Den äldre tiden. Omorganisationen 1785. Uppsyningskarlar
POLISEN är, vad särskilt städerna i vårt land beträffar, av gammalt en kommunal institution. Dess organisation växlar ganska väsentligt i de olika städerna. Under forna dagar en ringa och oansedd inrättning, har den under senare tider, för att kunna fylla sin uppgift, utvecklats till en i hög grad omfattande institution.
Till år 1785 ombesörjdes polistjänsten i staden Göteborg av stadssoldater och stadstjänare, av vilka de senare förmodligen endast hade att utföra handräckningsgöromål, såsom stämningars delgivande etc.
Stadssoldaterna, vilka tillhörde en rent militär institution, hade jämväl sig ålagt att utföra en hel del uppdrag, vilka icke voro att hänföra till polistjänsten (jfr nedan under Brandväsendet). Inseende olägenheten här-utinnan föranstaltade emellertid Göteborgs styresmän nämnda år på initiativ av politieborgmästaren Daniel Petersson, att staden anställde sju män, vilka närmast under politieborgmästaren och »Stads-Fiscalen» uteslutande skulle ägna sig åt ordningens upprätthållande inom staden. En av de tillsatta polismännen skulle vara de andras förman och benämnas gevaldiger. Vad gevaldigern och hans sex »upsyningskarlar» ålågo, stadgades närmare i en
ovannämnda år den 30 december utgiven instruktion, vars början är av följande lydelse:
Instruktion för Politie-Gewaldigern och de honom tildelte upsynings-Karlar.
Politie-Gewaldigern och de honom tildelte Upsynings-karlar skola wara nyktre, redlige, flitige, dristige och oförsumlige, at sent och bittida fullgöra, hwad dem åligger och anbefallt blifwa kan. Gewaldigern, som hafwer UpS3mings-karlarnesig til biträde, skal dela dem göromålen emellan, samt tilholla dem at göra honom besked för hwad de uträttadt. De skola wara honom lydige och ej allenast oförtrutit fullgöra hwad dem befalles, utan ock af sig sjelwe upspana och tilkänna-gifwa hwad emot de faststäldte ordningar förlöper, å ena sidan icke nedtystande och förtigande, hwad som angifwas bör, för mutor och slem winning skul, och å den andra icke av hat eller afund angifwande den oskyldige. At warna och underwisa den mindre kunnige och derigenom förekomma oordningar, skal wara Politie-Gewaldigern och Upsynings-karlarna äfwen så angelägit, som at an-gifwa och åtala oordningar sedan de förelupit. Om hos Gewaldigern och Upsy-ningskarlarna något blifwer angifwit, skal han genast göra sig sjelf närmare underrättad, om i sanning sig så förholler, som angifwit är, och hwar bewis derå är, på det den oskyldige icke må oroas, innan målet hos Magistraten eller Poli-tie-Borgmästaren til beifrande anmäles. Öfwer alla mål och förbrytelser, som Gewaldigern antingen sjelf eller genom Upsynings-karlarne uptäcker, skal han holla riktigt Diarium eller anteckning til År, Dagar och Personer til efterrättelses meddelande, så ofta det påfordras. Stadens Politie-Borgmästare skal han flitigt och dagligen upwakta, dels för at gifwa tilkänna, om och hwad som förelupit, dels ock taga Ordres i hwad til Policen tilhorer och honom jemte Upsynings-karlarne kan blifwa anbefallt at uträtta. Om Stads-Fiscalen i sit Embete finner nödigt äska dess biträde skal han med Upsynings-Karlarne sig derifrån icke undandraga, äfwen som och Stadstjenarne, då Gewaldigern dem derom tilsäger skola wara skyldige, at vid förekommande nödiga tilfällen wara Gewaldigern och dess Upsyningskarlar til hjelp och biträde, och de således å ömse sidor wara förbundne, at i det som stadens tj enst samt Policens och goda ordningars wid-makt hollande angår, räcka hwarannan handen. Upsynings-Karlarne bör Gewaldigern icke
lämna utan sikte, eller tilåta dem göra hwad dem behagar, utan skal han på en wiss tid hwarje dag hafwa möte med dem, til at förnimma, hwad de gjort och underrätta dem, hwad de widare hafwe at göra, angifwandes, om han hos dem finner motwilja och försummelse.
I det följande angives i ej mindre än 45 punkter, vad den nyorganiserade ordningspersonalen hade att iakttaga.
