Genom att redogöra för hur platser animerar relationer, recep-tivitet och affekter i urbana kontexter präglade av styrning och kontroll, har denna text begreppsliggjort platsens mikropolitik som en instans för att bredda förståelsen av det politiska och demokrati. Syftet har varit att synliggöra materiella och affektiva kopplingar mellan kroppar, ting och platser som politiska dyna-miker. Genom att sätta samspelet mellan kroppens och platsens materiella aspekter och tillblivelser i förgrunden och vikten av skiftningar och avbrott (som en öppning för förnyelse), har texten utmanat vetenskapliga ansatser och en kritisk tradition som indirekt utesluter kroppen som utgångspunkt för kunskap. Det är även min förhoppning att denna typ av experimentella ansats kan öka känsligheten för politisk-teoretiskt och stats-vetenskapligt arbete bortom begräsningen till analys. Jag vill här framhäva att man i större utsträckning, snarare än att förbli bunden vid analys – vilket tenderar att frikoppla akademikern från den värld som studeras – och att begränsa kritik till att varna för faror, skulle kunna pröva att generera utfall,
gemen-30 En djupare erfarenhet skulle kunna vara ”allmänning-görande” (commoning). Se J. K. Gibson-Graham, Jenny Cameron & Stephen Healy, ”Commoning as Post-Capitalist Politics”, Amin Ash & Philip Howell (red.), Releasing the Commons. Rethinking the Futures of the Commons (London: Routledge, 2016) och de Angelis, Massimo, Omnia Sunt Communia. On the Commons and the Transformation to Postcapitalism (London: ZED Books, 2018).
skaper och tillblivelser. På så vis skulle man kunna vara inbe-gripen i att öppna för de positiva erfarenheter, den tillit och de sätt att relatera som skulle kunna möjliggöra demokratisk för-nyelse, snarare än att bidra till en reaktiv diskurs inriktad på faror. Man skulle till exempel kunna delta i Framtidsträdgården, skapa en liknande plats, arbeta med performance och platskon-struktion som ansats och i detta gränsland skapa nya sätt att formulera, pröva och erfara demokratiförnyelse eller ”hållbar utveckling”.31
Avslutningsvis kan man utifrån en teoretisk reflektion kring förutsättningar för platsens demokratiska mikropolitik även ställa frågor om möjligheten till mer institutionaliserade former för att göra anspråk på andra sätt att relatera och leva hållbart. Insti-tutioner är ett sätt att formulera hur form kan ges åt det kollektiva livet och justera de krafter som formar detta liv, såsom arbete, pengar och materiella relationer.32 Omställningsrörelsen och all-männing-görande som politisk praktik och teoretisk diskurs pekar på en sådan möjlig institutionalisering. Odlingar i kontexten av upprustningar i miljonprogramsområden i Stockholmsområdet illustrerar på ett konkret sätt hur en sådan mer institutionaliserad form kan fungera som en plattform för mer långtgående anspråk som kopplar plats, miljö, demokrati, estetik och social rättvisa.33 I
31
Här kan man hämta inspiration från Coles som varit med och etablerat flera gemensamhetsodlingar på University of Arizonas campusområde. Odlingarna sköts av studenter och anställda. Coles, Visionary Pragmatism.
32
Frédéric Lordon, Vivre sans? Institutions, police, travail, argent… (Paris: La Fabrique, 2019).
