BORRIE
Den äldsta författningen
SEDAN de svenska stadssamhällena vid Göta älvs mynning förstörts i det krig med Danmark, vilket slöts genom freden i Knäred 1613, och konung Gustav II Adolf beslutat att i deras ställe vid älvmynningen uppbygga ett nytt Göteborg, utfärdade han i mars 1619 »interims»- privilegier för den nya staden. Däri utlovades bl. a., att stadens borgare icke allenast skulle få njuta stadslagen till godo utan ock »andra friheter och privilegier, som Nylöse av framfarne konungar gifne och bebrefvade äre; men efter några få punkter i Göteborgs (det hisingska) privilegier för denna tids lägenhets skull måste förändras, då vele Vi låta dem öfverse och denna Vår stad tillämpa, så att dess borgare bemälte Göteborgs gamla privilegier också till godo njuta skole».
Den 4 juni 1621 utfärdade Gustav II Adolf på svenska och tyska språken sitt privilegium i 37 artiklar för det nya Göteborg. Dess stadganden i de ämnen, som skola beröras i denna uppsats, nämligen sammansättningen av stadsstyrelsen eller magistraten ävensom domstolsorganisationen samt dessa inrättningars verksamhet, voro i allt väsentligt hämtade från Karl IX:s privilegier för det hisingska Göteborg samt avveko avsevärt från den av Gustav Adolf nyss förut eller 1618 ånyo till allmän efterrättelse upplivade stadslagen och stodo ej heller i
överensstämmelse med den 1619 utfärdade stadgan om städernas administration och uppkomst i riket. I de delar, varom nu är fråga, innehåller 1621 års privilegium följande.
Sedan i inledningen erinrats, hurusom det av konung Karl IX grundade Göteborg blivit »injuria temporum alldeles ruineradt och förstör dt» och attsyftemålet vore att samma stad ånyo uppbygga och till en köp- sjö- och handelsstad förfärdiga låta, stadgas för det första, att den nya staden »skall heta och kallas Göteborg och
hädanefter med vårt rikes infödde jämväl nederländske och andre nationer, handteringar och handtverkare bebos och däruti handlas och vandias», varefter bestämmes om stadens vapen och sigill samt förmäles om de
donationer, varmed staden benådas, och förmåner i fråga om skatter till staten, tull, myntningsrätt och annat, som förunnas densamma.
I punkterna 9, xo och 11 innefattas stadganden om stadsstyrelsen, och lyda de sålunda1:
»9. Emedan jämväl för all tid de bästa och härligaste författningar lätteli-gen förfalla, om icke rätt och rättvisa bjuder varandra hjälpesam hand, alltså vilje Vi, att sedan genom Guds nådiga välsignelse och befrämjande staden af infödde, nederländske och andre invånare till något antal borgerskap sig Uti Göteborg bofast ned ersatt och en hvar med egne tomter och hus därstädes blifvit försedde, så skola efter vederbörlig denomination, som de fläste rösterna inlägga, fem och tjugo fridälskande, skickelige, välbemedlade och i synnerhet därtill qualificerade personer af ärlig börd och härkomst, jämväl en den andre intet närmare än i tredje led skyld och forvandt, till Höga General Stads-Råd ordineras och väljas, hvilka efter aflagd vederbörlig rådsed, som de förut Oss och staden skola göra, så länge de lefva och borgare blifva, samma stånd och ställe bekläda skola.
Men där någon af rådet sin burskap uppsäga skulle eller eljest med döden afgå, uti dess ställe må en annan lika qualificerad person af borgerskapet utan Vår ansökning alltid antagas med uttryckeligt reservat, att den och de, som uppsäga sin borgareed och sitt domicilium till en annan ort således transferera, att han sig skrifteligen förut reverserar emot Oss och Vårt rike som ock Vår stad Götheborg hvarken i ord eller gerning, uppenbar- eller hemligen icke vara sinnad att handla; och skall således i sådant fall sine inom och utom staden liggande egendomar och gods till sin medborgare försälja.
10. Till iakttagande af vår Konungsliga höghet, reputation och regalier, när stadsrådet sålunda blifvit koradt och kesadt, skall Oss utaf rådet trenne invånare utaf Adel och trenne välbesutne, förståndige personer utaf
borgerskapet presenteras, utaf hvilke Oss skall stå fritt att utvälja en Burg-Grefve, hvilken vi ibland dem skickelig befinne, den der Oss och staden skall aflägga sin verbör-liga ed, in forma så, som Wi då kunna vara omtänkt honom föreskrifva.