Det var, som synes, en hel del bestämmelser, som gevaldigern och hans uppsyningskarlar hade sig ålagt att tillse efterlevnaden av. Också visade det sig, att de brott och förseelser, som av dessa åtalades vid de allmänna
domstolarne, snart nog ökades så hastigt, att man måste vara betänkt på att inrätta en särskild domstol för avdömande av s. k. polismål. Det antal polismän,
Fig. 53. Polisbricka enligt 1785 års reglemente. Efter orig. i polisverket.som tillsatts, visade sig också vara för litet för att tillfyllest kunna tillfredsställa kravet på ordning och säkerhet inom samhället. I ett kungligt brev av den 19 augusti 1807, utfärdat av konung Gustav IV Adolf från dennes högkvarter i Stralsund, förordnades därför om en förbättrad Police-Inrättning i staden Götheborg. Inledningen till brevet, som motiverar de efterföljande bestämmelserna, lyder:
»att som, till vinnande av ordning och säkerhet i en stad af den betydande folkmängd, widd, handel och rörelse, som Götheborg och dess förstäder nödigt är, att Police-ärendena besörj es med odelad omtanka samt drift och vaksamhet; men detta ändamål icke kunnat behörigen ernås, då handhafwandet däraf warit öfverlämnat till Magistraten, hvilken måst sträcka dess omsorg till många andra föremål, och såsom sammansatt af ett större antal ledamöter icke kan äga den enhet i besluten och den verksamhet vid utförandet, hvarförutom
Fig. 55. Brandvaktsskramla.
en rättskaffens Police icke
kan utöfvas; alltså hafva vi insett nödvändigheten af en förbättrad Police-Inrättning i Götheborg och i sådant af-seende velat i Nåder stadga och förordna, som följer----».
Förutom vissa paragrafer, som blivit upphävda eller ändrade, är nämnda kungl. brev ännu gällande, i den T mån andra bestämmelser ej tillkommit genom senare
utfärdade förordningar eller instruktioner.
I det första av brevets fyra kapitel förordnas an-Flg- 54- Brand vaktssax. gående polisens styrelse, dess
tjänstemän och be-tjänte. En särskild poliskammare skulle inrättas, vars funktioner och domsrätt skulle utövas av politieborgmästaren, biträdd av tvenne rådmän.Landshövdingen ägde, då han så fann för gott, själv presidera i poliskammaren.
Stadsfiskalen eller polisfiskalen, såsom han även benämndes, utgjorde den lydande polisens förste man, och skulle betjäningen bestå av tvenne polisgevaldiger samt tjugo uppsyningsmän eller polisbetjänter. I händelse omständigheterna sådant fordrade, ägde dock poliskammaren rätt att utöka de sistnämndas antal med extra polisbetjänter. Gevaldigerna fingo sin verksamhet fördelad så, att den ene ägde uppsikten inom den egentliga staden och den andre inom polisens jurisdiktion utom staden. Poliskammaren hade att med konstitu-torial antaga för »nykterhet, trovärdighet och skicklighet kända personer». Huru stor vikt som fästes vid, att uppsynings-männens rapporter voro riktiga och sannfärdiga, framgår av följande passus: »Finnes någon Upsyningsman hafva afgifvit
falsk och oriktig rapport för egen vinning eller till andras skada eller omgås någon med otidighet och låter sig besticka, skall den utan allt skonsmål till någon kronans fästning försändas, att där arbeta».
Polisbetjäningens befogenhet vidgades ytterligare. Den skulle nu jämväl beivra sabbatsbrott, förseelser mot tjänste-hjonsstadgan, gyckleri å publika ställen, tvister mellan allmoge och slaktare angående betalning för införda djur. Dessutom skulle den tillse skjutsanstalterna, taxornas efterlevnad, obehöriga personer, som
befattade sig med sjukdomars botande och medikamenters tillredande, överflödsförordningens iakttagande samt
att inga obehöriga personer befattade sig med bokhandel.
Andra kapitlet stadgar angående polisens skydd, varjämte förordnas om, att polisbetjäningen, då den i »sysslan stadd är» måtte igenkännas genom att bära synligt tecken.
Brevets tredje kapitel handlar om polisens jurisdiktion. Det bestämmes, att tillsynen och övervakningen utsträckes inte allenast till själva staden, utan ock till följande ställen: »sjösidan utom Carls port till östra och Vestra Haga samt Masthugget, Masthuggsbergen, Gamla Amiralitetsvarvets grund, Hästhagen, Sågängen och Majorna ända intill den så kallade Klippan;
Fig. 56. Geval-digertecken fr. 1807/ Efter orig. i polisverket.ävensom till alla Elfsborgs Kongsladugårds ägor;
utom Kongsporten till Getebergsled der stadens område slutar och även dessutom till den bebyggda delen av landets grund intill Kallebäcks bro; samt utom Drottningporten till Redberget, Landerierna och så långt stadens gebiet å denna sidan räcker».