33 Ett exempel på ansträngningar att få hyresgäster att odla riktade till hyresgäster i traditionella arbetarkvarter i syfte att de ska träffas mer och bli mer aktiva är Gröna Solberga, som drivs av det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem. Inom ramen för omvandlingen av miljonprogrammet (här enbart exemplifierat från Stockholms-hem) finns en rad projekt: om plusenergihus, kvarterodlingar i Rinkeby och Hässelby, GrowSmarter, Bagarmossen SmartUp och hållbara Hökarängen. Se: https://www. stockholmshem.se/om-oss/hallbara-bostadsomraden/ (hämtad 27 augusti 2019). Aktörer som arbetar med dessa projekt är bland annat företaget Boodla, som enligt sin hemsida skapar ”ekologiska boendeträdgårdar och skolträdgårdar som ett sätt att skapa en hållbar framtid, både socialt och miljömässigt. Våra trädgårdar ska vara ett mellanting mellan köksträdgård och upptäckarmagisk lekplats.” Det estetiska inslaget
det föreningsdrivna projektet ”Orten odlar”, i Rinkeby, Tensta och Botkyrka, uttrycks anspråket på stadsrummet, på plats till odling, som en direkt politisk fråga: ”Odling är politik. Hur vi odlar, vem som odlar, var vi odlar. Vi vill att alla ska kunna ha en plats att kalla sin egen i staden.”34 Föreningen har ett politiskt program, som korthet är att fler koloniområden skapas, att koloniområdena blir fridlysta (inte kan säljas av), att koloniområden får samma typ av stöd som idrott och att dagstugor tillåts. I korthet artikulerar programmet såväl ”rätten till staden” och miljömässig handling, som en vision där autonomi och kontakt med odling är lika fram-skjutet som hur folk uppmuntras till idrott (ett avsevärt krav med tanke på det starka stödet för idrott). Bortom avpolitiserande visioner om ”social sammanhållning”, skulle ett kluster av för-eningar som gör anspråk på fridlyst mark och på odlingens gemenskap, kunnande och rekreation kunna möjliggöra mer var-aktiga avbrott, som utmanar separation, privatisering och segre-gation. Exemplet tecknar konturerna av en institutionaliserad form och en estetiskt artikulerad politik för att utmana ojämlik-heter, ställa om städer och stärka invånarnas anknytning,
kun-av förtrollning knyter här samman plats och odlingar. Boodla har även workshops om ”demokratiodling” och en ”kortkurs för ungdomar i ledarskap, demokrati, social- och miljömässig hållbarhet som varvar teori och praktiska övningar”, http://demokratiod-ling.se (hämtat 27 augusti 2019).
34 Orten odlar: https://www.ortenodlar.se (hämtad 9 september 2019). En liknande, mindre radikal förening är Co-grow. Enligt hemsidan syftar co-grow till att få folk som vill odla och folk som har odlingar att förenas för att skapa gemenskap, tillit, närodlad mat, fler köksträdgårdar och biologisk mångfald. Beskrivningen av upp-komsten av idén om co-grow, sådan den beskrivs av skaparen till föreningen på deras hemsida, reflekterar det estetiska ointressets disartikulerande kapacitet som diskuterats ovan: ”som föräldraledig promenerade hon runt med sin son bland villaträdgårdar och drömde om att odla mat där”. ”Där” är hemma hos andra, inne på tomterna till dyra villor. För att tala med Rancière är ”drömde” här detsamma som en estetisk erfarenhet som avväpnar förnuftiga sätt att redogöra för intrycket av egendom, murar och misstänksamhet och tillåter en mer romantisk hållning till vilka möjligheter dessa trädgårdar tillåter. Genom att odla tillsammans suddas gränser mellan privat och gemensamt ut varpå nya relationer och förhållanden skapas. Taget från http://www.co-grow.se/om-co-grow/ (hämtad 27 augusti 2019).
nande och beslutsamhet i en alltmer osäker och miljömässigt på-frestad värld.
Anders Burman är professor i idéhistoria vid Södertörns hög-skola och forskar bland annat om bildningstraditioner, tysk idealism och demokratins idéhistoria. Två av hans senaste böck-er är Flykten från Hegel. Den postmodböck-erna vänstböck-erns genealogi (2016) och Kultiverandet av det mänskliga. Essäer om liberal edu-cation, bildning och tänkande (2018).
Jenny Gunnarsson Payne är professor i etnologi vid Södertörns högskola. Hon forskar bland annat om kulturella och politiska aspekter av släktskap och assisterad befruktning samt om anti-genuspolitik, feminism och populism. Fler av hennes vetenskap-liga texter om det senare har publicerats i Baltic Worlds. Popu-lärvetenskapliga texter på temat har publicerats i Dagens Arena och i onlinetidskriften The New Pretender.
Shamal Kaveh disputerade 2006 i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Han är sedan 2017 universitetslektor i ut-bildningshistoria vid Stockholms universitet. Kavehs huvudin-tresse är politisk filosofi och det politiska tänkandets historia.
