Där är väl lite problem med ungdomarna. [V] ad som spelar in där är inkomstkällorna och arbete och så vidare. De stora barnfamiljerna, i små lägenheter. […] Det är väl det. Men jag tycker inte att det är så alarmerande. Man får tänka på att […] vi har 540 lägenheter hos oss, 1 200 på MKB. Det är 1 700 lägenheter på begränsad yta. (Intervju 2)

Bo, som är mångårig ordförande i en stor bostadsrättsförening i södra Malmö, var en av de intervjupersoner som tydligast betonade att bo- stadsrättsföreningar måste ta ett socialt ansvar – framför allt internt men också i relation till närområdet. Samtidigt som han lyfte upp problem med arbetslöshet och trångboddhet menade han att konsekvenserna av detta ändock var hanterbara lokalt. Däremot framkom det under intervjun att framför allt föreningens äldre medlemmar helst endast rör sig inom föreningens eget område och inte beger sig bort till det närliggande området med kommunala hyresfastigheter, där det bland annat finns ett litet centrum. Bo menade att man inte vågar på grund av att det har hänt för mycket i det angränsande området under de senaste åren, vilket har skapat otrygghet. Merparten av intervjupersonerna upp- gav liksom Bo att de upplever den egna närmiljön som lugn och trygg och identifierar i första hand problem i angränsande bostadsområden eller i andra delar av staden som sociala risker. Med andra ord talar respondenterna om den tilltagande fragmenteringen av staden, med ett slags indelning i säkra och osäkra zoner. Föreningens eget område och möjligen närområdet upplevs som relativt tryggt men däremot finns det betydande problem bara en liten bit bort.

I några av intervjuerna resonerade de emellertid som Fredrik, ordförande i en stor bostadsrättsförening i stadsdelen Fosie, att sam- hällsutvecklingen i stort gör att det endast är en tidsfråga tills de mer uttalade problemen kommer att drabba också den egna föreningen och den omedelbara närmiljön.

Fredrik: Men det är ju samhället i sig som är det stora problemet nu. Alltså för detta eskalerar ju hela tiden. Senast igår brann ju för fan ett soprum. Inte här men på Rosengård. […] Så det är sinnessjukt. Tio polisbilar kör dit. De försöker sno vapen av polisen. […] Alltså, vad fan. Och när kommer det närmare oss? (Intervju 6)

Fredrik talar om vad han upplever som en brutalisering av samhäl- let, där situationer som förr stannade vid slagsmål nu utvecklar sig

till misshandel och där ungdomars testande av gränser inte längre är ”pojkstreck” utan kriminella handlingar. Att samhället har hårdnat och blivit mer våldsamt var en uppfattning som löpte genom merpar- ten av intervjuerna och sågs som en orsak till lokal, social oordning. Flera respondenter berörde det som skulle kunna ses som uttryck för ett försvagat samhälleligt kontrakt. Ann och Beatrice, ordförande och vice ordförande i samma förening i Södra Innerstaden, sökte efter mer övergripande förklaringar till den ökande förekomsten av staket och låsta grindar i Malmö och uttryckte det på följande sätt:

Ann: Samhället har hårdnat och det har blivit mitt är mitt och ditt är ditt och kom för fan inte hit! Jag tror att det är det. […]

Beatrice: ”Jag bryr mig inte om vad andra gör. Det ska andra ta hand om”. Det där tycker jag har ökat väldigt de sista åren. Så det är ett hårt klimat, det är det. (Intervju 13)

Ett hårdare, mer individualistiskt och egoistiskt samhällsklimat var det flera intervjupersoner som menade var en bakomliggande orsak till många av de problem som man försökte hantera inom föreningen, i närmiljön och i samhället i stort. Det knyter an till de förändringar som har följt i den politisk-ekonomiska omstruktureringens spår med ökade sociala klyftor, ett ökat fokus på risker och där individen förväntas ta ett större ansvar för den egna tryggheten, som ett resultat av ett minskat offentligt ansvarstagande (Sassen 2001, Wacquant 2008). Sammantaget kan sägas att intervjupersonerna i hög grad identifierar övergripande samhällsomvandlande processer som relevanta att beakta för att förstå utvecklingen i den egna närmiljön. Snabba förändringar till vad man upplever som försämrade förhållanden i det egna bostadsområdet lyfts fram i flera av intervjuerna. Med stöd av Putnam (2007) kan sägas att social spänning mellan etablerade och nytillkomna invånare som följer på snabba förändringar av befolkningssammansättningen i ett bostadsområde kan överbryggas på sikt men att detta förutsätter att fientligheten inte växer sig för stark och att det finns konkreta, fysiska förutsättningar för att möta främlingen i vardagen. Det senare är inte givet i den polariserade staden där den horisontella fragmenteringen medför såväl en fysisk som social distans. Kombinationen av försämrade socioekonomiska förhållanden och en förändrad befolkningssamman- sättning i ett bostadsområde underlättar sannolikt inte, då etablerade invånare som är relativt sett resursstarka kommer att söka fjärma sig från kontakt med de nytillkomna. Ett möjligt uttryck är socio-spatiala strategier, till exempel beslut att inhägna med staket och låsta grindar.