I brevets fjärde och sista kapitel förordnas om poliskammarens göromål. Här antecknas bland annat, att
poliskammaren, jämlikt kungligt brev av 1804, ägde rätt att döma lösdrivare till krigstjänst. Vid uppkommande eldsvåda skulle politieborgmästaren näst efter kommendanten i stadens fästning föra högsta befälet.
Ändring i poliskammarens utslag kunde hos landshövdingen sökas inom fjortonde dagen efter det utslaget avkunnats, men skulle den klagande fullgöra, vad dömt var, så framt hans besvär upptogs. Var den klagande dömd att undergå kroppsplikt, borde dock utslaget till verkställighet vila. Hade landshövdingen själv i
poliskammaren fört ordet, så ägde den missnöjde att hos Kungl. Maj:t anföra besvär emot poliskammarens utslag inom fyratiofem dagar ifrån domens avkunnande; och gällde i övrigt för den klagande att iakttaga de
bestämmelser som ovan p;g 57 pjg nämnts. T- v-: batto,1g f°r Göteborgs allmänna skyddsvakt.
T. h.: träbattong från senare tid.
Uppsyningsmännen eller polisbetjänterna hade det under sin tjänstgöring icke alltid alltför angenämt. Iförda långa, ofta trasiga och urblekta syrtuter, höga ullhattar, korta,.på benet slutande benkläder och grovt arbetade skodon, företedde de en allt annat än trevlig anblick. Då därtill kom, att de flesta voro gamla män, ja, till och med orkeslösa gubbar, kan man livligt föreställa sig, att de icke förmådde injaga någon vidare respekt. På bröstet buro de en gammal mässingsbricka med inskriptionen: »Police-Betjent i Götheborg» med ett allseende öga under inskriptionen. Beväpningen utgjordes av en träbattong samt av en s. k. nattväktaresax, ett egendomligt redskap, varmed förbrytare skulle fasttagas,samt av en skramla, som motsvarade den nuvarande polispipan. Geval-digerna buro till tecken på sin värdighet en ebenholtsstav med krona av silver.
Då dryckenskapen och lösdriveriet allt mera tilltagit, hörde oordningar till dagens vanliga företeelser, och polisen skulle snart hava kommit till korta med samhällets slödder, om den icke haft ett synnerligen verksamt stöd i det manskap ur Karl XV:s, senare Kronprinsens husarregemente, vilket från mitten av 1700-talet till år 1880 låg kasärnerat i staden. Dessa husarer, vilka äro att betrakta såsom föregångare till vår nuvarande ridande polis, togo alltid i »på skarpen» med orostiftarne och voro på grund härav av dessa betydligt mycket mera fruktade och hatade än polisen.
År 1826 ökades antalet uppsyningsmän från 20 till 30; och bibehölls sedermera denna styrka till år 1850. Vid extraordinära tillfällen kunde man dessutom av en reservstyrka, som vanligtvis uppgick till 15 man, inkalla välbehövlig hjälp.
År 1836, den 3 augusti, utfärdades för polisgevaldigerna och uppsynings-männen ett nytt tjänstgöringsreglemente, så tydande:
Utom wad Kongl. Police-Stadgan av den 19 Augusti 1807 och andre gällande Police-Författningar innehålla,
böra samtelige Gewaldiger och Uppsyningsmän ställa sig efterföljande till noggran och ofelbar efterrättelse.
1:0) Gewaldigern och 2:ne af de inom Districtafdelningen tjenstgörande Uppsyningsmän biträda Police-Fiscalen wid årliga Brandsynerne och åtfölja vid Mantalsskrifningen inom den Gewaldigern* anförtrodda trakt, för att närmare lära känna de inom trakten boende personer och de där befintlige åbyggnader; börande wid mantalsskrifningen i en särskild bok, efter Rote och Nummer antecknas alla wanfräjdade, wanartige, sysslolöse och andre personer, som möjligen äro eller kunna blifwa föremål för Policens närmare uppmärksamhet, och så snart en sådan person flyttar, bör sådant antecknas och anmälan därom genast göras hos den Gewaldiger till hwars trakt den inflyttar, om sådant är kändt eller kan utletas.
2:0) De personer, hwilka på föreskrifvet sätt äro föremål för Policens närmare uppmärksamhet böra ofta besökas, deras lefnadssätt, umgänge och öfriga förhållanden noga efterspanas och undersökas samt, om sig göra låter, någon pålitlig person utom Policewerket anmodas och antagas, att åt farlige personer lämna särskild
uppmärksamhet, emot billig ersättning af Police-Cassan för de, till allmänna säkerhetens befrämjande ledande upplysningar, som derigenom kunna winnas.