Edda Manga är idéhistoriker verksam som forskare och veten-skaplig ledare på Mångkulturellt centrum. Hennes forsknings-intressen rör nutida maktordningars genealogi, i synnerhet deras koloniala och nationalistiska grunder. För närvarande skriver hon om relationen mellan migration och demokrati. Ett par av hennes publikationer med relevans för demokrati och det politiska är Konst och demokrati – Representationsmakt (2019) och ”Judith Butler”, i Stefan Jonsson (red.), Kritisk politisk teori (2015).
Marcel Mangold är doktor i statsvetenskap och arbetar som biträdande lektor på Försvarshögskolan. Han disputerade 2018
vid Södertörns högskola med avhandlingen Securing the Work-ing Democracy: Inventive Arrangements to Guarantee Circulation and the Emergence of Democracy Policy. Hans forskning rör kopplingen mellan plats, affekt, kropp, estetik och olika styrtek-niker samt frågor om kritikens roll inom politisk teori i kon-texten av hur villkor för det politiska och demokrati ändrats un-der de senaste decennierna. Han har även översatt en rad arbeten inom filosofi och politisk teori.
Mats Rosengren disputerade 1997 i teoretisk filosofi vid Göte-borgs universitet, där han också arbetat med humanvetenska-pernas vetenskapsteori och konstnärlig forskning. Rosengren har översatt fransk filosofi, varit medlem i redaktionerna för Res Publica och Glänta, samt var med och grundade det svenska Ernst Cassirer-sällskapet. Sedan 2014 är Rosengren professor i retorik vid Uppsala universitet. Nyligen har han bland annat publicerat L’art des cavernes. Perception et connaissance (2019) och Actualité d’une pensée radicale – Hommage à Cornelius Castoriadis (red. tillsammans med Vincent Descombes och Florence Giust-Desprairies, 2018).
Jeff Werner är professor i konstvetenskap vid Stockholms uni-versitet. Han har under 2000-talet framför allt publicerat sig inom museistudier, kritiska vithetsstudier och demokratiforsk-ning. Hans senaste egna bok, Postdemokratiskt kultur, kom ut på Gidlunds förlag 2018.
Adorno, Theodor W. 100, 101 Arendt, Hannah 33 Aristoteles 7, 63, 155 Arpi, Ivar 107 Aspenström, Werner 41, 69 Bachtin, Mikhail 159, 160 Badersten, Björn 139, 156 Badiou, Alain 32, 72, 73 Balibar, Étienne 19, 38, 77 Barad, Karen 177, 178, 179 Bell, Daniel 101 Berger, John 160 Bergson, Henri 81 Berlusconi, Silvio 19 Bhaskar, Roy 73 Bolsonaro, Jair 19, 24, 25, 52 Bourdieu, Pierre 43, 174 Bowie, David 146 Brennan, Jason 11, 31, 77 Brown, Wendy 11, 14, 19, 20, 21, 23, 24, 34, 38, 164 Burman, Anders 10, 11, 12, 33, 37, 120, 125 Bush, George W. 19 Bydén, Alf 142 Carl XVI Gustaf 123 Carl Philip 116, 136 Cassirer, Ernst 46, 53, 61, 190 Castoriadis, Cornelius 12, 13, 41–
45, 47–63, 65, 67, 68, 190 Cavalcante Schuback, Marcia 46,
53 Coles, Romand 164, 180, 184, 186 Connolly, William E. 13, 14, 71, 80–95 Cornell, Elias 147 Crouch, Colin 36 Deleuze, Gilles 165 Eberhard, David 107–109, 111 Ek, Richard 150 Ekeman, Karl 45 Erdoğan, Recep Tayyip 25 Errejón, Iñigo 27 Ewert, Per 107 Foucault, Michel 17, 23, 73, 74, 81, 165, 168, 178 Freud, Sigmund 124 Friberg, Anders 151 Florida, Richard 161 Fukuyama, Francis 20 Gamlin, Yngve 141, 143, 144 Gilboa Runnvik, Ann-Charlotte
108