11. Och på det desto bättre god ordning må uppehållas och i framtiden en
bestän-1 Efter »Samling af Götheborgs Stads Privilegier med därtill hörande Handlingar, Tryckt genom Stadens Äldstes Föranstaltande År 1783».dig politie stadgas, skall ock bemälte höga Råd Oss hvarje gång efter deras godt-finnande af deras medel sju eller fem gode qualificerade personer denominera, hvar-af Vi vilja utvälja trenne till Borgmästare, hvilka så väl uti politiske, somstads-och laudtegendomsmål, räntor och alle andre stadens
inkomster skola göra god ordning och redo, och skola Borgmästarne icke längre än ett år blifva och vid dess slut tvenne förändras men den tredje och siste sedermera det andra året con-tinuera eftersåsom samma Borgmästare skola oss när Vi äro personligen närvarande eller i vår frånvaro för vår Burg-Grefve jämte Stads. Rådet i verket af-lägga vederbörlig ed i förmågo af deras stads lagar och constitutioner.»
Till jämförelse erinras, att den av Gustav II Adolf år 1618 till efterrättelse föreskrivna allmänna stadslagen innehöll, att borgmästare skulle vara fyra svenske män, och rådmän tjugofyra, svenske och ej utländske.
Burggreveämbetet förekom ej i stadslagen utan motsvarades där av den ämbetsman, som benämndes fogaten (fogden).
I fråga om domstols- och exekutionsväsendet meddelades föreskrifter huvudsakligen i privilegiernas 15 t. o. m.
19 punkter, så lydande:
»15. Och som Vi intet hellre se, än att staden Götheborg uti dess commerce och handel florerar, alltså vilje Vi likaledes icke mindre att in administranda justitia och hvad därtill hörer densamma väl förses måtte, därföre bjude Vi, att i anledning af 9 art. i dett aprivilegio ett lofligit Råd utan någens gensago härigenom absolute skall äga makt utaf Rådet och menige man, eller ock ifrån deras land, sju välförfarne besutne discrete Schöffen att välja, hvilka likaledes allenast ett år blifva skola och till sådant ämbete sollemniter beedigas, men efter årets slut ombytas, så att trenne afgå, men efter det följande året deras offi-cium, med andre fyras tillordnande, continuera och skall således framgent alltid därmed förhållas.
16. Schöffenämbetet skall såväl i civil- som criminalsaker öfver borgarne uti Götheborg och dess jurisdiction underliggande lands folk rätt och rättvisa i följe af allmänna stadslagen och constitutioner, som Vi dem af besynnerlig nåde i framtiden vilje meddela och på deras stad dirigera samt in defectum illius så-vilda samma intet rätt och uttryckeligen utstakar, i kraft af sunda förnuftet, all-männe Kejserlige, Nederländiske och andre lagar med godt samvete utan någre affecter eller fåfängelige omsvep, i förmågo af deras aflagde ed
ofördröjeligen administrera likaledes uti civilibus emot dem, som inge borgare äro, active och passive, hvilka sig ratione negotiationis eller contractus & inscriptionis exe-cutive gjort förpliktade, vel quasi executive som ock in criminalibus och allehanda våldsamheter efter förnuftets och allmänna lagens anledning.
Men där a Nobilibus något våld eller blodiga gerningar ja ända intill någons lifs afhändande emot borgare eller främmande ske skulle, har Burg-Grefvenjämte Rådet därföre alltid på färsk gerning makt att skrida ad capturam och efter insänd grundeligen formerad casus Vår resolution ytterligare härutinnan afvakta, men i allt förbehålle Vi Oss och Våre efterträdande Konungar i Sverige Crimen Læsæ Majestatis, hvaröfver vår Burg-Grefve städse skall hafva ett noga öga och inseende.
17. Hvad således i stöd af Stadens constitutioner och allmänne Kejserlige och Nederländske Lagar såväl som förnuftige sedvänjor blifvit dömdt skall genast och inom tillbörlig tid vinna sin kraft och debito modo exequerat varda utan så är, att saken är appellabilis och uti vanlig laga tid därifrån till Oss och Vår Hof-Rätt inom åtta dagar appeleras, provoceras, så ock i revision emedlertid sökt varder; dock bjude Vi att ingen Appellation från nämnde Schöffen tillätes eller antages eller däröfver apostolos testimoniales utfärdas, utan saken, därom man tvistar, belöper sig öfver Ett Tusende Svenske Daler, i sådant fall blifver Apellation, jämväl revisiones och
supplicationes hvarje parti gravatæ ovägerli-gen tillåtit, men huru och inom hvilken tid dylike interponerade Appellationes och Revisiones skola prosequerade varda, därom skall af Oss med nästa Vår stad Götheborg göras anordning, och måge likväl stantibus Appellationibus och Revisi-onibus, som lagligen interponerade och
admitterade äro, sådane Sententiæ, som för Höga Rådet antingen retracterade eller ratificerade äro, Sub præstita cautione exequerade varda.