3:0) Gewaldigern bör genom egen noggran eftersyn befrämja ordning, säkerhet och snygghet inom den honom anförtrodda trakt, för hwilket ändamål Gewaldigren,som skall bo inom trakten, minst en gång om dagen, bör anmärka alla de förbrytelser, som enligt Kungl. Police Stadgan tillhöra Police Kammarens upptagande och pröfning.
4:0) Police-Gewaldigern bör wid besöken inom sin trakt wara åtföljd av 2:ne Upp-syningsmän, hvarjemte honom åligger tillse att de under hans befäl ställde Uppsy-ningsmän, efter tour, patrullera inom trakten, äfwen wid de tillfällen, då Gewal-digern ej kan wara närwarande, och att de derwid fullgöra dem enligt lag och författningar åliggande skyldigheter.
5:0) Gewaldigern inhämtar ordres och närmare föreskrifter af Police-Fiscalen för hwilken Gewaldigern äfwen redowisar sina åtgärder, dels wid hwarje serskilt inträffande fall af wigtigare och swårare beskaffenhet, dels på det sätt att warje morgon, senast kl. 8 f. m. skriftlig rapport afgifwes till Police-Fiscalen angående hwad som nästföregångne dag passe- |
rat, och hwilka åtal, som då blifwit wäckte, antingen af Gewaldigern h v.
eller af den till hans biträde anslagne Betjening. 1111®
6:0) Såwida ej laga hinder kunna wisas bör Gewaldigern answara för yttre ordningen och snyggheten inom sin trakt och om någon försummelse eller förbrytelse begås av Uppsyningsmännen inom trakten, bör sådant, såwidt det är af Gewaldigern kändt, genast hos Fiscalen anmälas; annars anses Gewaldigern såsom felande i tjensten.
7:0) Police-Uppsyningsmännen inom hwarje trakt skola med oför-truten nit och skyndsamhet lyda Gewaldigerns befallningar i tjensten och wid alla de tillfällen, då de icke äro förordnade till tjenstgöring på andra ställen, alltid finnas inom sine trakter såwida de ej efter föregången anmälan fått Gewaldigerns lof att sig därifrån aflägsna.
8:0) Skulle Gewaldigern ej träffas för att meddela nödige föreskrifter eller för att ordna af sårskilte
omständigheter föranledande åtgärder, äga Uppsyningsmännen att directe wända sig till Police-Fiscalen, hwilket äfwen bör iakttagas, då twister uppkomma emellan Gewaldigern och Uppsyningsmännen.
9:0) De Uppsyningsmän, som enligt särskild lista från Registrators-Contoret inkallas till waktgöring i Kammaren och å allmänna ställen, böra hwarje morgon och afton gifwa skriftlig underrättelse till Police-Fiscalen, om hwad där-wid förefallit.
10:0) Gewaldigerna och Uppsyningsmännen böra wara saktmodige, redlige, nyktre och nitiske i tjensten, och då den, som på detta sätt utmärker sig, alltid kan wara wiss om särskild uppmuntran, medförer ett motsatt
uppförande, utom answar efter lag, äfwen tj enstens förlust.
Mot 1800-talets mitt förekommo här, liksom i de flesta större städer både inom- och utomlands, upprepade
gånger svårare upplopp, och det var väl Wm
Fig.59. Visselpipa för polis-kommissarie, äldre modell. Efter orig. i polisverket.närmast på grund härav, som stadens borgare ansågo sig böra organisera en skydds- och medborgarevakt med namnet »Göteborgs Allmänna Skyddsvakt», som skulle vara polisen behjälplig, då större oordningar uppstodo. Skyddsvaktens vapen bestod i en finpolerad, svarvad battong, prydd med eleganta silkestofsar i gult oeh blått. Dess tjänstetecken utgjordes av en gul kokard med blått kors. Ett exemplar av en sådan »Skyddsvakts-battong» finnes förvarad i Göteborgs museum.
Polismästareämbetet och 1848 års organisation
Högsta befälet över poliskåren utövades, såsom förut nämnts, av politie-borgmästaren. Genom kungligt brev av den 12 oktober 1849 bestämdes dock, att polismästarebefattningen skulle skiljas från borgmästareämbetet och uppdragas åt särskild polismästare. Denne skulle av stadskassans medel i årlig lön erhålla 1,500:— riksdaler banco, samt lika mycket i tjänst-göringspengar. Han ägde dessutom utan redovisningsskyldighet utbekomma 1,000 riksdaler om året av till polisinrättningen inflytande böter och viten, att användas till belöningar för synnerligt nit i ordningens befrämjande samt för upptäckande av stölder och andra grova brott. Stadskassan berättigades däremot till hälften av i poliskammaren ådömda böter och viten, efter avdrag av nyssnämnda 1,000 riksdaler banco.
