Genuskontrakt som perspekt

I kapitel två diskuterades den teoretiska modellen om genuskontrakt

(Hirdman 1988; 1990) som framträder på tre olika nivåer i samhället. Dessa kommer vi nu att använda för att resonera om hur olika miljöpolitiska åtgärder kan återspeglas i genuskontrakten.

Genuskontrakt på den kulturella överlagringsnivån

Den kulturella överlagringsnivån kan förstås som den diskurs som formar hur vi uppfattar och vill förändra vår omvärld och detta framträder i policyer. Det är tydligt att föreställningar i policyer om hållbar utveckling relateras till genuskontraktets kulturella överlagringsnivå genom att både miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken förväntas inordnas i alla

politikområden. Det innebär att båda områdena samtidigt saknar väl de nierade och avgränsade mål, för vilka tydliga styrmedel kan implementeras.

Båda policyområdena – miljö och jämställdhet – präglas av vaga mål som trots det eller kanske snarare tack vare det, råder konsensus om. Målen blir svåra att implementera genom sin otydlighet. Miljöfrågans

naturvetenskapliga förankring, som kan ge intryck av att det nns ”ett rätt sätt” att agera skiljer den tydligt från jämställdhetsfrågans klart politiska och ideologiska olikartade tolkningar. På samma sätt som jämställdhetsbegreppet döljer genusanalysernas tydliga kon iktdimensioner har begreppet hållbar utveckling kritiserats för att dölja kon ikter och lyfta fram konsensus (Hedrén 2002). Kon ikter leder i sig till att förhållanden inom ett område synliggörs och därmed blir möjliga att hantera.

Hållbar utveckling som mål är mycket mer politiskt än vad det ger intryck av. Målen om ekologisk, ekonomisk och social hållbar utveckling är diffusa och det nns egentligen många olika tolkningar av vad som är hållbart, inte minst i ekonomisk och social mening. Så länge som sådana politiska kon ikter inte hanteras så kan inte heller konkreta medel att nå målet utvecklas. Det är därför avgörande att konkretisera betydelsen av

hållbar utveckling för att dess konsekvenser för jämställdhet och

genusrelationer skall kunna bedömas. Innebär ett hållbart samhälle också ett kvalitativt jämställt samhälle? Och i så fall, vilka medel kan och bör tas till för att nå målen?

Dessa politikområden skulle sannolikt vinna på om er kon ikter ck framträda. Det skulle kunna leda till mer konkreta medel som ger effektivare implementering av politiska mål, när man väl bestämt sig för vad som är målen. Då skulle även jämställdhetsaspekterna kunna diskuteras tydligare eftersom de skulle kunna synliggöras i diskussionerna om hur politiken implementeras. Kon ikter skulle sannolikt framträda mer om frågor kring konsumtions- och produktionsmönster stod i fokus istället för det vaga begreppet hållbar utveckling. Förhållningssätt kring vår livsstil inkluderar tydligt vårt bruk av resurser, vilket rör politiska frågor om hur resurser bör ägas och fördelas i samhället. Då kanske man även skulle kunna se hur frågorna inordnas i politikens klassiska höger-vänster dimension, vilket idag är otydligt.

Sociala integrationsnivån

På den sociala integrationsnivån åter nns de samhälliga institutioner som skapas genom politiska beslut. Sådana institutionella normer skulle kunna underlätta en mer hållbar utveckling. Det förutsätter strukturer som underlättar konsumenters val av hållbar (tillräcklighetsorienterad)

konsumtion oberoende av konsumtionskulturer vilka visat sig variera mellan män och kvinnor. Miljömärkning av varor och tjänster styr bevisligen

konsumtionen och det nns således sannolikt även möjligheter att leda om konsumtionsmönstren så att de får mer jämställda (eller i alla fall inte mindre jämställda) konsekvenser.

Ojämställdhet kan beskrivas som ett relationsbaserat (makt)problem. Det handlar om vems resurser som anses ge makt i ett visst sammanhang. När resurserna är formella som pengar eller positioner kan mäns och kvinnors tillgång till resurserna utvärderas (kvantitativ jämställdhet). Men ofta handlar det om mer diffusa resurser som värderingar och förhållningssätt vilket gör det svårt att bedöma (kvalitativ jämställdhet). Den gängse de nitionen av jämställdhet grundas på den kvantitativa och mätbara

jämställdheten; att vi skall ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende, att vårda hem och barn samt att delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället. Men det är mycket svårare att bedöma om män och kvinnor har lika in ytande på sitt arbete, i sitt hem och i sitt samhälliga engagemang. Detta är även

problematiskt att bedöma eftersom den som har haft mest makt i en relation kan känna sig förfördelat trots att han eller hon fortfarande kommer att ha starkast makt i relationen.

Så kallad ”gender mainstreaming” har används som ett framgångsrikt styrmedel för den kvantitativa jämställdheten inom bland annat utbildnings- och arbetsmarknadspolitikens områden. Ett resultat är att allt färre

utbildningar har en helt skev könsfördelning. Det är enklare att använda gender mainstreaming då det inom politikområdet nns konkreta

kvantitativa mål. Inom miljöområdet i allmänhet och hållbar produktion och konsumtion i synnerhet saknas idag konkreta kvantitativa mål som är

relaterade till ojämställdheten. Därför bör sådana politiska mål formuleras om metoderna skall kunna nyttjas.

I allmänhet bör styrmedel på den sociala integrationsnivån sträva efter att skapa förutsättningar för människors vardagsliv på ett sådant sätt att

enskilda inte behöver ta hänsyn till hur hållbart ett beteende är eller huruvida det påverkar jämställdheten. Det mest önskvärda – sannolikt omöjliga – skulle vara att samhällets strukturer är sådana att de val som är mest hållbara i vid mening också i alla lägen är de mest attraktiva. Det kallas i ekonomisk teori för incitamentsstrukturer och om dessa är helt i enlighet med rådande policynormer så kommer de helt enkelt att genomföras utan att människor tänker på det. Även om den typen av samhällsstrukturer är näst intill omöjliga att skapa så kan de fungera som tankemodeller i politiska beslutsprocesser, inte minst i kommunal planering.

Socialiseringsnivåns genuskontrakt

På en mer individuell nivå är det svårt att bedöma hur olika politiska beslut påverkar enskilda i vardagen. Men det som sker i vardagen är ofta intimt förknippat med normer och värderingar i samhället varför de två

övergripande nivåernas styrprinciper påverkar vad som sker i individuella relationer.

Precis som när andra nya policyområden och implementeringsprocesser utvecklas så integreras dessa i relation till tidigare policystrukturer och sammanhang. Därför kommer alla förändringar inom miljöpolitikens

områden som görs för att bygga ett mer hållbart samhälle, att inkluderas i de strukturer som utgör vårt samhälle och därmed våra genussystem.

Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor kommer därför sannolikt att fortsätta att präglas av genusbetingat särskiljande. Det kommer även att synas så väl i hushållens organisering och verksamhet som i helt andra sammanhang även om arbetet i sig kommer att vara mer hållbart.