18. Såsom nu för alla tider utaf Svenske och Utländske Nationer Stadens Höga Råd och Landt-Råd så väl Schöffen och andre Ämbetsmän på landet och i staden äro till att förordna och utvälja, alltså bjude och vele Vi härigenom, att alle råds- och landsprotocoller, domar, stadsens och Schöffens böcker, instrumenta och notarial förvaltning såväl som allehanda ingrossationes skola uti Svenska och Nederländska språken afhandlade, skrifne, ingrosserade, protocollerade och utgifne varda; därföre skall Rådet tvenne Syndicos eller Secreterare härtill hålla, den ene som uti det Svenska och den andre som uti Nederländska språket finnes öfvade och forfarne vara.
19. Ingen borgare skall draga den andre, så framt både uti Götheborg äro boende, för främmande domstol i synnerhet för sitt egit eller hälst hvarjes tillmäle skull, utan städse söka sitt competens forum active och passivæ för Göteborgs Burg-Grefve, Borgmästare, Rådmänner och Schöffen uti Götheborgs Stad och afvakta därstädes utslag uti saken och executionen till fullo, men eljest där en Götheborgare kärar till en annan, som annorstädes är boende eller om samma sak vore för annan domstol förut anhängig gjord, följer man billigt härutinnan som eljest de allmänna lagar och öflige sedvänjor.»
I punkten 34 stadgas, att göteborgarne skulle i andra rikets städer uti rättegångssaker och handlingar tillgodonjuta sin egen stadsrätt samt återigen andra städer och invånare likaledes och vice versa i Göteborg och för dess domstolar tillgodonjuta deras stads- och landsrätt.Om konkursförfarande samt gäldenärers insolvens meddelas i punkterna 20 och 21 bestämmelser, som i detta sammanhang äro ägnade att intressera. Desamma hava följande lydelse:
»20. Som det ock ofta händer bland handels- och köpmän, att någon af brist och således ludibrio fortunæ genom tillfällige, oförmodade och utan egit förvållande timade händelser fallera måste och kunde intet hålla sin nästa någon Credit, jämväl som oftast sker, att månge spela banqverott, som sitt goda motvilligt förslösat, desslikes mången vanartig människa jämväl ex proposito bedrager sine creditorer och spelar banquerott på det han således må komma till-accord och interim med åsidosättande af ära och samvete skändeligen bedrager sine creditorer och således med annat ärligt folks ägendom in- och utomlands otillåteligen riktar sig, alltså vele Vi, att alle de, som kunna förete sannfärdige bevis om deras oförmodade fall, måge tillåtas att accordera och quod major pars creditorum cum debitore concludat, sådant skall den minsta hopen jämväl bevilja och vare pliktige sine ulla prioritatis aut hypothecæ vel pignoris præ-rogativa. Mena ndre decoctores aliorum bonorum såväl som
bedräglige falsanter och bankarupti, då deras bedrägeri är tydeligt och uppenbart, skola jämte dem, som till deras bedrägeri hulpit och derom haft kunskap, andre dylike ärelöse människor till exempel, efter Rådets förordnande och till följe af allt Folks Rätt, RiksStatuter, Constitutioner och bandets sedvänjor med allvarsamt straff utan åtskillnad ofördröjeligen beläggas.
2r. Om någon innan vunnen Burskap sin ägendom genom tillfällig olycka antingen till sjös eller eljest blefve förlustig, så att han intet kunde hålla sin Credit, den eller desamme skola för all emot dem därföre competerande krafd och lagligit tilltal hela tio åren vara befriade, utan så vore, att sådan gäld Oss, Vår Stad Götheborg, dess band och andre Vårt Rikes undersåtare concernerade, men efter de tio årens förlopp må gäldenären billigt tilltalas och vara pliktig sin skuld att gälda.»
