Framtida utveckling

Denna del av diskussionen ska behandla frågeställning nummer fyra: Kan man mot bakgrund av teorin om kulturens två värden och av de empiriska studierna utläsa om privatisering kan vara en rimlig och realistisk utveckling för folkbibliotekens framtid?

Denna fråga utgår från svaren på tidigare frågeställningar och med eget resonemang försöker vi svara på frågan. Vår övergripande teoretiska utgångspunkt ligger också till grund för resonemanget.

Genom vår analys ser man att det finns lagliga hinder mot att privatisera folkbibliotek i den mening att den offentliga verksamheten blir helt privat, både gällande drift och gällande huvudansvar. De lagliga hinder som finns finner man i kommunallagen och i bibliotekslagen samt genom det faktum att folkbiblioteken tillhör kommunernas obligatoriska verksamhet. Därför har vi svårt att se en framtid med privatiserade folkbibliotek så länge lagarna ser ut som de gör idag.

En framtid för biblioteksentreprenader är lättare att se då inga lagliga hinder finns för detta. Kommunerna har länge använt sig av entreprenad som verksamhetsform, då främst inom det tekniska området och för vissa stödfunktioner. Sannolikheten att kommunerna ska fortsätta med att lägga ut folkbibliotek på entreprenad kan därför anses vara stor. Något som dock talar emot en sådan ökad utveckling är den relativt låga prioritering frågan verkar ha. Genom att titta på hur frågan om priva tisering av folkbibliotek har utvecklats ser man en koncentration av frågans aktualitet till åren 1990-1994 varefter intresset för privatisering av folkbiblioteken verkar avta. Till exempel fanns det inga intresserade av att driva bibliotek på entreprenad 1999 i Stockholm. Vi reserverar oss dock för fullständigheten i detta resonemang då ingen statistik finns över antalet bibliotek på entreprenad idag och i princip inget skrivet om det heller på senare tid, vilket i sig återigen kan tyda på frågans låga prioritering.

En sak som vi har uppmärksammat är att bibliotekslagen endast säger att utlåning av litteratur ska vara avgiftsfritt. Däremot står ingenting om avgifter på informationstjänster eller liknade i lagen. Redan idag förekommer en avgift på den typen av tjänster på vissa bibliotek. I praktiken skulle den delen av biblioteksverksamheten därför kunna vara vinstdrivande och alltså vara av intresse för externa producenter. En fråga som då uppstår är vilka tjänster som biblioteken skall erbjuda i framtiden. Om deras huvudsakliga verksamhet blir mer informationsinriktad kan man tänka sig att möjligheten att privatisera ökar. Detta scenario är dock beroende av framtida samhällsutveckling som är svår för oss att här kunna förutsäga. Dessutom kvarstår ju det faktum att det kommunala huvudmannaskapet regleras i lag.

Något annat som kan kopplas till det faktum att informationstjänsterna inte är gratis enligt lag är GATS-avtalet. Som nämndes i inledningen har detta intresserat oss men sedan fallit utanför analysen, dels på grund av den tidsmässiga avgränsningen men också för att det är en drivkraft som inte har blivit verkställd i praktiken. Avtalet ligger under WTO som är en förkortning av World Trade Organization och är en internationell organisation som reglerar handel. GATS-avtalet (General Agreement on Trade in Services) är en samling regler med mål att utöka tjänstehandeln på den fria marknaden.

Avtalet uppstod på grund av att handeln med tjänster ökat de senaste 30 åren. Med

tjänster menas bland annat banktjänster, telekommunikation, fackmässiga tjänster, turism och även de tjänster som utförs på bibliotek, såsom utlån av litteratur och informationstjänster. En del av avtalet reglerar avgift på tjänster, detta för att alla företag ska ha liknande konkurrenssituation.¹³⁵ WTO:s avtal om tjänster innefattar även bibliotekets tjänster gällande informationsförsörjning. Utvecklingen på det informationstekniska området går fort framåt även på folkbiblioteken och de konkurrerar då med företag som erbjuder liknande tjänster, men till skillnad från biblioteken tar företagen betalt för tjänsterna. Folkbiblioteken berörs därför av GATS-avtalet. Frågan är då hur det skulle kunna tänkas påverka den framtida utvecklingen för biblioteken. GATS-avtalets krav på fri konkurrens gällande informationstjänster kan inte direkt leda till privatisering av de svenska folkbiblioteken på grund av den svenska lagstiftningen. Å andra sidan kan tänkas att GATS-avtalet i längden kan leda till förändringar gällande folkbiblioteken då det handlar om internationella, starka krafter.

Det handlar om att ge och ta i samarbetet och då kan svenska intressen komma i andra hand. Det här är en för stor fråga för oss att närmare uttala oss om och frågan faller dessutom utanför uppsatsens grundläggande syfte, men vi anser det ändå vara en viktig aspekt när privatiseringsfrågan gällande framtiden diskuteras.

