Frånvaron ökar med åldern

Många föräldrar beskriver barnets frånvaro i skolan som att den ökar i takt med att barnet blir äldre. Här beskriver en förälder att hon själv fick stanna hemma från jobbet för att få iväg barnet till skolan:

43

I trean började hon att inte orka gå till skolan. Jag visste inte bättre, och drog iväg med henne de flesta dagar. Många gånger fick vi vända och gå hem, och jag stanna hemma från jobbet. Ofta fick jag samtal från skolan om att hämta henne, då hon inte mådde bra. Hon började få tvång, att stampa med foten, viska vad någon sagt, annars kunde hon inte lyssna. Mycket med ont i magen, kläder som gör ont. Ofta feber på nätterna. (F20 om F-3)

Essensen som många beskriver kopplat till skolfrånvaro är ångest. Många föräldrar beskriver flickor med ångest, sömnproblem och även självskadebeteende:

Hon har varit mycket frånvarande. Mycket beror på att hon får kraftig ångest på kvällarna då hon vet att hon ska upp till skolan dagen efter och kan därför inte somna och behöver återhämta sig dagen efter. (F9 om 4-6)

Föräldrar beskriver också barnens problematik med att sätta ord på känslorna, att inte kunna beskriva vad man själv går igenom och därför uppstår symptom som ont i magen tillexempel:

Oftare låtsassjuk. Ont lite här och där för att man inte orkar gå till skolan. Svårt att sätta ord på känslor så handlar nog egentligen om att hon inte orkar med rent psykiskt. (F29 om 4-6)

Många beskriver det som att barnen har en strategi i att fly undan det som är jobbigt:

Mycket frånvaro, både sen ankomst och frånvaro under dagen. Hon gick inte på lektioner som hon hade svårigheter med. (F12 om 7-9)

6.5.2 Utanförskap

Många föräldrar beskriver också skolfrånvaro som ett led i det sociala utanförskap som deras barn går igenom:

Vid den här tiden börjar hon inte vilja gå till skolan. Hon utsätts för tysts mobbning, osynliggörande och säger saker som att ’om jag dog imorgon skulle ingen i min klass märka det’. Hon blir inåtvänd och letar fel hos sig själv som förklarar utanförskapet och vi löser det genom att hon får byta skola. Innan hon byter frågar vi skolan om de verkligen inte tror att hon ’har något’ men det blir nej på den frågan. (F45 om 4-6)

Hemmasittare halva femman då orken brast, resurserna saknades och extremt mobbad. (F11 om 4-6)

6.5.3 Förebyggande åtgärder

Det finns en essens i de förebyggande åtgärderna som nämns. Exempelvis så ökar

skolnärvaron igen när barnet slipper schemabrytande aktiviteter, men också när barnet blir så pass stor att inte fritids längre behövs:

Efter jul bestämde vi tillsammans med pedagogerna att hon skulle få slippa utflykter och fritids helt. Sen dess har det fungerat mycket bättre. (F35 om 4-6)

44

Att skolan och hemmet har en fungerande samverkan, där föräldrar och barn får känslan av att de är med och påverkar skolans utformning av stöd, är en återkommande förebyggande åtgärd som vi sett, men också när det utformas miljöer där barnen får chans att vila och återhämta sig i skolan:

Men tack vare god dialog och samarbete med skolan får vi ofta snabbt lösning/handlingsplan till de upplevda hindren. Minimal frånvaro (främst faktiskt sjukdom). I skolan har hon möjlighet till avskildhet och vila (i mån av behov) - hennes möjlighet att kunna reglera detta gör att hon närvarar även när hon upplever att hennes ork/kapacitet är nedsatt. Perioder före och efter lov är ofta extra tunga (och skolan tar särskild hänsyn vid behov). (F36 F-3)

Hon går nu i skolan de flesta dagarna i veckan. Hon har behov av vila och blir trött i skolmiljön. Men lärarna pressar inte henne vilket gör att hon tom kan tycka det är kul i skolan numera. (F43 om 7-9)

6.5.4 Sammanfattning

Något som blivit tydligt i vårt resultat är att skolfrånvaron ökar i takt med åldern. Många föräldrar ser koppling mellan ökad skolfrånvaro och ökad ångestproblematik. Inte sällan har även flickorna sömnproblem och självskadebeteende också. Resultatet visar också att de flickor som upplever ett socialt utanförskap i skolan ofta har högre frånvaro.