I övrigt må här anmärkas, att privilegiebrevet giver befogenhet för borgmästare och råd att »vid alla förefallande händelser upprätta politie förordningar och efter sakens beskaffenhet belägga alla förbrytelser med straff, tortur och fängelse», samt ålägger burggreven, borgmästare och råd att hava ett vakande öga på fattige änkor, fader-och moderlösa barn fader-och vårda de omyndigas medel, att staden tillförsäkras rätt till danaarv, att invånarne tryggas mot confiskation, att borgmästare och råd äga frihet att giva lejd, att staden samt dess burggreve, borgmästare och råd äga pålägga ränta, tull och skatt m. fl. umgälder, och att »camererarne och the-saurii, vågmästare,
accismästare och officerare jämte betjänte» skulle årli-gen på en viss dag för borgmästarne i burggrevens närvaro göra riktig redo oeh räkning för all deras uppbörd och utgifter, på det staden måtte vara säker om sine inkomster.
Vidare foreskrives, huruledes staden oeh dess tillhörige land skulle »hållas och erkännas för ett omedelbart fullkomligt stånd och medlem» i riket och »på riksdagar och andra sammankomster och landsförsamlingar deras borgmästare och råd förskrivas och dess deputerade alltid förunnas och tillägnas sin session».
Så hade det blivande Göteborg fått sin första författning. Dess innehåll ådagalägger till fullo, vilken omfattande betydelse, som tillmättes den nya stadsanläggningen, och vilka stora förhoppningar, som knötos vid densamma.
Detta framgår även av konungens omsorg att från början giva det nya företaget den bästa ledning genom att lägga denna i händerna på dugliga män. Under år 1621 hade han sålunda hitsänt den lärde juristen Johan Adler Salvius (sedermera riksråd, friherre och högtbetrodd diplomat, en av Sveriges fullmäktige i den stora västfaliska fredskongressen), att taga hand om de inflyttande främlingarne och tillsvidare administrera justitien. Denne efterträddes i november samma år av förre ambassadören doktor Jacob van Dijck i egenskap av kunglig
kommissarie. Van Dijck, som till börden var holländare och gjort sig känd såsom en framstående rätts-lärd, hade under Karl IX kommit i svensk tjänst samt använts i diplomatiska värv, bland annat i Holland.
Det i privilegiebrevet föreskrivna stadsrådet och övrig administrationspersonal kunde av naturliga skäl till sitt fulla antal tillsättas först i mån av stadens tillväxt; och enligt van Dijck meddelad instruktion skulle tillsvidare tillsättas ett stadsråd, bestående av två eller tre borgare av dem, som inflyttat från Nya Uödöse, samt lika många utlänningar. Den 6 augusti 1622 anmälde emellertid van Dijck, att tretton rådsförvanter voro tillsatta.
1 Staden hade jämväl ett annat sigill från sitt första årtionde — likaledes bärande årtalet 1620 och tidigast känt från en handling av år 1624 — vars mittfigur lagts till grund för det av Göteborgs stadsfullmäktige den 1 mars 1923 fastställda stadsvapnet.
Fig. 47. Göteborgs stads äldsta sigill, av år 16201Stadsstyrelsen under 1600 talet
I februari 1624 besökte Gustav II Adolf sin nya stad och utfärdade då bland andra förordningar ett memorial för det nytillsatta Göteborgska stads-rådet, innefattande, att konungen funnit gott låta välja tolv rådmän, fyra svenske, tre tyske, tre nederländske och två skottar, som skulle förestå stadens regering, till dess höga rådet efter privilegierna »kunde fullkomligen satt varda», och att desse rådmän skulle presidera var sin månad samt den presiderande hava makt, när så behövdes, att sammankalla hela senaten. Rättskipningen skulle av senaten handhavas å rådstugan måndagar, onsdagar och lördagar och aldrig färre än fyra ledamöter sammanträda. Senare samma år ändrades bestämmelsen om presidiet sålunda, att tre av rådmännen, en svensk, en holländare och en tysk, förordnades till stadigvarande presidenter, av vilka en tre månader i sänder skulle föra ordet. Till dessa befattningar utsågos svensken Nils Börjesson, holländaren Jacob Hoef-nagel och tysken Michel Werler.
Burggreveämbetet skulle förestås av van Dijck såsom kunglig commissarius. År 1626 erhöll van Dijck fullmakt såsom stadens burggreve.