Det finns även andra samhällskrafter som kan verka för eller emot en framtida privatisering av folkbiblioteken. Något som visat sig i analysen är att högervågen och den borgerliga regeringen i stort sett sammanfaller med den tid då entreprenadutläggning av folkbibliotek var som störst. Detta tror inte vi är någon slump då privat ägande är en del av borgerlig ideologi. Vi tycker oss även se att styret i kommunerna verkar ha en viss betydelse för privatiseringens utveckling. Efter valet 1991 ökade antalet kommuner med borgerlig majoritet i fullmäktige, och de kommuner vi funnit som lagt ut folkbibliotek på entreprenad har i regel haft en borgerlig majoritet i kommunfullmäktige. Utan att vara speciellt politiskt kunniga kan man anta att en ny högervåg skulle kunna ge ny aktualitet till frågorna om privatisering.

En viktig aspekt i sammanhanget är också att se hur folkbibliotek på entreprenad praktiskt har fungerat. Både i tidigare uppsatser i ämnet och i undersökningar som gjorts (till exempel av Göran Bostedt och Statens kulturråd) framkommer att den ökade effektiviteten inte direkt beror på ägandeformen och huvudmannaskapet utan på det faktum att konkurrens införts. Privatisering är därmed inte nödvändigt för att folkbiblioteken ska bli effektivare. Därmed ser vi att man inte kan använda effektivitet som argument för privatisering och viljan att privatisera biblioteken i framtiden kanske därför inte blir så stor.

Vår övergripande teoretiska utgångspunkt är att kulturen har två värden, dels ett demokratiskt värde som inte går att prissätta och dels ett ekonomiskt värde som en vara på marknaden. Enligt Dorte Skot-Hansen har kulturpolitiken förändrats. Utvecklingen

135 http://www.wto.org/english/thewto_e/whatis_e/tif_e/agrm6_e.htm [2004-03-22]

har bland annat lett till mer ekonomiska intressen där till exempel marknadens språkbruk färgat av sig på kulturpolitiken. På grund av att kulturpolitiken närmat sig marknaden gör också biblioteken det då de är en del av kulturpolitiken. Marknadens villkor med konkurrens och privat ägande blir därmed också alltmer aktuella för folkbiblioteken. Tanken på privatisering av folkbibliotek är därför kanske inte så avlägsen. Mot detta ställs dock Geir Vestheims tes att grundvärdet i kulturlivet består i en kreativ rationalitet skild från ekonomiska och byråkratiska intressen. Detta gör möjligheten för privatisering av folkbibliotek i framtiden problematisk.

Folkbiblioteken representerar främst kulturens demokratiska värde. Jürgen Habermas poängterar bibliotekens roll för demokratin, samhällsutvecklingen har dock lett till ett alltmer kapitalistiskt samhälle där privata intressen tagit överhanden.

Informationsförsörjningen av fri och oberoende information har därmed minskat. Detta påverkar även demokratin negativt och därmed folkbibliotekens demokratiska roll i samhället. Om det demokratiska värdet av folkbiblioteket minskar kan detta medföra att det ekonomiska värdet ökar. Man kan då kanske se fler fördelar med en privatisering av folkbiblioteken. Samtidigt så finns det lagar och en stark traditionell och ideologisk funktion som verkar hindrande. John D. Donahues tes är just att de allmännyttiga tjänster som har uppdrag som är svåra att klart redogöra för och bestämma i ett kontrakt inte bör privatiseras.

Mot bakgrund av våra teoretiska utgångspunkter kan vi dra slutsatsen att privatisering av folkbiblioteken är svårt att se i framtiden. Även om samhället och kulturpolitiken alltmer utvecklas mot kapitalism och marknadsideal, så finns det ett övergripande demokratiskt värde hos folkbiblioteken som är svårt att förena med marknaden.

6.2.1 Sammanfattning av slutsatser för framtida utveckling

I punktform kan vi sammanfatta våra resonemang gällande frågeställning fyra på följande vis:

• Vi ser ingen framtid för privatisering av folkbibliotek, i den mening att den offentliga verksamheten blir he lt privat både gällande drift och gällande ansvar, så länge kommunallagen, bibliotekslagen och det faktum att folkbiblioteken tillhör kommunernas obligatoriska verksamhet utgör lagliga hinder för detta.

• Folkbibliotek på entreprenad kan vi däremot se en framtid för då inget lagligt hinder finns för detta. Någonting som dock kan verka hämmande för framtida utveckling är den relativt låga prioritering frågan verkar ha.

• Bibliotekslagen reglerar endast avgiftsfria boklån. Informationstjänster kan därmed bli vinstdrivande. Dock kvarstår det faktum att det kommunala huvudmannaskapet är fastställs i lag.

• GATS-avtalet kan i framtiden eventuellt leda till krav på privatisering av bibliotekens informationstjänster. Dock kvarstår den svenska lagstiftningen.

• Vid en eventuell framtida högervåg liknande den som var i början av 1990-talet kan privatisering av offentlig verksamhet tänkas öka.

• Privatisering har inte bevisats vara nödvändigt för ökad effektivitet.

• Kulturpolitiken verkar bli mer och mer marknadiserad. Dock finns alltid ett starkt traditionellt, demokratiskt kulturellt värde som verkar i

folkbibliotekstanken och problematiserar en framtida privatisering.