Avslutningsvis sammanfattas de teoretiska perspektiv som kommer att vara av särskild vikt för studiens fortsatta analys. Den huvudsakliga
analysen återfinns i kapitel sex där resultaten av studiens båda empiriska delar, som presenteras närmare i kapitel fyra och fem, tolkas med hjälp av det teoretiska ramverket. Den analytiska modellen nedan har utveck- lats för att sammanfatta de teoretiska perspektiv som har behandlats i detta kapitel och på så vis skapa ett konkret verktyg för att övergripande analysera socio-spatiala strategier som används för att hantera risker och hur dessa kan förstås i relation till strukturella processer.
Figur 1: analytisk modell för tolkning av riskhantering genom socio-spatiala strategier.
Fokus i modellen ovan är riskhantering genom socio-spatiala strategier, då en central utgångspunkt för studien är att människor utvecklar socio- spatiala strategier, exempelvis i form av gränser såsom staket och låsta grindar, för att handskas med utifrån kommande påfrestningar som de själva inte kan styra över. Staketen är resultatet av ett beslut att hägna in – dvs. ett materiellt och rumsligt uttryck som har ett socialt ursprung i en önskan om att stänga ute eller stänga inne något eller någon och som också får sociala konsekvenser. Ett antagande är att beslutet syf- tar till att hantera olika typer av risker. Ett ökat fokus på sociala risker under de senaste decennierna i samhället i stort har i sin tur att göra med den politisk-ekonomiska omstruktureringen som har begränsat det offentliga sociala ansvarstagandet samtidigt som många människors livs- och arbetsvillkor har blivit mer osäkra. Det senare har medfört ökande klyftor med social oordning, spänning och fragmentering av samhället till följd. Samtidigt som den personliga säkerheten har fått en central betydelse i den politiska maktens legitimitetsskapande förväntas den enskilda individen, på grund av begränsningar av välfärdsstaten, ta ett utökat ansvar för sin egen trygghet och säkerhet.
De risker som vi möter i vår vardag finner vi olika strategier för att hantera, individuellt eller kollektivt. På en övergripande nivå är Baumans
Politisk-ekonomisk omstrukturering
Sociala klyftor, oordning och spänning
Riskfokus Riskhantering genom
(1996) teori om social rumsbildning en användbar teoretisk utgångs- punkt. Genom fagiska (inkluderande) och emiska (exkluderande) stra- tegier hanteras närvaron av främlingar. Strategierna baseras på normer som reglerar vad som är ett accepterat beteende. I vilken utsträckning människor i ett bostadsområde kommer att tillgripa sanktioner för att tillrättaföra individer som avviker från vedertagna normer är beroende dels av den allmänna problemtoleransnivån i området och dels förmå- gan till social kontroll. I van der Land och Doffs (2010) studie, ges vid handen att boende i ett område som präglas av social oordning eller som genomgår en negativ förändring ställs inför valet av två möjliga strategier – exit eller voice. Studien bidrar med perspektiv på beslutet att installera staket och låsta grindar och de sociala konsekvenserna av detta. Putnam (2007) visar vidare i en studie att bostadsområden som genomgår en snabb befolkningsförändring genom inflyttning av främ- lingar, åtminstone i ett inledande skede, kommer att präglas av fientlig- het, social spänning och en upplevelse av ökad otrygghet. Först, för att använda Baumans terminologi, i fall att fagiska strategier används och därigenom gör främlingarna till ”några av oss” finns förutsättningar för att skapa vänskapliga relationer och nya sociala kontrakt. Men för att så ska ske krävs naturligt nog fysiska och sociala kontaktytor. Om de sedan tidigare etablerade invånarna i området emellertid väljer exit- alternativet, i form av en faktisk flytt ifrån området eller genom ett tillbakadragande inom detsamma, begränsas emellertid möjligheten till en sådan kontakt ytterligare.