Vi har sett i resultatet att närvaron har en tendens att öka då barnet är så stor att barnet inte behöver gå på fritids längre, men också när barnet inte behöver gå på schemabrytande aktiviteter. En viktig sak som nämns i resultatet är att en fungerande samverkan mellan hem och skola gör att flickans närvaro kan öka, då blir barnets röst hörd och barnet får påverka sitt eget stöd, exempelvis med miljöer som gör att barnet får chans att vila.

6.6 Formen av stöd

Hur formen av stöd har hanterats kan vi se en essens i som sträcker sig från förskolan ända upp till gymnasiet. I alla stadierna finns många föräldrar som upplever att deras barn inte får tillräckligt eller inget stöd alls. Sen finns det dem som ändå upplever att deras barn får stöd på olika sätt. Essensen som vi finner här är att förskolan och skolan ger stöd på organisations-, grupp-, och individnivå. Därför kommer här underkategorier som: Inget stöd,

Organisationsnivå, Gruppnivå samt Individnivå. 6.6.1 Inget stöd

Många är de föräldrar som beskriver sitt barns vardag i förskolan och skolan som får och måste fungera helt utan att någon sätter in tillräckligt stöd. Det finns en essens i att många

45

föräldrar beskriver det som att när barnet inte hade någon diagnos, fick de inte heller något stöd, men när man tittar tillbaka på barnets tid i förskolan och skolan så borde stöd satts in tidigare:

Dottern hade ingen diagnos på förskolan och hade inget stöd alls. När man tittar i backspegeln kunde mycket uppmärksammats och gjorts redan då. Hon hade sent utvecklat språk och gick hos logoped och var nog lite av ett ensambarn i sina lekar på förskolan men ingen som tog notis om henne då hon klarade sig ”bra”. (F29 om Förskolan)

Det finns essens i att i de fall föräldrar upplever att barnet fått anpassningar eller stöd så har det inte innefattat det sociala samspelet på fritids och raster:

Olika anpassningar har erbjudits men inga runt det sociala samspelet. Anpassningar har dessutom erbjudits för sent när problemen blivit för stora och dottern redan gett upp/inte orkar längre. (F23 om 4-6)

Ej tillräckligt stöd på raster, luncher och fritids. Bättre på lektionerna, men inte tillräckligt då stor klass och många elever med behov av extra stöd. (F23 om F-3)

6.6.2 Organisationsnivå

De anpassningar och det stöd som föräldrar upplever att de fått på organisationsnivå handlar ofta om att barnet går i en mindre grupp/klass.

När hon gick på förskolan var hon i en liten utegrupp på 12 barn och 2 pedagoger. Hennes svårigheter syntes inte då, bara att hon sökte sig då och då till en pedagog för trygghet. (F30 om Förskolan)

Anpassningarna var bra. Gick i liten skola med liten klass på 12 barn (F11 om F-3)

6.6.3 Gruppnivå

På gruppnivå handlar essensen om att det finns en öppen pedagogik och att pedagogerna/lärarna är engagerade:

Där hade de en ganska öppen och flexibel pedagogik och mycket engagerade pedagoger. Barnet tydde sig tidigt till en specifik personal och i möjligaste mån fanns denne tillgänglig. På förskolan arrangerade de barngrupperna så att barnet fick möjlighet att vara nära dem barn hon fungerade bäst med. (F36 om Förskolan)

6.6.4 Individ

Många gånger handlar det individuella stödet om struktur, i form av bildstöd och

tidshjälpmedel, det har också handlat om att sänka kraven men också om individuell resurs:

Vår dotter har också bildstöd och i princip egen resurs. Kraven sänkta på henne, tex. hur långt hon kan promenera. (F47 om Förskolan)

46

Med åren har stödet ökat, men hon har ingen extra resurs. Mycket handlar om kommunikation mellan hem och skola, så vi alla kan förbereda henne inför schemabrytande aktiviteter etc. Sen stöd i att få avskildhet när allt blir överväldigande för henne samt förståelse för ojämn

funktionsnivå, det hon klarar ena dagen kanske inte går nästa dag, och då har man fångat upp och stöttat. Även hjälp med att strukturera upp saker, tidsangivelser och att packa väskan. Hon får bra stöd. (F38 om F-3)

6.6.5 Sammanfattning

Resultatet visar att många föräldrar upplever att deras flickor måste klara sig i förskolan och skolan utan att få tillräckligt stöd. De föräldrar som upplever att det finns stöd i

klassrumssituationer upplever ofta att stödet saknas på raster och på fritids. Anpassningarna eller stödet som brukar sättas in handlar om att barnet får vara i ett mindre sammanhang med färre relationer. Engagerade lärare med öppen pedagogik är också en anpassning/stöd. Individuellt stöd som varit framgångsrikt är att för barnet strukturera upp både verksamheten men också miljön.