Grahn Hinnfors, Gunilla 160, 161 Gramsci, Antonio 98
Greider, Göran 27
Gunnarsson Payne, Jenny 14, 15 Habermas, Jürgen 16, 25, 81, 111, 156 Haffner, Sebastian 46 Heidegger, Martin 13, 81 Hofstadter, Richard 101 Honig, Bonnie 184 Hugo, Victor 97 Huitfeldt, Jörgen 64 Hulter, Johannes 149 Illich, Ivan 98 Iuul, Stig 127, 128 Jarl, Stefan 159 Jędraszewski, Marek 99 Johannisson, Karin 110, 112 Kant, Immanuel 181, 183, 184 Kaveh, Shamal 13, 14 Klemperer, Viktor 46, 47, 49
Klinenberg, Eric 158 Korolczuk, Elzbieta 104, 105, 107 Lacan, Jacques 117, 118, 120, 124 Laclau, Ernesto 21, 22, 71, 73, 78, 83, 94 Lacoue-Labarthe, Philippe 9 Lakoff, Sanford 37, 38 Lefort, Claude 9, 43, 72, 73 Levitsky, Steven 25
Lifton, Robert Jay 102, 103, 106 Linderborg, Åsa 27
Lindström, Sune 141, 142 Lindqvist, Jan 159 Lipset, Seymor Martin 101 Lundwall, Lars 142 Lyotard, Jean-François 9, 43 Macron, Emmanuel 99 Madeleine, prinsessa 116, 136, 137 Manga, Edda 15 Mangold, Marcel 17, 19, 32, 34, 167, 168 Marchart, Oliver 73, 80, 81, 95 Mattei, Ugo 153–155, 158 Mattson, Ingemar 150 McNay, Lois 72 Mouffe, Chantal 13, 26–28, 37, 47, 63, 71, 73, 75, 76, 78, 82, 83, 89, 94, 110, 156 Mudde, Cas 100, 101 Müller, Jan-Werner 28, 35, 119 Nancy, Jean-Luc 9, 72, 73 Nietzsche, Friedrich 81, 88 O’Leary, Dale 104–106, 108 Oksala, Johanna 73 Oldenburg, Ray 158 Orbán, Viktor 19, 24, 34, 35 Orwell, George 20 Panagia, Davide 164, 168, 183 Perikles 161 Persson, Frans 9, 143 Platon 7, 11, 29, 30, 32 Putin, Vladimir 21, 22 Rancière, Jacques 29, 30, 34, 36, 37, 73, 78, 133, 168, 183, 187 Randers, Jørgen 32 Rawls, John 8, 9 Reagan, Ronald 23, 24 Reich, Wilhelm 100, 101 Reinfeldt, Fredrik 131 Rogozinski, Jacob 9 Rosanvallon, Pierre 9, 10, 13, 39, 80 Rosenberg, Göran 26 Rosengren, Mats 12, 41, 54 Rousseau, Jean-Jacques 34, 37, 86 Rådberg, Johan 151 Sahlin, Mona 131 Salvini, Matteo 99 Schmitt, Carl 133, 135 Semjen, Zsolt 99 Sennett, Richard 157, 161 Siesjö, Björn 152 Silvia, drottning 115 Sontag, Susan 97, 98, 100, 103, 113 Springsteen, Bruce 146 Strandhäll, Annika 99 Tesfahuney, Mekonnen 150, 151, 162 Thatcher, Margaret 23, 24 Thunberg, Greta 13, 66, 69, 100 Tocqueville, Alexis de 37, 86 Trump, Donald 19, 24, 25, 26, 37, 46, 52, 92, 101, 102, 103, 111, 112, 153 Tsipras, Alexis 27 Tully, James 71 Tännsjö, Torbjörn 32, 33 Werner, Jeff 16, 141 Westling, Daniel 126, 127, 131, 132 White, Stephen K. 72, 81, 83, 87 Victoria, prinsessa 116, 126, 129– 132 William-Olsson, Tage 146 Xi Jiping 22 Yousaf, Humza 64
Žižek, Slavoj 19, 32, 36, 73, 83, 111, 118, 120, 121, 123, 133–135 Åse, Cecilia 116
rala, parlamentariska demokratin i en allvar- lig kris, en världsomspännande, accelererande kris som tar sig skilda uttryck på olika platser men som i ett eller annat avseende kan kop- plas samman med högerpopulismens, radikal- nationalismens och den auktoritära nykonser- vatismens framgångar under det senaste decenniet.
Mot den bakgrunden resonerar författarna i denna antologi kring demokratins status idag och vilka möjligheter som finns för dess vitalisering. Utifrån skilda perspektiv presen- teras ett antal teoretiska interventioner och reflektioner om demokratins villkor och sam-tidens politiska tillstånd.