Lägger ansvaret på föräldrar eller eleven

Den stora essensen när det kommer till ansvarsfördelning av åtgärder eller ändrade förhållningssätt upplevs av föräldrarna i självrapporteringen landa hos dem själva. Här beskriver en förälder hur hen får stå utanför och se mobbning och utanförskap öka under årens lopp medan vuxna i skolan lägger över ansvaret hos eleven själv:

38

Mobbningen mot dottern ökade också under hela lågstadiet utan att skolan gjorde något mer än att vinkla det som att dottern fick skylla sig själv. (F22 om F-3)

Här beskrivs en upplevelse av en skola som vill att barnet och föräldrarna ska ändra på sig för att barnet ska passa in i den sociala arena som finns på den aktuella skolan:

Hon fick inte alls stöd eller förståelse i f-3. Allt vinklades mot att det var dottern som var tvungen att ändra sitt beteende och att det var vi föräldrar som gjorde fel och brast i vårt föräldraskap mm. (F22 F-3)

Många självrapporteringar landar också i en upplevelse hos föräldrarna att barnet kan om de vill, att barnet bara är lat:

Hon kan om hon vill, lat, svår, hon måste lära sig, vänja sig, var den allmänna bilden, från lärarna, dock fanns det de som såg henne för vad hon var, men det räckte inte. (F33 om F-3)

Många självrapporteringar visar skolor som uttrycker eller visar att de saknar kompetens för att ta hand om problematisk skolfrånvaro på grund av utanförskap:

De sa att de inte har kompetens för att hjälpa min dotter. Lade över allt ansvar på oss som föräldrar och skylde hennes skolfrånvaro på oss. Hon trivdes för bra hemma. (F8 om 4-6) De kallade till möte. På andra sidan satt 6 personer. Rektor, två klasslärare, en specialpedagog, kurator och skolsköterska. De började mötet med att fråga: ”Vad är det för fel på dig eftersom du inte går till skolan?” (F8 om 7-9)

Många föräldrar har upplevelsen i sina självrapporteringar att de försöker få till samverkan med skolan, att skolan skyller på föräldraskapet istället för att verka för att de sociala svårigheterna runt barnet ska minska:

Det fanns ingen samverkan utan vi föräldrar försökte säga till, förklara, ropa på hjälp, finnas där, hjälpa till mm men skolan ville inte lyssna eller ta till sig utan vände bara allt mot oss föräldrar. Att det var vi som var problemet. (F22 om F-3)

6.2.6 Sammanfattning

Resultatet visar att det främst handlar om otydliga sociala situationer som blir svåra för dessa flickor, exempelvis fri lek i förskolan eller rastaktiviteter i skolan. Många föräldrar märker också av att barnen hamnar i utanförskap, trots att föräldrarna upplever att flickorna gärna vill vara en del i ett socialt sammanhang. En del föräldrar beskriver det som att deras flickor inte visar sig ha samma intresse som jämnåriga tjejer och ofta hamnar i ett utanförskap på grund av detta. Många föräldrar beskriver också att deras barn ofta knyter an till en specifik relation som varar under en lång tidsperiod. Den sociala svårigheten som föräldrarna beskriver verkar

39

inte skolan uppmärksamma, eller tar på allvar utan att de istället lägger ansvaret på föräldrarna eller eleven själv.

6.3 Samverkan

På frågorna som handlar om samverkan mellan hem och förskola/skola finns det essens både i det som brister, men också i det som vi räknar till framgångsfaktorer. Utefter detta delades resultatet upp i följande underkategorier Brister i samverkan och Framgångsfaktorer i samverkan.

6.3.1 Brister i samverkan

Vi har kunnat hitta en essens i att flera föräldrar beskriver att de upplever stora problem hemma, men att skolpersonal av olika anledningar inte väljer att samarbeta, här beskriver en förälder hur omsättningen av personal i skolan påverkar samverkan:

Försökte söka hjälp till min dotter så många gånger då vi hade problem med urladdningar efter skoldagen. Vände oss till skolkurator med mera men hög personalomsättning med mera gjorde att ingen tog tag i något och hon eller vi fick ingen hjälp. (F29 om F-3)

Det finns även många föräldrar som upplever att deras upplevelse av barnet hemma inte tas till vara. Att bara eleven klarar målen så spelar det andra runt om kring inte lika stor roll:

Dock tycker inte lärarna att barnet behöver stöd eftersom det når målen om bara närvaron är tillräckligt hög. Vi har möten men vi föräldrar är egentligen inte delaktiga i vilket stöd som ska ges. (F13 om 4-6)