Den förste självständige polismästaren var fars Norin, en dugande och energisk man, som i fråga om ordningens upprätthållande införde nyare metoder.
Från och med år 1848 inträdde en förbättring av bevakningsanordningarna inom staden. I nådig stadga av den 8 december nämnda år förordnades nämligen, att nattbevakningen i Göteborg skulle omhänderhavas av en särskild kår, Nättbevaknings-Corpsen. Polismästaren, som hade det högsta överinseendet av kåren, ägde låta
sammankalla densamma för biträde i avseende på betryggande av allmänt lugn och säkerhet till person och egendom.
Kårens befälhavare, vilken antogs av magistraten, föreslog rotmästare, ordinarie väktare och reserv-väktare, vilka antogos och försågos med konsti-tutorial av polismästaren. Befälhavaren hade att varje dag för polismästaren lämna alla nödiga uppgifter; och skulle han föra en utförlig tjänstgö-ringsjournal.Rotmästaren, som var väktarnas närmaste förman, ålåg, att å anvisat ställe vara tillstädes en timma före vakttidens början för att kunna efterse väktarnes inställelse. Han hade vidare att åt dessa utlämna deras mundering, bestående av överplagg, sidogevär samt skramla för signalering. Efter det väktarne utgått på sin patrullering, skulle han flitigt patrullera inom sitt område och noggrant övervaka, att väktarne fullgjorde sina åligganden. Tidigt påföljande morgon skulle han så inför befälhavaren avrapportera vad sig under natten tilldragit.
Under vaktgöringstiden hade väktarne sig uppdraget, att så vitt möjligt var, söka hindra och avstyra oljud, övervåld och slagsmål å gator och allmänna platser, ävensom stöld och inbrott. Ifall väktarnas tillsägelser icke efterkommos, eller om de anträffade tjuv eller illa känd person, skulle de avföra vederbörande till närmaste garuisonsvakt eller polisvaktkontor.
Det ålåg också nattbevakningskåren att göra allarm i händelse av brandfara (se Brandväsendet).
Tjänstgöringstiden för nattväktarne var följande.
Under maj, juni och juli månader började patrulleringen klockan 10 varje afton och slutades klockan 4 på morgonen. Under mars, april, augusti och september börjades klockan 10 och slutades klockan 5 på morgonen, och under oktober, november, december, januari och februari månader började patrulleringen klockan 9 på kvällen samt fortsattes till klockan 5 på morgonen.
Nattväktarne hade per dag räknat en avlöning av endast 67 öre, vårföre de ofta voro nödsakade att utom sin ordinarie tjänst under dagarna sysselsätta sig med ansträngande kroppsarbete. Härigenom voro de förhindrade att
förvärva sig såväl nödiga kunskaper om en polismans tjänsteåligganden, som ock erforderlig kännedom om personer och lokalförhållanden. Då härtill lägges den trötthet, som måste bli en följd av dagens kanske tunga arbete, kunde knappast någon vara mindre lämplig än nattväktaren att vaka över ordning och trygghet nattetid.
Emellertid bibehölls nattbevakningskåren till år 1868, då den i samband med Majornas inför-livning med staden avskaffades.
Nästa steg till en förbättrad polisinrättning i Göteborg togs år 1850. Staden indelades då i tre distrikt eller
»trakter». Första distriktet omfattadehela den egentliga staden, sådan den begränsades i väster och norr av Göta älv, i söder och öster av Vallgraven. Till det andra distriktet hörde Ha-gorna, Hagaheden och Stampen; det sträokte sig söderut till Almedals bro och öster ut till Redbergs- och Nyfikeliderna ända till Gamlestaden. Det tredje distriktet omfattade Masthugget.
Polisgevaldigerbefattningen avskaffades, och tillsattes nu såsom chef för vartdera av distrikten en
'poliskommissarie. För att närmast under kommissarierna övervaka och kontrollera uppsyningsmännen, eller med den nya benämningen, poliskonstaplarnas, tjänstgöring, tillsattes tvenne överkonstaplar, av vilka den ene skulle
'poliskommissarie. För att närmast under kommissarierna övervaka och kontrollera uppsyningsmännen, eller med den nya benämningen, poliskonstaplarnas, tjänstgöring, tillsattes tvenne överkonstaplar, av vilka den ene skulle