Den 27 april 1639, då rikskanslären Axel Oxenstierna och riksmarsken Jacob De la Gardie vistades i Göteborg för att enligt uppdrag av drottning Kristinas förmyndareregering taga kännedom om »stadens tillstånd och villkor, justitiens administration, näring och vad mera därhos kommer i betänkande», utfärdade desse å drottningens vägnar och till den Kungl. regeringens bekräftelse en »instruktion och underrättelse» åt
presidenterna och rådet, enligt vilken förordnades, att stadsstyrelsen skulle utgöras av burggreven, som »hennes Kungl. Maj:ts höghet och rätt företräder», tre presidenter och tolv rådmän. En av presidenterna skulle året omkring, ifrån Valborgsmässa till Valborgsmässa föra ordet i allmänna sammanträden, föredraga ärendena, giva resolutioner i hela rådets namn och förordna om exekution. Presidenterna och rådmännen fördelades till tre kollegier, vartdera bestående av en president och fyra »Colleganter», ett för inseende över »byggnader och intrader», ett för »justitiens administrerande» och ett för »commersiernas erhållande»1, varjämte meddelades föreskrifter om ärendenas fördelning och formella behandling.
Från denna tid började för stadsstyrelsen, som enligt Gustav II Adolfs
1 Enl. dåtida språkbruk = vidmakthållande, upprätthållande.förordnande år 1624 fört titeln »Conimissarius, presidenter och tillförordnade rådmän uti Göteborg» och sedermera i Kungl. brev och andra urkunder benämndes
»Burggrefve, presidenter och råd», att omväxlande härmed användas beteckningen magistrat. Detta kan anses utgöra ett symptom bland andra, att önskvärdheten av stadens särställning icke längre framstod med samma styrka som tillförene. De utländska befolkningselementen fogades allt mer in i de svenska förhållandena och efter Brömsebro-freden hade stadens egenskap av Sveriges enda fria utfartsväg till Västerhavet upphört. Ehuru
tidsutvecklingen småningom medförde, att Göteborg blev en stad som andra städer i Sveriges rike, bibehölls dock länge stadsstyrelsens organisation i sina huvuddrag oförändrad, och i brev av den 15 april 1676 bekräftade konung Karl XI »Göteborgs stads välfångne privilegier, friheter och resolutioner, så att dess burggreve,
presidenter, råd och menige borgerskap skole och måge obehindrade njuta och behålla allt det, som staden och menigheten till välfärd och bästa därutinnan författat och begripet finnes, efter deras rätta innehåll och förstånd såvida de icke löpa emot handelsordinationen av år 1617 eller andre fundamental riksens lag och stadgar».
Emellertid indrogs burggreveämbetet år 1683 och ett ledigblivet presidentämbete tillsattes icke. Då 1687 kommerspresidentsysslan blev ledig, tillsattes i stället en kommersborgmästare. Och den 18 september 1695 utfärdade Karl XI dels ny avlöningsstat för Göteborg, dels reglemente, varefter landshövdingen i Göteborg och Bohuslän samt borgmästare och råd i Göteborg hade att sig rätta angående stadens rättigheter, medel och
inkomster, dels ock en mycket detaljerad instruktion för stadsbokhållaren i Göteborg, vilka författningar alla bära prägel av den store rikshushållarens sparsamhet om allmänna medel och hans krav på noggrannhet och kontroll vid deras handhavande. I enlighet därmed utgjordes magistraten av en justitieborgmästare, en handels- och politieborgmästare, fem rådmän studerade, och fem rådmän i handeln forfarne.
För en kort tid återupplivades sedermera de äldre bestämmelserna, nämligen genom den av konung Karl XII den 24 maj 1716 från huvudkvarteret Torpum i Norge utfärdade »confirmation på Göteborgs stads privilegier», i vars io:de punkt bestämdes, att stadens magistrat skulle bestå av en burggreve, tre presidenter, tre magistratens äldste, en præses i käm-nersrätten, nio rådmän, ävensom syndicus, sekreterare, notarius och ak-tuarius m. fl. tjänstemän, varjämte meddelades utförliga föreskrifter om magistratens tillsättande, rangställning m. m. Så skulle
För en kort tid återupplivades sedermera de äldre bestämmelserna, nämligen genom den av konung Karl XII den 24 maj 1716 från huvudkvarteret Torpum i Norge utfärdade »confirmation på Göteborgs stads privilegier», i vars io:de punkt bestämdes, att stadens magistrat skulle bestå av en burggreve, tre presidenter, tre magistratens äldste, en præses i käm-nersrätten, nio rådmän, ävensom syndicus, sekreterare, notarius och ak-tuarius m. fl. tjänstemän, varjämte meddelades utförliga föreskrifter om magistratens tillsättande, rangställning m. m. Så skulle