Avsiktliga handlingar som syftar till aktiv kontroll över ett område och som samtidigt begränsar tillgängligheten för andra kan vidare, enligt Kärrholm (2004), tolkas i termer av territoriell strategi. Territorialitet är därtill ett centralt element i den brottspreventiva inriktning som har fått stort genomslag under de senaste decennierna. Med utgångspunkt i Newmans (1973) teori om betydelsen av det försvarbara området har åtgärdsprogram som förändrar den fysiska miljön i syfte att göra brottslighet mindre rationellt och öka tryggheten utvecklats. Teorin har således fått stort praktiskt genomslag och staketen och passagesystemen som analyseras i den här studien är ett exempel på detta brottspreven- tiva ideal. Newmans idéer och omsättning av dessa i praktiken har emellertid kritiserats för att leda till en fragmentering av urbana miljöer, som därmed blir svårare att orientera sig i men också för att potenti- ellt försvaga i stället för att förstärka den informella sociala kontrollen (Listerborn 2002). Vidare betonar Madanipour (2003) att alla typer av gränsdragningar riskerar att skapa friktion och påverkar båda sidor av
gränsen. Hur den kommer att upplevas är bland annat beroende av dess utformning och hur den kontrolleras - om den tillåter flöden och social interaktion eller ej. Beslutet att inhägna och konsekvenserna av staketen och de låsta grindarna tolkas lämpligen också utifrån detta.
Liksom Bauman (1996) pekar Madanipour (2003) på sociala rela- tioners rumsliga dimension: hur ett samhälles sociala struktur avspeglas i dess rumsliga struktur, som i sin tur skapar och reproducerar såväl be- teende- som rörelsemönster. Social och rumslig slutenhet sammanfaller ofta, vilket om man talar med Tilly (2004), är ett sätt för resursstarka grupper att försäkra sig om förfogandet över vissa resurser, exempelvis trygghet. Även om de staket och låsta grindar som utforskas i den här studien har till synes föga gemensamt med de elit- och livsstilsboenden som huvudsakligen åsyftas i forskningen kring gated communities, är dels Blakely och Snyders (2000) kategorisering av motiven bakom de så kallade säkerhetszonerna och dels den polariserade forskningsdebatten rörande konsekvenserna av gated communities användbara i det här sammanhanget. Det dominerande perspektivet inom forskningen är emellertid att social och rumslig slutenhet förstärker den socio-spatiala polariseringen av våra städer. Det riskerar därtill skapa behov av yt- terligare åtgärder för att åstadkomma den slutenhet och trygghet som eftersträvas.
Slutligen, arenan där studieobjektet dvs. beslutet att installera staket och låsta grindar vid flerbostadshus uppträder är den polariserade staden. Det är mot denna bakgrund mönster, vad gäller staketens geografiska lokalisering, kommer att sökas. Även intervjupersonernas utsagor vad gäller risker i närmiljön och de motiv som var avgörande för besluten att sätta upp staket kommer att tolkas med hänsyn till den tilltagande socio-spatiala polarisering av staden som har eskalerat som ett resultat av den omfattande avregleringen av den svenska bostadsmarknaden och som i synnerhet resursstarka aktörer är drivande i. Den analytiska modellen ger således en översiktlig teoretisk ram till studiens empiriska delar och kommer att användas för att undersöka beslutet att inhägna ur ett lokalt men också ur ett övergripande samhällsperspektiv.
3 metODeR FÖR inSamling
av StuDienS empiRiSka
mateRial
I det här kapitlet presenteras och problematiseras de metoder som har använts vid insamlingen av studiens empiriska material. Först redo- görs för arbetet med den empiriska undersökningens första del: den geografiska inventeringen, matchningen och bearbetningen av data. Därpå följer en redovisning av hur den andra delen, intervjustudien, har genomförts, avseende i första hand urvalet av intervjupersoner samt bearbetningen av data.