6.7 Föräldrarnas önskebild

För att få en bild av föräldrarnas önskebild av förskola och skola skulle se ut, ställdes också en fråga angående detta. Föräldrarna har även här varit mycket samstämmiga i sina

självrapporter och vi har kunnat utläsa sex underkategorier; Förebyggande, Sociala relationer, Lyhördhet, Kompetens, Mer samverkan samt En skola för alla.

6.7.1 Förebyggande

Essensen när det gäller förebyggande arbete är att många föräldrar önskar att de hade fått uppleva att barnet hade mer tydlighet, struktur, förberedelser samt sänka kraven på grupparbeten:

Det hade behövts betydligt mer struktur i klassrummet också för att barnet skulle må bra och känna förutsägbarhet. Skolan skulle behöva förbereda förändringar med mycket större

framförhållning. Nu förbereda barnet dagen innan och det räcker inte. (F13 om önskemål i F-3) Tydliggöra vad hon ska göra, när och hur. Förbereda henne på ostrukturerade aktiviteter och minska alla dessa grupparbeten. (F45 om önskemål i Gymnasiet)

Det finns även många föräldrar som önskar att pedagogerna hade varit mer nyfikna och kartlagt beteenden i förebyggande syfte:

Vara mer intresserade om varför hon var tyst, hennes svårigheter med matten. (F30 om önskemål i 4-6)

47

6.7.2 Sociala relationer

Det är många föräldrar som påpekat avsaknaden av stöd i socialt samspel. Sociala relationer är något som många lyfter när de får chans att säga vad de önskar att förskolan och skolan hade gjort annorlunda. Här beskriver en förälder att hon hade önskat att pedagogerna var mer nyfiken på varför barnet inte var intresserad av att leka med de andra barnen:

Varit mer uppmärksam på när hon till exempel stod och lekte. Hon stod ofta bredvid och tittade när de till exempel åkte pulka men åkte inte själv. (F18 om önskemål i Förskolan)

Just avsaknaden av att engagera sig i det sociala beskriver den här föräldern såhär:

Jag har inte sett en enda handlingsplan för att stärka hennes sociala förmågor och relationer. Här brister skolan mycket! (F26 om önskemål i F-3)

Många föräldrar har beskrivit deras barns utanförskap igenom hela sina självrapporteringar, Det finns en essens i att föräldrarna önskar kraftigare tag kring mobbing i skolan:

Mer aktiva vid mobbning. (F11 om önskemål i 4-6)

6.7.3 Lyhördhet

Det är många föräldrar som beskriver att det har funnits dialog och många gånger möten mellan förskolan/skolan och föräldrarna men att pedagogerna och lärarna trots detta inte har lyssnat på det som föräldrarna vill förmedla:

Ibland önskar jag att de skulle lyssnat lite bättre, vi hade alltid en öppen dialog men ibland ”körde” de över oss och tog beslut utifrån att de tyckte deras sätt var bäst, trots att vi var föräldrarna. (F37 om önskemål i Förskolan)

Det finns en essens i att många föräldrar hade önskat mer lyhördhet mellan pedagogerna i de olika stadierna. Här berättar en förälder om hur stödet försvann när barnet gick från förskolan till förskoleklass:

Gett rätt stöd direkt från start. Vi föräldrar och förskola gjorde en jättefin överlämning och var tydliga med vad hon behövde. Dom hade alla chanser att göra rätt men valde att inte ta till sig det. (F37 om önskemål i F-3)

Det är även många som beskriver att pedagoger och lärare inte lyssnar in barnet i förskolan och skolan, essensen går att utläsa att de önskar att även barnets perspektiv åtogs:

Min dotter säger att hon tycker att de inte lyssnade på henne, de fick istället henne att känna sig ännu konstigare, dum i huvudet, att hon inte var värd någonting. (F18 om önskemål i

48