Detta går att jämföra med föräldrar till barn i förskolans upplevelser, så länge vistelsen på förskolan fungerar, upplever föräldrar att deras oro och problemen som de upplever i hemmet inte tas på allvar:

Enligt dem gick allt bara så bra, mycket positiva omdömen. Dock problem hemma med utbrott, trötthet med mera. Viss oförståelse och känsla av misstro, att jag som mamma överdriver. (F23 om förskolan)

Många är de föräldrar som beskriver att de försöker samverka med skolan, men istället får orosanmälan för hemförhållanden:

Dem lyssnade inte alls på mig eller barnet utan fortsatte bara att hävda att det var jag som brast i min uppfostran. Orosanmälan efter orosanmälan kom och det var en extremt jobbig period. (F43 om 4-6)

Föräldrar beskriver många gånger i självrapporterna om att de själva sett

40

Jag har berättat vad som behövs och vad dottern tycker men hos skolpersonal utan kunskap går det inte att nå fram. Att utesluta analysuppgifter verkar vara omöjligt. (F7 om 7-9)

Många föräldrar beskriver också att trots att barnet fått en diagnos så saknas förståelse:

Skolan lyssnar inte på oss. Totalsågat hennes NPF-utredning och säger att den inte stämmer. (F27 om 4-6)

6.3.2 Framgångsfaktorer i samverkan

De föräldrar som beskriver god samverkan beskriver delaktighet i utformande av

åtgärdsprogram och handlingsplaner. Många beskriver också den öppna kommunikationen, att få veta i direkt när det sker förändringar, men också att i god tid få meddelande om avvikande aktiviteter på skolan:

Sedan hon bytte till resursskolan har samarbetet mellan skola och hem fungerat bättre än förväntat. Lärarna lyssnar på vad vi skulle vilja att de hjälpte vår dotter med och vi har fått vara med och skapat hennes åtgärdsprogram. Är det något som händer under skoldagarna eller att vår dotter mår psykiskt dåligt ringer de oss föräldrar så att vi tillsammans kan komma på en lösning för hur vi ska hjälpa henne. (F9 om 4-6)

Fröken meddelade tidigt på morgonen om det skulle vara vikarie/meddelade avvikande aktivitet i god tid etc. (F46 om F-3)

Det finns en essens i att de föräldrar som själva valt att engagera sig i sitt barns vistelse i förskolan har fått en större lyhördhet tillbaka. En förälder beskriver det såhär:

De visade intresse för mina upplevelser och iakttagelser - jag som förälder var välkommen i verksamheten och även välkommen att stanna/vara där - hög transparens. Mitt bidrag har väl främst suttit i att uppmärksamma barnets reaktioner, eventuellt format det till behov men sedan lämnat det till Förskolan att ”formulera” ”HUR” de bäst kan hantera det. (F36 om förskolan)

6.3.3 Sammanfattning

Resultatet visar att flera föräldrar upplever att det finns brister i hur samverkan fungerar mellan hemmet och skolan. En faktor är hög personalomsättning och att det verkar saknas struktur över hur känslig information delas när personal på en skola slutar. Resultatet visar också att skolpersonal inte tar föräldrarnas upplevelse av barnet hemma på allvar. Även då barnet fått diagnos så saknas kunskap hos pedagoger i skolan för hur NPF tar sig uttryck för flickor och därför uppkommer misstro till föräldrar.

Resultatet visar också på framgångsfaktorer i samverkan som att när föräldrar görs delaktiga i handlingsplan och åtgärdsprogram, men också att föräldrar i god tid fått veta om förändringar

41

så att de kan förbereda sina barn på hemmaplan. Men det är också framgångsrikt när föräldrar själva är delaktiga i verksamheten.

6.4 Övergångar

Det finns en klar essens i att svårigheterna för barnen ökar i takt med att barnen byter klass eller vid lärarskifte, samt mellan de olika stadierna. Essensen finns också i att i takt med att kraven ökar så ökar också problematiken kring barnen. Därför blev underkategorierna; Mellan klasser och stadier och Ökade krav.

Många beskriver att övergången till mellanstadiet är svår därför att kraven ökar, den här föräldern beskriver det såhär:

För lite stöd i början i övergång mellan lågstadiet och mellanstadiet. Nya fröknar, nya lokaler, större eget ansvar och större krav. Inget stöd alls på raster och luncher. (F23 om 4-6)